2020-04-17 ”Ålen vandrar vidare till Sargassohavet och dör efter leken” kan man läsa i dagens uppslagsverk. En uppdaterad mera aktuell beskrivning är: ”Ålen åker flyg från England och lastbil från Helsingborg till de svenska sjöarna. Ålen dör på sin lekvandring i kraftverken innan den når fram till havet och bidragit till släktets fortlevnad”.

Tidningen ”Aktuell hållbarhet” har i dag en artikel av Pernilla Strid med helgläsning som de kallar ”Influgna yngel har inte räddat ålen”. Pernilla har gjort en grundlig research som klart visar att ålen befinner sig på utrotningens brant om vi inte ändrar strategi. Pernillas artikel är ännu mer belysande för ålens situation än det nyligen kritikerrosade Ålevangeliet av Patrik Svensson.
Läs mer här.

Vän av ordning frågar sig säkert varför inte influgna ålyngel från England räddar ålen? Det är ju så som myndigheter och kraftbolag kommit överens att ålen skall räddas.

Ynglen hamnar efter flygresan i karantän i Silver Eels anläggning i Helsingborg. Varje år väljs här en miljon ålyngel ut för att födas upp till mänsklig konsumtion, det ger en inkomst för 120 ton ål årligen. Detta räddar inte ålen i naturen utan ålen som rätt på matbordet.

Resten av ålarna skall efter flygtur, karantän och lastbilstransport hamna i de svenska sjöarna för att växa till sig. De planteras ut uppströms kraftverken för att fiskerättsägarna skall ha någon ål att fiska. När de resterande ålarna efter 15-20 år växt färdigt och skall vandra till Sargassohavet för att leka, möter de döden i kraftverkens turbiner och galler. Vägen till lekområdena är stängd.

Men då frågar sig vän av ordning vart tar de yngel vägen som trots allt vandrar in från Atlanten till Europa? Svaret är att de möts av kraftverksdammar och kan inte vandra upp till sina sjöar och uppväxtområden. Bolagen är befriade från att hålla ålyngelledare.

Det är därför kraftbolag och myndigheter kommit överens om att flyga in ålyngel från England. Någon kläckte då iden att vi kan ju sätta ut de karantäniserade ålynglen nedanför kraftverken så att de kan vandra tillbaka och leka?

VD för Silver eel säger att karantäniserade ålar blir till övervägande delen hanar medan ”vilda” ålar blir honor som har hundratusentals romkorn. Honålarna är större så att de klarar 800 milavandringen från Sverige tillbaka till Sargassohavet.

Danska undersökningar av karantäniserad ål visar att endast hälften så många överlever predation jämfört med ”vilda” ålar. Då frågar sig vän av ordning om det över huvud taget är möjligt att rädda ålen?

Det enkla och självklara svaret är att vi måste lyda naturen. Därför måste ålynglen ha möjlighet att fritt vandra upp till sina uppväxtområden. Blankålarna måste ha fria vandringsvägar till havet så som de haft i tusentals år. Hertingprojektet är ett exempel på att detta är möjligt att genomföra i alla våra åar! Detta är den enda och säkra lösningen för att rädda våra akut hotade ålar.

PS Just nu pågår vårvandringen av ål i Ätran. Samtliga utvandrande ålar dör i kraftverkens turbiner och galler DS

2020-04-08 Gudenåen i Danmark har en laxförvaltning där man öppnat upp laxens vandringsvägar som varit stängda av vattenkraftverk. Ätranlaxen är en av de stammar som användes vid restaureringen av Gudenåen.

Hur har det då gått för Gudenåen och laxfisket? Man kan säga att Gudenaasammanslutningen-Lakseprojektet arbetat mycket framgångsrikt. Läs mer på deras informativa hemsida här. En av nycklarna är att de fick ta del av en av värdens bäst bevarade och genetiskt unika laxstammar dvs. Ätranlaxen. En annan del är att de verkligen öppnat upp för vandringsfisken och anpassat vattenkraften efter vandringsfiskens behov. Ätrans förvaltare har en del att lära av detta goda exempel.

Resultatet på laxfisket lät inte vänta på sig och talar för sig självt. Laxfisket i Gudenåen började redan den 1 mars. Till dags dato (2020-04-07) har man fångat 85 storlaxar med en vikt över ett halvt ton. Statistiken finns att läsa på deras hemsida här.

