Utbyggnaden av vattenkraft under 1900-talet slog hårt mot vildlaxen i de halländska åarna och Ätrans dalgång. En tusenårig kultur förändrades på några årtionden. Lyckade projekt visar nu att en återställning fortfarande är både möjlig och rimlig.

En doktorsavhandling av Johan Cederqvist vid Luleå universitet behandlar frågan om vildlaxens försvinnande i samband med vattenkraftens utbyggnad i norrland mellan 1940 och 1970.

Vildlaxen utrotades från de flesta älvarna och älvdalarnas befolkning förlorade fiskekulturen som de praktiserat under årtusenden vilket inneburit en hållbar livsstil och ett hållbart nyttjande av naturresurserna.

Laxen är ”programmerad” att återvända till sin hemälv och när den hindras att återvända förloras unika laxstammar samt hela ekosystem. Det har inneburit betydande socioekonomiska och kulturella förluster för städer, samhällen och invånare längs överdämda och torrlagda älvdalar.

Nu kanske någon tror att dessa skador är unika för norrlands älvdalar. Men så är inte fallet. Omfattande skador av vattenkraftens dammar syns även i södra Sverige. Det kan exemplifieras med antalet torrlagda älvsträckor som är kartlagda nedströms kraftverksdammar. Totalt identifierades och verifierades 972 torrfåror i en databas. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland.

Många ville skydda laxen, men i debatten var det få som försvarade vildlaxen för dess egen skull. I stället lyftes laxodling fram som ett relativt okontroversiellt alternativ. När det gäller Ätran anlades fiskodlingar vid Horsaveka samt vid Herting i Falkenberg.

Till skillnad från vattenkraften i Norrland är vattenkraften i södra Sverige inte av någon större betydelse som reglerkraft. Vattenkraften skall nu omprövas enligt modern miljölagstiftning. Laxen är Hallands landskapsfisk och till skillnad från i Norrland, är det betydligt lättare att restaurera laxens uppväxtområden och fria vandring i södra Sverige.

Hertingprojektet och Stockån i Ätran är goda exempel på där lyckade åtgärder för laxens fria vandring och återställda lekområden genomförts. Länsstyrelsen i Halland har beräknat det socioekonomiska värdet av Hertingprojektet till plus 65 miljoner kronor sedan alla kostnader är inkluderade. Detta ökar också intresset för att genomföra åtgärder uppströms och ytterligare förbättra Ätrans laxbestånd och återta en del av det förlorade kulturarvet.

Nästa kraftverksdamm uppströms Herting är Ätraforsdammen vid den gamla Rävigeforsen. En restaurering och återställning av den tidigare forsen och uppväxtområden skulle återlämna en stor del av Hallands tidigare laxproduktion. Laxkulturen i Ätradalen har en god potential att återupprättas! Se de historiska bilderna på området vid Ätrafors kraftverksadamm nedan.

Hallandsåarna har till skillnad från Norrlandsälvarna en stor potential att restaureras och återställas i sitt ursprungliga, opåverkade skick till en mycket begränsad påverkan på Sveriges samlade kraftproduktion. Ådalarnas kulturarv och hållbara livsmedelsproduktion är från beredskapssynpunkt mycket värdefulla. Socioekonomiska värden, bevarandevärden och skyddsvärden handlar årligen om niosiffriga belopp.

EU:s vattendirektiv, restaureringsförordning och ålförordning har antagits som svensk lag och kräver att en stor del av Sveriges vattendrag restaureras. En miljöprövning av Ätrafors har potential att återge Halland en laxproduktion som är i samma storleksordning som nuvarande vildlaxproduktion i samtliga hallands 24 nuvarande vattendrag med Atlantlax! Det är nu viktigt att vi ser till helheten och inte enbart flyttar en stötesten här och där.

Läs doktorsavhandlinen om vildlaxen och kulturarvet här.

