2026-10-30 Efter Ålevangeliet, Fiskarnas Rike och Uppdrag Gransknings program om ålen vet alla att läget är kritiskt för den hotade ålen. Därför tror alla att ålen är fridlyst vilket är en chimär.

Men säger vän av ordning är det inte förbjudet att fiska ål? Jo, fisket på västkusten är förbjudet. Men allmänhetens fiske efter ål är i princip tillåtet i alla inlandsvatten uppströms tredje vandringshindret för de som har fiskerätt eller har köpt giltigt fiskekort.

Men det är inte fisket som är problemet. Anledningen till att fisket är tillåtet är att i princip alla ålar ändå dödas i alla vattenkraftverk. Då kan man ändå fiska upp dem istället för att köra dem till tippen eller att de lemlästade ålarna dör efter passagen av kraftverken.

Men vad säger då lagen dvs. EU:s förordning (1100/2007) om åtgärder för återhämtning av europeisk ål. Jo, den säger att Sveriges ålbestånd skall öka samt att vi på sikt skall återfå minst 40% av det ursprungliga beståndet.

Artskyddsförordningen 2026:1504 börjar enligt regeringsbeslut att gälla som svensk lag 2026-11-01. Ålen omfattas av ett strikt skydd eller ett förstärkt skydd och 5 a § säger att det är förbjudet att avsiktligt
1. döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in exemplar,
2. störa djur, om störningen kan antas ha betydelse för den berörda artens bestånd,
3. ta bort eller skada ägg, rom eller larver, och
4. ta bort eller skada djurens bon eller på annat sätt skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.

Men förbudet gäller inte för vattenkraften!?

Följer Sverige ålförordningen om att ålbeståndet skall öka? Sanningen är den att SLU rapporterar att produktionen av blankål från naturlig invandring till Sveriges inlandsvatten minskat från 30 ton till 7 ton mellan åren 2006 till 2023. Källa: SLU.aqua.2025.5.

Karantänodlingen för importerade ålar Scandinavian Silver Eel (SSE) i Helsingborg säljer årligen ca 140 ton rökt ål för konsumtion till bl.a. Holland och lyxkrogar i Stockholm.

Men kraftbolagen räddar väl alla ålar undan kraftverksdöden?
Sanningen är den att endast i Ätrafors kraftverk i Ätran dödades år 2023 775 kg blankål i galler och turbiner. I Lagans kraftverk dog samma år ca 20 ton utvandrande blankål! Enligt Havs- och Vattenmyndigheten och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) dödas i genomsnitt omkring 140 000 ålar (eller cirka 140 ton) årligen i svenska vattenkraftverk.

För året 2023 uppgick den totala utvandringen av naturligt invandrad ål från Sveriges inlandsvatten till endast 7 ton, och bedömningar för samma period visar att ungefär 93 ton vuxen ål dog i kraftverken.

Men ”Krafttag ål” kompenserar väl fullt ut bolagens skador på ålbeståndet? Tyvärr är bolagens ”Krafttag ål” är också en chimär. De köper årligen några hundratusen vilda engelska eller franska ålyngel (från SSE se ovan) som de sedan omplanterar uppströms kraftverken som kompensation för att ynglens naturliga vandring stoppas.

Den naturliga invandringen dvs. behovet av ålyngel till Sveriges inlandsvatten anges av forskare till ca 180-360 miljoner ålyngel årligen! Källa: SLU Wickström. Att ersätta en förlust av hundratals miljoner ålyngel med några hundra tusen är inte OK.

Dessutom dör merparten av ålen i kraftverken när de skall vandra ut. Då ”hjälper” man ålen genom att fånga några procent och köra dem med tankbil förbi kraftverken till havet. Denna ”björntjänst” för ålen kallas ”Trap & Transport”.

Sammanfattningsvis kan vi notera att ålen i Sverige omfattas av fridlysningsbestämmelser med ett strikt och förstärkt skydd samtidigt som den tillåts fiskas och dödas i vattenkraften. Vi fortsätter år 2026 och 2027 att med regeringens tillåtelse och myndigheternas goda minne utrota de sista exemplaren av den mytomspunna europeiska ålen.

