2025-10-05 EUROPOL meddelar att 22 ton glasål har beslagtagits i operation LAKE från oktober 2024 till juni 2025.
EUROPOL beräknar de ca 100 ton glasålar som smugglas varje år ger ett årligt toppvärde av 2.5–3 billion €. Läs mer här.
Myndigheter från 21 länder är engagerade i jakten på denna organiserade brottslighet. Vid senaste operationen utfördes 16 131 inspektioner som ledde till 26 arresteringar och ett beslag av 22 ton glasål.
Den svarta ålmarknaden hotar inte bara ålen utan föder kriminalitet, skattesmitning, livsmedelsbrott och penningtvätt. Sedan starten har operation LAKE lett till fler än 850 arresteringar och beslag av 109 ton glasål.
Deltagande EU-länder är: Belgium, Croatia, Czechia, Denmark, Estonia, Finland, France, the Netherlands, Portugal, Slovakia och Spain. Partnerländer är: Albania, Canada, Georgia, Switzerland, United Kingdom och United States.
Vän av ordning kanske undrar varför Sverige inte deltar i arbetet? Saken är den att Sverige har sin egen ”ålhantering”där kraftbolagen har egna ”Ålplaner” som befriar bolagen från åtgärder.
Kraftbolagen hindrar ålynglen från att vandra upp till svenska inlandsvatten. Sverige ”kompenserar” genom att köpa och förflytta några miljoner vilda ålyngel från England till Sverige.
Dessa yngel hålls i karantän i Scandinavian Silver Eel:s bassänger i Helsingborg. Ca en miljon av dessa vilda ålyngel matas upp till 140 ton färdiga ”konsumtionsålar” som säljs för konsumtion till Holland eller lyxkrogar i Stockholm. Denna hantering påminner om smugglarnas hantering men är ”sanktionerad” av svenska myndigheter.
Resterande ålyngel säljs till bl.a. vattenkraftverk för utsättning i sjöar och åar. Många sätts ut ovanför tredje vandringshindret (läs kraftverksdammen) där fisket efter ål är fritt. Merparten av dessa ålar fastnar och dör i kraftverkens turbiner och galler på sin väg till Sargassohavet för att leka. Sveriges omoderna vattenlagstiftning stöder denna hantering. Sverige har dock fått ett överträdelsebeslut 2024-12-16 från EU för att vi inte följer EU:s gemensamma vattenlagstiftning som är bättre miljöanpassad.
Sverige antog 2008 EU:s ålförordning för att rädda den akut hotade ålen. Detta år skriver myndigheterna att 280 ton ”svenska” ålar dog årligen i vattenkraftens turbiner och galler. SLU skriver att år 2023 är utvandringen av ål från Sveriges inlandsvatten endast 7 ton!
Sverige deltar således inte i EU:s operation LAKE för att rädda ålen då Sverige har sin alldeles ”egna” ålhantering. Sveriges ålhantering kommer att ingå i prövningen av vattenkraften den s.k. NAPpen eller den nationella prövningen av vattenkraften. Om det nu är till någon tröst för ålen.
Sverige har sin egen ålhantering. Bilden är från Ätran 2004 men hanteringen följer samma mönster även 2025. Sveriges hantering av ålfrågan har lett till omfattande åldöd där vattenkraften årligen dödat 280 000 ålar. Ålen behöver fria vandringsvägar både upp och ned från Sveriges hundratusentals sjöar och uppväxtområden!
2025-10-01 Hallands Nyheter rapporterade för 21 år sedan om den stora åldöden vid Ätrafors. Uppdrag granskning rapporterade för snart tre år sedan om den sista ålen.
HN:s miljöreporter Lars Rosenberg skrev i månadsskiftet sept/okt 2004 en uppmärksammad artikel med rubriken”Här dör ål i mängder”. Händelsen hade dokumenterats av dåvarande kommunekologen i Falkenberg.
Vad har hänt sedan kommunekologen i Falkenberg via HN slog larm för 21 år sedan? Kraftbolaget har satt in två burar för insamling av ål vid kraftverket. Dessa har en begränsad effekt där några få lekvandrande ålar räddas. I kraftverken uppströms (Yngeredsfors m.fl.) dödas däremot ålarna så att Ätrans hela produktion av blankål uppströms går till spillo.
Situationen för den akut hotade ålen blir allt mer kritisk. Hertingprojektet i Falkenberg visar att bolagen med relativt enkla åtgärder kan lösa problemet med åldöden.
