2025-04-20 I går och i dag filmades uppvandrande havsnejonögon i kameran vid Hertingforsen. Läget är akut för denna hotade urtidsfisk som funnits i våra älvar i miljontals år sedan före dinosauriernas tidsålder! Nu hotas de av vattenkraften.

Havsnejonögat har en intressant biologi.  Havsnejonöga har funnits i över 400 miljoner år, men idag är artens överlevnad starkt hotad och riskerar att helt försvinna från Sverige. Varför har inte havsnejonögat försvunnit tidigare och varför försvinner arten just nu?

För att förstå detta behöver vi titta på artens livscykel och födobehov. Arten vandrar från havet 20–850 km upp i åarna för att leta lekbottnar där vattnets syresättning är god. Honan lägger sina 150 000 till 300 000 ägg på samma typ av lekbottnar som används av laxen. Båda arterna är beroende av god vattenkvalité och stabila, naturliga flöden för sin överlevnad. Vi behöver också sätta in försvinnandet i sitt tidsperspektiv. Vattenkraften började byggas ut i stor skala början av 1900-talet för ca 120 år sedan. Det är endast för ca 10 generationer sedan från havsnejonögats perspektiv. I takt med minskande habitat och minskande population minskar också resiliensen (motståndskraften) mot annan typ av påverkan.

Ynglen de sk. linålarna ligger nedgrävda i sedimentet under 6-8 år, och lever där på att filtrera ut föda. Födan består av alger och dött organsikt material. Mängden havsvandrande fisk som leker och dör på dessa lekbottnar har därför stor betydelse för larvernas överlevnad. Ju fler laxar, nejonögon, öringar, majfiskar och andra arter som leker och dör desto mer mat till nejonögonens känsliga larver.

När de är ca 10-20 cm långa börjar omvandlingen till det vuxna nejonögat, vilket tar ungefär ett år. När de så är fullbildade efter 7-9 år vandrar de ut till havet, där de växer till i ett till tre år innan de 8-12 år gamla vandrar upp i ett vattendrag igen för att leka några månader före laxen. Troligtvis dör alla havsnejonögon efter leken.

I havet födosöker det vuxna havsnejonögat på ett flertal arter av benfiskar, hajar och valar innan de vuxit färdigt för lekvandringen upp i åarna. Bland det rika utbudet av benfiskar kan nämnas lax, havsöring, alosasillar, sikarter, torskfiskar m.fl.

Av havsnejonögats livscykel förstår vi att den miljö som påverkar större delen av nejonögats livscykel är miljön i våra älvar. Havsnejonögat har de senaste hundra åren utestängts från sina lek- och uppväxtområden genom dammar. Älvarna korttidsregleras och torrläggs vilket är förödande. Larverna berövas både livsviktiga habitat, livsviktig föda och livsviktigt syre. Att i första hand skylla på överfiske och förlust av stora torskfiskar som orsak till havsnejonögats försvinnande är befängt, även om det inverkar negativt på ett tynande bestånd.

Atlantlaxen och havsnejonögat lever i symbios i samma habitat. Nejonögonen leker före laxen och ”städar” därmed laxens lekplatser. Forskning har visat att det påverkar laxens lekresultat positivt. Laxen är ett av nejonögonens viktigaste byte och framförallt stora, omlekande laxar. Dessa är hårt drabbade av vattenkraftens verksamhet. Atlantlaxen har minskat med ca 95% och havsnejonögat är akut hotat. Atlantlaxen har ”nedsatt reproduktionsförmåga” i flertalet västkuståar, främst beroende på vattenkraftens påverkan.

Vid inventering 2010 uppskattades beståndet av havsnejöga i Ätran till ca 1500 individer. Under inventeringen 2021 kunde ca 400 konstateras i Ätran och Högvadsån och 2024 noterades totalt sju individer i Ätran; det går alltså rasande fort utför. Sommaren 2022 noterades arten från endast 8 avrinningsområden mellan Rönne å i söder och Örekilsälven i norr. Under de senaste tre årens inventeringar har det inte ens noterats 100 individer. Lekfisken blir därmed osäker på vilka älvar som är rätt val för fortsatt reporduktion och överlevnad.

Sverige har undertecknat Konventionen om biologisk mångfald, och därmed åtagit oss att främja skyddet av ekosystem, naturliga livsmiljöer och bibehållandet av livskraftiga populationer av havsnejonögat. Sveriges åtgärdsprogram innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av angelägna åtgärder under 2020−2024 för att förbättra rådande bevarandestatus för havsnejonöga.

