Kategoriarkiv: 1. Naturnytt

Höstens färg glyfosatgult

2026-11-20 Höstens färger gör sitt intrång i Ätrans dalgång. Höstsådden och vallarna lyser vackert gröna. Men där ”ogräset” bekämpas med glyfosat får vegetationen en ockragul färg.

Ockragul beskrivs ofta som en varmt gul färgnyans med en mjuk ton som smälter väl in i den nordiska miljön. Men färger kan bedra. Ibland är det bra att ”bekänna färg” så att man vet vad färgen står för. Bilden ovan är tagen vid Ätrafors 2026-11-20.

Ny forskning visar att glyfosat påverkar bins hjärnor och att födosök och pollinering minskar med 13,4% hos bin som utsätts för bekämpningsmedlet som exempelvis finns i Roundup. Källa: Journal of Experimenal Biology (2025) 228 (9): jeb250124

Den årliga försäljningen av glyfosat i Sverige låg länge stabilt mellan 600 och 700 ton, men har på senare år pendlat mellan 350 och 850 ton (2025 var försäljningen 703,5 ton). Det innebär att glyfosat är det vanligaste verksamma ämnet i växtskyddsmedel i Sverige. (Källa: SLU)

Påverkan av Glyfosat är störst på djurlivet i våra sötvatten och hav (Källa: Environmental Pollution Volume 47, 15 April 2024, 123669) Glyfosat är en av de aktiva substanser i växtskyddsmedel som oftas hittas i våra sötvatten. Ämnet ingår i runt 25 godkända växtskyddsmedelsprodukter i Sverige. (Källa: SLU)

Vetenskapliga studier visar att laxfiskars luktsinne påverkas av det vattenlösliga Glyfosatet och andra bekämpningsmedel. Laxens luktsinne är viktigt för olika stadier i laxens livscykel bl.a. orienteringsförmågan. (Källa: Environmental Toxicology and Chemistry, Volume 25, Issue 10, 1 October 2006, Pages 2809–2817)

Färgen på de besprutade fälten är en indikatorfärg som måste tas på allvar när det gäller påverkan på laxen och Ätrans djurliv. Tillsammans med vandringshinder och korttidsreglering kan det ge en påverkan på fiskbestånden i Ätran.

SLU varnar för att Ätrans laxbestånd har gått från ”grönt till rött”. Det vill säga ”god reproduktionsförmåga” (grön) 2017 – 2020 till ”risk för nedsatt reproduktionsförmåga” (orange) 2021 – 2022, till ”nedsatt reproduktionsförmåga” (röd) 2023-2025. SLU.aqua.2026.5.1-23.

Ätrans laxbestånd har nu alltså nedsatt reproduktionsförmåga och för laxfisket i Ätran har det delvis införts fångstförbud. Vi önskar nu att den vilsna laxen kan hitta hem till Ätran igen. Alla behöver dra sitt strå till stacken för att värna om Ätran och den färgrika miljön i Ätrans dalgång.

Ätran i Falkenberg

2026-11-14 ”Stråket Ätran” iordningställs nu i Falkenberg. Ätran ”den ettriga” ger liv åt stadsbilden med sina forsar och sitt laxfiske.

Tack vare en donation på 30 miljoner kronor kan vi nu ta vara på det kulturarv som Ätran innebär för staden Falkenberg. Det är lite av ”stadens nyckel” för att få en insikt i historien och den verkliga skatt som Ätran är för kommunen och stadens invånare. Falkenbergs kommun har hyllats i SVT dokumentär ”Fiskarnas Rike” för sina insatser vid Hertingforsen.

Ett engelskt sällskap lyckades 1864 under tjugo dagar fånga 462 laxar i Ätran. Det var då, under 1800-talet, som sportfisket blev populärt men laxen finns med som en röd tråd i hela Falkenbergs historia. Från de första bosättningarna, under medeltiden, genom industrialisering och in i nutid. Fisket har tillhört kungamakt och stat, såväl som andelsägare och arrendatorer.

”Det är för mig ett kärlekens verk att offentligen kungöra, att Svenskarne ha en förtjusande stad, som heter Falkenberg, och det är förunderligt att Engelsmän skola nödgas hjelpa dem med att göra denna upptäckt. Det kräfver endast en smula mensklig sympati att göra den upptäckten, att många, många lyckliga dagar kunna tillbringas i Falkenberg”. citat av W. M. Wilkinson från London, 1894 — ”Days in Falkenberg”.