Arvet med förekomst av det som tidigare var Sveriges vanligaste sötvattensfisk riskerar nu att snabbt gå förlorat till kommande generationer. Stora naturresurser och beredskapsvärden som livsmedel går förlorade. Finsk lagstiftning Finlex 614/2019 värderar en blankål till 3510€.

2026-10-09 Laxen och ålen finns fortfarande kvar i Västkustens vattendrag. Kraftfulla åtgärder behövs för att rädda kvar denna naturresurs och livsmedelsresurs till kommande generationer.

Från Lagan rapporteras att ca 280 000 ålyngel insamlats under 2026. Från Ätran rapporteras att 1275 uppvandrande leklaxar filmats hittills under 2026. Detta är en resurs som behöver vårdas väl. Det är mycket glädjande att det fortfarande finns kvar en resurs att förvalta. Tusentals fiskar kan låta mycket, men hur är läget egentligen?

Living Planet Index (LPI), framtaget av ZSL (Zoological Society of London), inkluderar 35 803 populationstrender för 5 790 ryggradsdjursarter från 1970 till 2022. Rapporten noterar att den starkaste nedgången sker i sötvattensekosystem (-85 %), följt av terrestra (-69 %) och sedan marina ekosystem (-59 %). För sötvattnen innebär det att av 100 individer av en art finns det nu i genomsnitt endast kvar 15 individer.

Den kraftiga nedgången i sötvattensekosystemen beror bl.a. på att vattenkraften stängt av vattnet i torrfåror och byggt dammar som hindrar många vandrande fiskarters fria vandring. Invandringen av den europeiska ålen till Nordsjöregionen har därför sedan 1970-talet minskat med mer är 99%. Källa: ICES och OSPAR. Ålfisket efter västkusten är helt förbjudet. Som motpol till dessa fakta rapporterar nu Sveriges Radio: ”Rekordexplosion av ålyngel i Lagan” när antalet varierat de senaste åren.

Avseende Atlantlaxen i Sverige rapporterades 20 vattendrag av 24 ha nedsatt reproduktionskapacitet eller risk för nedsatt reproduktionskapacitet år 2025. Följande rekommendationer ges av NASCO:
• Fortsatt restaurering av habitat, konnektivitet och vattenflöden.
• Inget fiske i vattendrag med nedsatt reproduktionskapacitet tills en grundlig utredning av orsakerna har genomförts. Med minskad överlevnad i havet är det nödvändigt att ge atlantlaxen tillgång till alla sina tidigare habitat för att upprätthålla bestånd och genetisk variation. Källa: SLU.aqua.2026.5.1-23

Länsstyrelsen i Halland rapporterar att byggnation av Ätrafors kraftverk med minskade och torrlagda habitat samt korttidsreglering årligen reducerade Ätrans smoltproduktion från 70 000 till 9000 smolt. Årligen dör ca 20 000 blankålar enbart i Lagans vattenkraftverk. Åtgärder i vatttenkraftverken är därför helt avgörande för både laxens och ålens överlevnad i Halland.

Sverige har fått ett överträdelsebeslut från EU kommissionen INFR(2024)2236 för bristande efterlevnad av EU:s ramdirektiv för vatten då åtgärder dröjer i vattenkraften. Kuskapen finns hur man åtgärdar och finns beskriven i Hertingprojektet där fri vandring och återställda habitat för alla arter har ordnats både uppströms och nedströms. Torrfåran har återställts och försetts med minimitappning (se bild).  I Sverige finns 972 torrfåror som inte åtgärdats. Ett betagaller har installerats så att alla fiskar vandrar oskadda ut vid sidan om kraftverket.

Hertings betagaller färdigställs 2013. Av Sveriges ca 2000 vattenkraftverk är det mindre än 5% som har fungerande fiskvägar. Fisksäkra betagaller har hittills installerats vid färre än 10 kraftverk!

Finansiering finns då staten beslutat ge vattenkraften 70 miljarder i skattelättnader i fastighetsskatt för att bekosta miljöåtgärder. Årligen avsätts 3,5 miljarder under en tidsperiod av 20 år. 10 miljarder av dessa pengar har avsatts i vattenkraftens miljöfond. Sveriges åtta största kraftbolag har kontroll och förfogar över fonden och skattepengarna.