EU:s nya strategi för biologisk mångfald för 2030 (BDS 2030) är mycket tydlig vad gäller ökade krav på förbättrad konnektivitet i vattendrag. EG-kommissionen har i ett överträdelsebeslut 2024-12-16 anmält Sverige för att bryta mot EU:s vattendirektiv. Frågan är om kommande miljöprövning (NAP) kan åtgärda dessa brister i Ätran och västkustens övriga laxåar med tidigare god produktion av havsnejonöga.

”För att föryngringen ska lyckas krävs därför varierade vattendrag med en naturlig flödesdynamik. Sammantaget befinner sig det svenska beståndet av havsnejonöga i en kraftigt nedåtgående spiral och det kommer att krävas omedelbara och kraftfulla åtgärder för att rädda kvar arten i landet”. Källa SLU Åtgärdsprogram för havsnejonöga.

”Vattenkraften och avstängda vandringsvägar i vattendragen bedöms vara en av de viktigaste orsakerna till att antalet havsnejonögon minskat”. Källa: Havs- och vattenmyndighetens rapport 2020:08

Det råder ingen tvekan om varför havsnejonögat och ålen nu i rask takt försvinner från Ätran och andra västkuståar. Det råder ingen som helst tvekan om varför atlantaxen är på kraftig tillbakagång vilket resulterar i olika regler om fiskeförbud. EU kräver att missförhållandena som råder när det gäller vattenkraften i Sverige snarast åtgärdas.

Några aktuella foton från Ätran visar tydligt hur Sverige misslyckats med att rädda havsnejonögats förstörda biotoper.

Torrläggning av Ätrans huvudfåra där havsnejonögat och laxen tidigare lekte.

Torrläggning av Högvadsån (nolltappning) på tidigare lekplatser

Korttidsreglering av Ätrans huvudfåra torrlägger årligen stora uppväxtområden för havsnejonöga och lax. Foto från Kungsbacka ö /Askome

2025-04-18 Havs- och Vattenmyndigheten har i sin rapport 2022:14 tagit fram ”Bedömningsmetoder för orimliga kostnader” för att restaurera naturvärdena i våra vatten.

Sveriges regering och myndigheter har ett omvänt tänkesätt som bryter mot de EU-gemensamma värderingarna och EU:s miljölagstiftning. Sverige tillämpar omodern vattenlagstiftning och har därför fått flera överträdelsebelut från EU.

De EU-gemensamma vägledningarna anger att det är samhällsekonomiska kostnader och samhällsekonomiska nyttor som ska ligga till grund för bedömningen av huruvida kostnaderna är orimliga eller inte.

Sverige tänker att det är rimligt att avstå 1,5 TWh elproduktion, utan att vi först har analyserat värdet av miljönyttan vid restaureringsåtgärder. Detta synsätt innebär att Sverige utan analys avstår biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och den viktiga livsmedelsresurs som insjöfisken utgör i kristider. (ex årlig produktion av 50 000 ton ål). Finsk lag Finlex 614/2019 anger skyddsvärdet av en ål till 3510 €.

Sverige borde jobba för ”Lönsam restaurering för rimliga kostnader”. Om värdet av nyttorna överväger de summerade kostnaderna så föreligger det ett behov av lönsam restaurering. EU:s förordning om restaurering av natur säger i Artikel 9 att medlemsländerna skall identifiera och avlägsna artificiella barriärer som förhindrar konnektivitet i vattensystem. Dessa åtgärder ska bidra till att minst 25 000 km vattendrag återställs till ett fritt flödande tillstånd senast 2030 inom EU.

Hertingprojektet är ett lysande exempel på lönsam restaurering. Länsstyrelsen i Halland skriver i Meddelande 2018:18 att Hertingprojektet är samhällsekonomiskt lönsamt, även då en relativt begränsad mängd nyttor inkluderas. Nettonuvärdet av projektet skattas till 65,3 miljoner kronor även om det endast är värden som uppstår i direkt anslutning till projektområdet som inkluderas!

Hertings kraftverk torrlade tidigare Ätran i en ”död åfåra”, stängde fiskvandringen med en damm och tillät endast fiskpassage genom turbiner. Överdämning uppströms minskade laxproduktionen. Kraftverken uppstöms i Ätran klassas som KMV där kravet på åtgärder reduceras. Detta är märkligt eftersom värdet efter genomförda restaureringsåtgärder borde vara det som styr beslut om restaurering.

