Alla inlägg av ingemar

Guldregn över laxen

2019-10-21 Det är nästan exakt ett år sedan Naturnytt rapporterade om alla bidrag till laxen. Läs här. Nu har HaV återigen fördelat 21 miljoner till landets länsstyrelser för att leva upp till miljömålet “Levande sjöar och vattendrag”.

“- Det är positivt att HaV kan fördela medel till arbete i sötvatten och därmed kan öka takten för detta viktiga åtgärdsarbete. Vi har fördelat medel för ett brett spann av åtgärder runt om i landet”, säger Mia Olausson, chef för enheten för biologisk mångfald och områdesskydd. Läs mer här.

Länsstyrelsen i Halland fick denna gång medel till projekten ”Bevara Fylleåns värden” samt ”Skydd av källbäckar på Hallandsås nordsluttning”.

Falkenbergs kommun erhöll för ca 5 år sedan en miljon kronor för att ordna fria fiskvägar i Stockån. Bidrag brukar beviljas om man visar att de tidigare beviljade medlen används på ett bra sätt. Laxen väntar dock fortfarande på restaurering av Stockån. Läs mer här.

Naturnytt hoppas att Falkenbergs kommun snart är på banan igen och kan håva in guldregnet som för närvarande duggar tätt över våra vattendrag. Det behövs för att hålla vattendragen levande.

Destinationsbolaget har nu anlitat konsult för att ta fram en Fiskevårds- och förvaltningsplan för Ätran. Beviljat bidrag från HaV för denna insats kommer därmed till användning. Planen kan säkert visa kommande viktiga åtgärder för att hålla liv i Ätran och laxen.

Fiskväg saknas i Stockån

2019-10-21 Det är lektider för lax och havsöring i Stockån. Fiskarna hoppar febrilt i fallen vid den gamla sågdammen. Men här är det definitivt stopp.

Stockån är ett biflöde till Högvadsån och rinner upp i Okome där den bl.a. avvattnar Välasjöarna. Här vid Pukasjöhultsvägen finns en av Falkenbergs kommuns äldsta kalkdoserare som sedan år 1987 doserar kalk för en god vattenkemi nedströms.

Problemet är bara det att vandringsfisken inte kan passera vid dammen i Okome. Därför fick Falkenbergs kommun 2015 ett statligt bidrag på 1 miljon kronor för att åtgärda problemet. Möten har hållits med berörda parter. Läs beslutet här.

2019-10-19 Stockån. Sågdammen vid Okome, Vandringsfiskarna hoppar förgäves för att komma upp till de fina lekområdena uppströms.
2019-10-19 Stockån Okome. Många laxfiskar försöker forsera fallet. Men de är definitivt utestängda från sina forna lekområden i Stockån.

“– Det är mycket positivt att vi får de här pengarna. I och med att vi har öppnat upp Hertingsforsen blickar vi nu längre upp” kommenterade kommunekologen Ingela Danielsson 2015 bidraget som skulle gå till fria fiskvägar i Stockån.

Laxarna och öringarna väntar fortfarande. Kalkdoseraren håller fortfarande försurningen stången och doserar kalk så att fisken kan överleva i den värdefulla Stockån. Det är ett slöseri med resurser att inte tillåta fisken att vandra upp i den kalkade ån. Sedan 1987 hade det producerats ca 192 000 lax- och öringyngel om det hade varit fri vandringsväg mellan Okome och Välasjöarna. Därför var miljonbidraget 2015 till att åtgärda det definitiva vandringshinder som dammen utgör, mycket välkommet.

2019-10-19 Åtgärder vid dammen i Okome skulle öppna upp gamla lekområden för vandringsfisken mellan Okome och Välasjöarna. Området skulle bli uppväxt för tusentals extra laxfiskar och ålar som i dag är utestängda. Enligt beräkningar rör det sig om en årlig produktion av minst 6000 extra lax- och öringyngel som nu går förlorad.

