Fakta om ål i inlandsvattnen har hittills insamlats av vattenkraftbolagen och ansvariga myndigheter. Dessa data har varit svårtillgängliga, vilket hämmat allmänhetens förståelse för ålens utveckling i våra sötvattensområden, samt förhindrat att effektiva åtgärder genomförts av verksamhetsutövarna.

Åldataportalen från SLU Aqua är därför ett välkommet projekt som syftar till att göra data och utvärderingar om europeisk ål i Sverige mer öppna och lättillgängliga. Redovisad utvärdering av ål uppskattar produktionen av blankål i svenska inlandsvatten, samt den dödlighet som orsakas av fiske och vattenkraftsanläggningar. Därmed blir det mer tydligt vilka åtgärder som Sverige behöver vidta för att enligt EU:s ålförordning (EG nr 1100/2007) öka produktionen av ål från Sveriges inlandsvatten.

Saken är den att Sverige för närvarande bryter mot ålförordningens Artikel 2 pkt 4 om en minskad antropogen påverkan på ålbeståndet.  Den naturliga produktionen av akut hotad ål i inlandsvattnen från ålförordningens införande 2007 till 2023 har nämligen minskat från 27 ton till endast 7 ton. Källa: SLU ID: SLU.aqua.2025.5.1-62. Enligt samma källa är den jungfruliga, årliga produktionen av blankål från alla Sveriges inlandsvatten (B₀) 300 ton. Siffran är orimligt låg och stämmer inte med Ålportalens data som visar betydligt högre produktion 1960.

Överlevnad av blankål
Åldataportalens uppskattningar av ålproduktion kombineras med uppskattningar av vart dessa ålar tar vägen; det vill säga antingen utvandring, fångst i fisket, förlust genom dödlighet i vattenkraftsturbiner, eller utvandring genom trap & transport. Överlevnaden för Ätran beräknas till 56% för Lagan till 33% samt för Göta älv till 28%.

Vattenkraftsrelaterad mortalitet
Åldataportalen visar den uppskattade mängden blankål (i kg) som vandrar genom vattenkraftverken samt den uppskattade mängd som dör till följd av skador från turbinerna. Den senaste dokumenterade ålvandringen och mortaliteten (70% per kraftverk) i Ätran 2023 är enligt åldataportalen:

Mölneby kraftverk har en ålvandring in av 1707 kg där 1195 dör och 512 passerar igenom nedströms
Skåpanäs kraftverk har en ålvandring in av 639 kg där 485 dör och 154 passerar
Skogsforsens kraftverk har en ålvandring in av 304 kg där 213 dör och 91 passerar
Yngeredsfors kraftverk har en ålvandring in av 182 kg där 127 dör och 55 passerar
Ätrafors kraftverk har en ålvandring in av 1107 kg där 775 dör och 332 passerar

Det är stor risk att de ålar som passerar turbinerna skadas och därmed får problem att lyckosamt genomföra den 800 mil långa vandringen till lekområdena i Sargassohavet. Därför bör målet vara att inga ålar skall passera genom turbinerna utan ledas vid sidan om med ex betagaller. Det görs i det goda exemplet vid Hertingprojektet i Falkenberg.

​Åldataportal under utveckling
SLU påpekar att åldataportalen är under utveckling samt att data är preliminära och kan ändras utan förvarning. Portalen utgör rättesnöret för hur Sverige skall uppfylla gällande lagstiftning varför det är viktigt att beräkningarna bygger på någorlunda rimliga antaganden.

Portalen visar mycket tydligt vikten av de västsvenska åarna för en upprätthållen ålproduktion. Detta har inte nog uppmärksammats i nulägesbeskrivningarna av våra vattendrag inför kommande miljöprövning av vattenkraften (NAP). Hänsyn till ålen är lagstadgad och måste därför omfattas av NAP. Kraftbolagen har ansökt om att få undantag för att slippa omfattas av föreslagen lagstiftning kring ålen (fridlysning).

