2026-08-21 Tiotusentals hotade ålar vandrar varje år upp i Viskan. SLU räknar under sommarens invandring dessa ålar minst två gånger i veckan. Regeringen beslutade den 14 juli 2026 om ett strikt skydd för den hotade ålen.

Enligt SLU:s årsrapport för 2025 Aqua notes 2026:2 Uppvandring av ålyngel i Viskan insamlade fyra ålyngelsamlare under perioden maj-oktober 2025 80,83 kilo ålyngel vilket motsvarar 239 711 st ålyngel!

Betänk då att om över en kvarts miljon ålyngel insamlades i Viskan 2025 var troligen den verkliga invandringen betydligt större då långt ifrån alla kan fångas!

Därför är det mycket glädjande att den svenska regeringen nu 2026-07-14 tagit beslut om ett strikt skydd för dessa ålar i lagen SFS 2026:1504

Lagen säger att det är förbjudet att 1. döda eller skada ål 2. störa ål, om störningen kan antas ha betydelse för den berörda artens bestånd. (Fisket omfattas av särskilda regler). Lagen träder i kraft den 1 november 2026.

Sveriges inlandsvatten har fortfarande en betydande produktion av europeisk ål. Enligt Åldataportalen omkommer en stor andel av dessa i vattenkraftens turbiner och galler. Det rör sig om en årlig förlust på tonvis av ål som omkommer helt i onödan då fisksäkra galler finns. (se Hertingprojektet)

Detta är ett stort slöseri med fiskevattenägarnas resurser och den livsmedelstillgång som ålen utgör i kristider.

Det är därför mycket viktigt att även vattenkraften omfattas av att ta sitt miljöansvar för den akut hotade ålen.

2026-08-18 Stora delar av Ätran ligger torrlagda. Fåglar fiskar och däggdjur stressas hårt av den extrema situationen. Regleringen vid Ätrafors orsakar en förlust av drygt 30% av Sveriges vilda bestånd av Atlantlax.

Varje droppe är viktig för laxen, öringen och de hotade arterna ål och havsnejonöga.

Flödet i Ätran mellan Ätrafors och havet styrs helt av Ätrafors kraftverk. Vattendomen säger att bolaget skall släppa lägst 7 m3/s eller lägst tillrinningen.

De senaste dagarna har bolaget reglerat flödet uppströms i Yngeredsfors kraftverk till mellan 5 och 7 kubikmeter per sekund. Detta flöde rinner till Ätraforsdammen.

Flödet ut från dammen via Ätrafors kraftverk har de senaste dagarna varierat mellan 4,4 till 4,9 kubikmeter i sekunden enligt vkr.se. Denna korttidsreglering på ca 12% under rådande extrema torrperiod är mycket skadlig för Ätrans djurliv. Det ger en obetydlig, knappast märkbar energivinst.

Länsstyrelsen i Halland har låtit meddela att man prioriterat bort tillsynen vid Ätrafors kraftverk eftersom miljöprövning pågår. Detta är en klen tröst för de leklaxar som nu flyter nedstöms i Ätran eller de laxyngel som stängs in i pölar som torrläggs.

Naturnytt menar att det borde vara självklart med miljöhänsyn till Ätrans stora N2000 värden även under tiden som bolagets åtgärder för miljön prövas.

Som ”lök på laxen” har bolaget vid Ätrafors öppnat fingallrets fyra flyktöppningar så att all nedvandrande fisk av katadroma och potadroma arter tvingas passera kraftverkets Francisturbiner i sin vandring mot Vessigebro. Det s.k. ”fiskvänliga” gallret har således hittills varit ur funktion och öppet under hela 2026! Ålens vårvandring har därmed helt missats.

Installerad vattenkraft i Ätran utgör mindre än 4 promille av Sveriges vattenkraft. Ser man enbart till den aktiva regleringen är Ätrans faktiska bidrag till det nationella elsystemets reglerande balans markant mindre i praktiken än 4 promille. Publikationen ”Västkustens laxåar” anger att det årligen produceras ca 206 300 smolt i 24 laxåar. Ätran står för 37 600 av dessa och Utredningskontoret i Jönköping konstaterar att Ätrafors kraftverk orsakar en årlig förlust på ca 65 000 smolt! Regleringen och torrläggningen vid Ätrafors orsakar således en förlust av drygt 30% av Sveriges vilda bestånd av atlantlax!