Vattenkraften behöver snarast ta sitt miljöansvar om vi skall rädda Sveriges bestånd av europeisk ål och bestånd av Atlantlax. Fisket har tagit sitt ansvar medan tusentals ålar och laxar årligen dör i Sverige på grund av att vattenkraften inte miljöanpassats.

Nu håller tiden på att rinna ut för vattenkraften att ta sitt miljöansvar innan bestånden av ål och lax minskat så mycket att skadorna inte går att reparera. Ansvaret vilar nu tungt på verksamheten så att den inte orsakar en mera permanent kollaps av de natur-, livsmedels- och beredskapsresurser som vi har ett ansvar att bevara till kommande generationer.

2026-09-29 Kraftbolaget ansökte om att få köra ålynglen nedströms vid Ätrafors kraftverk. Alla vet att ålen vandrar naturligt uppströms för att växa och bli stor i sjöar och vattendrag. Sedan vandrar de till Sargasso för att leka.

SLU beräknar i Åldataportalen att 1107 kg blankål år 2023 vandrade ut vid Ätrafors kraftverk. 775 kg av dessa omkom och 332 kilo klarade sig förbi kraftverket.

Men att utestänga ålen från sina uppväxtområden är ett dåligt förslag. Ålen behöver tillgång till sina uppväxtområden i våra svenska sjöar. Lösningen är då att kraftbolagen följer moderna miljölagar och ordnar säker utvandring. Det goda exemplet Hertingforsen visar att det är fullt möjligt om viljan och miljötänket finns.

Älvräddarna skriver om ärendet:

”Ålfrågan ska inte städas undan före NAP-prövningen. Ett villkor som ska föra ål förbi ett vandringshinder kan inte ersättas med att ålen sätts någon annanstans. Kraftverkets hinder ligger kvar, då ska skyldigheten att föra ålen förbi hindret inte tas bort innan Ätrafors prövas enligt dagens miljökrav”.

Nu håller vi tummarna för att ålen får fria vandringsvägar vid samtliga kraftverk i Ätran…….

Läs mer på Älvräddarnas hemsida här.

2026-09-18 Räkning av smolt i fällan vid Herting har legat nere i ca tio år sedan Hertingprojektet genomfördes 2013. I våras återupptogs denna viktiga dokumentation av SLU med hjälp av medlemmar från Hallands Sportfiskeklubb.

Varför är det viktigt att dokumentera smoltproduktionen i Ätran?
Smoltutvandringen har årligen räknats vid Nydala kvarn i Högvadsån i över 70 år. Det är allmänt känt att Högvadsån är Ätranlaxens barnkammare. Ätran med biflöden har länge haft Sveriges största reproduktion av vild Atlantlax.

Men hur är det med Ätrans huvudfåra som barnkammare för laxen? På senare tid har florerat rapporter om att Ätrans huvudfåra till stora delar är olämplig som lek- och uppväxtområde för lax. Läs mer här.

Ätranlaxen bedömdes av SLU så sent som 2017-20 ha god reproduktiv kapacitet, 2021-22 risk för reducerad reproduktiv kapacitet och 2023-24 reducerad reproduktiv kapacitet.

Räkningen av lax vid smolt-besefällan i Herting startade den 27 mars 2026 och smolträkningen vid Nydala startade den 11 mars 2026. Resultaten skall utvärderas av SLU men är mycket intressanta.

Tyvärr visar resultaten att produktionen av Ätranlax fortfarande är på en alltför låg nivå för att beståndet skall betecknas som livskraftigt. Vid Nydala räknades 567 laxsmolt och vid Hertings smoltfälla räknades 2658 laxsmolt.

En valideringsstudie visade att ca 27% fångades vid Herting vilket innebär att utvandringen från Ätran var ca 9844 smolt. Tidigare valideringsstudier har visat att fångsteffektiviteten vid Nydala är ca 20%. Då skulle utvandringen från Nydala vara ca 2835 smolt vilket är under tidigare medelvärden.