Portalen visar att ålproduktionen år 1960 för de tre åarna Viskan, Lagan och Ätran var 170 ton, 159 ton och 107 ton dvs. tillsammans 436 ton. Redan då var vattenkraften till stora delar utbyggd. Detta visar tydligt åarnas stora potential till ålproduktion om vattenkraftens påverkan reduceras.

Portalens uppgifter om en total överlevnad av 50%, 56% och 33% för Viskan, Ätran och Lagan är direkt vilseledande då dödligheten för Ätrans kraftverk anges till 70% vid varje passerat kraftverk! För passage genom Ätrans fem kraftverk i huvudfåran blir överlevnaden istället 0,24% för den ål som startar sin vandring uppströms Mölneby kraftverk.

Naturnytt gjorde år 2024 ett antal stickprov vid Yngeredsfors kraftverk för att kolla åldödligheten. Vid dessa tillfällen kunde räknas 210 döda blankålar med en uppskattad medelvikt på 1 kg. Den verkliga dödligheten var säkerligen betydligt större. Detta rimmar således mycket illa med den i åldataportalen rapporterade åldödligheten vid Yngeredsfors 2023 på 127 kg. Tillsynsmyndigheten borde därför kräva en korrekt rapportering av verksamhetsutövarna.

Initiativet med åldataportalen är bra. De grova felaktigheter som förekommer bör snarast rättas och ligga till grund för en revidering av Sveriges nationella ålförvaltningsplan. Först därefter kan vi få en bra förvaltning av vårt ålbestånd som följer aktuell lagstiftning!

2026-05-09 Under våren och sommaren 2023 drabbades flera svenska odlingar av Atlantlax av en ovanligt hög dödlighet bland yngel – i vissa fall upp till 80 %. Energiforsk rapporterar att när fodret byttes ut minskade dödligheten inom en vecka, vilket pekar på en stark koppling mellan fodret och sjukdomen LLD ( lipoid liver desease).

Energiforsk skriver ” Den här händelsen hade stor påverkan på kompensationsodlingen i Sverige under 2023 och inom Energiforsks program Vattenkraftens kompensationsodling”. ” Man misstänker att obalanser i fodrets fettsyror, särskilt från den feta fisken lodda som använts som råvara, kan ha lett till den komplexa sjukdomsbild och förhöjda dödlighet som rapporterats”. Källa: YNGELDÖDLIGHETEN 2023 RAPPORT 2025:1146 Energiforsk.

SLU skriver: ” På grund av omfattande vattenkraftsutbyggnad har de flesta svenska västkustälvar exploaterats, och flera svenska laxbestånd har gått förlorade. I tre av de exploaterade älvarna (Lagan, Nissan och Göta älv) sätts årligen odlad atlantlax ut för att kompensera för förluster i fisket”. Källa: SLU aqua 2026.5.1-23.

SLU rapporterar älvfångster av atlantlax (ton) uppdelad på vilt och odlat ursprung under perioden 2002-2025. Medelfångsterna av vild atlantlax är 6 ton och medelfångsterna av odlad atlantlax 12 ton, vilket visar att odlad lax dominerar. År 2025 var fångsterna 2 ton vild respektive 4 ton odlad lax.

Atlantlaxen har nu 2026 tagits upp på rödlistan för hotade arter. Händelsen visar att vattenkraftens kompensationsodling av lax, inte är en lösning på problemet med vattenkraftens påverkan. Odlad lax har inte samma egenskaper som vild lax. Odling riskerar också att sprida sjukdomar. Som exempel kan nämnas att laxparasiten Gyrodactylus salaris spreds med sjuka fiskar från Statkrafts fiskodling i Lagan till Ätrans vilda laxstam.

Vattenkraftsbolagen sätter även ut ”kompensationsodlad” ål som föds upp på fiskfoder. Svensk ålförvaltning har hittills under många år byggt på utsättning av dessa ålyngel från karantänodlingen i Helsingborg. 2024 stoppades dessa utsättningar helt på grund av sjukdom i odlingen.