2026-08-05 Regeringen beslutade 2026-07-16 att ålen och havsnejonögat skall omfattas av ett strikt skydd så att de kan finnas i livskraftiga bestånd.

Regeringens beslut kungjordes i Svensk författningssamling SFS 2026:1504 och är en ändring i artskyddsförordningen (2007:845).

Beslutet togs för att livskraftiga populationer av dessa arter långsiktigt ska kunna upprätthållas på nationell nivå och att arterna behöver skyddas för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden i bl.a ålförordningen.

Beslutet om strikt skydd innebär att det är förbjudet att avsiktligt
1. döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in exemplar,
2. störa djur, om störningen kan antas ha betydelse för den berörda artens bestånd,
3. ta bort eller skada ägg, rom eller larver, och
4. ta bort eller skada djurens bon eller på annat sätt skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.

 Denna förordning träder i kraft den 1 november 2026.

Det är mycket glädjande att Regeringen nu tagit beslut om ett strikt skydd för att rädda de akut hotade fiskarterna ål och nejonöga. Ju förr beslutet börjar att tillämpas desto större möjlighet att rädda den viktiga naturresurs och livsmedelstillgång som ålen betytt för Sverige.

Ansvaret vilar nu tungt på verksamhetsutövarna och Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet att tillse att lagen efterföljs utan undantag.

Sveriges ålbestånd försvinner i dag i rask takt vid vattenkraftens dammar, intagsgaller och turbiner.

Länk till Åldataportalen där man kan se åldöden i ett antal kraftverk.

2026-08-02 Regeringen utfärdade den 14 juli 2026 enligt artskyddsförordningen ett strikt skydd för ålen i svenska vatten. Lagen träder i kraft den 1 november 2026.

Äntligen har SVTs serier om ålens situation i Uppdrag Granskning ”Den sista ålen” och ”Fiskarnas Rike” nått beslutsfattarna i Regeringen.

Regeringen publicerade den 16 juli 2026 i Svensk författningssamling Förordning om ändring i artskyddsförordningen (2007:845) utfärdad den 14 juli 2026 och som träder i kraft den 1 november 2026

En av Sveriges ledande experter på miljörätt kommenterar: ”Det är ju klockrent tycker jag. Stopp för åtgärder som riskerar skada ål”.

Regeringen skall ha en stor eloge för att man beslutat att den akut hotade ålen nu äntligen fått ett efterlängtat lagstadgat skydd.

För ålens skull hoppas vi att regeringens beslut nu kommer att tillämpas vid pågående och kommande miljöprövningar av vattenkraften! Prövningen beräknas ta ca 20 år så vi håller tummarna att det inte är för sent för ålen!

All tillgänglig dokumentation visar att behovet av att rädda ålen undan dödligheten i kraftverken är avgörande för ålens överlevnad!

Statens Lantbruksuniversitet har nyligen utvecklat åldataportalen som visar att behovet av åtgärder i vattenkraften är mycket stort!

Som exempel från åldataportalen kan nämnas att det enbart vid Ätrafors kraftverk i Ätran år 2023 omkom 775 kg lekvandrande ålar! Totalt omkom vid kraftverken i Skåpanäs, Skogsforsen, Bällforsen, Yngeredsforsen och Ätrafors endast under år 2023 485+213+103+127+775 kg blankål = 1703 kg lekvandrande ål. Då är antalet skadade ålar inte medräknade!

2026-07-07 Europas floder och åar innehåller över en miljon barriärer som byggts av människor, till exempel dammar, fördämningar och ramper.

Europeiska rådet skriver på sin hemsida om naturrestaurering av floder och flodslätter. Läs mer här.

Rådet skriver: ”I fritt strömmande floder och åar kan vatten, sediment, fiskar och andra organismer förflytta sig. Detta är avgörande för en bättre vattenstatus i EU och för en större biologisk mångfald”.

Rådet skriver vidare: ”Syftet med de nya reglerna om naturrestaurering är att få bort många av de befintliga barriärerna från EU:s floder och åar så att de system där de ingår blir mer sammanhängande”.

”Målet är att införa restaureringsåtgärder för minst 30 % av dessa livsmiljöer i EU som helhet senast 2030. Arbetet bör fortsätta så att 60 % av livsmiljöerna åtgärdas senast 2040 och 90 % senast 2050”.