Ätrans kraftverk är i dag felaktigt klassade som KMV och riskerar i kommande NAP att hamna i kategorin ”bedömningsgrunder för orimliga kostnader”. Med hänsyn till gällande EU-lagstiftning och med tanke på Hertingprojektets lönsamhet borde Ätrans kraftverk (Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen Skogsforsen och Skåpanäs) alla hamna i kategorin ”Lönsam restaurering för rimliga kostnader”.

Sverige måste därför snarast göra en rimlig bedömning av värdet av vattendragens naturresurser före exploatering. Länsstyrelsen i Halland har i sin rapport ”Samlad Åtgärdsplan för Vatten (SÅV)” 2023-11-17 klassat ned värdena på grund av vattenkraftens anläggningar. Värdet minskar förstås när man torrlägger eller korttidsreglerar men vad som är relevant är naturligtvis att naturresursen går att återställa med restaurering. Annars riskerar vi att förlora förutsättningarna för biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och den viktiga livsmedelsresurs som insjöfisken utgör för Sveriges krisberedskap.

Ätran är N2000 och SCI-område vilket innebär att artskyddet inte skall försämras. Trots detta har arter som ål, havsnejonöga, majfisk och atlantlax minskat kraftigt i Ätran. Ålplan Ätran tillämpas i dag av länsstyrelsen och planens stadgar säger i §2 att kraftbolagen är befriade från att hålla fria vandringsvägar. Detta strider mot gällande lagar.

Sverige bryter i Ätran mot ålförordningen, habitatdirektivet och vattendirektivet. Sveriges tolkning av KMV innebär att åtgärder ger orimliga kostnader. Det praktiska exemplet Hertingforsen har med önskvärd tydlighet visat att restaurering av Ätran tvärtom är en socioekonomiskt lönsam restaurering för rimliga kostnader.

2025-04-15 En anonym donator har gett kommunen 30 miljoner kronor för att rusta upp ”stråket Ätran” med promenadvägar.

Falkenbergs kommun har gått ut med en enkät för att lyssna till kommuninvånarnas synpunkter. På frågan om invånarna har någon eller några favoritplatser längs stråket Ätran lyfter många fram utsikterna från broarna och forsarna som särskilt uppskattade inslag! Det torde vara ganska unikt att vi inom staden har tre ”fria” forsar Tullbroforsen, Garvareforsen och Hertingforsen där laxfiske kan bedrivas i en i dag alltmer sällsynt miljö.

Medborgarförslagen om den unika miljön kring Ätran har varit många, därför är det välkommet med en förstärkning. Förslagen har bl.a. gällt området vid Laxstugan, Fiskodlingsanstalten, Kraftverken mm. Den nya GC-bron över Hertingforsen var för 11 år sedan ett mångmiljonprojekt. Bron är därför en utsiktspunkt över forsen som knyter samman bebyggelsen på östra och västra stranden. Den ingår som en viktig del i ”Stråket Ätran” även om kommunen har missat den på sin karta. Självklart bör promenaden knytas samman och inte sluta med två lösa ändar. Här blir också alla fiskar ”filmstjärnor” i en av norra Europas mest avancerade fiskräknare. Kolla in filmerna på vandringsfisken här.

Landshövding Lena Sommestad tillträdde 2014-04-01 sin första dag på arbetet. Hon invigde då tillsammans med Carl XVI Gustaf Hertingforsen. – Projektet är inte bara viktigt för Falkenberg utan för länet, landet och internationellt sade landshövdingen vid invigningen. Det är fortfarande aktuellt nu när vattendirektivet och restaureringsdirektivet kräver att forsande miljöer omhändertas istället för att torrläggas. Se bilden på den restaurerade Hertingforsen nedan.

Tusentals personer har sedan invigningen besökt Hertingforsen och Falkenberg för att se det goda exemplet på hur det är möjligt att restaurera en torrlagd fors och dessutom få fria vandringsvägar för lax, ål, havsnejonöga, majfisk med flera arter. I Sverige har vattenkraften torrlagt ca 1000 forsar varav de flesta finns i Götaland!

Nu i lördags guidade vi Naturskyddsföreningens Hallandsdistrikt med medlemmar, från Laholm i söder till Kungsbacka i norr, som var mycket imponerade av Hertingprojektet. Enligt länsstyrelsens rapport har det gett ett nettonuvärde på 65,3 miljoner kronor när alla kostnader fråndragits. Forsens unika miljö och ekosystem har restaurerats.