”Detta är de inledande raderna i den rätthistoriska utredning som Falkenbergs kommun beställde av juristdoktor Gunnar Prawitz 1969 för att en gång för alla reda ut förhållandena kring fisket i Falkenbergs stad. Just här, nära mynningen till havet, bildar Ätran det betydande Hertingfallet samt ett par små forsar och dessa sträckor har alltid varit en särskilt bra plats för laxfiske. Hertingfallet, eller Hertingforsen som vi nu kallar den, är den övre delen av Falkenbergs laxfiske. Denna plats har genom historien utgjort ett hinder för laxens vandring. Först genom en laxgård och sedan på grund av ett vattenkraftverk. Ett nytt kapitel i Ätrans historia började 2014 då forsen släpptes fri och fisken återfick sina fria vandringsvägar”.

Det är mycket glädjande att Doktorspromenaden och Laxpromenaden nu rustas upp så att både Falkenbergare och hitresta turister kan få njuta av denna historiska mark. Vid den översta delen av Laxpromenaden finns Hertingforsen som restaurerades 2013 och återlämnades till falkenbergarna efter att ha varit torrlagd i 70 år!

Sägnen berättar att det vid Ätran i Falkenberg finns en stor skatt, som vaktas av en ande i form av en tupp, som gör skatterna osynliga och skyddar dem mot skattsökare. Det sägs att om Falkenberg någonsin skulle hamna i stor nöd, kommer tuppen att gala och Ätrajungfrun att vakna ur sin sömn – då kommer hon att överlämna skatten för att rädda staden. Kanske var Hertingforsen denna skatt som Ätrajungfrun lämnade tillbaka till den som sporde om skatten? Nu kan engelsmännen återkomma och uppleva delar av det förlorade laxfisket.

Ätrajungfrun litografi av Hans Arnold

Tusentals personer har sedan dess guidats vid forsen och informerats om projektet som enligt Länsstyrelsen gav ett mervärde på 65,3 miljoner kronor efter det att alla kostnader betalats. Karlstads Universitet har beskrivit projektet som världsunikt. Det kan användas som rättesnöre för bästa möjliga teknik nu när en stor del av Sveriges vattenkraftverk skall miljöprövas för att få moderna vattendomar. Se Guidning i Naturen.

Första året som laxfisket öppnades i forsen såldes fiskekort för över 80 000 kronor på denna exklusiva sträcka. Laxfiskarna kunde mysa, vila, fika och söka skydd i ett nybyggt vindskydd vid forsen. Här var också en naturlig plats för information vid alla guidade visningar av forsen. (se bild). Vindskyddet är i dag borta med vinden.

Naturnytt har tidigare skrivit om ”Stråket Ätran”. Där kan man också läsa om ett utmärkt förslag till besökscentrum vid Hertingforsen som Falkenbergs Destinationsbolag framlade hösten 2018. (se ingressbild).

Naturnytt har tidigare efterlyst de fina informationsskyltar som sattes upp vid Kungens invigning av Hertingforsen 2013. Läs mer här. De hade kommit väl till pass när vi nu i höst guidade en delegation från Länsstyrelsen i Örebro, eller när vi guidade 40 personer från ett fiskevårdsområde i Småland. Vindskyddet hade då också varit guld värt, nu fick vi inta medhavd kaffekorg sittande i åbrinken.

Tack till den donator som värnar om det unika turiststråk som den ettriga Ätran erbjuder alla som besöker Falkenberg. Kanske ger det också ett incitament till att lyfta miljön och informationen om det unika Hertingfallet med laxen och den restaurerade forsen.

Saknar vi ålen?

2026-11-09 Ålen var förr den vanligaste fisken i våra svenska sjöar och vattendrag. Är den snart ett minne blott?

Vi som är uppvuxna med Sörgårdsidyllen där ålen utgjorde en del av livsstilen blir allt färre. Vi tillhör ”Den tysta generationen” (30-talister) och ”Baby boomers” (40-50-talister) som växte upp under depressionen och efterkrigstiden.