2025-11-21 Kvarndammen i Stockån vid Okome byggdes på 1930-talet och stoppade vandringsfisken. 95 år senare, sommaren 2025 revs dammen och nu leker laxen återigen uppströms kvarnen.

Vi gästade Okome föreläsningsförening 2025-11-05. Bygdegården är belägen endast ett stenkast från den rivna kvarndammen. Naturligtvis berättade vi om det fina återställningsprojekt som Okomeborna och deras laxar fått vara med om. Vi kunde också visa ”dagsfärska” bilder på hur laxen leker utanför ”dörren”. Vandringsfisken svarar direkt på utförd restaurering från stängda till fria vandringsvägar!

Vad är då värdet av dessa laxar som nu kommer att produceras i Stockån? Länsstyrelsen i Halland har beräknat att ca 6000 laxsmolt kan bli resultatet när nu laxen får tillgång till sina forna lekbottnar.

Enligt Finsk lag är skyddsvärdet av en unik lax 7510€ och en unik smolt har en tiondel av detta värde. Det årliga värdet av Stockåns laxproduktion skulle då vara ca 45 miljoner kronor. Naturvård och restaurering av vattendragen är lönsamt.

Restaureringen av Stockån ingår i ett större EU-projekt där 500 naturvårdsinsatser skall genomföras i nio olika län med en budget på 400 miljoner kronor. Projektet pågår under sju år från 2024 till 2031. Läs mer om projektet Improve Aquatic Life

2025-11-06 I Tisdags 4/11 kom ICES nya forskarråd för att bevara Europas hotade ålbestånd. Läs mer här

ICES råd är att inget fiske efter ål skall förekomma under 2026 inom hela ålens utbredningsområde.

ICES råder vidare att all mänsklig påverkan som leder till att ålen dör skall ”reduceras till noll”. Läget är akut med en dramatisk minskning då endast 0,7% av ”the basline average” från 1960-1979 återstår.

Ålens habitat skall enligt ICES återställas när det gäller konnektivitet, fysik miljö och kemisk miljö samt biologiska egenskaper i miljön. Sverige beslutar nu om neddragning i kalkningsverksamheten vilket kraftigt missgynnar produktionen av ål som minskar ca 50% i sura vatten. Källa: Havs och Vattenmyndigheten rapport 2015:23.

Läget förklaras bra av Ami Hamberg Marin Policy officer CCB:
”Förlusten av Europeisk ål innebär inte bara förlusten av en art utan signalerar kollaps av alla ekosystem som förbinder Europas floder med Sargassohavet. Att skydda ålen handlar nu om att återställa balansen i våra vatten”.

Länder som fortfarande landar över 100 ton ål 2024 är Nederländerna (497t), Frankrike (319 t), Tyskland (>200 t), Polen (152 t), Sverige (149 t) och Danmark (101 t).

Alla åtgärder är viktiga i detta akuta läge. Men om alla ålyngel utestängs från svenska inlandsvatten av kraftverksdammar, kan vi inte bidra till Europas ålproduktion. Om alla utvandrande blankålar dödas i kraftverkens galler och turbiner bidrar vi inte heller till att ta vårt gemensamma ansvar för produktionen av Europeisk ål. Vi bryter då mot Ålförordningen vars lagar vi gemensamt antagit i samförstånd med övriga EU-länder.

Vattenkraften är nu under omprövning i Nationella Planen för vattenkraften. Här finns goda möjligheter för Sverige att agera så att överlevnaden av Europeisk ål förbättras. Hertingprojektet visar att tekniken finns samt att åtgärder dessutom är socioekonomiskt lönsamma för människa och natur.

2025-10-24 Havs- och vattenmyndigheten har nu antagit en ny plan för den svenska ålförvaltningen. Den europeiska ålen är akut hotad och den svenska produktionen från inlandsvattnen har minskat från hundratals ton till endast 7 ton 2023.