Den naturliga slutsatsen blir att den svenska strategin med vattenkraftens kompensation med odling och utsättning av lax och ål inte är hållbart för att rädda dessa hotade arter. Produktionen av vild fisk hotas och ekosystemens resiliens mot påverkan minskar.

Om vi skall ha ål och lax kvar i våra vatten finns det inga genvägar. Fria vandringsvägar måste ordnas och ursprungliga habitat och uppväxtområden återställas. (ex, reglerade, torrlagda och överdämda områden).

Aktuell lagstiftning med ålförordningen, försämringsförordningen, restaureringsdirektivet samt art- och habitatdirektivet kräver redan nu att vattenkraften i Sverige följer dessa lagar.

Miljöprövningen av vattenkraften NAP blir nu ett kvitto på om Sverige följer aktuell lagstiftning och räddar våra hotade fiskarter; ålen, laxen och havsnejonögat.

”Det är viktigt att det långsiktiga åtgärdsarbetet med delar som behandlar påverkan från dammar och vattenkraft effektiviseras, inte minst i pågående arbete med nationell plan för omprövning och framtagande av moderna miljövillkor för vattenkraften. Utsättning ska därför inte betraktas som en långsiktig åtgärd och inte heller ingå som ett villkor i de domar som omprövas”.  Källa: Delrapport regeringsuppdrag ”Förvaltning av europeisk ål” (HaV 2025–1217) Dnr HaV 2025–1217.

2026-05-07 Odlad regnbåge noteras i fiskkameran vid Herting i Ätran.

Odlade laxar och regnbågar utgör ett stort problem då de sprider både föroreningar och sjudkomar. Sportfiskesiten FishEco rapporterar att Norsk laxodling producerar föroreningar som motsvarar avloppsvatten från tiotals miljoner människor! Läs mer från FishEco här.

Dessa odlade fiskar vandrar upp i naturliga laxvatten i Norge och Sverige där de kan göra stor skada både genetiskt samt genom att sprida sjukdom.

Främmande regnbågar som vandrar upp i Ätran kommer från havet och kan ha sitt ursprung från odlingar i både Norge och Danmark. Fiskens tråkiga utseende visar tydliga odlingsskador som den fått i de trånga kassarna där tusentals individer trängs.

På filmen från Ätran (Källa: Fiskdata.se och TiVa.se) gör en rejäl gädda sitt bästa för att hålla rent från denna förorening av våra vatten.
https://fiskdata.se/data/herting/counterfiles/2026/2026-01-01_16-07-16/165_76910.mp4?1778160341

2026-05-05 I dag filmades första havsnejonögat i webbkameran vid Hertingforsen i Ätran Falkenberg. Dessa bilder som fångas av Fiskdata.se är på väg att bli unika.

Åren 2009–2010 uppskattades minst 1 500 individer av havsnejonöga per år bara i Ätran.

Enligt Länsstyrelsen i Halland visar resultaten nu från 2025 års inventering i Sverige: Ätran 28, Suseån 1, Viskan 2, Rolfsån 2 och Säveån 2 individer.

Naturvårdsverket har därför föreslagit att havsnejonöga och ål, som båda är akut hotade, skall fridlysas. Ärendet ligger hos Regeringen för beslut. Vi får hoppas att regeringen inser ansvaret vi har för att inte utrota fiskarter i Sverige och godkänner fridlysningen utan undantag för vattenkraften.

Enligt SLU  är nämligen vattenkraften den största källan till mänsklig påverkan på ål i inlandsvatten och vattenkraftsturbiner stod för en dödlighet av blankål på 115 ton år 2023! Sedan ålförordningen infördes 2008 har den naturliga produktionen av ål i Sveriges inlandsvatten minskat från 22 ton 2008 till endast 7 ton 2023! Källa: Aqua reports 2024:5. 

Motsvarande siffror för vattenkraftens påverkan av havsnejonöga saknas. Men även havsnejonögats yngel tvingas att passera vattenkraftens turbiner. Och dammar utestänger havsnejonögat från sina forna lekplatser.