Konstnären Brita Ellström (1873 – 1945) ”hämtade en del av sin kraft i naturen och njöt när hon fick sitta i en båt och uttra”. Not betyder fiska med en s.k. utterbräda.

Minnena är starka från mängden krälande ålar som fångades när man som barn fick följa med och vittja fars ålkista. För att inte tala om de tidiga mornar när ålreven skulle vittjas.

Den rikliga fångsten togs väl omhand: ålarna flåddes, delades i bitar och hemkonserverades i en lag av kryddpeppar och lagerblad. Glasburkarna stod i givakt på hyllorna i matkällaren. Förråden fylldes till brädden varje höst när ålarna lekvandrade till havet. Livsmedelsberdskapen var relativt god trots depression.

Hur vanlig var då ålen? Det är svårt att ta in att 50% av biomassan av all fisk i alla Sveriges inlandsvatten var ål. Källa FORMAS. Hur stor var den årliga invandringen av ålyngel från havet för att ”underhålla” denna rikliga ålförekomst? Ålforskaren Håkan Wickström anger att det då behövs en årlig invandring av 188 – 360 miljoner glasålar.

Energiforsk anger att överlevnaden från ålyngel till blankål är ca 20%. Det innebär att den årliga produktionen av blankål från Sveriges alla inlandsvatten med hundratusentals sjöar var ofattbara 37,6 till 72 miljoner blankålar.

Snart kan ”den tysta generationen” av åldersskäl inte vittna om denna ”guldålder” när ålarna i hundratal vandrade förbi utanför stugknuten i närmsta bäck. Dagens generation ”Alpha” tappar då en viktig del av kulturhistorien som kan komma att behöva väckas till liv i kristider.

Åldataportalen har nu kommit som en viktig kunskapskälla till hur det står till med ålen. Den rapporterar årligen hur många blankålar som dör i våra vattenkraftverk. Skåpanäs kraftverk i Ätran dödade exempelvis år 2013 ca 1241 blankålar och 2023 ca 485 blankålar.

Detta är tragiskt. Samtidigt ger det hopp. Det visar att det ”i det dolda” under ytan fortfarande finns exemplar kvar av den akut hotade ålen. Ålen får nu genom artskyddsförordningen ett särskilt skydd och vattenkraften skall förses med moderna miljölagar.

Vi saknar ålen. Den är inte längre den vanligaste fisken i våra sjöar. Skall generation Alpha (2013-2024) och generation Beta (2025-2039) få uppleva ålens återkomst?

Lösningen är enkel: öppna fria vandringsvägar för ålen. Hertingprojektet i Falkenberg visar vägen. År 2013 byttes alfagallren (!) vid kraftverket ut mot fisksäkra betagaller(!). En ny generation fisksäkra betagaller skulle årligen kunna rädda tonvis med blankålar som i dag dör helt i onödan i tusentals svenska vattenkraftverk.

Laxen har lekt i Ätran

2026-11-07 Ätranlaxen har nu lagt sina ägg i Ätran vid Kungsbacka ö. Till våren tittar de små gulesäcksynglen fram mellan stenarna i bottengruset.

Naturnytt var där och dokumenterade ett flertal lekgropar. Trots att Ätranlaxen minskar fortsätter den att kämpa för sin överlevnad. Laxen har överlevt många hot och är en riktig överlevnadskonstnär.

Till våren kommer tusentals ägg att kläckas på de perfekta lekområdena i Ätrans huvudfåra. Då får vi hålla tummarna för att även övriga förhållanden är goda för den omhuldade atlantlaxen. Normalt sett är det inga problem då laxen under årtusenden har anpassat sig till naturens svängningar och nycker.

Människans påfund har dock ännu inte involverats i laxens evolution. Korttidsregleringen vid Ätrafors kraftverk skördar årligen 61 000 offer nedströms bland laxynglen enligt Länsstyrelsens nyligen framtagna (2025) bevarandeplan.

Lekgroparna vid Kungsbacka ö i Ätran vittnar om att Ätran faktiskt är mycket lämplig för produktion av lax. Att det sedan inte är lämpligt att korttidsreglera dessa lekområden är en helt annan sak.

Sanningen om ålen – är den fridlyst?