Kostnaden för att införa säker ålvandring är dessutom mycket blygsam jämfört med kraftbolagens miljardvinster.
Sverige har 2024-12-16 fått ett överträdelsebeslut för att vi inte följer EU:s vattenlagstiftning. Det borde vara självklart att vi skall ta hand om den livsmedelsresurs som ålen en gång var. I kristider kan denna produktion vara av avgörande betydelse. Forskare menar att mer än hälfen av inlandsvattnens fiskproduktion bestod av ål. Det har troligen rört sig om en årlig ålvandring av ca 50 000 ton! Dessa ålar var lättfångade med s.k. ålkistor vilket krävde lite resurser.
Det finns all anledning att värna om de svenska vattnens produktion av ål och annan vandringsfisk! Det finns både kunskap och pengar, det är endast viljan och besluten som saknas.
2025-09-25 Kalkning av Sveriges försurade sjöar har varit en långsiktigt lyckad miljöåtgärd som sedan 1970-talet givit ett mycket gott resultat. Sjöarnas rika djurliv av sländor, kräftor, fiskar, fåglar och uttrar har återkommit långsamt men säkert. Regering och myndigheter beslutar nu att sluta med denna livsuppehållande åtgärd och sjöarna återförsuras.
Resultatet av återförsurning är välkänt. IVL där undertecknad arbetade undersökte i ett forskningsprojekt vad som hände under 10 år när vi slutade att kalka sjön Lysevatten. Fisken dog, dagsländorna dog och vitmossor bredde ut sig på bottnarna. Slemmiga trådalger frodades. Fru Jönsson bodde i en röd liten stuga vid sjön. ”Vad har Ni gjort med min älskade bad- och fiskesjö?” utbrast hon i förtvivlan över vårt tilltag.
Nu 2025 prövas återförsurning i ett större antal sjöar. I Västra Götaland fortsätter mängden kalk som pengarna räcker till att minska. En tredjedel av de vatten i länet som är i behov av kalkning blir nu utan.
– I år har vi plockat bort ytterligare 47 av länets sjöar och vattendrag från kalkningsprogrammet, säger Malin Frisell, kalkningssamordnare på Länsstyrelsen Västra Götaland. 724 av länets sjöar och vattendrag behöver fortfarande kalkning, säger Malin Frisell. Läs mer här.
Länsstyrelsen i Halland får minskade anslag och ökade kostnader gör att flera sjöar i Halland riskerar att återförsuras. Naturvårdshandläggaren Kajsa Wellbro hoppas på mer pengar till kalkning i nästa budget. Under två år har 15 av nästan 200 sjöar och vattendrag tagits bort från kalkningslistan. En besparing som påverkar känsliga arter som flodkräftor och lax. Två tredjedelar av Hallands laxungar kommer från kalkade vattendrag.
Det finns också ett stort ”dolt” behov. I Halland finns 1030 sjöar större än en hektar som är i behov av nykalkning. Många små sjöar är mycket viktiga för den biologiska mångfalden och för att upprätthålla en god produktion av den hotade ålen.
Konsekvenserna blir stora när 46-års naturvårdsarbete vacklar. Gjorda miljardinvesteringar raseras och det läggs en våt filt över fiskevårdsområdenas arbete och landsbygdsutvecklingen. Vem hyr en stuga vid en ”död sjö” där man avråder från konsumtion av kvarvarande gäddor för att de är olämpliga som föda för kvinnor och barn?
Sveriges regering och svenska myndigheter frångår även internationell lagstiftning när beslut tas om att återförsura svenska vatten. Vattendirektivet kräver god ekologisk status. Försämringsdirektivet tillåter inte beslut om försämrad status. Restaureringsdirektivet kräver att statusen förbättras på ett antal vattenförekomster. Ålförordningen kräver att vi kraftigt ökar produktionen av blankål vilket motverkas av återförsurning.
Försurning är till ca 70% orsakad av utsläpp från EU-länder. Falkenbergs kommun ansökte 2010 och fick en miljon kronor från EU till kalkning av försurade, okalkade sjöar. Länsstyrelserna säger att de inte kan söka EU medel till kalkning och motiverar med att det är för osäkert då kalkning är en långsiktig åtgärd. Motiveringen haltar betänkligt dels då svenska regeringen drar in pengar till redan kalkade sjöar och dels då EU:s lagstiftning ställer starka krav på hanteringen av våra vatten.