Nuvarande smoltproduktion i Ätrans huvudfåra nedströms Ätrafors har av Fiskeriverket skattats till ca 9 000 smolt. Beräkning för sträckorna nedströms Ätrafors tyder på en ursprunglig produktion på dessa sträckor på 40 – 50 000 smolt per år. Källa: Fiskeriverket Per Sjöstrand/1998-02-20.

”Efter utbyggnaden av Ätrafors kraftverk 1918 har den totala produktionen av laxsmolt i Ätrans huvudfåra minskat kraftigt från ca 70 000 laxsmolt per år innan utbyggnaden till uppskattningsvis 9 000 laxsmolt per år efter utbyggnaden”. Källa: Ätran – Bevarandeplan för Natura 2000-området Diarienummer 511-2851-2025

Smoltutvandringen i Högvadsån 2024 var 925 smolt och således långt under både de långsiktiga (7 538 smolt för perioden 1954-2023) och kortsiktiga (3 087 smolt för perioden 2019-2023) medelvärdena. Detta extremt låga smoltantal har inte observerats sedan 1970-talet. Källa: SLU.aqua.2025.5.4-382 Ödgärdets kraftverk i Ätran har tillstånd till nolltappning dvs. att helt stänga vattenflödet i Högvadsån.

SLU kommer att göra en mer vetenskaplig utvärdering av data men man kan ändå våga dra slutstsen att reproduktionen av lax från Ätrans huvudfåra är mycket betydelsefull vid jämförelse med utvandringen från Nydala.

Ätrans vattenråd skriver i publikationen ”Biotopkartering av vattendrag i Ätrans avrinningsområde” ”Den mesta av laxen vandrar förbi sträckorna i Ätran för lek i Högvadsån”. Karteringen anger vidare för sträckorna nedströms Ätrafors (ca 2,2 km) som ”ej lämpliga” och ”möjliga men ej goda” trots att de tillhör Ätrans allra bästa reproduktionsområden!

Det är mycket tråkigt att det senaste kunskapsunderlaget i biotopkarteringen från år 2021 av Ätrans Vattenråd, ger en felaktig bild av Ätrans laxproduktion. Årets smolträkning och länsstyrelsens bevarandeplan visar tvärtom att huvudfårans laxproduktion är betydande. Behovet av en skonsam reglering och vatten i torrlagda åfåror är därmed centralt för Ätranlaxens fortlevnad.

Vårens smolträkningar visar nu att laxproduktionen i Ätrans huvudfåra varit kraftigt underskattad i den senaste biotopkarteringen av Ätrans Vattenråd.

Årets nya värden på smolträkningen från Ätran innebär att vi delvis får rättelse på tidigare felaktiga uppgifter från Ätrans Vattenråd. Detta har stor betydelse för åtgärdsstrategier samt vid kommande miljöprövning av olika vattenverksamheter i Ätran.

2026-09-12 Nu har ålens lekvandring till Sargassohavet startat. Den vandrar så som den alltid gjort i över 60 miljoner år. Men det är först det senaste århundradet som den hindras av vattenkraften och blivit akut hotad.

Bilden är tagen vid Hertings kraftverk i Falkenberg. Där har installerats ett fisksäkert betagaller så att alla ålar kan vandra mot havet utan att skadas. Tekniken är känd och ger dessutom en mindre energiförlust jämfört med traditionella alfagaller. Falkenbergs Energi har gjort det som de stora kraftbolagen inte har gjort.

Uppströms vid Ätrafors kraftverk har bolaget installerat flyktöppningar där det är tänkt att den lekvandrande ålen skall samlas in och flyttas nedströms mot havet. Dessa flyktöppningar har under 2026 helt saknat insamlingsburar varför alla vandrande fiskar går vidare till kraftverkets turbiner. Turbinpassage innebär skador och död för merparten av ålen och övriga fiskarter.

Uppströms vid Yngeredsfors kraftverk finns inga flyktöppningar och alla fiskar och ålar fastnar på intagsgallren och dör. Vid vårt besök 2026-09-12 hängde en stor död ålhona på rensgallret som en slapp slips. Hur kan det komma sig att detta får fortgå 2026 när vattenkraften marknadsförs som ”grön”?