2026-10-30 Efter Ålevangeliet, Fiskarnas Rike och Uppdrag Gransknings program om ålen vet alla att läget är kritiskt för den hotade ålen. Därför tror alla att ålen är fridlyst vilket är en chimär.

Men säger vän av ordning är det inte förbjudet att fiska ål? Jo, fisket på västkusten är förbjudet. Men allmänhetens fiske efter ål är i princip tillåtet i alla inlandsvatten uppströms tredje vandringshindret för de som har fiskerätt eller har köpt giltigt fiskekort.

Men det är inte fisket som är problemet. Anledningen till att fisket är tillåtet är att i princip alla ålar ändå dödas i alla vattenkraftverk. Då kan man ändå fiska upp dem istället för att köra dem till tippen eller att de lemlästade ålarna dör efter passagen av kraftverken.

Men vad säger då lagen dvs. EU:s förordning (1100/2007) om åtgärder för återhämtning av europeisk ål. Jo, den säger att Sveriges ålbestånd skall öka samt att vi på sikt skall återfå minst 40% av det ursprungliga beståndet.

Artskyddsförordningen 2026:1504 börjar enligt regeringsbeslut att gälla som svensk lag 2026-11-01. Ålen omfattas av ett strikt skydd eller ett förstärkt skydd och 5 a § säger att det är förbjudet att avsiktligt
1. döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in exemplar,
2. störa djur, om störningen kan antas ha betydelse för den berörda artens bestånd,
3. ta bort eller skada ägg, rom eller larver, och
4. ta bort eller skada djurens bon eller på annat sätt skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.

Men förbudet gäller inte för vattenkraften!?

Följer Sverige ålförordningen om att ålbeståndet skall öka? Sanningen är den att SLU rapporterar att produktionen av blankål från naturlig invandring till Sveriges inlandsvatten minskat från 30 ton till 7 ton mellan åren 2006 till 2023. Källa: SLU.aqua.2025.5.

Karantänodlingen för importerade ålar Scandinavian Silver Eel (SSE) i Helsingborg säljer årligen ca 140 ton rökt ål för konsumtion till bl.a. Holland och lyxkrogar i Stockholm.

Men kraftbolagen räddar väl alla ålar undan kraftverksdöden?
Sanningen är den att endast i Ätrafors kraftverk i Ätran dödades år 2023 775 kg blankål i galler och turbiner. I Lagans kraftverk dog samma år ca 20 ton utvandrande blankål! Enligt Havs- och Vattenmyndigheten och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) dödas i genomsnitt omkring 140 000 ålar (eller cirka 140 ton) årligen i svenska vattenkraftverk.

För året 2023 uppgick den totala utvandringen av naturligt invandrad ål från Sveriges inlandsvatten till endast 7 ton, och bedömningar för samma period visar att ungefär 93 ton vuxen ål dog i kraftverken.

Men ”Krafttag ål” kompenserar väl fullt ut bolagens skador på ålbeståndet? Tyvärr är bolagens ”Krafttag ål” är också en chimär. De köper årligen några hundratusen vilda engelska eller franska ålyngel (från SSE se ovan) som de sedan omplanterar uppströms kraftverken som kompensation för att ynglens naturliga vandring stoppas.

Den naturliga invandringen dvs. behovet av ålyngel till Sveriges inlandsvatten anges av forskare till ca 180-360 miljoner ålyngel årligen! Källa: SLU Wickström. Att ersätta en förlust av hundratals miljoner ålyngel med några hundra tusen är inte OK.

Dessutom dör merparten av ålen i kraftverken när de skall vandra ut. Då ”hjälper” man ålen genom att fånga några procent och köra dem med tankbil förbi kraftverken till havet. Denna ”björntjänst” för ålen kallas ”Trap & Transport”.

Sammanfattningsvis kan vi notera att ålen i Sverige omfattas av fridlysningsbestämmelser med ett strikt och förstärkt skydd samtidigt som den tillåts fiskas och dödas i vattenkraften. Vi fortsätter år 2026 och 2027 att med regeringens tillåtelse och myndigheternas goda minne utrota de sista exemplaren av den mytomspunna europeiska ålen.