Dricksvattnet innehåller nitrofenolen dinoseb

2019-10-20 På Fredags eftermiddagen gick Vatten i Väst AB ut och larmade att Ullareds dricksvatten innehåller bekämpningsmedlet Dinoseb, som är en numera förbjuden nitrofenol.

På Vivabs hemsida kan man läsa att det för bekämpningsmedel i deras dricksvatten har fastställts ett gränsvärde till 0,10 µg/l. Detta gränsvärde är satt med utgångspunkt från att det inte ska finnas några bekämpningsmedel i vårt dricksvatten.

Provresultaten som VIVAB fått visar dock ett värde på 0,26 µg/l men de hänvisar till Livsmedelsverket som menar att vattnet kan användas till mat och dryck precis som vanligt. Detta gäller dricksvatten i Ullared, Fagered och Fridhemsberg.

Läs mer på VIVABS hemsida här.

För kunder som ändå önskar annat dricksvatten sätts vattentankar ut, fredag eftermiddag, vid:
Ullareds gamla reningsverk, Hedvägen i Ullared
Kyrkan i Fagered
Blomsteraffären, Fridhemsvägen 18 i Fridehemsberg

Dinoseb är ett bekämpningsmedel som var på allas läppar i samband med BT Kemis miljöskandal i Teckomatorp i Skåne. I en rapport från området (Braån) anges 2015 ett riktvärde på 0,05 μg/l för dinoseb i ytvatten hos Kemfakta. Detta överensstämmer med holländska och canadensiska riktvärden för att inte erhålla skador på fisk och akvatiska ekosystem. Särskilt känsliga är laxfiskar och deras tillväxt. Dessa studier har utförts vid pH ca 8 och vid pH 6,8 var känsligheten 10 ggr större. Ju surare vatten desto större skador på laxyngel. Just nu har ca 4000 laxfiskar vandrat upp i Ätran/Högvadsån för att leka. Många av dessa leker i trakten av Ullared och Fagered.

“-Jag vet inte grunden till denna provtagning” kommenterar Vivabs chef provtagningen av Dinoseb i dricksvattnet. Bekämpningsmedel ingår inte heller normalt i provtagning av ytvattnen inom Ätrans avrinningsområde. Artikelbilden visar effekten av användningen av ett annat växtavdödningsmedel, RoundUp med Glyfosat, uppströms vattenintaget till Falkenbergs vattentäkt i Ätran. Glyfosat är förbjudet som växtbekämpningsmedel i bl.a. Frankrike. Kanske borde vi lära av BT-Kemiskandalen och tänka om även i Sverige.

Bara 100 havsnejonögon kvar?

2019-10-18 Länsstyrelsen larmar nu om den hotade arten havsnejonöga. Hallands åar har haft de största bestånden. Ätran har varit ett kärnområde för denna uråldriga art som funnits i vår natur några hundra miloner år längre än dinosaurierna!

Men nu är havsnejonögat på väg att försvinna enligt experterna.
“- Resultatet kom som en ren chock” säger Mikael Svensson på Artdatabanken enligt HP. Läs mer här.

Det är välkänt att havsnejonögat är en anadrom fiskart som vandrar mellan havets salta och åarnas söta vatten. Hallandsåarna är nejonögats barnkammare. Det är också välkänt att havsnejonögat inte klarar att hoppa upp i en laxtrappa. Då är det inte heller så förvånande att arten försvinner när den utestängs från sina lekområden! SMHI:s dammregister visar i röda punkter var problemen uppstår för nejonögonen.

Det är ganska uppenbart att dessa dammar utestänger nejonögonen från vad som i miljontals år varit deras hem. Se nedersta hindret i Nissan här. Inga larver av nejonögon ger inga vuxna nejonögon! De alltmer tynande bestånden blir då extra känsliga för annan påverkan. När nejonögonens bytesdjur fiskas ut från haven blir situationen ännu mer akut.