Den europeiska ålen har under årtusenden alltid haft Sverige som ett viktigt område för uppväxt av stora ålhonor. Men när vattenkraften började bygga dammar under första hälften av 1900-talet blev ålen utestängd från svenska vatten.

Då kom man på att flyga in vilda ålyngel från England och hålla i karantän på Scandinavian Silver Eels anläggning i Helsingborg. En del av dessa ålyngel odlades för konsumtion (ca 140 ton) och några hundra tusen sattes ut i svenska sjöar uppströms kraftverken.

Hav förbjöd 2024 utsättning av dessa vilda ålyngel från England i svenska vatten. Orsaken var dels att de drabbades av sjukdom och dels att de dog i vattenkraftens turbiner när de skulle vandra ut till havet.

2024 och 2025 har det nu varit rea på vilda Engelska ålar på den svenska marknaden. På Facebook kan man läsa om extrapris på ”Scandinavium” Silvereels härliga, hållbart odlade, rökta ål! Tydligen har firman myndigheternas tillstånd att importera vilda ålyngel för konsumtion vilket är förvånande.

Att det skulle vara hållbart att vi importerar vilda, hotade ålar från England, matar dem med torrfoder i uppvärmda bassänger och därefter röker dem för konsumtion är naturligtvis helt felaktigt!

Ännu värre är att Sveriges förslag till ny ålförvaltning innebär att ålen fortsätter att utestängas från hundratusentals svenska vattendrag. En viktig naturresurs och beredsapstillgång riskerar att helt försvinna från våra svenska vatten! Traditionen med ålfiske och ål på julbordet går förlorad! Skyddsvärdet av en ål är enligt finsk lagstiftning 3510 €. Hundra gram rökt ål kostar mellan 80 till 90 kronor.

2025-10-10 Utvandringen av smolt från Högvadsån var 2024 den lägsta sedan 1970-talet. Situationen är mycket allvarlig och behöver analyseras och snarast åtgärdas.

Tack vare Berit och Sven-Erik Möllers räkning av smolt och leklax vid Nydala sedan 1954 är vi väl informerade om laxens situation i Högvadsån. Fortsatt dokumentation är därför viktig för förståelsen av laxens liv.

Däremot vet vi inte hur många smolt som produceras i indexvattendraget Ätran då laxsmolten inte räknas vid Herting. Nu ryktas att räkning äntligen skall komma till stånd vilket är mycket viktigt för utvärderingen av åtgärdsbehovet i hela Ätran. Här finns en stor potential att öka smoltproduktionen genom att minska korttidsreglering och släppa vatten i torrlagda åfåror.

Men tillbaka till den bekymmersamma situationen i Högvadsån. SLU redovisar med hjälp av Möllers räkningar två figurer över situationen:

Dessa historiska data är mycket intressanta för att förstå svängningar i laxens förekomst. På 1950 och 60- talet förekom stora variationer på grund av dödliga utsläpp från verksamhet som orsakade metallförgiftning. Noterbart är att trots dessa utsläpp kunde en uppvandring av ca 500 leklaxar ge en smoltproduktion på upp emot 40 000 smolt! Vi noterar i dag att skyddsvärdet av en smolt 2019 satts till 351€. (Finlex 614/2019).

Därefter kom 1970-talet med försurning och kraftig nedgång av laxbeståndet. Situationen räddades av kalkningen som startades 1978. På 1980-talet inplanterades laxparasiten genom kraftbolagets utsättningar från den smittade laxodlingen i Laholm.

Vi konstaterar att trots att utvandringen av smolt är mycket låg är återvandringen av leklax till Högvadsån de senare åren ofta större än vad den var på 1960-talet! En viktig orsak är att det fasta laxfisket i havet upphört. Men frågan är vad som behöver göras för att laxen skall överleva från yngel till utvandringsfärdig smolt? Läget är akut då den låga överlevnaden och produktionen inte längre är hållbar.