Arvet med förekomst av det som tidigare var Sveriges vanligaste sötvattensfisk riskerar nu att snabbt gå förlorat till kommande generationer. Stora naturresurser och beredskapsvärden som livsmedel går förlorade. Finsk lagstiftning Finlex 614/2019 värderar en blankål till 3510€.

Laxen och ålen skall räddas

2026-10-09 Laxen och ålen finns fortfarande kvar i Västkustens vattendrag. Kraftfulla åtgärder behövs för att rädda kvar denna naturresurs och livsmedelsresurs till kommande generationer.

Från Lagan rapporteras att ca 280 000 ålyngel insamlats under 2026. Från Ätran rapporteras att 1275 uppvandrande leklaxar filmats hittills under 2026. Detta är en resurs som behöver vårdas väl. Det är mycket glädjande att det fortfarande finns kvar en resurs att förvalta. Tusentals fiskar kan låta mycket, men hur är läget egentligen?

Living Planet Index (LPI), framtaget av ZSL (Zoological Society of London), inkluderar 35 803 populationstrender för 5 790 ryggradsdjursarter från 1970 till 2022. Rapporten noterar att den starkaste nedgången sker i sötvattensekosystem (-85 %), följt av terrestra (-69 %) och sedan marina ekosystem (-59 %). För sötvattnen innebär det att av 100 individer av en art finns det nu i genomsnitt endast kvar 15 individer.

Den kraftiga nedgången i sötvattensekosystemen beror bl.a. på att vattenkraften stängt av vattnet i torrfåror och byggt dammar som hindrar många vandrande fiskarters fria vandring. Invandringen av den europeiska ålen till Nordsjöregionen har därför sedan 1970-talet minskat med mer är 99%. Källa: ICES och OSPAR. Ålfisket efter västkusten är helt förbjudet. Som motpol till dessa fakta rapporterar nu Sveriges Radio: ”Rekordexplosion av ålyngel i Lagan” när antalet varierat de senaste åren.

Avseende Atlantlaxen i Sverige rapporterades 20 vattendrag av 24 ha nedsatt reproduktionskapacitet eller risk för nedsatt reproduktionskapacitet år 2025. Följande rekommendationer ges av NASCO:
• Fortsatt restaurering av habitat, konnektivitet och vattenflöden.
• Inget fiske i vattendrag med nedsatt reproduktionskapacitet tills en grundlig utredning av orsakerna har genomförts. Med minskad överlevnad i havet är det nödvändigt att ge atlantlaxen tillgång till alla sina tidigare habitat för att upprätthålla bestånd och genetisk variation. Källa: SLU.aqua.2026.5.1-23

Länsstyrelsen i Halland rapporterar att byggnation av Ätrafors kraftverk med minskade och torrlagda habitat samt korttidsreglering årligen reducerade Ätrans smoltproduktion från 70 000 till 9000 smolt. Årligen dör ca 20 000 blankålar enbart i Lagans vattenkraftverk. Åtgärder i vatttenkraftverken är därför helt avgörande för både laxens och ålens överlevnad i Halland.

Sverige har fått ett överträdelsebeslut från EU kommissionen INFR(2024)2236 för bristande efterlevnad av EU:s ramdirektiv för vatten då åtgärder dröjer i vattenkraften. Kuskapen finns hur man åtgärdar och finns beskriven i Hertingprojektet där fri vandring och återställda habitat för alla arter har ordnats både uppströms och nedströms. Torrfåran har återställts och försetts med minimitappning (se bild).  I Sverige finns 972 torrfåror som inte åtgärdats. Ett betagaller har installerats så att alla fiskar vandrar oskadda ut vid sidan om kraftverket.

Hertings betagaller färdigställs 2013. Av Sveriges ca 2000 vattenkraftverk är det mindre än 5% som har fungerande fiskvägar. Fisksäkra betagaller har hittills installerats vid färre än 10 kraftverk!

Finansiering finns då staten beslutat ge vattenkraften 70 miljarder i skattelättnader i fastighetsskatt för att bekosta miljöåtgärder. Årligen avsätts 3,5 miljarder under en tidsperiod av 20 år. 10 miljarder av dessa pengar har avsatts i vattenkraftens miljöfond. Sveriges åtta största kraftbolag har kontroll och förfogar över fonden och skattepengarna.