Länsstyrelsen har tillsynen på verksamheten och har i brev uppmanats att kräva att bolagen dokumenterar och åtgärdar fiskdöden. Länsstyrelsen i Halland svarar att de inte prioriterar tillsynen av vattenkraftens miljövillkor eftersom de skall omprövas i den nationella planen (NAP). Därför mörkas åldöden nu och får fortsätta tills vidare med länsstyrelsens goda minne.

Men är inte ålen skyddad? Jo, den har faktiskt ett dubbelt skydd. Ålförordningen gäller som svensk lag och stadgar att vi skall öka ålutvandringen från Sverige till minst 40% av det ursprungliga. Sverige bryter nu mot ålförordningen.

Ålen får dessutom ett strikt skydd enligt en ny lag som regeringen antog den 16 juli i år. SFS 2026:1504. Lagen börjar gälla den 1 november. Strikt skydd innebär att det
1. är förbjudet att döda eller skada ål
2. störa ålen, om störningen kan antas ha betydelse för den berörda artens bestånd.

I dag är det endast några få lekvandrande ålar som överlever i Ätran och SLU skriver i Åldataportalen att det år 2023 dog över 1700 kg ål i Unipers fem vattenkraftverk i Ätran!

Med andra ord behövs det inom några månader en ordentlig skärpning om den ”gröna” vattenkraften skall kunna kallas miljövänlig och hålla sig inom den nystiftade lagens råmärken.

Länsstyrelsen i Halland ser mellan fingrarna på hur verksamhetsutövaren bryter mot gällande lagstiftning.

2026-09-03 Det är mycket glädjande att vattenkraften har en nyvunnen policy att restaurera biologisk mångfald. Vi kan nu se hur nysådda blommor växer och frodas kring kraftverksgrindarna.

Bolaget Uniper skriver på sin hemsida: ”Det började med ett par enkla frågor: Vad växer här? Vad skulle kunna växa? Medarbetarna som dagligen rör sig i naturen runt kraftverken visste ofta redan svaret. Deras lokalkännedom och engagemang har blivit en drivkraft i Unipers arbete för biologisk mångfald”.

Resultatet av Unipers satsning är en fröjd för ögat och bolaget skall ha all kredit för att de nu påbörjat åtgärder för den biologiska mångfalden.

Naturnytt hoppas nu att bolaget går vidare med den enkla frågan även för vattenmiljön: Vad lever här? Vad skulle kunna leva här?

Äldre, pensionerade och engagerade medarbetare i bolaget kan berätta om hur laxen lekte och hur ålen förr vandrade i stora numerär till och från sina uppväxtområden i Ätrans sjöar och vattenderag. Det är glädjande att deras lokalkännedom och engagemang nu ”blivit en drivkraft i Unipers arbete för biologisk mångfald”.

Vattenkraften kan nu fortsätta på den inslagna policyn för ökad biologisk mångfald med att släppa vatten i döda åfåror och minska torrläggning vid reglering. Fisksäkra betagaller kan installeras på samma sätt som gjorts vid Hertings kraftverk.

Om vattenkraften nu tar sin nyfunna policy för den biologiska mångfalden på allvar, då skulle även livet i Ätran under ytan kunna blomstra…………

I ett allt mer osäkert säkerhetspolitiskt läge blir frågan om den biologiska mångfalden och samhällets livsmedelsberedskap allt viktigare. Inlandsvattnen kunde före vattenkraftens utbyggnad årligen producera ca 50 000 ton ål och stora mängder lax. Denna naturresurs levererades bokstavligen ”utanför dörren” varje år till inlandets fiskerättsägare som kunde tillvarata resursen med fasta fällor etc.

Dagens värde som livsmedel, ekoturism och naturskydd för denna delvis förlorade resurs rör sig om minst niosiffriga belopp årligen.

Därför är det nu mycket glädjande att vattenkraften har en nyvunnen policy att restaurera denna mångfald!

2026-08-29 I går fick Ätrasalen i Vessigebro finbesök av den samiska artisten Maxida Märak. Föreställningen var något utöver det vanliga, ovationerna svallade och hennes texter och berättelser berörde djupt.