1. Starta ett samarbete med norska forskare för att utvärdera om det går att bekämpa den inplanterade laxparasiten med ex klorbehandling.
2. Stoppa omedelbart all reglering, torrläggning och nolltappning av Högvadsån. Det bryter mot lagstiftningen i N2000.
3. Öppna upp alla tillgängliga laxhabitat ex i Mjöbäck m.fl.
4. Ordna fri vandring vid Lia
5. Undersök eventuell påverkan från främmande ämnen
   a) Läkemedelsrester från Ullareds reningsverk
   b) Ämnen från Ullareds P ex däckrester
   c) Bekämpningsmedel från jord- och skogsbruk ex cypermetrin och roundup
6. Förekomst av PFAS
7. Förbättra kalkningsverksamheten. Använd norska riktvärden för lax. Nuvarande neddragning riskerar drabba laxen m.fl. arter.
8. Undersök eventuell påverkan i havet. Allt riktat nätfiske efter kusten på Ätranlax skall stoppas omedelbart.

2025-10-07 Vi har hundratusentals sjöar, fler än de flesta andra länder. Sveriges produktion av livsmedel i form av lax, ål, braxen, gädda, gös, abborre och mört var ofantlig. En enorm livsmedelsresurs i kristider – beredskapen var god.

På Gustav Vasas tid fick staten en femtedel av sina inkomster från ålfisket. På 1800-talet fick borgmästaren i Falkenberg och hans medhjälpare lön från stadens laxfiske.

Från år 1500 till år 1880 var det fria vandringsvägar i våra vatten – som var outbyggda. Nu tätnar kritiken från EU om Sveriges stängning av våra fria vatten. Sverige har fått ett överträdelsebeslut från EU att vi inte följer den gemensamma miljölagstiftning som vi kommit överens om.

För att Sverige ska leva upp till EU:s vattendirektiv måste landets alla vattendomar omprövas. Hertingprojektet i Falkenberg visar hur lätt det är att återskapa och restaurera den gamla forsen. Detta följer EU:s restaureringsdirektiv.

Hertingforsen visar hur lätt det är att få laxen att vandra fritt både uppför och nedför Ätrans forsar. Det följer EU:s habitatdirektiv. Hertingforsen visar hur lätt det är att gynna ålens fria vandring. Det följer EU:s ålförordning.

Men efter att regeringen pausat hela processen i två år befarar nu många att hela omprövningen är på väg att leda till nästan ingenting.
– ”Som det känns nu blir det inte ens en tumme, säger fiskbiolog Ingemar Näslund”. Läs SVT:s reportage här.

Sveriges beredskapstillgång på ål har minskat med 99%. Tillgången på atlantlax har minskat med 95%. Det tar många år att bygga upp full livsmedelsberedskap igen.

Miljöministern har avböjt intervju med SVT i nuläget

2025-10-05 EUROPOL meddelar att 22 ton glasål har beslagtagits i operation LAKE från oktober 2024 till juni 2025.

EUROPOL beräknar de ca 100 ton glasålar som smugglas varje år ger ett årligt toppvärde av 2.5–3 billion €. Läs mer här.

Myndigheter från 21 länder är engagerade i jakten på denna organiserade brottslighet. Vid senaste operationen utfördes 16 131 inspektioner som ledde till 26 arresteringar och ett beslag av 22 ton glasål.

Den svarta ålmarknaden hotar inte bara ålen utan föder kriminalitet, skattesmitning, livsmedelsbrott och penningtvätt. Sedan starten har operation LAKE lett till fler än 850 arresteringar och beslag av 109 ton glasål.

Deltagande EU-länder är: Belgium, Croatia, Czechia, Denmark, Estonia, Finland, France, the Netherlands, Portugal, Slovakia och Spain.
Partnerländer är: Albania, Canada, Georgia, Switzerland, United Kingdom och United States.

Vän av ordning kanske undrar varför Sverige inte deltar i arbetet? Saken är den att Sverige har sin egen ”ålhantering” där kraftbolagen har egna ”Ålplaner” som befriar bolagen från åtgärder.