Vattenkraften behöver snarast ta sitt miljöansvar om vi skall rädda Sveriges bestånd av europeisk ål och bestånd av Atlantlax. Fisket har tagit sitt ansvar medan tusentals ålar och laxar årligen dör i Sverige på grund av att vattenkraften inte miljöanpassats.

Nu håller tiden på att rinna ut för vattenkraften att ta sitt miljöansvar innan bestånden av ål och lax minskat så mycket att skadorna inte går att reparera. Ansvaret vilar nu tungt på verksamheten så att den inte orsakar en mera permanent kollaps av de natur-, livsmedels- och beredskapsresurser som vi har ett ansvar att bevara till kommande generationer.

Bevara naturresurser eller betala böter?

2026-10-04 Sveriges Riksdag beslutade för över 20 år sedan om 16 miljökvalitetsmål där miljön och dess viktiga naturresurser skall skyddas.

2010 Falkenbergs kommun fick pengar från EU för att bevara den akut hotade ålen. Forskare har visat att ålförekomsten är signifikant högre i sjöar som kalkats [1, 2] jämfört med okalkade sjöar.

EU har senare följt upp med viktig lagstiftning om miljön som också Sverige antagit som svensk lag. Exempel är:

EU:s vattendirektiv (2000/60/EG) med försämringsförbudet och äventyrarförbudet.
Naturrestaureringsförordningen (EU 2024/1991)
Ålförordningen rådets förordning (EG) nr 1100/2007 ålens överlevnad skall öka
Artskyddsförordningen (2007:845) § 5 a med strikt skydd för ål

Sverige är formellt under granskning genom ett rättsligt överträdelseförfarande (infringement proceedings) från EU-kommissionen för brott mot vattendirektivet.

Analyser av liknande miljö- och klimatmål visar att Sverige riskerar böter på mellan 30 och 116 miljoner kronor i engångsavgift. [1] Dessutom tillkommer ett löpande vite på cirka 40 miljoner kronor i månaden så länge lagbrottet fortgår.

Om kalkningen i Sverige helt skulle upphöra eller fortsätta att drastiskt skäras ned, riskerar upp till 4 500 sjöar och cirka 880 mil (8 800 kilometer) rinnande vatten att återförsuras. Det är den totala omfattningen av de vattenmiljöer som i dagsläget hålls ”artificiellt levande” genom det statliga kalkningsprogrammet. [1]

Sverige är starkt beroende av sina fungerande vattendrag för att nå sin del av EU:s gemensamma mål om restaurering av 25 000 km rinnande vattendrag till fritt flödande och ekologiskt fungerande vatten i hela unionen. Att låta 8 800 kilometer av Sveriges rinnande vatten försuras gör det i praktiken omöjligt att parallellt nå målen om restaurering av sötvattenmiljöer. [1, 2, 3] 

I Sverige finns det cirka 4 500 till 10 000 försurade sjöar och tusentals mil vattendrag som inte kalkas i dag, beroende på om man räknar de som aktivt valts bort på grund av budgetbrist eller historiskt lämnats utanför kalkningsprogrammet. [1, 2] Merparten av dessa vatten är/var uppväxtområde för ål.

Genom storskaliga fältstudier och omfattande elfiskeresultat längs den svenska västkusten har forskare visat att förekomsten av ål är signifikant högre på lokaler med stabil alkalinitet (pH-buffrande förmåga) jämfört med vattendrag som drabbas av försurning. [1, 2]

Det är nu viktigt att Sverige följer sina miljömål bl.a. för att undvika kostsamma sanktionsavgiter och orsaka permanent förlust av biologisk mångfald. Det är smartare att betala till miljövård än att betala böter för att inte följa gemensamma miljölagar.

Miljöskador på grund av antropogen försurning måste därför åtgärdas med kalkning för att bibehålla god ekologisk status hos alla svenska sjöar och vattendrag.

Det finns inga genvägar och behovet är uppenbart:

  • Sverige skall avsätta tillräckliga medel för att kalka antropogent försurade sjöar och vattendrag
  • EU skall ta sin del av ansvaret för exporterat nedfall. Sverige måste ansöka till EU om medel för att kalka antropogent försurade sjöar och vattendrag. Hittills är det endast Falkenbergs kommun som ansökt och beviljats bidrag för denna nationella angelägenhet.