När det gäller laxen i Ätran reducerar vattenkraften smoltproduktionen nedströms Ätrafors från 70 000 utvandrande smolt till 9 000 utvandrande smolt. Huvudorsaken är korttidsreglering och torrläggning. Källa: Länsstyrelsen i Halland.

Havsnejonögon leker på samma områden som laxen och ynglen växer till i sedimentrika områden som även de torrläggs vid korttidsreglering. Därför är det utom allt tvivel att vattenkraften är huvudorsaken till minskningen av ål, havsnejonöga och lax i den stängda, korttidsreglerade och tidvis torrlagda Ätran!

Att sedan vandringsfisken har det tufft även i havet lägger bara ytterligare ”lök på laxen”. Den snabbaste och viktigaste miljöåtgärden är nu att myndigheter och regering kräver att den lönsamma vattenkraften tar sitt miljöansvar och återställer och restaurerar vandringsfiskens ursprungliga miljöer i våra söta inlandsvatten.

2026-04-30 Frågan är befogad då Sverige 2024-12-16 fick ett överträdelsebslut (INFR(2024)2236) från EU för att inte ha anpassat vår föråldrade vattenlag till EU:s moderna lagstiftning enligt vattendirektivet.

Ålförordningen, restaureringsförordningen, försämringsdirektivet samt art- och habitatdirektivet är andra EU-lagar som Sverige ratificerat, och därmed förväntas följa.

Naturvårdsverket fick i juli 2025 i uppdrag av Regeringen att se över vilka arter som bör vara nationellt fridlysta. Förslaget kom i dagarna och för första gången i historien föreslås fridlysning av två fiskarter nämligen ålen och havsnejonögat. Bakgrunden är den att båda arterna är akut hotade (CR) och det största hotet är vattenkraftens utbyggnad med dammar, reglering och torrläggning.

Frågan om införandet av föreslagen fridlysning av ålen ligger nu på Regeringens bord för beslut. Regeringen har också fått in remissynpunkter från bl.a. statliga Vattenfall och Energiföretagen som representerar 500 verksamhetsutövare i branchen.

Vattenfall skriver: ”De svenska vattenkraftanläggningarna ska omprövas för att få moderna miljövillkor enligt en nationell plan (NAP). Ungefär 2000 vattenkraftverksamheter ska prövas under 20 år och vid omprövningen beslutas vilka miljöanpassningar anläggningen måste vidta. Såvitt Vattenfall förstår kommer fridlysningsbestämmelsen träda i kraft direkt vid införandet, och många anläggningar kan därför komma att behöva söka dispens i avvaktan på sin omprövning i NAP”.

Energiföretagen skriver: ”Med antagande av att ål och havsnejonöga ges skyddskategori SK1.AH krävs det dispens från artskyddsförordningen för varje påverkan genom vattenkraft som omfattas av förbudet. Nuvarande svensk vattenkraft kommer därmed att behöva dispens för påverkan på t.ex. ål, vilket inte har behövts tidigare”.

Den stora frågan är nu om Regeringen kommer att bevilja vattenkraften dispens i 20 år att följa artskyddsförordningen och antagna EU-lagar? Sverige riskerar då dryga böter för att vi överträder EU:s gemensamma lagstiftning då Sverige saknar rådighet att besluta över EU:s lagar.

Den största frågan är dock hur det går för naturresurserna i våra svenska vattendrag med ytterligare 20 år av ålmassaker?

Sedan ålförordningen infördes som svensk lag 2007 har en omfattande åldöd i vattenkraften inneburit att den årliga, naturliga produktionen av blankål från våra inlandsvatten minskat från 27 ton 2007 till 7 ton 2023. Källa: Aqua reports 2024:5 2024.

Sveriges ålförvaltningsplan anger storleken på tidigare årlig produktion till 300 ton vilket bl.a. är ifrågasatt av den danske professorn Kim Aaerstrup som bedömer Danmarks tidigare årliga ålproduktion till 1100 ton och Sveriges som 30-40 gånger större.