Men en fråga från tillresta hallänningar var: -Var finns alla fina skyltar som informerade om projektet vid Kungens invigning? Troligen är de undangömda i något av kommunens förråd. Se skyltarna här. Kanske kan man önska att de 30 miljonerna delvis kunde användas till att plocka fram skyltarna och förbättra informationen om Hertingprojektet? Drömmen om ett Besökscentrum hålls vid liv och kanske kommer Falkenberg att någon gång använda denna unika tillgång? Läs mer nedan.

Läs rapporten om Hertingprojektet och dess positiva effekter för kommunen här Falkenbergs mångtusenåriga tradition (kokgropar från bronsåldern) med laxfiske är väl värd att värna och vårda.

Besökscentrum vid Herting

2025-04-08 Energimyndigheten och Havs- och Vattenmyndigheten tog för över tio år sedan gemensamt fram en åtgärdsstrategi för vattenkraften Rapport 2014:14

Denna föråldrade strategi skall nu ligga till grund för kommande omprövning av vattenkraften den sk. Nationella planen (NAP).

Detta innebär att Sverige underlåter att utkräva den miljöhänsyn som stadgas i gällande EU-lagstiftning avseende vattendirektivet, habitatdirektivet och ålförordningen. Sverige missar också sitt eget miljömål om ”Levande sjöar och vattendrag”. Sverige har också fått ett sk. överträdelsebeslut 2024-12-16 från EU-kommissionen för att vi inte följer vattendirektivet.

Strategin speglar inte dagens kunskap när det gäller våra vattens miljövärde och har ett stort antal allvarliga brister vilket leder till direkt felaktig klassning av ett flertal miljöparametrar. Strategin tar inte hänsyn till tidigare miljövärden som lätt kan återskapas genom restaurering.

EU:s Naturrestaureringsförordning innehåller tidsatta och bindande mål som gäller alla medlemsstater. Medlemsländerna har från det att förordningen träder i kraft 18 augusti 2024, två år på sig att ta fram en nationell naturrestaureringsplan. Sveriges strategi för åtgärder inom vattenkraften måste därför anpassas till detta nya regelverk.

Strategin bedömer särskilt värdet av hotade arter som lax, havsnejonöga, flodnejonöga, flodkräfta, asp, harr, mal och storröding. Men myndigheterna missar den viktigaste arten av alla; den europeiska ålen.

Ålen förekom tidigare i stort sett alla svenska sjöar och vattendrag förutom i högst belägna fjällregionen. Ålen var en av Sveriges viktigaste fiskarter och vid FORMAS ålseminarium vittnar forskare om att ca 50% av sjöarnas fiskbiomassa utgjordes av ål. Sverige har över 50 000 mil rinnande vattendrag och över 200 000 sjöar. Om vi på goda grunder antar att varje sjö med bäckar och åar i medeltal årligen före vattenkraften producerade minst 250 ålar innebär det att Sveriges forna ålproduktion årligen var ca 50 miljoner ålar.

Finsk lagstiftning fastställde i Finlex  614/2019 värdet av en ål till 3510 € vilket innebär ett årligt värde av Sveriges tidigare ålproduktion på ca 175 500 000 000 €. Myndigheterna hade inte tillgång till dessa uppgifter när de 2014 bestämde strategin för åtgärder inom vattenkraften.

Avrinningsområdenas miljövärde bestämdes från 0 till 1, nedan visas några exempel på Energimyndighetens värdering:
Torne Älv 1,0002
Göta Älv 0,6920
Nissan 0,5485
Örekilsälven 0,4762
Rolfsån 0,4414
Lagan 0,4315
Ätran 0,3578

Tabellen visar att älvarnas miljövärde satts på lösa grunder vilka i många fall är direkt felaktiga. Värdet av naturresursen undervärderas i ett flertal västkuståar med höga naturvärden. Värderingen tar exempelvis inte hänsyn till ålens värde vilket är direkt lagstadgat i Ålförordningen och värdebedömt i den Finska lagstiftningen.

När det gäller Ätrans låga naturvärde finns många tveksamheter. Vi läser i Energimyndighetens strategidokument: ”Ätran har inte lika höga värden i miljökvalitetsmålet på grund av att det förekommer flera andra miljöproblem såsom försurning och övergödning”. Ätrans huvudfåra kommer från de kalkrika västgötabergen och är inte försurad. Ätran har generellt låga fosforvärden jämfört med övriga västkuståar. Myndighetens värdering syns godtycklig.