Kraftbolagen hindrar ålynglen från att vandra upp till svenska inlandsvatten. Sverige ”kompenserar” genom att köpa och förflytta några miljoner vilda ålyngel från England till Sverige.

Dessa yngel hålls i karantän i Scandinavian Silver Eel:s bassänger i Helsingborg. Ca en miljon av dessa vilda ålyngel matas upp till 140 ton färdiga ”konsumtionsålar” som säljs för konsumtion till Holland eller lyxkrogar i Stockholm. Denna hantering påminner om smugglarnas hantering men är ”sanktionerad” av svenska myndigheter.

Resterande ålyngel säljs till bl.a. vattenkraftverk för utsättning i sjöar och åar. Många sätts ut ovanför tredje vandringshindret (läs kraftverksdammen) där fisket efter ål är fritt. Merparten av dessa ålar fastnar och dör i kraftverkens turbiner och galler på sin väg till Sargassohavet för att leka. Sveriges omoderna vattenlagstiftning stöder denna hantering. Sverige har dock fått ett överträdelsebeslut 2024-12-16 från EU för att vi inte följer EU:s gemensamma vattenlagstiftning som är bättre miljöanpassad.

Sverige antog 2008 EU:s ålförordning för att rädda den akut hotade ålen. Detta år skriver myndigheterna att 280 ton ”svenska” ålar dog årligen i vattenkraftens turbiner och galler. SLU skriver att år 2023 är utvandringen av ål från Sveriges inlandsvatten endast 7 ton!

Sverige deltar således inte i EU:s operation LAKE för att rädda ålen då Sverige har sin alldeles ”egna” ålhantering. Sveriges ålhantering kommer att ingå i prövningen av vattenkraften den s.k. NAPpen eller den nationella prövningen av vattenkraften. Om det nu är till någon tröst för ålen.

2025-10-01 Hallands Nyheter rapporterade för 21 år sedan om den stora åldöden vid Ätrafors. Uppdrag granskning rapporterade för snart tre år sedan om den sista ålen.

HN:s miljöreporter Lars Rosenberg skrev i månadsskiftet sept/okt 2004 en uppmärksammad artikel med rubriken ”Här dör ål i mängder”. Händelsen hade dokumenterats av dåvarande kommunekologen i Falkenberg.

Vad har hänt sedan kommunekologen i Falkenberg via HN slog larm för 21 år sedan? Kraftbolaget har satt in två burar för insamling av ål vid kraftverket. Dessa har en begränsad effekt där några få lekvandrande ålar räddas. I kraftverken uppströms (Yngeredsfors m.fl.) dödas däremot ålarna så att Ätrans hela produktion av blankål uppströms går till spillo.

Situationen för den akut hotade ålen blir allt mer kritisk. Hertingprojektet i Falkenberg visar att bolagen med relativt enkla åtgärder kan lösa problemet med åldöden.

Kostnaden för att införa säker ålvandring är dessutom mycket blygsam jämfört med kraftbolagens miljardvinster.

Sverige har 2024-12-16 fått ett överträdelsebeslut för att vi inte följer EU:s vattenlagstiftning. Det borde vara självklart att vi skall ta hand om den livsmedelsresurs som ålen en gång var. I kristider kan denna produktion vara av avgörande betydelse. Forskare menar att mer än hälfen av inlandsvattnens fiskproduktion bestod av ål. Det har troligen rört sig om en årlig ålvandring av ca 50 000 ton! Dessa ålar var lättfångade med s.k. ålkistor vilket krävde lite resurser.

Det finns all anledning att värna om de svenska vattnens produktion av ål och annan vandringsfisk! Det finns både kunskap och pengar, det är endast viljan och besluten som saknas.

2025-09-25 Kalkning av Sveriges försurade sjöar har varit en långsiktigt lyckad miljöåtgärd som sedan 1970-talet givit ett mycket gott resultat. Sjöarnas rika djurliv av sländor, kräftor, fiskar, fåglar och uttrar har återkommit långsamt men säkert. Regering och myndigheter beslutar nu att sluta med denna livsuppehållande åtgärd och sjöarna återförsuras.