Havsnejonögonen kan nu sedan 2014 vandra upp i Ätran (Hertingprojektet) där det finns ett tynande bestånd, som anses vara Sveriges största. De kan vandra upp till Ätrafors. Men i Natura 2000 området nedanför dammen är ån torrlagd. Här hade annars funnits lek- och uppväxtområden för havsnejonöga, lax, havsöring och akut hotad ål.

Den Nationella planen för omprövning av vattendomar inger ett visst hopp. Kraftbolagen har fått 70 miljarder i skattelättnader av vilka 10 miljarder är tänkta att åtgärda vattenkraftens miljöpåverkan. Kanske kan vi få några kronor till vatten i döda åfåran vid Ätrafors och till att öppna fler fria vandringsvägar för havsnejonögat i de Halländska vattendragen? Men det brådskar. Akut hotade havsnejonögon och ålar tål inte mer förhalningstaktik från verksamhetsutövarna. Vi har kunskapen vad som behöver göras.

Läs också artikeln om kraftbolaget som årligen kör tusen vuxna ålar med lastbil förbi kraftverken i Lagan för att rädda ålen. På 1930-talet fångade bolaget 1,3 miljoner ålyngel vid Lagans nedersta kraftverk. Dessa beräknas av Elforsk ha gett 260 000 vuxna blankålar! Varför är även ålen akut hotad? Läs mer här.

Halmstadslax slottsmöllan

2019-10-16 Laxen, Hallands landskapsdjur, vandrar i Nissan. De kommer från Atlanten, vandrar förbi slottet och landshövdingens residens. Samma procedur och skådespel varje år.

Nissans vatten har de senaste årtiondena blivit mycket renare vilket laxen gillar. Detta har skett genom stora samhällsinvesteringar av industri, lantbruk och enskilda (avlopp mm). Staten har satsat miljoner i kalkningsåtgärder för att motverka försurning.

Vattnets kvalité är bra för laxen och för hallandsåarnas djurliv. Men då stängs portarna till laxens, havsöringens, havsnejonögats och ålens uppväxtområden. Nejonögon och ålar kan inte hoppa i laxtrappor. Åarna kallas för KMV eller kraftigt modifierade vatten. Ett annat fint ord är att konnektiviteten har försvunnit.

Detta innebär i klartext att dammar hindrar fisken från att komma hem till sina lek- och uppväxtområden. När de skall vandra tillbaka till havet så blir de kraftigt modifierade (= sönderhackade) i kraftverkens turbiner.

2019-10-14 Många laxar klarar inte passagen vid Slottsmöllans kraftverk. Så har det varit sedan 1966 och 1983 då dessa dåligt fungerande fiskvägar byggdes. Nu finns BMT bästa möjliga teknik demonstrerad vid Hertings kraftverk i Ätran. Läs mer här.

Är läget då “rökt” för Halmstadslaxen? Nej det finns gott hopp! En liknande lösning som vid Hertingforsen i Falkenberg har presenterats för Slottsmöllan i Nissan. Om den genomförs kan det bli startskottet för en bra förvaltning av Hallandslaxen! 2019 är laxens år och då passar det bra att påbörja arbetet innan loppet är kört.

Lösningen innebär en win-win situation för miljön och samhällsekonomin. Länsstyrelsens egen utredning visar ett plus, ett nettonuvärde för Hertingprojektet på 65 miljoner kronor! Men då måste man ha viljan och modet att rätt prioritera miljön och värna om vårt landskapsdjur.

Tama eller vilda bin

2019-10-12 Honungsbin tränger undan vilda bin och humlor, visar en färsk undersökning från franska huvudstaden Paris.

Pollinatörer är viktiga för våra grödor och skördar. Detta är viktigt och känt. Därför är det alltmer vanligt att svenska bönder hyr bikupor med tusentals honungsbin för att pollinera exempelvis rapsfält och fält med fröodling av klöver. Vid fälten odlar man dessutom den invasiva växten honungsfacelia för att bina skall stanna kvar och göra sitt jobb. Inhyrda bin har också den fördelen att de kan hyras in efter det att man sprutat fälten med bekämpningsmedel mot skadeinsekter. Sedan kan de lämnas tillbaka när man gör en “efterbehandling” av fälten.