Läget för Sveriges produktion av ål är nu akut och utan åtgärd beräknas den naturliga ålproduktionen från svenska inlandsvatten upphöra ca 2030. Regeringen har nu ett av besluten om ålen framtid i sin hand.

2026-04-21 Regeringen beslutade den 24 juli 2025 att ge Naturvårdsverket uppdraget att se över vilka arter som bör vara nationellt fridlysta. Naturvårdsverket föreslår nu 2026-04-20 att regeringen beslutar att fridlysa den akut hotade ålen. Läs mer här.

Arter som är akut hotade (CR) har den högsta hotkategorin i rödlistan. Det är steget före att de konstateras utdöda i Sverige. Naturvårdsverket föreslår nu att Regeringen beslutar att ålen fridlyses, vilket är rimligt med tanke på den mycket stora risken för utdöende.

Det är dessutom enda vägen att följa EU:s ålförordning om att ålbeståndet skall stärkas i medlemsstaterna. Sedan ålförordningen infördes 2008 har den naturliga produktionen av ål i Sveriges inlandsvatten minskat från 22 ton 2008 till endast 7 ton 2023! Källa: Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Institutionen för akvatiska resurser Aqua reports 2024:5. Den största källan till mänsklig påverkan på ål i inlandsvatten är vattenkraftverksturbiner, som stod för en dödlighet av blankål på 115 ton 2023 (naturlig+utsatt). Att minska vattenkraftens påverkan bör vara en av huvudprioriteringarna för ålförvaltningen i inlandsvatten, säger Rob van Gemert, SLU.

Länsstyrelsen i Västra Götaland uppger till SR att en tredjedel av de vattendrag som skulle behöva kalkas har prioriterats bort år 2025. SLU Aqua Reports 2016:6 beskriver olika fiskarters känslighet för försurning samt ökning efter kalkningsåtgärder. Enligt rapporten ökar förekomsten av ål från 8,2 till 16,6%, lax 6 till 29,9% och nejonögon från 12,8 till 18%. Försurningens negativa inverkan på produktion av framför allt ål och nejonögon är underskattad.

Ålen är klassad som akut hotad och vattenkraften utgör ett hot mot ålen eftersom den dödas i turbiner samt hindras från att utnyttja potentiella habitat uppströms kraftverk. Sverige producerade tidigare stora ålhonor och dessa dör nu i kraftverkens galler (se bild). Åldöden i Sveriges vattenkraftverk har lett till att ålen som tidigare var vår vanligaste fiskart, nu måste fridlysas.

Naturvårdsverket missar helt ålens stora betydelse som livsmedelsresurs. Håkan Wickström menar att svenska sötvatten skulle behöva besättas med i storleksordningen 188 – 360 miljoner glasålar för att uppnå 100% av tidigare jungfrulig årlig lekflykt av blankål. Energiforsk anger en överlevnad på 20% från yngel till blankål vilket ger en lekflykt på 37,6 till 72 miljoner blankålar årligen från Sveriges inlandsvatten.

Naturvårdsverket missar i sitt beslut att beskriva ålens stora betydelse för vattenekosystemen och den biologiska mångfalden då hälften av fiskbiomassan enligt vissa forskare fordom utgjordes av ål. Ett tapp av halva fiskbiomassan medför stora konsekvenser för ekosystemen.

Ålens värde för krisberedskap är betydande då skattning av en årlig utvandring av ca 50 000 ton ål kan utgöra ett viktigt födounderlag vid kristider. Varje svensk äter årligen ca 25 kilo fisk och ålen var förr en viktig tillgång. En femtedel av Gustav Vasas statsinkomst kom från ålfisket. Kulturen och kunskapen går förlorad om vi förlorar ålen och ålfisket. Naturvårdsverket anger inte värdet av det förlorade ålfisket. Finländska Jord- och Skogsbruksministeriet lagstiftar däremot att en blankål har ett skyddsvärde av 3510€. Källa: Finlex 614/2019.