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har fått i uppdrag av Sveriges regeringring att redogöra för utvecklingen vad gäller utrivning av dammar i Sverige och vilka positiva respektive negativa effekter utrivningar kan medföra från nationellt, regionalt och lokalt perspektiv. Läs mer här. Dnr  2026-000174

HaV skriver: ”Sammanfattningsvis kan konstateras att det från 2020 fram tills 2026 utrivits drygt 300 dammar, vilket ska relateras till att det i Sverige finns ca 11 000 dammar. I framtiden bedöms antalet utrivningar som sker på grund av NAP minska samtidigt som utrivningar som sker på grund av restaureringar antagligen kommer att öka. HaV:s bedömning är därmed att det totala antalet utrivningar under de kommande åren kommer att ligga på ungefär samma nivå som idag”. 

”Med god planering, relevanta utredningar och anpassade skyddsåtgärder kan oönskade konsekvenser av utrivningar i många fall begränsas samtidigt som långsiktiga miljönyttor uppnås”. Havs- och vattenmyndigheten överlämnar härmed uppdraget till Regeringen Klimat- och näringslivsdepartementet”.

Det innebär således att 2020 till 2026 har Sverige åtgärdat 300 av 11 000 livsmiljöer med dammar dvs 2,7%. År 2026 till 2032 bedöms ytterligare 300 dammar dvs 5,5% ha åtgärdats. Med samma takt i åtgärdsarbetet kommer Sverige att år 2050 ha åtgärdat 13,6% av dammarna när EU:s restaureringsuppdrag var att restaurera 90% senast 2050!

HaV:s rapportering till regeringen fastställer således att Sverige ligger mycket långt efter de krav som EU ställer på en bättre vattenstatus i medlemsländerna.

Nu är det upp till Sveriges regering att förhålla sig till dessa uppgifter om Sveriges bristfälliga miljöinsatser enligt EU:s restaureringsförordning.

Vilket val gör vi för Sveriges floder? För arter som ål, lax och havsnejonöga är läget akut och åtgärder kan även få internationell betydelse.

Sveriges naturresurser och livsmedelsförsörjning står på spel. År 1947 registrerade Hushållningssällskapet en fångst av ål på 1,9 miljoner kilo. När Gustav Vasa regerade utgjorde ålfisket 1/5 av statens inkomster!

Sverige har redan ett överträdelsebeslut (INFR(2024)2236) för att vi inte följer EU:s vattendirektiv. Restaurering av våra floder är både lagstiftad och lönsam. Beslutet att följa lagen om restaurering av våra floder borde därför inte ifrågasättas av Sverige.

2026-06-12 Det är väl känt att ålynglen vandrar från havet upp till våra insjöar för att under 10-20 år växa till lekmogna ålar som sedan vandrar tillbaka till Sargassohavet för att leka.
Sveriges inlandsvatten producerade enligt ålforskare före mänsklig påverkan ca 50 miljoner blankålar varje år. Merparten av dessa var stora lekmogna honålar med mellan 1 till 20 miljoner ägg per fisk.

I Ätran tillämpas ”Ålplan Ätran” som innebär att vilda ålyngel importeras från England till Helsingborg där de hålls i karantän i ca 10 veckor. Kraftbolagen och andra köper årligen ålyngel från denna karantän och planterar ut uppströms kraftverken ex i Fegen och Åsunden. Enligt §2 i ålplanen blir då bolag som betalar till denna utsättning befriade från gällande vattendomar att ha fria vandringsvägar för ålen.

Problemen med denna hantering är flera. Helsingborgsodlingen producerar från dessa vilda ålyngel årligen ca 150 ton ål för konsumtion varav merparten går till holländska uppköpare och en del till lyxkrogar i Stockholm. Vissa år får inga ålar sättas ut från Helsingborgsanläggningen om den drabbas av sjukdom. Så var ex fallet 2024 då inga ålar sattes ut i Ätran. Det är lätt att förstå att denna hantering inte är hållbar. Det är svårare att förstå att Sverige tillåter denna handel med vilda ålyngel.

SVT Nyheter Halland rapporterar nu att kraftbolagen inte vill flytta de naturligt invandrande ålynglen uppstöms kraftverken i Ätran. Läs mer här. och här.