Halland sommaren 2019. Hundratusentals inhyrda honungsbin vid halländsk klöverodling.

Vilda pollinatörer är känsliga för olika sorter av insektsgifter som används för att bekämpa skadegörare. Vad som inte är lika känt är att vilda bin och humlor minskar där man sätter ut samhällen med honungsbin. Detta har nu konstaterats i en fransk studie. Läs mer här.Läs svenskt sammandrag här.

Men vad har detta för betydelse när de inhyrda arbetarna ändå gör jobbet? Finns det då anledning att behålla de vilda bina? Ja det kan man ju fråga sig.

För det första är det en dyrbar historia att hyra in denna arbetskraft medan de inhemska vilda bina är gratis. För det andra så pollinerar de inhyrda bina bara den odlade grödan medan de vilda bina pollinerar både odlade och vilda arter. För det tredje så innebär detta att de vilda blommorna då minskar. För det fjärde så binder man sig för att hyra in arbetskraften varje år då de vilda bina och humlorna som kan göra jobbet successivt konkurrerats ut! För det femte gör man sig också mer beroende av bekämpningsmedel i odlingen. För det sjätte påverkas vissa arter av skalbaggar negativt. För det sjunde finns risk att den honung som säljs innehåller rester av använda bekämpningsmedel.

Valet att behålla våra vildbin borde inte vara så svårt. Annars sätter vi oss själva i en svår situation.

Vildbi (glödsandbi) besöker äppelträd i villaträdgård i Halland.

Musslor torrläggs

2019-10-10 Ätraforsdammen har återigen utsatts för reglering med torrlagda stränder. Ätrans stormusslor lider.

Dagens torrläggning fotograferades och de torrlagda stränderna framgår av rubrikbilden. Många musslor kämpade för sitt liv för att komma tillbaka till det livgivande vattnet. Där kan de andas och är inte lika utsatta för hägerns vassa näbb, trutarnas kalas eller minkens vassa tänder.

2019-10-10 Ätraforsdammen. Stormusslan kämpar på grunt vatten för att undkomma den pågående regleringen där kraftbolaget torrlägger dammens stränder.

Reglering är tyvärr en alltför vanlig dödsorsak för de sällsynta stormusslorna. Naturnytt har tidigare rapporterat om torrlagda musslor i Ätraforsdammen vid fler tillfällen. Läs mer här. Vid ett av dessa tillfällen gjorde Farmartjänst en heroisk insats och räddade tusentals musslor. Läs mer här.

2019-10-10 Detta är inget älgspår men väl spåren efter två torrlagda döda musslor. Många musslor grävde ner sig i dyn för att hindra uttorkning och för att bättre klara eventuell nattfrost. De är “smarta” men inte anpassade till korttidsreglering då det kan bli 20 meter ned till vattnet.

Denna gång har samspelet mellan Länsstyrelsens tillsyn och Bolagets reglering falerat vilket återigen går ut över naturen och musslorna. Vi får hoppas att detta nu kan lösas med den kommande Nationella Planen och omprövningen av vattendomar. Kraftbolagen har fått tio miljarder för att prestera en mer miljövänlig reglering!

nytt ålrekord i lagan

2019-10-08 Kraftbolagen kablar i dag ut nyheten om nytt ålrekord i Lagan! En glädjande nyhet när vi hört om att nya svenska rekord slagits i många grenar i friidrotts VM i Doha.

Massmedia “nappar på kroken”. SVT, P4 Halland, Hallandsposten, Aftonbladet, Eskilstuna-Kuriren m.fl. sväljer hela betet om detta nya fantastiska rekord; 260 000 ålyngel har hittats av kraftbolaget i Lagan!