Ålen är lätt att beskatta med ålkistor och kommer ända fram till ”dörren” i alla vattendrag varför skattningen kräver en minimal energiinsats till skillnad från exempelvis energikrävande trålning efter fisk till havs. Målet enligt Ålförordningen är att vi så snart som möjligt återfår minst 40% av den tidigare produktionen av europeisk ål. Då finns också underlaget för ett hållbart fiske.

Regeringen behöver därför snarast besluta om Naturvårdsverkets förslag att fridlysa ålen. Vattenkraftens miljötillstånd skall nu omprövas. För att de nya miljövillkoren ska kunna anses moderna måste man i omprövningen därför bedöma påverkan på ålen enligt aktuell fridlysningsstatus. På grund av ålens hotstatus är det viktigt att regeringen inte beviljar några undantag för vattenkraften så som tidigare varit fallet. Då sätts tanken med fridlysningen ur spel.

Det är hög tid att vattenkraften tar sitt miljöansvar för vandringsfisken samt att det stadfästes genom regeringens beslut att utan undantag fridlysa den akut hotade ålen.

PS Regeringen har lagt fram ett förslag om att ändra i artskyddsförordningen, som reglerar vad som gäller vid fridlysning. Förslaget innebär att man ska kunna ge dispens mot fridlysningsbestämmelserna till verksamheter som behöver bryta mot dem. Med dispens skulle vattenkraften alltså inte behöva följa de regler som gäller kring fridlysta arter. DS ”Spelet för gallerierna” fortsätter och vi närmar oss valet – för ålen.

2026-04-14 En samrådshandling har tagits fram för att återställa Högvadsåns lekområden för lax- och havsöring från Lia kraftverk till Älvsered.

Det är mycket glädjande att förutsättningarna för laxen nu förbättras i Högvadsån. Inte minst som Ätranlaxen år 2026 för första gången är med på röda listan över hotade arter. Högvadsåns gamla, naturliga åfåra och laxlekområden föreslås återställas och göras tillgängliga!

Handlingarna har utarbetats av Firma fiskevårdsteknik i Lund i samråd med nuvarande kraftverksägare. Läs handlingarna här.

Enligt förslaget: ”Arbetena ska utföras senast 5 år efter lagakraftvunnen dom. Arbetstiden bedöms vara ca 4 – 8 arbetsveckor”. Ett så litet arbete med så stor betydelse för den årliga laxproduktionen borde dock kunna utföras snarast eller senast 2 år efter lagakraftvunnen dom.

Åtgärden får full effekt först när nolltappningen vid Ödgärdets och Strömma kraftverk uppströms upphör. Laxyngel kan som bekant inte leva utan vatten.

Enligt  EU:s restaureringsförordning (Nature Restoration Law), som trädde i kraft i augusti 2024  och ålförordningen bör också dessa kraftverk åtgärdas så att vandringsfisken enligt Art- och habitatdirektivet får tillgång till ytterligare lek- och uppväxtområden uppströms vilket påverkar Högvadsåns N2000-värden positivt! 

Mycket glädjande att flera steg nu tas för att återupprätta Ätrans hotande laxbestånd. Först Hertingforsen och nu åtgärder vid Lia Kraftverk. När skall Uniper ta sitt miljöansvar för att restaurera de stora värden som gått förlorade vid Ätrafors, Yngerdsfors, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäs forsar i Ätrans huvudfåra?

2026-04-09 Den statliga myndigheten SLU har ansvaret att utvärdera situationen för den akut hotade ålen. Nu greppar myndigheten efter ”sista halmstrået” för att rädda ålen. De vädjar till allmänheten att bygga repstegar av halm för att rädda ålen.

Saken är den att vattenkraftbolagen i Sverige fått 70 miljarder i skattelättnader för att göra miljöåtgärder nu när vattenkraften skall omprövas. 10 miljarder har avsatts direkt i ”Vattenkraftens miljöfond”. Mycket få åtgärder har hittills kommit till stånd för vandringsfisken och ålen.

Läget är akut men inte helt ”kört”. Naturnytt har tidigare berättat om att 11 tusen ålyngel insamlades under en dag i Viskan. Under 2024 insamlades totalt 165 462 ålyngel. Det är viktigt att dessa invandrande ålar erbjuds möjlighet att växa upp i våra inlandsvatten. De har utgjort en stor del av de ålhonor som lekvandrat till Sargasso.