Ätranlaxarna har redan börjat vandra genom Falkenberg vilket man kan konstatera om man kollar fiskräknaren vid Herting. Medan de fått 85 laxar i Gudenåen och ett 20 tal laxar under april väntar vi fortfarande på den första laxen i Ätrans laxfiske. Ätrans nedre fiskevårdsområde har nu fått 450 000 kronor i bidrag för att upprätta en förvaltningsplan för Ätran. Förhoppningsvis kan vi därefter förvalta våra Ätranlaxar med samma framgång som danskarna gör i Gudenå.

Men då måste vi inse att att våra laxar inte skall dö i döda åfåror vid kraftverken eller att Högvadsåns lekområden torrläggs av nolltappning vid vattenkraftsdammar. Falkenberg har en fantastisk naturresurs i Ätran och laxen, om vi förvaltar den på rätt sätt! Det har laxförvaltningen i Gudenåprojektet visat med all tydlighet. Läs mer om hur danskarna öppnar upp ”döda” åfåror i Gudenåen här.
”Liv og strøm tilbage i Døde Å”. Ännu är det inte för sent att rädda de avstängda åfårorna i Ätran!

2020-04-07 Luftföroreningarna minskar i Coronavirusets spår. Flygandet har minskat med över 50%.

Länderna drar ned på flygverksamheten vilket man kan se på nätsidor som visar flygaktiviteten. Sedan förra året skriver Flightradar att flygaktiviteten gått ned med ca 50 %. Läs mer här.

Denna stora skillnad är inte synlig bara virtuellt på nätet utan det är påtagligt hur himlen nu är oskyldigt blå utan vita fartränder. Naturnytts redaktör tog en bild från bron i Vessigebro för något år sedan när många satt på planen till sina semesterorter. Varje vit strimma representerar ett jetplan. Det är nästan så att solen förmörkas.

Naturligtvis är det tråkigt att flyget har svårt att överleva. Visst är det trevligt att kunna unna sig en upplevelse av andra kulturer ibland. Men bilden från Vessigebro stämmer till eftertanke. Kanske kunde någon avstått någon resa för miljöns skull? Förhoppningsvis lär vi oss att ta mera hänsyn till varandra och till miljön. Och sätta värde på nya saker. Hemester kan också vara trevligt.

2020-04-04 Ätran nedanför Ätrafors har sedan kraftverket byggdes ständigt varit föremål för diskussioner och åtgärder hur laxen bäst skall skyddas. Nu i april 2020 samlas högar med stenblock vid Ätrans strand. Blocken kommer att förstöra laxens biotoper om de dumpas i Ätrans skyddade N2000 område.

Många mindre lyckade förslag har genom årtionden sett dagens ljus. Nu ser det ut som att kraftbolaget är på väg att genomföra ett av de allra sämsta förslagen.

Tidigare har kraftbolaget på 1980-talet placerat ut ett stort antal storstenar ovanför Nannes öar vid Tormorup. Tanken var att laxynglen skulle gömma sig när flödet snabbt ändrades vid korttidsregleringen. De stora stenarna ändrade åns flöde med erosion och sedimentflykt som följd. Grävskoporna som lagt ut stenarna fick några år senare avlägsna och forsla bort de förargliga stenarna som endast orsakat förtret.

Kraftbolaget försökte för tre år sedan hindra vandrande laxar från att vandra upp i Ätran. Tanken var att undvika att laxarna stängdes inne i hålorna nedströms kraftverksdammen. Unipers miljöchef presenterade sommaren 2017 en egen lösning med en brädfördämning. ”Det är en relativt ny teknik som vi prövar” sade han till dagspressen. Höstens första högflöde i september raserade inte helt oväntat den bräckliga tekniska konstruktionen.

Nu skriver vi 2020 och kraftbolaget Uniper/Fortum verkar nu ha en ny tekniskt innovativ lösning på gång för att hindra laxdöden i döda åfåran vid Ätrafors. De bunkrar ånyo upp med stora stenblock som skall fyllas i Natura 2000 områdets djupare partier. Tanken är då att laxarna inte skall bli kvar när vattnet stängs av, utan att de snällt skall vandra tillbaka till Ätran nedanför kraftverkskanalen. Denna lösning är ett av de minst lyckade förslagen som sett dagens ljus. Det skulle vara en biologisk katastrof att förstöra Ätrans gamla, naturliga åfåra genom att dumpa dessa stenmassor i hålorna.

Man borde ha tagit lärdom av misslyckandet med tidigare stenutläggning vid Tormorup. Åtgärden kan få stora konsekvenser nedströms. Effekten av stora mängder spillvatten från Ätraforsdammen kan då förstärkas och fastigheter nedströms eroderas och raseras. Vinterns högflöde var nära kritiska nivåer. Föreslagen stenutläggning och uppgrundning riskerar att orsaka direkta egendomsskador nedströms.