För Ätrans avrinningsområde har andelen sjöar med bristande konnektivitet satts till 0,0000. Ålen vore mycket nöjd om Energimyndighetens bedömning vore korrekt, viket den uppenbarligen inte är. ”Ålplan Ätran” befriar kraftbolagen från att hålla fria vandringsvägar för ålen vilket strider mot gällande lagstiftning.

Enligt Länsstyrelsens bevarandeplan för Ätran var laxproduktionen i huvudfåran från havet till Ätrafors årligen 70 000 laxsmolt men är på grund av korttidsreglering och torrläggning reducerad till 9 000 smolt årligen.

Vi läser vidare i strategidokumentet: ”Erosionsrisk, ekologiska hänsyn, anläggningens utformning, dammsäkerhet m.m. innebär restriktioner i hur stora flödesvariationer som kan accepteras. Detta är aspekter som inte fångas upp av de indikatorer Energimyndigheten har tagit fram”.

Ätran är Sveriges starkaste fäste för det akut hotade havsnejonögat. Ätran har Sveriges starkaste naturreproduktion av atlantlax och en riklig reproduktion av flodpärlmussla. Ätrans rikliga produktion av flodnejonöga har åsatts värdet noll (0)! Det är många miljö- och naturvärden som missas av myndigheterna.

Myndigheternas strategidokument innehåller ett stort antal ytterligare felaktigheter som inte får plats att redovisa här. Kontentan är att denna föråldrade strategi inte tar hänsyn till aktuell kunskap och därför inte kan användas vid omprövningen av den svenska vattenkraften. Nuvarande strategi cementerar gammal lagstiftning från 1918 och leder till att Sverige bryter mot EU:s lagstiftning och inte lever upp till Sveriges miljömål ”Levande sjöar och vattendrag”.

Det behövs en modern, miljövänlig strategi som tar hänsyn till aktuell kunskap om de stora naturvärden som finns i Sveriges levande sjöar och vattendrag. Fisken som naturresurs är en viktig tillgång inte minst i kristider.

Myndigheternas föråldrade strategi behöver därför snarast bytas ut mot en modern, miljövänlig strategi. Miljö- och naturvärdet behöver förvaltas till glädje för kommande generationer.

Ladda ned de värden som myndigheterna använder för Sveriges åar här. Är Din å rätt bedömd? Har naturvärden missats/felvärderats?
Teckenförklaringar finns i HaV:s rapport 2014:14

2025-03-27 Att förvalta betyder enligt Svenska Akademiens ordlista att ha an­svaret för något värde­fullt. Syftet är att bevara eller förbättra det som man förvaltar.

Europas länder skall förvalta ålen enligt ålförordningen som sedan 2007 även gäller som svensk lag. Länderna har fått rapportera sin årliga produktion av blankål så att man vet vad man har att förvalta.

Nederländerna har rapporterat 10-15 miljoner, England 7,3 miljoner, Danmark 1,1 miljoner och Sverige 0,3 miljoner. Det är väl känt att Sveriges ålfångster under 1900-talet översteg 1 miljon per år. Det är omöjligt att fånga tre gånger så mycket ål som produceras! Rapporteringen i Sveriges Ålförvaltningsplan (SÅP) är en osynad bluffrapportering.

SVT Uppdrag Granskning tog sig an frågan i en serie om tre program som handlar om ålen. De ställer frågan till SLU:s forskare Willem Dekker som är en av författarna till den svenska ålförvaltningsplanen: ”Hur kom man fram till att Sverige ursprungligen producerade 0,3 miljoner blankålar?” Willem svarar: ”Det är bara en vild gissning!”

Men i samma TV program svarar ålforskaren Kim Aarestrup på samma fråga. Han bedömer att Sveriges produktion av blankål är 30-40 gånger större än vad man uppgivit. På frågan varför Sverige underrapporerat svarar han att kraftbolagen önskar ”business as usual”.

SLU har gjort fem utvärderingar 2011-2024 av hur Sverige förvaltat ålbeståndet. SLU utgår hela tiden från att resursen varit 0,3 miljoner. FORMAS fick därför Regeringens uppdrag och nio miljoner kronor för att göra en internationell utvärdering av Sveriges ålförvaltning. Formas konstaterar att från 2006 till 2023 har Sveriges ålresurs minskat från 0,030 till 0,007 miljoner. Detta strider mot EU:s Ålförordning och den usla förvaltningen har lett till att denna naturresurs nästan förlorats.