Maxida tackade särskilt för det fina mottagande som hon fick av arrangörerna i Bygdegårdsföreningen, hon kände sig som hemma i den mindre orten Vessigebro. Kanske anade hon också närvaron av Ätran även om denna lilla å inte kan jämföras med Luleälven som är hennes hemtrakter.

Maxida framförde bl.a. med sin behagliga röst sången ”När den vilda älven tystnar” … ”Dansar Norrsken över himlen nog det vackraste jag sett”. I sången beskriver hon visserligen vinterns naturliga grepp, men titeln bär i sig på den laddade symboliken av en älv som tystnat – något som i Sápmi har en dubbel och historiskt tung betydelse. Hon berättade också om en båtfärd med en äldre person över Luleälvens uppdämda magasin. Personen berättade om alla de gårdar och människor som överdämts.

Sveriges Radio rapporterar hur dykare skall undersöka de översvämmade samiska bosättningarna i vattenmagasinet Áhkájávrre vid Suorvadammen. Lyssna till inslaget här.

Vi delar denna historia med Maxida, kanske var det därför hon kände sig som hemma? Ätrans dalgångar, forsar och bosättningar är överdämda av Ätraforsdammen, Yngeredsforsdammen, Boadammen, Skogsforsendammen och Skåpanäsdammen. När bolaget invigde ett av kraftverken berättas att de inbjöd de berörda till fest i ”Bergakungens sal”. Någon fick ersättningsgårdar nedströms mot Falkenberg där dalgången inte överdämdes.

Älvarnas forsar tystnar även på grund av torrläggning nedströms vattenkraftverken. Umeå Universitet kartlade och rapporterar 2022 om förekomsten av torrfåror i Sverige. Totalt identifierades och verifierades 972 torrfåror i en databas. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland. Läs mer här.

Maxida Märaks röst är fyllig och behaglig. Men när hon jojkar byts den mot en skarp och genomträngande röst. Som skall höras milsvitt. Tolkar hon förfädernas vrede över hur vi med dagens gröna alibi förstör vår ärvda himlajord med brusande forsar? Budskapet är klart som källvatten till dagens politiker i ”När den vilda älven tystnar”.

Berörda och tagna av Märaks sång, jojk och berättelser vandrar vi hemåt från Ätrasalen. Undrar vad våra förfäder kände när de vandrade hemåt från ”Bergakungens sal”?

Ingressbild: Yngeredsforsen torrlades 1964 när vattenkraften byggdes ut .

2026-08-28 Regeringen beslutade i sommar om ett särskilt skydd för ålen enligt SFS 2026:1504 publicerad den 16 juli 2026. Kommer det att innebära ett faktiskt skydd eller är det endast ett ”spel för gallerierna”?

Enligt 5 a § omfattas ålen och havsnejonögat av ett strikt skydd eller ett förstärkt skydd. Det är förbjudet att avsiktligt
1. döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in exemplar,
2. störa djur, om störningen kan antas ha betydelse för den berörda artens bestånd,
3. ta bort eller skada ägg, rom eller larver, och
4. ta bort eller skada djurens bon eller på annat sätt skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.
Förbudet gäller alla levnadsstadier och träder i kraft den 1 november 2026.

Så skapar vi ett artskydd som både stärker den biologiska mångfalden och fungerar i praktiken, säger Klimat- och miljöministern Romina Pourmohktari. 

Jordbruksdepartementet rapporterade redan 2008 om den omfattande åldöden i Sveriges vattenkraftverk. År 2008 dödades cirka 250 000 blankålar och 2020 beräknades ca 60 000 blankålar dödas av vattenkraften. Således bedömdes mer än hälften av all ålproduktion dö i våra vattenkraftverk vilket är den utan jämförese största orsaken till ålens försvinnande. Denna allvarliga störning har alltså utan tvekan en avgörande betydelse för artens bestånd (se §5a pkt 2).

Det är därför mycket glädjande att regeringen nu sent omsider beslutat att stärka artskyddet för den akut hotade ålen. Det kommer att ställa stora krav på snabba åtgärder i vattenkraften samt på Länsstyrelserna som tillsynsmyndighet.