Sverige har en stor tillgång i hundratusentals sjöar och 50 000 mil rinnande vattendrag. Rätt förvaltade är detta en ”guldgruva” för ekoturism, livsmedelsförsörjning och en levande landsbygd. Genom utebliven kalkning försämrar vi nu denna viktiga beredskapstillgång vid eventuellt kommande kristider.
Med nuvarande förvaltning riskerar denna tillgång också att bli en belastning om EU- beslutar att bötfälla Sverige för att vi inte följer de gemensamma lagar och förordningar som gäller för våra värdefulla vatten.
Försurningsskadad abborre med ”puckelrygg”. Ryggkotorna är deformerade och tusentals fiskar lider av försurningsskador i okalkade sjöar.
2025-09-24 Ängs- och betesmarker är nordens ”regnskogar”. Ängsmarkerna har en mycket rik biologisk mångfald.
Montessoriängen i Vessigebro är ett fint exempel. Här finns bl.a. ett stort antal vilda biarter som ex ullbin, lysingbin, blåklocksbin, väddsandbin, långhornsbin, praktbyxbin och gökbin m.fl. arter. se ett axplock nedan.
Sverige rapporterar enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet till EU om läget för Sveriges arter och livsmiljöer. Som exempel på arter som det går dåligt för nämns fjärilar och vedlevande insekter.
Ängs- och betesmarker ska numera rapporteras som ”okända” oavsett om vi känner till arealen eller inte. Det har regeringen bestämt. Läs mer här.
Naturskyddsföreningen har uppmärksammat EU-kommissionen på regeringens politiska styrning av rapporteringen. De har fått svar från EU-kommissionen som skriver att Sveriges direktiv om rapportering inte är förenlig med god vetenskaplig praxis.
Montessoriängen var i kommunens planering från början ”prickmark” som inte får bebyggas. Sedan ändrades planen och nu öppnas upp för planering av bostäder och P-platser. Men ängen och den rika biologsika mångfalden finns fortfarande kvar! Tack vare samhällsföreningen i Vessigebro som vårdat området genom bränning.
Vi får hoppas att Sveriges ängs- och betesmarker kan rapporteras som befintliga. Vi får hoppas att de kan bevaras och restaureras enligt EU:s restaureringsdirektiv. Vi får hoppas att humlan surrar och fjäriln prålar även i fortsättningen på vår underbara ängsmark vid Montessori.
Men då behöver vi erkänna att de finns………..
Några av Montessoriängens mångfald av olika fjärilsarter, som rapporterats till Artportalen.
2025-09-18 Laxen längtar efter att kunna vandra upp i den gamla Rävigeforsen till sina forna lekområden vid Yngeredsforsen och Skåpanäs forsar.Vägen är sedan 1918 tillfälligt stängd av en kraftverksdamm.
2025-09-18 Laxarna hoppar förtvivlat i den döda åfåran vid Ätrafors. Här fanns förr en framkomlig passage till lekområden ända upp till Västra Götaland. När luckorna stängs fångas laxen och dör i hålorna nedanför dammen. Ätranlaxen är värd ett bättre öde.
Döda åfåran var förr levande och kan lätt restaureras på samma sätt som Hertingforsen om viljan finns. Ätran hyser Sveriges största, vilda Atlantlaxbestånd. Om laxen får tillträde till sina forna lekbottnar skulle Ätran kunna producera flera vilda laxar än som nu produceras i Sveriges 24 västsvenska atlantalälvar.
Bevarandeplanerna för Ätran och Högvadsån är nu ute på remiss. Vill vi att Ätrans laxproduktion skall vara något ton som i dag eller vill vi ha tillbaka den stora produktion på tiotals ton som fanns när laxen och ålen kunde vandra fritt?
Bevarandeplanerna har många allvarliga brister. Värdet av vandringsfisken har inte beräknats varför planerna kan sägas vara värdelösa.
Bevarandeplanen anger att ätranlaxens lekområden i huvudfåran är begränsade till en några hundra meter lång sträcka strax uppströms Vessigebro samhälle. Sanningen är den att Ätrans huvudfåra är mycket viktig för laxproduktionen. Har denna felaktiga uppgift tillkommit genom slarv eller skall den säkra fortsatt korttidsreglering? Länsstyrelsen har tidigare angett att korttidsregleringen årligen minskar huvudfårans årliga laxproduktion nedströms Ätrafors från 70 000 smolt till 9 000 smolt!