Det är bara att ta lärdom av Hertingprojektet där man hittat en kreativ lösning med en minimitappning i gamla åfåran. Tidigare stängdes här varje år hundratals laxar inne när ån torrlades. Trots att hålorna nedanför dammen var mycket begränsade. Laxen vill nämligen röra sig uppströms. Det är bara ”döda fiskar som flyter med strömmen”. Det finns ingen anledning att tro att utläggning av storsten vid Ätrafors kommer att innebära att laxen ändrar sitt inlärda beteende.

När laxen deponerar romkorn och dessa torrläggs tar man dessutom död på laxarnas avkomma. Hertingforsens tidigare torrlagda åfåra producerar nu ca 30 000 laxyngel. Ätran vid Ätrafors har ca dubbla potentialen. Bilder finns på torrlagd laxrom vid vägbron, Ätrafors. Mängden lämpliga lekbäddar och uppväxtplatser är betydande på sträckan mellan dammen och kraftverkskanalen, trots att ”experter” ibland hävdar motsatsen.

Länsstyrelsen har vidare i sina fiskevårds- och åtgärdsplaner 2001 och 2013 föreslagit en minimitappning i gamla åfåran för att bevara laxstammen. Det är på tiden att verksamhetsutövaren följer länsstyrelsens uppmaning och avslutar epoken med förödande experiment i Ätrans N2000 område. Det finns en säker lösning; nämligen vanligt vatten som fungerar vid Hertingforsen. Laxen är under årtusenden anpassad till vatten och inte till torrläggning eller kraftig modifiering genom utestängning eller igenfyllning med tonvis av stenblock.

2020-04-01 I dag är det exakt 6 år sedan Kung Carl XVI Gustaf invigde Hertingforsen i Fallkenberg.

Tiden går och det har runnit mycket vatten under gång- och cykelbron vid Herting. Många nya laxar har fötts i Hertingforsen. Elfisken dokumenterar årligen ca 30 000 laxar och totalt har minst hundra tusen nya laxyngel kläckts i den återställda forsen.

Webbkameran visar att det efter restaureringen 2013 vandrar upp ca 2000 fler laxar i Ätran än före restaureringen. Många av dessa laxar vandrar upp i döda åfåran vid Ätrafors, stängs inne och dör kvävningadöden. Tusentals romkorn går till spillo när allt vatten stryps av kraftbolaget.

Ätran vid Herting och Ätrafors är s.k. Natura 2000 områden vilket innebär att områdena omfattas av modern miljölagstiftning. Falkenbergs kommun ålades därför att ta hand om den värdefulla laxen vid Hertingforsen. Hertingforsen blev ett gott exempel där kommunen visade att det med bästa möjliga teknik går att ta hand om vandringsfisken.

Sex år senare väntar vi fortfarande på att Rävigeforsen vid Ätrafors skall få en minimitappning på samma sätt som Hertingforsen. Så att laxarna inte plågas till döds i den vattentomma åfåran. Så att de kan leka och tusentals yngel produceras i den vackra Rävigeforsen. Kraftbolaget borde följa kommunens exempel och följa modern miljölagstiftning för vandringsfiskens bästa.

2020-03-25 Havsnejonögat är rödlistat och i akut behov av skydd. Länsstyrelsen bedömer att det finns mindre än hundra individer kvar av det svenska beståndet. Arten kan inte överleva utan tillgång till lekområden och utan tillgång till vatten.

Havsnejonögat tillhör ordningen rundmunnar som varken är fiskar eller däggdjur utan en alldeles egen djurgrupp. De har funnits på jorden i 500 miljoner år. Det skall jämföras med dinosaurierna som funnits ca 250 miljoner år och människan som invandrade för ca 0,2 miljoner år sedan.

Nu håller vi på att utrota denna unika art som bl.a. har egenskaper som kan användas inom modern medicin. Havs- och Vattenmyndigheten har avsatt en miljon kronor för att vidta åtgärder rapporterar P4 Halland och DN.

Länsstyrelsen i Halland koordinerar de nationella insatserna. Och vi vet redan var skon klämmer. Om nejonögat utestängs från biotoper med lekbottnar blir det ingen avkomma. Om lekbottnarna torrläggs dör nejonögat som andas med gälar. Svårare är det inte. Om det dessutom tillkommer andra hot (som få värdfiskar) är det än viktigare att de kvarvarande nejonögonen kan vandra fritt och har vatten på sina reproduktionsområden. Hertingprojektet är ett gott exempel på att detta går att lösa med tillgänglig teknik.