Är den rödlistade ålen på väg tillbaka? Det ser lovande ut säger kraftverksägaren till media. – Vi hoppas trenden håller i sig då vi kommer fortsätta med våra insatser säger kraftverkschefen. Underhållschefen för kraftverket i Laholm “håller tummarna för att ålen är på väg tillbaka”.

Tyvärr är nyheten om nytt ålrekord inte sann. Det tidigare noterade rekordet låg på 1 300 000 ålyngel. Årets “rekord” låg på blygsamma 260 000 ålyngel! Sanningen är den att trenden varit vikande i många år även om det setts en svag och glädjande uppgång de senaste åren.

Ålforskaren Håkan Wikström förklarar: Ålyngelbeståndet i Europa, som under lång tid varit på väg utför, gjorde en vändning 2011. Forskare kunde notera en svag ökning. Trots det är den sammanlagda mängden minimal om man jämför med hur det såg ut för cirka 50 år sedan. – För Sveriges del är det nu vattenkraftens negativa effekter på ålbeståndet som står högt på ålforskarnas och förvaltarnas prioriteringslista över problem att lösa, säger ålexpert Håkan Wickström.

“- Ålyngelbeståndet i Europa har under en lång tid varit på väg utför” Håkan Wikström.
Not. Figuren visar kraftbolagets fångst av ålyngel, den naturliga invandringen kan vara större.

Kraftbolagen har gått samman i “Krafttag ål” då de är medvetna om den allvarliga situationen för den akut hotade ålen. Ålynglen som fångas vid Laholm sätts ut i sjöarna uppströms i Lagan (Bolmen m.fl.). Dessa ålar är dödsdömda då de som vuxna skall passera kraftverkens turbiner på sin väg till havet. Kraftbolagen köper därför ålar från yrkesfiskarna i Bolmen och kör dem i tankbil till havet. Detta kallas “fångst och släpp” eller Trap & Transport. Statskraft har gjort en graf över antal fångade ålar som får åka tankbil till havet för att undvika att malas sönder i kraftverkens turbiner.

Krafttag ål köper ca 1000 ålar varje år i Lagan uppströms kraftverken och kör dem med tankbil till havet för att de skall kunna vandra vidare de ca 830 milen till Sargassohavet och leka.

“Krafttag ål” beräknar själva att 20% av ålynglen skall bli vuxna och vandra ut till havet som blankål. På 1930-talet kunde det innebära att 1,3 miljoner ålyngel gav en utvandring på ca 260 000 vuxna silverålar från Lagan. Årets upptransport av ålyngel skulle ge 52 000 utvandrande ålar. Bolagets fångst och släpp framgår av bolagets diagram och är endast ca 1000 ålar. Detta är långt från rekordartat. Genom att köpa 1000 ålar från yrkesfiskarna i Bolmen och transportera dem förbi turbinerna “köper man sig fri” från vidare åtgärder. Resten av ålarna går en säker död tillmötes och når aldrig sina lekområden i Sargassohavet. Det är positivt att man räddar några av Lagans dödsdömda ålar undan turbindöden. Men kraftbolagets insats är i själva verket minimal jämfört med den skada man orsakat Lagans ålbestånd.

– “Mycket glädjande. Vi hoppas och tror på detta”, säger kraftverkschefen till SVT. – “För att bidra till ålens överlevnad har Statkraft deltagit i både forskningsprojekt och transporterat ålen från kraftstationen till sjöar. – Vi har även satt ut ålyngel på västkusten. Detta sammantaget med andra insatser, kan förhoppningsvis vara en del av förklaringen till det ökande antalet ål i Lagan” avslutar kraftverkschefen.

Kraftbolagen behöver ta verkliga krafttag för ålen som de påverkat till utrotningens gräns. Om kraftbolagen fortsätter med oförändrade insatser blir det ålens undergång. Om trenden har vänt har ålen precis fått nosen ovanför vattenytan. Kraftbolagen behöver göra mer än att hålla tummarna. Den svaga ökningen av ålvandringen till Lagan ger ändå anledning till en försiktig optimism. Kanske kan vi rädda ålen? Sverige måste ta sin del av ansvaret för att rädda den akut hotade ålen. Läs mer här.