SLU vädjar nu till medborgarna och allmänheten att delta i Projektet ”Halmnystan och observerad ål”.

En repstege av halm. Genom ett spännande medborgarforskningsprojekt undersöker SLU var i våra svenska vattendrag det fortfarande finns ål.

Metoden testas med hjälp av lokala arrangörer och allmänheten och innebär att man sätter ut nystan eller repstegar av halm i vattendrag. Nystanen eller repstegarna av halm kan användas så att uppvandrande små-ål kan ta sig förbi vandringshinder.

SLU skriver vidare på sin hemsida: ”Har du skapat ett så kallat halmnystan eller en repstege av halm som du placerat ut i ett vattendrag? Rapportera till oss var dessa har placerats och om du sett någon ål i nystanet/repstegen eller inte. Vill du tillverka din egen repstege av halm? Vi berättar hur du gör lite längre ner på sidan”.

Det är positivt att myndigheten SLU nu försöker göra allmänheten medveten och delaktig i ålens akuta situation. Så att vi kan göra rätt val för kommande generationer.

Men var finns kraftbolagen som byggt vandringshindren för ålen? De gör miljardvinster och har dessutom fått 70 miljarder av skattebetalarnas pengar för att åtgärda miljöproblemen med vattenkraften. (3,5 miljarder årligen under de 20 kommande åren då miljöprövningen väntas pågå).

Hertingprojektet visar att det finns utprovade lösningar som fungerar för både uppvandrande ålyngel och nedvandrande lekålar. Nu när ”den sista ålen” sänts på SVT och kraftbolagen fått regeringens förslag till beslut om undantag från EU:s miljökrav samt undantag från art- och habitatdirektivet, griper SLU efter det sista halmstrået och ber allmänheten om hjälp med att tillverka repstegar av halm för att lösa problemet.

2026-04-07 Regeringen har beslutat att kompensera de kommuner som redan låtit bygga vindkraft. Det handlar om 340 miljoner kronor för 2025 och 370 miljoner kronor för 2026.

Förslag till ersättning för Falkenbergs kommun är för 2025:
3 295 007 kr och för 2026: 3 585 742 kr

Falkenbergs kommun har under årtionden orsakats stor skada genom utbyggnaden av vattenkraften i Ätran. Dessa skador är liksom skador orsakade av vindkraften hittills okompenserade.

Alla känner vi till uttrycket: ”inte vatten värt”. Det används ofta om något som är värdelöst. Men hur är det egentligen med våra halländska vatten och deras invånare? Har de något värde?

De största kraftverken i Ätran ägs i dag av den internationella energikoncernen Uniper med huvudkontor i Düsseldorf, Tyskland. Vattenkraften drar årligen in miljardvinster till sina ägare.

Vattenkraftens skador är i jämförelse med vindkraftens betydande. Dels handlar laxfisket om turistintäkter och dels handlar det förlorade fisket om stora belopp för både fiskerättsägare och naturvården. Landsbygdens livskvalité´ har påverkats i Ätrans dalgång.

En fingervisning om fiskens natur- och skyddsvärde får man av den finska lagstiftningen: Finlex 614/2019 Jord- och skogsbruksministeriets förordning om värdena för hotade fiskar och fiskar på tillbakagång. Skyddsvärden är för Unik lax: 7510€, Havsöring 3260€ samt för ål 3510€.

Enligt Falkenbergs stads bokföring fångades år 1864 före kraftverkens utbyggnad 3 554 laxar, vilka vägde totalt 16,37 ton.
Årligt skydsvärde 3554x7510x10,94= 291 994 508 kronor. Då är turistvärdet inte inberäknat.

