2021-12-24 SLU visar i en ny rapport att den vilda laxen på Sveriges västkust är påverkad av odlad lax.
Det är sedan länge känt att lax från norska odlingar tar sig upp i norska älvar och leker med vilda laxar. Detta har utarmat en stor del av de naturliga norska laxbestånden. De senaste 30 åren har antalet leklaxar i norska älvar halverats och minskat från ca en miljon till en halv miljon.
Nu visar en svensk-norsk studie att även laxälvarna på svenska västkusten är påverkade av främmande, odlade laxar.
Laxen som odlas i kassar har avlats för att få egenskaper som passar storskalig livsmedelsproduktion. Den är tydligt genetiskt avvikande från vild lax och sämre anpassad till att klara sig i naturen. När odlad lax reproducerar sig med vild lax blir effekten att populationens överlevnad försämras då genetiska skillnader mellan olika laxbestånd innebär förlust av biologisk mångfald, som riskerar artens långsiktiga anpassningsförmåga, säger Stefan Palm, huvudförfattare och forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU till Natursidan. Läs mer på SLU:s hemsida här.
Forskarna har bl.a. undersökt Ätran, Örekilsälven, Göta Älv och Lagan. Hur stor är då andelen vildlax i dessa älvar? Bäst är läget i Örekilsälven (98%) och Ätran (91%). Mer påverkade är Göta Älv (25%) och Lagan (41%). Länk till den vetenskapliga artikeln här.
Hur påverkas då den vilda laxen av dessa odlade “skräpgener”? Forskarna varnar i rapporten för att införandet av odlade gener i vilda laxpopulationer visat sig ge betydligt lägre överlevnad från 0+ till 2+ laxyngel och är ett potent hot mot överlevnaden av vilda laxpopulationer.
Västkustens 23 laxbestånd består ofta av relativt få individer vilket gör att de är särskilt känsliga för denna genetiska förorening. Vattenkraftens odling av hundratusentals laxar för utsättning i Lagan och Nissan är i detta avseende förkastlig, särskilt i kombination med rymlingar från Norge.
Laxförvaltningen glömmer ofta denna aspekt när man räknar med MSY dvs hur många leklaxar som behövs för ett hållbart laxbestånd. Det är viktigt att även ta hänsyn till beståndets motståndskraft (resiliens) mot påverkan som försurning, torka, miljögifter, bekämpningsmedel, temperaturförändring, sedimentering, parasiter, pelagiskt fiske mm.
Den bästa försäkringen för att bibehålla starka laxbestånd är att ordna fria vandringsvägar och göra tidigare lekområden tillgängliga för laxen. Dagens förhållanden i Ätran ger en beräknad produktion av ca 9000 laxsmolt mellan havet och Ätrafors. Myndigheterna beräknar att om vattenkraftens oreglerade skador vid Ätrafors åtgärdades, skulle ytterligare 34 500 laxsmolt produceras i Ätran.
Inför kommande omprövning i den Nationella planen är det mycket viktigt att dessa oreglerade skador beaktas i alla älvar. Räknar man enbart på hur många laxar som behövs för att bibehålla dagens produktion (MSY) så kommer många västsvenska laxbestånd att utarmas genetiskt och på sikt försvinna. Hertingprojektet har fördubblat uppvandringen av leklax. Den positiva effekten skulle ytterligare förbättras om de oreglerade skadorna vid Ätrafors åtgärdades och laxen får tillgång till fler lekområden.
Fria vatten – EU kommissionens råd för att uppnå Agendan för 2030 finns här.