2025-09-14 Länsstyrelsen i Halland har beräknat Ätranlaxens värde. Förvaltningsplaner, bevarandeplaner och miljöprövningar av vattenkraften borde ha detta värde som en viktig utgångspunkt för att bevara denna viktiga naturresurs och livsmedelstillgång i kristider.Vissa angivna värden av 100 till 500 laxar är beräknat till 170 974 763 kronor.
Länsstyrelsens analys behandlar dock endast det så kallade stadslaxfisket i Falkenberg, det vill säga sträckan mellan Hertings kraftverk och Tullbron. Länsstyrelsen skriver att: ”Konsekvensen av denna avgränsning är med andra ord en underskattning av värdet av de kulturella ekosystemtjänsterna så som rekreation men även existensvärden och habitat. Potentialen för sportfiske och annan rekreation kan dock anses vara mycket stor, i betydelsen större än det nuvarande stadslaxfisket”.
Länsstyrelsen fortsätter: ”Ytterligare en nytta som ej monetariserats är marknadsförings- och goodwilleffekten av Hertingprojektet. Falkenberg har en mycket lång tradition av laxfiske och laxen får sägas vara en mycket integrerad del av stadens identitet. Givet detta är det troligen mycket värdefullt med åtgärder som ytterligare gynnar, och skyddar, denna naturliga resurs”.
Länsstyrelsen skriver vidare: ”Dock ska det tydligt poängteras att projektet direkt och indirekt gynnar en rad andra arter. Detta gäller exempelvis havsnejonöga där Halland har en unik ställning i Sverige, havsvandrande öring samt den akut hotade ålen. Indirekt påverkar bestånden av öring även flodpärlmusslan positivt. I maj 2018 filmades också en majfisk (Alosa alosa), en art som är akut hotad och blott är observerad en gång tidigare i Ätran i modern tid”.
Begränsad värdering för sträckan Tullbron till Herting* och endast vissa värden för arten lax och ett antal av 100 till 500 laxar (2018 års värde):
Besöksnäring 39 752 485 kr Livsmedel genom fritidsfiske 7 950 497kr Livsmedel genom yrkesfiske 18 021 127 kr Fiskeupplevelser 55 250 654 kr Andra naturupplevelser 50 000 000 kr Summa värde 170 974 763 kr
*Laxens forna utbredningsområde i Ätran var från Tullbron till uppströms Skåpanäs forsar i Västra Götaland.
2025-09-12 Sveriges regering beslutar om fortsatt neddragning av kalkningen av våra sjöar 2024, 2025 och 2026. Konsekevenserna blir stora för människa, djur och natur. Tidigare miljardsatsningar på kalkmedicin är ”kastade i sjön” när åtgärderna upphör och naturen återförsuras.
Kalkning är en av de största enskilda miljövårdsåtgärderna i Sverige och syftar till att motverka skador på växt- och djurliv som orsakas av försurning. Sverige har satsat minst 4,4 miljarder kronor på kalkning av sjöar och vattendrag sedan 1978, då åtgärderna startade.
Kalkningen är en av de största och mest lyckade restaureringsåtgärder någonsin. Den har bidragit till en levande landsbygd samt att miljontals däggdjur, fåglar, fiskar och insekter har räddats undan den plågsamma försurningsdöden. Fisket i tusentals svenska vatten har räddats och inneburit avkoppling för såväl landsbygdens befolkning som för tusentals turister som längtar efter orörd och levande natur. Varje satsad krona på kalk har gett landet mångdubbel avkastning tillbaka.
Kalkanslaget till Västra Götaland har från 2022 till 2025 nu minskat från ca 28 miljoner till ca 23 miljoner kronor. Samtidigt har det skett en betydande prisökning för kalk och spridning. Kalkningen är ett långsiktigt miljöåtagande som förbättrat den biologiska mångfalden i Sverige. Vad som byggts upp sedan 1978 riskerar nu att raseras på några få år.
Så här års pågår den viktiga kalkningen av länets sjöar och vattendrag, men mängden kalk som pengarna räcker till fortsätter att minska. En tredjedel av de vatten i Västra Götaland som är i behov av kalkning blir nu utan. Det sura vattnet rinner vidare till Halland….