Före Hertingprojektet räknade Krister Lindkvist havsnejonögon i fisktrappan vid Herting. År 2010 räknade han 423 individer vid 21 tillfällen. Och nu bedöms det alltså att det endast finns en fjärdedel av detta antal kvar i hela Sverige! Fria vandringsvägar och vatten är åtgärder som brådskar. Information är bra men nejonögonen som måste räddas nu är inte läskunniga.

Nu har Hertingdammen öppnats och havsnejonögonen kan självmant vandra upp i Ätran till sina lekområden. Problemet är att de kan vandra upp i Ätrans huvudfåra vid N2000-området i Ätrafors. När det finns vatten. Men vattnet stängs ofta av under sommaren utan förvarning och de nejonögon som vandrat upp för att leka dör. Har de hunnit lägga ägg så torrläggs även dessa. En enda hona kan lägga 150000 till 300000 ägg som kläcks efter 10-12 dygn. Detta ödeläggs genom att kraftbolaget använder allt tillgängligt vatten för energiproduktion. Det räcker inte att informera om havsnejonögats och ålens akuta situation. Vi måste tillse att de får tillbaka sina miljöer och sitt vatten som de nyttjat för lek och uppväxt i 500 miljoner år. Liknande situationer råder i övriga hallandsåar.

En självklar åtgärd för att rädda nejonögat är att eventuella lekområden inte torrläggs. Men det är inte något man prioriterat under de ca 100 år som torrläggningen pågått i Ätran. Området har dessutom utsetts som N2000- område som internationellt skyddsvärt för reproduktion och uppväxt för hotade arter som ex ål, havsnejonöga och den genetiskt unika ätranlaxen. Ätran skall omprövas enligt modern vattenlagstiftning under 2020-talet.

Låt oss hoppas att det innebär att samtliga torrfåror vid Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäs forsar återfår sitt vatten i Ätrans naturliga åfåra så att en del av forsarnas ekosystem återställs. Det handlar om ca en mil forsar med en unik biologisk mångfald. Dessa forsande miljöer är ytterst sällsynta i dag. Och vi ser nu de sista hundra exemplaren av havsnejonögon som är beroende av denna forsande miljö för sin fortplantning.

2020-03-22 Regeringen tar beslut om att skydda floden från dammutbyggnad i tio år. Beslutet att låta floden strömma fritt anses som nödvändigt för att skydda den biologiska mångfalden.

Landet som prioriterar naturvården ligger i Sydostasien och heter Kambodja. Floden är Mekongfloden. Läs mer här.

WWF menar att det är ”den bästa möjliga nyheten för en hållbar framtid för de människor som lever utmed floden och för den fantastiska biologiska mångfalden som är beroende av den”.

– Kambodjas beslut är ett föredöme för andra länder att ta efter. Floder med fritt strömmande vatten ger så oerhört mycket och möjliggör överlevnad för såväl människor som djur, säger Stina Nyström, programsamordnare hav och vatten, WWF.

Dessutom är världens floder enormt viktiga för människors överlevnad, för många hotade arter och som skydd mot extremväder och klimatförändringar. Trots det bedöms flodernas värde olika i olika länder. Mer än 80 procent av världens sötvattenlevande ryggradsdjur har försvunnit mellan åren 1970 och 2012 enligt WWF Living Planet Report.

En jämförelse med floden Ätran kanske haltar något. Sverige är ett rikt land som har råd att satsa på naturvården. Ätran hyser ca 35 fiskarter varav många är helt beroende av fria vandringsvägar såsom den akut hotade Europeiska ålen. Halland hade före kraftverksepoken årliga laxfångster som kunde överstiga 100 ton. Ätradalens människor evakuerades under 1900-talet när dammarna byggdes och dalgången överdämdes med kraftverksmagasin.

Ätrans åfåra är skyddad av N2000, det europeiska art- och habitatdirektivet. Ändå stoppas all vandringsfisk vid Ätraforsdammen. (se bild ovan). Vattnet stängs av med jämna mellanrum i den naturliga åfåran nedanför dammen, och all fisk dör. Bolaget följer gällande vattenlag från 1918. Jämförelsen mellan Mekongfloden och Ätran haltar liksom hur olika länders regeringar prioriterar frågan om flodernas betydelse för vår livsmiljö.

Ätrans miljövärde är av svenska myndigheter klassat som ett av de sämsta vattendragen i Halland och i Sverige. På en skala från 0 till 1 kommer Ätran endast upp i ynka 0,3 – 0,4 poäng. Även Nissans värde är blygsamma 0,5 – 0,6 poäng. Läs mer här.