Ålevangeliet ålens gåtfulla liv

2019-10-03 Ålen har funnits i ca. 70 miljoner år. Nu är den akut hotad. Kommer det att innebära dess undergång och att våra barn kan läsa om den på samma historiesida som dronten och vandringsduvan? Vi har nu kunskapen om det akuta läget men vill vi erkänna och vill vi rädda ålen? Dör ålen ut kan den inte återuppstå.

Ålevangeliet är Patrik Svenssons fängslande bok om relationen mellan en son och en far. Det som höll ihop relationen var deras gemensamma förhållande till barndomens ålar och ålfisket. På samma sätt som miljontals ålar är en viktig del i naturens näringsväv och ekosystem.

Ålbeståndet har på bara en mansålder genomgått en förändring från att ha varit jordens vanligaste katadroma fiskart till att bli akut hotad. På samma sätt som den utdöda amerikanska vandringsduvan. Ingen kunde tro att denna miljonhövdade fågelart skulle dö ut! Vandringsduvan fanns i 3,5 miljarder individer och det sista exemplaret dog 1 september 1914. Skall vi nu ta vid “arvet” och bli den generation som utrotar den europeiska ålen?

TV programmet “Malou efter tio” tar upp problemet med att klockan för ålen nu pekar på fem i tolv. Peters fina filosofiska förhållande till sin far och till ålen, och hur detta band dem samman, är fascinerande. Men om ålen dör ut kan den varken vara kittet mellan människor eller de limniska ekosystem som den i dag håller samman.

Malou hade också bjudit in en av Sveriges och Europas ledande ålforskare för att få en förklaring till varför ålen är akut hotad. Hans diplomatiska svar var att det finns lika många förklaringar som det finns ålforskare. Svaret speglar det faktum att det bakom forskningen finns olika finansiärer som önskar att alla påverkansfaktorer utreds, även om huvudorsaken är känd. Här passar uttrycket “patienten avlider medan utredning om åtgärder pågår”. 1970 skrev dåvarande fiskerikonsulent Gösta Edman:
”Fiskeriexperter anser att om ej särskilda åtgärder vidtages i vattendraget kommer ålförekomsterna inom Ätrans övre vattensystem att upphöra inom relativt nära framtid”.

Vad är då den kända orsaken som man vill dölja? Jo, ålen har mist sitt ålhem och då är den dödsdömd. Hemmet är Europas sjöar och vattendrag. Dammar byggdes och alla ålynglen utestängdes. Turbiner byggdes och alla de vandrande lekålarna slaktades. Nu finns här bara engelska ålar som åkt flyg till våra svenska vatten. Dammarna byggdes i början på 1900-talet och nu är ålen på utrotningens brant. Eftersom en ålgeneration är ca 25 år.

Ålen förblöder som art på den svenska vattenkraftverkens altare. Ålen är hemlös och livlös och offras som ett oskyldigt lamm. Det finns teknik att installera ålyngelledare och säkra utvandringsvägar förbi kraftverken. Tekniken tillämpas inte.

Men kan dammar och turbiner vara ett så stort problem? Ja, bara i Sverige finns över 10 000 dammar och över 2000 turbiner. Inom ålens utbredningsområde har man kartlagt över 415 000 dammar och det beräknas finnas över en miljon dammar…. Gör man en karta över dessa dammar förstår man ålens akuta situation. Och då förstår man att det bara finns en huvudorsak till ålens dramatiska försvinnande. Annat som påverkar ålen negativt gör endast att förintelsen går ännu snabbare. Ålen behöver sitt hem!

Karta över dammar i Sverige och Europa där ålen inte kommer fram. Ålen föds i havet och skulle växa upp i våra sötvatten. Ålen är akut hotad eftersom vi stängt dörren till ålens hem.
Källa SMHI och AMBER

Det ser mörkt ut för Europas ålbestånd där Sverige hade en viktig del. Men är då hoppet ute? Nej det finns hopp. Vid Hertings kraftverk i Falkenberg har man 2013 gjort vandringen säker för både de uppvandrande ålynglen och för de utvandrande lekålarna! Tekniken finns och kan tillämpas vid alla dammar. Men modet och viljan saknas.