Även om kalkningen är en billig miljöinsats räcker inte anslagen. Under de senaste åren har Länsstyrelsen i VG därför behövt prioritera bort 188 sjöar och vattendrag från kalkningsprogrammet och i år tas alltså ytterligare 47 vatten bort. Det är totalt en tredjedel av de vatten i länet som Länsstyrelsen i VG bedömer skulle behöva kalkas.
”Det kan få både biologiska och ekonomiska konsekvenser för vår kommun. Här finns ett av Sveriges bästa laxfisken, många laxförande vattendrag och även ett fint bestånd av flodpärlmussla” säger kommunekologen i Lilla Edets kommun.
Länsstyrelsen i VG listar de ”största” negativa konsekvenserna av utebliven kalkning:
Giftigt aluminium ökar
Mörtens reproduktion uteblir
Bestånden av flera fiskarter minskar ex öring
Bottenlevande snäckor, sländlarver och många andra insekter slås ut.
Fritidsfisket påverkas när fiskbestånden minskar.
Fiskevårdsföreningar påverkas negativt.
Naturnytt skulle vilja komplettera med fler konsekvenser:
Utebliven restaurering med kalkning är ett slöseri med samhällets ekonomiska och ekologiska resurser
Fiskens innehåll av kvicksilver ökar vilket är farligt för folkhälsan
Abborrens skelett deformeras vilket orsakar stort lidande
Skadliga effekter av återförsurning kan ta lång tid att reparera
Försurningsskadad abborre med ”puckelrygg” och förstorade ”glosögon”. Ryggkotorna är deformerade och tusentals fiskar lider av försurningsskador i okalkade sjöar. Bild IVL, Sahlgrenska sjukhuset.
Naturnytt skulle också vilja uppmana Länsstyrelserna att enskilt eller gemensamt sökea EU-bidrag för att kalka svenska sjöar och vattendrag. Falkenbergs kommun erhöll 2010 EU-bidrag för att kalka försurade vatten eftersom EU-länder delvis orsakat försurningen. EU-bidraget var på 7 miljon kronor och varav en miljon avsattes för att kalka 10 mindre sjöar i Falkenbergs kommun. Dessutom testades en hittils oprövad metod med helikopterkalkning med grovkalk. Läs mer här.
2025-08-31 Fisken och ekosystemen är anpassade till normala högflöden och lågflöden. Korttidsreglering är däremot förödande och leder årligen till död av 61 000 laxsmolt enligt Länsstyrelsen.
Med kamera i hand besöktes Kungsbacka ö i Ätran. Olycksbådande, hovrande grå hägrar var första synen. Strandat laxyngel var nästa synintryck som förklarade hägerns intresse.
Vatten saknas på stora lek- och uppväxtområden. Laxynglen är mobila och borde kunna simma undan. Men de fastnar i förrädiska labyrinter och kommer inte undan luftens predatorer.
Värre är det för nejonögonens larver ”linålarna” som lever som filtrerare i sedimenten. När deras boning torrläggs kan de inte filtrera och dör en säker död. Larverna lever i sedimentbankarna i 5-8 år! Honan lägger upp till 300 000 ägg i varje lekgrop.
Hotet mot havsnejonöga brukar framhållas som bristen på stor torsk, vilket också är en faktor….. en vanligare värdfisk är lax. De larver som omkommit i torrlagda sediment når aldrig havet.
Bevarandeplan för Ätran är ute på remiss för att ge möjlighet till synpunkter som skall vara inne senast den 19 september 2025.
Korttidsregleringen av Ätran är då på tapeten och skall beslutas vid kommande omprövning av vattenkraften. Då finns det möjlighet att föreslå en ändring av Ätrans onaturliga flöde som dödar fisken.
2025-08-31 Kungsbacka ö. Torrlagd nate i Ätrans huvudfåra. Unipers flödesprognos för Ätran 6,7 kbm/s. SMHI Hydrologiskt nuläge Pkt 1609 Yngeredsfors uppströms 7,6 kbm/s. Bolaget har en ”frivillig” överenskommelse att släppa 11 kbm/s. Sträckan håller/höll riklig förekomst av årsyngel av lax och havsöring.2025-08-31 Kungsbacka ö Havsnejonögats lek- och uppväxtområden för larver torrläggs. Honan lägger 150 000 till 300 000 ägg i gropen som täcks med grus. Grönalger frodas nu på de uppvärmda och delvis torrlagda lekområdena. Havsnejonöga har långa larvstadier (cirka 5 – 8 år) då de lever nedgrävda i bottensediment i åarna. Notera det torrlagda området med näckrosor och sediment nedströms den potentiella lekgropen.2025-08-31 Kungsbacka ö. De sedimentrika områdena nedströms lekbottnarna är hem för hundratusentals larver av havsnejonöga. Larverna filtrerar sin föda från sedimenten och andas syrerikt vatten. Torrläggning och höga temperaturer med låg syrehalt hotar nejonögonens överlevnad.