Att bibehålla den biologiska mångfalden och god ekologisk status i våra sjöar och vattendrag är en av Sveriges främsta naturtillgångar och beredskapsresurser.

Delseger för Ålen i Ätran

2026-09-29 Kraftbolaget ansökte om att få köra ålynglen nedströms vid Ätrafors kraftverk. Alla vet att ålen vandrar naturligt uppströms för att växa och bli stor i sjöar och vattendrag. Sedan vandrar de till Sargasso för att leka.

SLU beräknar i Åldataportalen att 1107 kg blankål år 2023 vandrade ut vid Ätrafors kraftverk. 775 kg av dessa omkom och 332 kilo klarade sig förbi kraftverket.

Men att utestänga ålen från sina uppväxtområden är ett dåligt förslag. Ålen behöver tillgång till sina uppväxtområden i våra svenska sjöar. Lösningen är då att kraftbolagen följer moderna miljölagar och ordnar säker utvandring. Det goda exemplet Hertingforsen visar att det är fullt möjligt om viljan och miljötänket finns.

Älvräddarna skriver om ärendet:

”Ålfrågan ska inte städas undan före NAP-prövningen. Ett villkor som ska föra ål förbi ett vandringshinder kan inte ersättas med att ålen sätts någon annanstans. Kraftverkets hinder ligger kvar, då ska skyldigheten att föra ålen förbi hindret inte tas bort innan Ätrafors prövas enligt dagens miljökrav”.

Nu håller vi tummarna för att ålen får fria vandringsvägar vid samtliga kraftverk i Ätran…….

Läs mer på Älvräddarnas hemsida här.

Gulvingsflyn flyger i nattens mörker

2026-09-23 Nattflyn är vål grå och trista? Då har ni inte hört om höstens gulvingsflyn!

2026-09-23 Några arter av Gulvingsflyn som flyger i Vessigebro hösten 2026

Gulvingsflyn Deras klargula, orange och brunaktiga färger är inte till för att synas – de efterliknar perfekt de vissnande och färgstarka höstlöven på de träd där de lever. När fjärilen sitter stilla på ett blad är den nästintill osynlig för rovdjur. De flyger sent på säsongen, från augusti till oktober-november, och är perfekt kamouflerade i höstmiljöer. Deras larver har ett mycket specifikt levnadssätt. När äggen kläcks på våren lever de unga larverna först inuti och av trädens hängen (blommor), till exempel hos lind, alm eller poppel. Först när de blir större och hänget faller av övergår de till att äta vanliga gröna blad eller örter på marken

Tvärbandat gulvingsfly har ask som värdträd och minskar pga askskottsjuka. Arten noterades första gången i Sverige (Skåne) 2011 och förekommer nu från Skåne till Bohuslän och öster ut till Gotland.

Ockragult gulvingsfly. Larven behöver blommande alm för sin utveckling. Arten är starkt kopplad till almar. I takt med att almsjukan har spridit sig och dödat stora mängder almträd i Sverige har arten minskat kraftigt och försvunnit från många platser. Det har lett till att den numera är rödlistad som nära hotad (NT) i Sverige. Förekommer upp till Värmland-Uppland.

Trestreckat gulvingsfly. Larverna lever på lind. Sedan 1979 finns endast 23 observationer i Halland.

Mörkbandat gulvingsfly. Larverna lever bl.a. på bok, lönn och ek. Mörkbandat gulvingsfly förekommer tämligen allmänt från Skåne till Hälsingland.

Violettbndat gulvingsfly har sälg som värdväxt. Förekommer allmänt från Skåne till Torne lappmark.

Visst är gulvingsflyna både vackra och intressanta!

Smolträkning startar i Ätran

2026-09-18 Räkning av smolt i fällan vid Herting har legat nere i ca tio år sedan Hertingprojektet genomfördes 2013. I våras återupptogs denna viktiga dokumentation av SLU med hjälp av medlemmar från Hallands Sportfiskeklubb.

Varför är det viktigt att dokumentera smoltproduktionen i Ätran?
Smoltutvandringen har årligen räknats vid Nydala kvarn i Högvadsån i över 70 år. Det är allmänt känt att Högvadsån är Ätranlaxens barnkammare. Ätran med biflöden har länge haft Sveriges största reproduktion av vild Atlantlax.