Vill vi rädda den akut hotade ålen? Har vi rätt att utrota ännu en art? Tio miljarder kronor har nu gått till de svenska kraftbolagen för att göra åtgärder enligt den Nationella planen och Vattenkraftens Miljöfond AB. Nu är hög tid att gå från ord till handling och använda pengarna till att rädda världens ålbarn.

Annars blir vi den sista generationen som sett en levande ål. Och våra barn kan läsa i historieböckerna att vi var den generation som ödelade ålens hem och gjorde slut på den ca 70 miljoner år långa eran när den gåtfulla europeiska ålen fanns på vår jord.

Europas ålyngel stoppas effektivt av en miljon dammar som byggdes på 1900-talet. Europas könsmogna ålar slaktas i hundratusentals turbiner när de påbörjar sin 700 milaresa för att reproducera sig i Sargassohavet.

Vem har rätt att stänga av en å och döda all fisk?

2019-10-01 I dag lämnas Nationella Planen (NAP) för omprövning av vattenkraften in till Regeringen för beslut och genomförande. Kommer tusentals torrlagda forsar att få vattnet och livet tillbaka? Har kraftbolagen rätt att ta allt vatten, då de påstår att miljön redan är “modifierad” (KMV) och då är det OK att låta fiskarna dö?

Kraftbolagen har genom energiöverenskommelsen fått 70 miljarder i skattelättnad. Därför har de nio största kraftbolagen som motprestation avsatt 10 miljarder till Vattenkraftens Miljöfond AB. Kraftbolagen har bildat ett gemensamägt aktiebolag där de ingår i styrelsen och har bestämt att de 10 miljarderna under 20 års prövotid får användas till:
§ Kostnader för åtgärder, domstolsprocess, utredningar, ev. utrivning, skadereglering kopplat till miljöåtgärder (15 % självrisk)
§ Kostnader för produktionsbortfall (utöver 5 % av normalårsproduktion)
§ Retroaktivt från 1/1 2016

PPP, omvärsdanalys och CBA (kostnad-nytto-analys) är kända begrepp för verksamhetsutövare i dagens miljösverige. Trots att kraftbolagen fått 70 miljarder av staten, använder de även Vattenkraftens Miljöfond till att öka sina vinster genom att ersätta produktionsbortfall och andra kostnader som uppstår om de gör miljöåtgärder. Fonden riskerar att dräneras på pengar. Enbart i Halland har ca 110 vattenkraftverk anmält sig för att utnyttja fonden. Där finns Ätrafors, Yngeredsfors m.fl. kraftverk i Ätran!

Det finns ca 2100 vattenkraftverk i Sverige och tiotusentals i Europa. Principen för dessa är att de dämt upp åarnas viktiga forshabitat som blivit till kraftverksdammar. Från dammen har de sprängt en kanal som leder till ett kraftverk nedströms där fallhöjden nyttjas och energi utvinns. Den naturliga åfåran ligger fysiskt opåverkad vid sidan om men denna viktiga forsande biotop saknar vatten! När kraftverket inte kan ta allt vatten “spills” vatten vid sidan om. Detta kan orsaka att tusentals fiskar och andra vattenlevande djur vandrar upp och sedan torrläggs och dör när kraftverket återigen tar allt vatten.

Figur Modifierad efter “Laxens Resa” utgiven av Ätrans Vattenråd 2019. Döda åfåran vid Ätrafors (vitstreckad) där tusentals laxar, havsöringar och ålar får sätta livet till. Kanalen uppströms och nedströms kraftverket är modifierad (sprängd). Ätran nedströms kraftverkskanalens utlopp är modifierad, rensad för att öka flödet. Ätrans “döda fall” den torrlagda åfåran är inte modifierad. Torrfåran är Ätrans ursprungliga intakta åfåra som endast tidvis saknar vatten!