2025-08-30 Fakta är ett sakförhållande som faktiskt existerar eller har inträffat, till skillnad från enbart en åsikt eller en teori. Begreppet kommer från latinets ”factum” och används för att beskriva verkligheten.Frågan är om HaV:s nya förslag till ålförvaltning beskriver verkligheten?
Det är ett faktum att ålarna föds i havet och sedan som yngel vandrar till Europa för att i hav, floder, åar och sjöar växa till könsmogna blankålar som vandrar tillbaka till havet för att leka.
Det finns fakta om storleken på Sveriges del av ålbeståndet. Kraftbolagen har under lång tid faktiskt samlat in uppvandrande ålyngel i åarna. Statkraft rapporterar från Lagan att som mest samlades 1,3 miljoner ålyngel in under ett år på 1930-talet.
Länsstyrelsen i Västra Götaland rapporterar om insamling av ålyngel vid Olidans kraftverk i Göta Älv. Insamlingen har pågått i över 100 år sedan 1901. Toppåren under perioden, 1905 och 1937 insamlades 8,70 respektive 8,71 ton ålyngel.
Insteget av ålyngel i Viskan har mätts och 2017 var det ca 95 kg, det största på 30 år (Björn Fagerholm pers. kom.). Dessa ålar i Viskan hade en medelvikt på 0,29–0,72 gram och var 234 011 stycken.
Utifrån dessa fakta om registrerad invandring har Ålforskaren Håkan Wickström beräknat behovet av ålyngel för att uppnå den ursprungliga, jungfruliga, opåverkade produktion som förekom före vattenkraftens storskaliga införande i Sverige. Det årliga behovet är 340 miljoner ålyngel för havet och Östersjön och 188-360 miljoner ålyngel för inlandsvattnens sjöar och vattendrag för att uppnå opåverkad produktion av blankål.
Energiforsk AB anger i KRAFTTAG ÅL 2015-2017 RAPPORT 2018:504 att: ”Omräkningen från ålyngel till blankål bygger på antagandet att 20 % av de ålyngel som sätts ut når blankålsstadiet”. Det innebär att Sveriges inlandsvatten årligen skulle producera 37,6 till 72 miljoner blankålar!
Havs- och Vattenmyndighetens ”Förslag till nationell förvaltningsplan för ål – perioden 2025–2030” Dnr. HaV 2025–1217 utgår från 1980 som basår för opåverkad produktion av blankål samt att denna då årligen var 300 ton (B0). Ålforskaren Willem Dekker kommenterar att denna uppskattning är ”en vild gissning”. Med tanke på tillgängliga fakta är det alldeles uppenbart att myndigheten använder fel basår samt kraftigt underrapporterar Sveriges potentiella produktion av blankål.
HaV:s nya förslag till svensk ålförvaltning för de kommande åren bygger således på vilda gissningar vilket innebär att den inte uppfyller varken svensk eller internationell lag enligt RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål. Detta är mycket allvarligt då det finns tillgång till hundra års data angående ålen.
Sveriges Radio rapporterar 2025-08-25 till 27: Rekordår för ål i Dalälven – fullständig explosion och Mystisk ål-boom i Dalälven – miljöanalytikern har en teori. Hittills i år har mellan 3 000 till 4 000 ålyngel insamlats i ålledaren i Älvkarleby. – Det är fantastiskt. Ifjol var det 480 stycken och året dessförinnan bara 30–40. Avdelningschefen vid SLU: ”Ja förhoppningsvis beror det på att några av de åtgärder som genomförts för att försöka hjälpa ålen har haft effekt”.
Naturligtvis är det glädjande att ålinvandringen i Dalälven på tre år ökat från ca 0,000035 miljoner till ca 0,0035 miljoner ålyngel. Men mot bakgrunden att det i de större vattendragen årligen vandrade upp miljontals ålyngel är ökningen ytterst marginell. Benämningen ”ålboom” och ”fullständig explosion” som skulle bero på åtgärder är dessutom vilseledande information.