Miljöchefen på det största kraftbolaget i Ätran förklarar: ”Det är redan så lite ål i systemet så det blir ingen stor förändring”. ”Det är klart att det skulle vara väldigt dyrt men framförallt skulle det vara väldigt dumt och onödigt och olämpligt. Även för ålen”.

Enligt SVT anser Vattenkraftsägaren att de nya reglerna blir ”strängare än nödvändigt” och vill istället sätta ut ålynglen nedströms eller i ett biflöde till Ätran, Högvadsån, där bolaget inte äger några vattenkraftverk. Enligt Ålplan Ätran finns här fyra andra minikraftverk med två ägare som betalar ca 13% av årsavgiften till planen. Dessa saknar också vandringsvägar för ål.

Ålen var förr en vanlig fiskart och utgjorde före vattenkraften ca 50% av insjöarnas och vattendragens fiskbiomassa. Sverige har ratificerat ett antal EU-lagar som stadgar att ålbeståndet skall öka samt att stängda vandringsvägar och torrlagda habitat skall restaureras.

Skall ålen som naturresurs och livsmedelstillgång i kristider helt utestängas från våra västsvenska vattendrag och köras tillbaka till havet? Eller skall Sverige bevara denna resurs till framtida generationer?

2026-06-11 Så har det hänt igen. Majfisken är för fjärde gången sedan 2011 noterad i Ätran. I söndags den 7 juni kl. 20:30 simmade den förbi fiskkameran vid Herting. Den är en av de sällsyntaste fiskarterna som förekommer i Ätran.

Majfisken kan leka 800 km upp i vattendragen. När Ätrafors kraftverksdamm byggdes 1918 stoppades majfisken att nå sina lekområden uppströms Ätrafors. När Hertingdammen byggdes 1944 stoppades majfisken att nå sina lekområden i Ätran uppströms Falkenberg.

När Hertingdammen revs 2013 fick majfisken åter tillgång till sina forna lekområden mellan Falkenberg och Ätrafors. 2018-09-08 fångades en utlekt majfisk i smolt- besefällan vid Herting och sammanlagt två lekvandrande majfiskar har nu filmats i kameran vid Herting.

Majfisken (Alosa alosa) är inte helt utdöd i Sverige, men den klassas av SLU som nationellt utdöd ur ett reproduktivt perspektiv. SLU menar att det inte finns någon livskraftig, självreproducerande svensk population kvar och arten bedöms inte längre leka i svenska vattendrag.

Skall vi då ”avskriva” alla hotade arter som har problem med reproduktionen i våra svenska vattendrag? Då kanske framtida generationer inte får se stör, harr, majfisk, staksill, ål, havsnejonöga eller rent av lax? Alla dessa arter är nödvändiga för väl fungerande och resilienta ekosystem.

Naturnytts mening är att vi istället skall ha åtgärdsprogram för bevarandet av dessa tidigare naturligt förekommande fiskarter i våra vatten då de även utgör en viktig livsmedelsresurs i kristider.

Majfisk är en av de största sillfiskarna med en maxlängd på 70 centimeter och vikt på 3,5 kilo. Enligt förre fiskerikonsulenten Gösta Edman fångades rikligt med Alosasillar utefter svenska västkusten. För bara 150 år sedan fångades årligen hundratusentals majfiskar i Rhens vattensystem. Tyskland har, i samarbete med bland annat EU och Frankrike, satsat flera miljoner euro på att återintroducera majfisken (Alosa alosa) i Rhen!

Majfiskens utbredning har minskat dramatiskt och arten är nu listad som en skyddsvärd art enligt Art- och Habitatdirektivet (Annex II och V). Sverige borde följa Tysklands exempel och restaurera den tidigare förekomsten av Alosasillarna i våra vattendrag.

Då bevarar vi en viktig livsmedelsresurs till kommande generationer. Vi bidrar samtidigt till mer robusta ekosystem som inte är lika känsliga för olika former av antropogen påverkan. Naturen har ett högt skyddsvärde där varje individs skyddsvärde är bedömt till tusentals euro. (Källa: Finlex 614/2019)

Sveriges Regering går nu emot EU:s krav enligt Art- och habitatdirektivet och föreslår lättnader för bl.a. vattenkraften när det gäller hänsyn till hotade fiskarter som är listade enligt direktivet. Sverige är också långt ifrån de mål som godkänts enligt Ålförordningen.