Naturnytt har tidigare rapporterat om förhållandena i Ätrans kraftverk. Skåpanäs, Skogsforsens, Bällforsens och Yngeredsforsens kraftverk saknar helt flyktvägar för ålens nedströmsvandring.

2026-08-28 var inga burar för uppsamling av ål installerade vid Ätrafors inför stundande skyfall och därmed kraftig ålvandring. Dessa ålar tvingas då gå genom kraftverkets turbiner där de med stor sannolikhet dödas. Länsstyrelsen har låtit meddela att tillsynen på anläggningen lagts ned i väntan på den nationella miljöprövningen.

För ålens skull får vi hoppas att den nya lagen om särskilt skydd nu kommer att följas av verksamhetsutövarna. Först då blir det ett ett skydd som fungerar i praktiken enligt miljöministerns ord.

Länsstyrelsen behöver också återuppta sin nedlagda roll som tillsynsmyndighet. Annars ser det mörkt ut för ålen och den stora livsmedels- och naturresurs som den kan utgöra vid kristider samt för kommande generationer.

Ingressbild: 2013 Döende ål på rensbandet vid Ätrafors kraftverk.

2026-08-25 Falkenbergs Tidsresa arrangerades i helgen av Falkenbergs kommun i samarbete med Ekomuseum nedre Ätradalen på 25 kulturhistoriskt intressanta platser i kommunen. Och vilken tidsresa vi fick uppleva vid Yngeredsforsen!

När vi anlände kl.12 2026-08-23 stod skogen och forsen moltyst och lugn. Förväntansfulla besökare började samlas i området vid ”Döda Fallet”. Det var kruttorrt, inte på grund av torkan utan på grund av kraftverksdammarna uppströms vid Yngered, Boa, Skogsforsen och Skåpanäs forsar.

Så släpptes de första dropparna och det hördes ett porlande ljud mellan granarna. Under tjugo minuter blev det starkare och efter cirka en halvtimma dånade forsen fram i all sin mäktighet. På en halvtimma hade vi förflyttats 120 år tillbaka i tiden. Vilken imponerande tidsresa!!! Den blev möjlig tack vare att Uniper tryckte på rätt knapp!

Men vi saknade människorna från denna tiden som kunde berätta. Vi saknade de hoppande laxar som på den tiden satte sin prägel på Ätran. Som av en tillfällighet kryddades vår tidsresa av att vi träffade Botla-Johans sonson som livfullt berättade om sin farfar och hans fiske i Ätran. Det gick rysningar genom kroppen när man träffade en person som personligen upplevt denna tidsresa.

Vem var då Botla-Johan? Han föddes den 3 mars 1880. Han intervjuades 1955 och berättar bl.a. om hur hans far August metade lax. Några citat: ”Här va bofasta bönder som hade fisket som binäring och det vet jag att de kunde ha 2 500 och 3 000 kr på räkning hos Strandberg i Köinge, för sommaren. Detta är sant, jag ljuger inte!! Det var en betydande inkomst för en liten bonne”.” Men ålfisket var ändå större förlust! Nu kommer ingen ål förbi, här är inte öppet utom nån gång då det är överflödsvatten och det blir ingenting med det”.

Nu är det så att EU bestämt att vi till 2030 skall restaurera minst 30% av våra förlorade forsar och laxhabitat. Vad vore då inte lämpligare än att restaurera och ge liv åt Ätrans döda fall vid Yngeredsfors, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäsforsen? Och orda fria vandringsvägar för lax och ål. Turismen är en av Falkenbergs största inkomstkällor och kommer att bli allt viktigare. Vandringsfiskarnas värde för krisberedskap är underskattad. Som livsmedelsresurs var den en gång i tiden så betydelsefull att den inbringade en femtedel av hela statsbudgeten. Tänk att kunna få restaurera detta svenska kulturarv!

Men att restaurera dessa värden det går väl inte, säger vän av ordning. Då kan man åka till Herting och bese och njuta av Hertingforsen som restaurerades efter att ha varit torrlagd i 70 år. Nu är tid för att Falkenbergs kommun påbörjar den verkliga tidsresan!