Åluppvandringen i de halländska åarna var före kraftverkens utbyggnad betydande. Statkraft rapporterar från Lagan att de på 1930-talet kunde insamla över en miljon ålyngel årligen. Energiforsk anger en överlevnad av ålynglen till vuxen ål på ca 20%. Det innebär att hallandsåarna och Ätran årligen var och en producedrade ca 200 000 ålar. Värdet på Ätrans årliga produktion av ål är då ca 200000x3510x10,94 kronor = 7 679 880 000 kronor.

Ätran har ca 35 olika fiskarter vilka mer eller mindre påverkats av vattenkraften. Vattenkraften är nu under miljöprövning. Intressant att se om vindkraftens kompensationstänkande nu också kommer att gälla för vattenkraften. Då talar vi om betydligt större summor än för vindkraften. Hittills har det varit ”gratis” att exploatera Ätrans forsar och fall för både svenska och utländska exploatörer.

Sverige har också att följa EU:s gemensamma lagstiftning med vattendirektivet, art- och habitatdirektivet samt ålförordningen och den nyligen beslutade restaureringsförordningen. Här gäller det att besluta rätt så att hallands unika, och numera rödlistade landskapsdjur laxen bevaras som en naturresurs till kommande generationer.

2026-04-06 Ätran har Sveriges rikaste bestånd av vild Atlantlax. 2026 är första året som Atlantlaxen blivit rödlistad. Hur mår laxen egentligen?

Stormen Dave drar nu in över västkusten med vindbyar på 25-30 m/s. Samtidigt har tre blanklaxar på 73,74,79 och 85cm registrerats i kameran vid Herting. Härligt!

Smolten räknas nu förtjänstfullt av HS vid Herting för att hålla koll på laxbeståndet. Naturnytt försöker hålla koll på vad som händer på laxens fina leksträckor i Vessigebro.

Här pågår en Tsunami av stor dignitet på timbasis! Snabba ändringar i flöde mellan 13, 35 och 58 kubikmeter i sekunden. Flera gånger per dygn. Varken laxyngel, smolt eller lekvandrande laxar är anpassade till denna tsunamiliknande korttidsreglering som pågår. Fisken blir stressad, minskar i antal och blir rödlistad.

På 1980-talet planterade kraftbolaget in sjuk fisk i Ätran från odlingen i Laholm. Fiskeriverket och kraftbolaget var väl medvetna om att fisken i odlingen var smittad med den fruktade laxparasiten Gyrodactylus salaris.

Nu klarar inte Ätranlaxen både regleringsstressen och stressen från sjukdomen och rödlistningen är ett faktum; de överlevande laxungarna är alldeles för få!

Naturnytt promenerade längs Ätran vid en vackra ”Safsaströmmen” där det brukar vara gott om laxyngel. De nu ettåriga laxynglen simmade lojt omkring och var mycket små (under 10 cm) och hade trasiga, mjölkiga fenor. Några fångades med en leksakshåv, fotograferades och sattes varsamt åter i strömmen. Se de ljusare parasiterna på ingressbilden på bröstfenor och bukfenor. Se de ljusare, millimeterstora parasiterna som särskilt angripit ryggfenan på fisken ovan!

Laxynglen i Safsaströmmen det var ingen vacker syn. Allvarligt angripna av laxparasiten vilket förklarar deras ”loja” beteende. Trasiga, förstörda fenor fulla av små ”gyrodactylusar”. Troligen tusentals på varje laxyngel. Ibland heter det att laxynglen i Ätran inte påverkas av laxparasiten. Men hur många har varit vid Ätran på våren vid +8 grader och kollat? Hur många har kollat laxparasiten på vandrande smolt? Kanske en koll vid smolträkningen vid Herting vore på sin plats?

Troligen överlever inte smolten omställningen från sötvatten till saltvatten om de är angripna av Gyrodactylus. Elfisken visar tydligt en stor dödlighet av Ätrans laxyngel från ensomriga yngel till smoltutvandring. Smoltåtervandringen från havet har minskat kraftigt jämfört med märkningar på ”Edmans tid”.

Miljöprövningen av vattenkraften i Ätran pågår. När skall bolagen ta sitt miljöansvar och sluta att agera så att Ätranlaxen rödlistas?