Men hur är det med Ätrans huvudfåra som barnkammare för laxen? På senare tid har florerat rapporter om att Ätrans huvudfåra till stora delar är olämplig som lek- och uppväxtområde för lax. Läs mer här.

Ätranlaxen bedömdes av SLU så sent som 2017-20 ha god reproduktiv kapacitet, 2021-22 risk för reducerad reproduktiv kapacitet och 2023-24 reducerad reproduktiv kapacitet.

Räkningen av lax vid smolt-besefällan i Herting startade den 27 mars 2026 och smolträkningen vid Nydala startade den 11 mars 2026. Resultaten skall utvärderas av SLU men är mycket intressanta.

Tyvärr visar resultaten att produktionen av Ätranlax fortfarande är på en alltför låg nivå för att beståndet skall betecknas som livskraftigt. Vid Nydala räknades 567 laxsmolt och vid Hertings smoltfälla räknades 2658 laxsmolt.

En valideringsstudie visade att ca 27% fångades vid Herting vilket innebär att utvandringen från Ätran var ca 9844 smolt. Tidigare valideringsstudier har visat att fångsteffektiviteten vid Nydala är ca 20%. Då skulle utvandringen från Nydala vara ca 2835 smolt vilket är under tidigare medelvärden.

Nuvarande smoltproduktion i Ätrans huvudfåra nedströms Ätrafors har av Fiskeriverket skattats till ca 9 000 smolt. Beräkning för sträckorna nedströms Ätrafors tyder på en ursprunglig produktion på dessa sträckor på 40 – 50 000 smolt per år. Källa: Fiskeriverket Per Sjöstrand/1998-02-20.

”Efter utbyggnaden av Ätrafors kraftverk 1918 har den totala produktionen av laxsmolt i Ätrans huvudfåra minskat kraftigt från ca 70 000 laxsmolt per år innan utbyggnaden till uppskattningsvis 9 000 laxsmolt per år efter utbyggnaden”. Källa: Ätran – Bevarandeplan för Natura 2000-området Diarienummer 511-2851-2025

Smoltutvandringen i Högvadsån 2024 var 925 smolt och således långt under både de långsiktiga (7 538 smolt för perioden 1954-2023) och kortsiktiga (3 087 smolt för perioden 2019-2023) medelvärdena. Detta extremt låga smoltantal har inte observerats sedan 1970-talet. Källa: SLU.aqua.2025.5.4-382 Ödgärdets kraftverk i Ätran har tillstånd till nolltappning dvs. att helt stänga vattenflödet i Högvadsån.

SLU kommer att göra en mer vetenskaplig utvärdering av data men man kan ändå våga dra slutstsen att reproduktionen av lax från Ätrans huvudfåra är mycket betydelsefull vid jämförelse med utvandringen från Nydala.

Ätrans vattenråd skriver i publikationen ”Biotopkartering av vattendrag i Ätrans avrinningsområde” ”Den mesta av laxen vandrar förbi sträckorna i Ätran för lek i Högvadsån”. Karteringen anger vidare för sträckorna nedströms Ätrafors (ca 2,2 km) som ”ej lämpliga” och ”möjliga men ej goda” trots att de tillhör Ätrans allra bästa reproduktionsområden!

Det är mycket tråkigt att det senaste kunskapsunderlaget i biotopkarteringen från år 2021 av Ätrans Vattenråd, ger en felaktig bild av Ätrans laxproduktion. Årets smolträkning och länsstyrelsens bevarandeplan visar tvärtom att huvudfårans laxproduktion är betydande. Behovet av en skonsam reglering och vatten i torrlagda åfåror är därmed centralt för Ätranlaxens fortlevnad.

Vårens smolträkningar visar nu att laxproduktionen i Ätrans huvudfåra varit kraftigt underskattad i den senaste biotopkarteringen av Ätrans Vattenråd.

Årets nya värden på smolträkningen från Ätran innebär att vi delvis får rättelse på tidigare felaktiga uppgifter från Ätrans Vattenråd. Detta har stor betydelse för åtgärdsstrategier samt vid kommande miljöprövning av olika vattenverksamheter i Ätran.