Resultatet av återförsurning är välkänt. IVL där undertecknad arbetade undersökte i ett forskningsprojekt vad som hände under 10 år när vi slutade att kalka sjön Lysevatten. Fisken dog, dagsländorna dog och vitmossor bredde ut sig på bottnarna. Slemmiga trådalger frodades. Fru Jönsson bodde i en röd liten stuga vid sjön. ”Vad har Ni gjort med min älskade bad- och fiskesjö?” utbrast hon i förtvivlan över vårt tilltag.

Nu 2025 prövas återförsurning i ett större antal sjöar. I Västra Götaland fortsätter mängden kalk som pengarna räcker till att minska. En tredjedel av de vatten i länet som är i behov av kalkning blir nu utan.

– I år har vi plockat bort ytterligare 47 av länets sjöar och vattendrag från kalkningsprogrammet, säger Malin Frisell, kalkningssamordnare på Länsstyrelsen Västra Götaland. 724 av länets sjöar och vattendrag behöver fortfarande kalkning, säger Malin Frisell. Läs mer här.

Länsstyrelsen i Halland får minskade anslag och ökade kostnader gör att flera sjöar i Halland riskerar att återförsuras. Naturvårdshandläggaren Kajsa Wellbro hoppas på mer pengar till kalkning i nästa budget. Under två år har 15 av nästan 200 sjöar och vattendrag tagits bort från kalkningslistan. En besparing som påverkar känsliga arter som flodkräftor och lax. Två tredjedelar av Hallands laxungar kommer från kalkade vattendrag.

Det finns också ett stort ”dolt” behov. I Halland finns  1030 sjöar större än en hektar som är i behov av nykalkning. Många små sjöar är mycket viktiga för den biologiska mångfalden och för att upprätthålla en god produktion av den hotade ålen. 

Konsekvenserna blir stora när 46-års naturvårdsarbete vacklar. Gjorda miljardinvesteringar raseras och det läggs en våt filt över fiskevårdsområdenas arbete och landsbygdsutvecklingen. Vem hyr en stuga vid en ”död sjö” där man avråder från konsumtion av kvarvarande gäddor för att de är olämpliga som föda för kvinnor och barn?

Sveriges regering och svenska myndigheter frångår även internationell lagstiftning när beslut tas om att återförsura svenska vatten. Vattendirektivet kräver god ekologisk status. Försämringsdirektivet tillåter inte beslut om försämrad status. Restaureringsdirektivet kräver att statusen förbättras på ett antal vattenförekomster. Ålförordningen kräver att vi kraftigt ökar produktionen av blankål vilket motverkas av återförsurning.

Försurning är till ca 70% orsakad av utsläpp från EU-länder. Falkenbergs kommun ansökte 2010 och fick en miljon kronor från EU till kalkning av försurade, okalkade sjöar. Länsstyrelserna säger att de inte kan söka EU medel till kalkning och motiverar med att det är för osäkert då kalkning är en långsiktig åtgärd. Motiveringen haltar betänkligt dels då svenska regeringen drar in pengar till redan kalkade sjöar och dels då EU:s lagstiftning ställer starka krav på hanteringen av våra vatten.

Sverige har en stor tillgång i hundratusentals sjöar och 50 000 mil rinnande vattendrag. Rätt förvaltade är detta en ”guldgruva” för ekoturism, livsmedelsförsörjning och en levande landsbygd. Genom utebliven kalkning försämrar vi nu denna viktiga beredskapstillgång vid eventuellt kommande kristider.

Med nuvarande förvaltning riskerar denna tillgång också att bli en belastning om EU- beslutar att bötfälla Sverige för att vi inte följer de gemensamma lagar och förordningar som gäller för våra värdefulla vatten.