Myndigheternas och Vattenkraftens viktigaste åtgärd har varit att importera ålyngel från England som kompensation för utestängd vandring. Bolagen har då befriats från skyldigheten att hålla ålyngelledare. Ca 2,5 miljoner vilda ålyngel har omflyttats årligen från England till Sverige medan ca 1 miljon av dessa importerade vilda ålyngel årligen fötts upp till 140 ton ål för konsumtion! Merparten av de utsatta ålynglen har dessutom dött i vattenkraftens galler och turbiner då bolagen befriats från skyldighet att ha fria vandringsvägar för lekvandrande ål. En sådan svensk hantering av den vilda ålen har självklart minskat Sveriges bidrag till europas ålbestånd.
Rapporterna om att denna misshushållning skulle leda till att ålbeståndet ökar i de svenska åarna är dålig journalistik och förvanskning av fakta. Den blygsamma ökningen av invandring av ålyngel visar dock att det fortfarande finns en liten möjlighet att förbättra ålbeståndet om ålförvaltningen förbättras. Det är dessutom lönsamt då skyddsvärdet av en blankål enligt finsk lag är 3510€ och av ett ålyngel 351€ (Finlex 614/2019).
Sverige behöver en ålförvaltningsplan som bygger på fakta. Sverige behöver en seriös rapportering av ålproblematiken. Se SVT Uppdrag Gransknings tre program om ålen: ”Den sista ålen”, ”Den sista ålen vad hände sen?” och ”Ursprungsålen”. Det ger en mer rättvisande bild av svensk ålförvaltning än HaV:s förslag till ny ålförvaltningsplan.
Men framför allt: Den akut hotade ålen behöver fria vandringsvägar för att kunna växa upp i svenska vatten och lyckas med sin lekvandring till Sargassohavet! Bidraget från Sveriges inlandsvatten var vid sekelskiftet 1800/1900 37,6 till 72 miljoner blankålar! Enligt HaV och SLU hade bidraget av naturlig, vild blankål från inlandsvattnen minskat till 7 ton år 2023.
2025-08-15 Nu är det sju år sedan projektledare Johan Bengtsson presenterade den fina ide´n om att förvandla den tidigare fiskodlingen vid Herting i Falkenberg till ett besökscentrum.
Johan skriver att ”Besked om ansökan väntas lämnas våren 2019 och projektet pågår därefter under en 5 års period”. Förslaget visar på hur man inom ramen för ett EU-lifeprojektet och med åtgärder utanför projektet kan skapa en helhet som skulle attrahera en bred målgrupp och ge flera besökare till Falkenberg”.
2025-08-15 Så här ser den gamla fiskodlingsanstalten ut i dag sju år efter förslaget om renovering. I de igenspikade fönstren frodas den biologiska mångfalden i form av flera lager med spindelväv.
Även verksamheten vid Laxstugan har avsomnat och informationsskyltarna är där invävda med flera lager spindelväv.
Falkenberg har en unik tillgång med Ätran i stadens centrum och den unika Ätranlaxen. Nu är det hög tid att damma av informationsskyltarna och satsa på dessa unika värden. Ätran är Sveriges viktigaste producent av naturlax, havsnejonögon och majfisk. Få svenska städer har så goda möjligheter att skapa en unik profilbild som Falkenberg.
Hertingprojektet med Hertingforsen är enligt Karlstads Universitet ett världsunikt projekt som visar hur den fria fiskvandringen kan återställas. Projektet genererar enligt Länsstyrelsen ett socioekonomiskt nettonuvärde på 65,3 miljoner kronor. Karlstads Universitet bidrog till att detta är ett av världens mest dokumenterade projekt för fri fiskvandring. Kung Karl den XVI Gustaf invigde den återställda forsen 2014.
Ett flertal av Sveriges drygt 2000 vattenkraftverk skall nu omprövas juridiskt. Sverige utarbetar nya nationella planer för hur vi skall förvalta ålen, havsnejonögat och laxen. Hertingprojektet i Falkenberg är unikt och kan ge svar på många av depraktiska konkreta frågor som finns i nu aktuella restaureringsprojekt.
Falkenberg saknar en Mr eller Mrs Lax som kan återupprätta stadens signum som Hallandslaxens och naturlaxens främsta födelseort och hemstad.
Hertingprojektet före och efter återställning av forsen.