Energiforsk skriver i sin RAPPORT 2017:429 Identifiering av påverkan, åtgärdsbehov och åtgärdspotential i vattendrag påverkade av vattenkraft: “Till exempel kan det vara lockande att fastslå fasta gränser för t.ex. tappningar i torrfåror förbi kraftverk, men sådana statiska åtgärder kan riskera att man inte når ett fastställt mål, eller att man påverkar verksamheten i onödigt hög grad utan att man fått en bättre måluppfyllelse”. Denna bedömning är inte seriös då det handlar om en liten mängd vatten för att rädda tusentals akut hotade ålar och laxar undan en säker död. Energimyndighetens förslag på hur man skall vikta miljömål och energimål, är också oseriöst. Läs mer här.

Hertingprojektet i Falkenberg är ett lyckat projekt där man använt bästa möjliga teknik för att få fria vandringsvägar för uppvandrande och nedvandrande fisk. Ätrans ursprungliga åfåra har också fått en minimitappning vilket ger en årlig produktion av ca 30 000 laxyngel, ca 3000 ålyngel och ca 30 miljoner evertebrater. Återupptaget vattenflöde i Ätrans naturliga åfåra (450 meter) efter 70 år av torrläggning är dokumenterat en mycket effektiv åtgärd.

Läs Hertingprojektets slutrapport: Positiva effekter…2017 här.

Ätran har vid sex kraftverk, Herting, Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäs forsar, ca 1 mil naturlig torrlagd åfåra och forsar som inte är fysiskt modifierade. Endast vatten skulle återställa dessa forna habitat och återge Ätran en viktig del av sin ekologiska status! Dessa värden omfattas av internationell N2000 lagstiftning och ålförordningen!

Länsstyelsen i Hallands län har i en CBS studie beräknat nettonuvärdet av Hertingprojektet till 65 miljoner kronor. Då har man endast beräknat effekten i Falkenberg av laxfisket och inte räknat med uppströmseffekter eller torrfårans återupprättade produktion. Dessutom har man räknat med en laxuppvandring beräknad till + 100 till +500 fiskar när fiskräknaren visar + ca 2000 fiskar! (vilket är 40 till 200 gånger fler). Energiforsks farhågor om att inte nå uppställda mål och att man därför inte skall släppa vatten i torrfåror är mot bakgrunden av resultaten i Hertingforsen oseriöst! Det gäller att rädda de få opåverkade forsande habitat som återstår! Samt att säkra fiskens överlevnad och fria vandring mellan dessa habitat. Var det inte detta som var meningen med Vattenkraftens Miljöfond?

Sammanfattningsvis är torrfårorna vid ett stort antal vattenkraftverk några av de mest värdefulla och fysiskt oförändrade forshabitaten som återstår i Sverige i dag. Kraftbolagen som fått 10 miljarder för restaurering måste därför snarast prioritera dessa objekt för att rädda hotade och värdefulla ekosystem och arter. Nu är det dags att efter 100 års torrläggning lämna tillbaka vattnet och livet till kraftverkens döda åfåror! Det är en av nyckelfrågorna för att rädda vårt akut hotade ålbestånd.

Följ Kung Carl XVI Gustavs uppmaning i talet vid invigningen av Hertingforsen 2014-04-01 Kungens tal.

Före 2013: Döende laxar i torrfåran vid Hertings kraftverk räddas genom att de lyfts för hand över dammen. Efter 2013: Vatten släpps i döda åfåran där livet återkommit. Laxen leker årligen och ca 30 000 laxyngel växer årligen upp i forsen tillsammans med ca 3000 hotade ålyngel! Vatten har gett livet åter i Hertingforsen. Två mil uppströms finns den i dag torrlagda Ätraforsen….där årligen tusentals ålar och laxfiskar får sätta livet till på samma sätt som i andra halländska åar.