Varför är det då så viktigt att denna bluff avslöjas som säger att det var 0,3 miljoner som skulle förvaltas? Lagan skall nu miljöprövas och då träder bluffen fram i ljuset. Lagan var en av tio svenska åar som hade störst produktion av ål. Statkraft anger nu i sin MKB att Lagans jungfruliga produktion av blankål årligen var endast 12 000 blankålar. Denna låga siffra är baserad på bluffen i den svenska ÅFP. Bolagets slutsats blir därför:

”Sammantaget bedöms inte byggande av fiskvägar/ faunapassager medföra någon ekologisk effekt för berörda vattenförekomster, varför sådana anläggningar inte kommer att ansökas om inom ramen för denna prövning”.

Statkraft nämner inte i MKB:n att de år 2019 insamlade 260 000 ålyngel i sin samlare vid kraftverket i Laholm. Energiforsk rapporterar en överlevnad på 15,6% från ålyngel till utvandrande blankål (15 år). Dessa ålyngel skulle då ge över 40 000 utvandrande blankålar. SÅP rapporterar en ursprunglig maximal produktion av 12 000 blankålar från Lagan när beståndet var opåverkat av vattenkraften. Bluffen blir tydlig att Sverige och vattenkraften mörkar storleken på ålproduktionen.

”Krafttag ål” har en styrgrupp med representanter från Vattenfall vattenkraft AB, Havs- och vattenmyndigheten, E.ON Vattenkraft Sverige AB, Fortum Generation, Holmen Energi, Statkraft Sverige AB, Tekniska Verken i Linköping AB och Elforsk/Energiforsk. I sin RAPPORT 2015:103 skriver dessa representanter: ”Bolmen förutspås ha producerat upp till 35 ton (ca 35 000) blankål efter 2010”. Bolmen är en sjö i Lagans avrinningsområde. Därför är det mot bättre vetande som Statkraft i sin MKB rapporterar att den ursprungliga ålproduktionen från Lagan endast varit 12 tusen blankålar.

Sveriges vattendomstolar skall nu ompröva ett stort antal omoderna vattendomar. Det vore mycket olyckligt om domstolarnas underlag kommer att bygga på den uppenbara bluffen i Sveriges ålförvaltningsplan (SÅP) som bygger på helt felaktiga uppgifter om storleken på inlandsvattnens ålproduktion. Finsk domstol anger skyddsvärdet av en blankål till 3510 €. (Finlex 614/2019).

Sverige behöver se över den nuvarande usla förvaltningen av ålbeståndet som annars leder till att ålen utrotas som naturresurs och livsmedelsresurs för kommande generationer.

2025-03-17 Sverige står inför en av våra mest genomgripande reformer för att restaurera förlorade miljövärden i alla våra vatten. Reformen är den Nationella planen (NAP) för miljöprövningen av vattenkraften där energimålen skall jämställas med miljömålen. Värdet av vattenkraften är beskrivet medan miljöns värde tillåts bygga på ”en vild gissning”.

Miljöprövningen av vattenkraften innebär att domstolar och myndigheter skall
1. Tillämpa modern miljölagstiftning
2. Jämföra värdet av energi och miljö

Vattenkraftens stora monetära värden framhålls, liksom vattenkraftens stora betydelse för energins reglerförmåga. Bolagen har deklarerat att de är beredda att avsätta max 1,5 TWh eller max 2,3% av elproduktionen till miljöåtgärder.

FORMAS fick år 2022 regeringsuppdraget att utvärdera den svenska ålförvaltningen. Resultatet kom 2024/2025 och visar att vattenkraften var huvudorsaken till att Sveriges ålproduktion fortsätter att minska även efter det att Ålförordningen infördes 2007. År 2023 var mängden glasålar som kom till svenska kusten bara 0,4 procent jämfört med åren 1960–1979.

Aktuell lagstiftning dvs. Vattendirektivet och Ålförordningen säger att vi skall uppnå god ekologisk status samt att minst 40% av den ursprungliga ålproduktionen från inlandsvattnen skall nå havet. Vattenkraften bryter i dag mot lagen när över 99% av ålen omkommer eller hindras av vattenkraftens galler, turbiner och dammar. Sverige har 2024-12-16 fått ett överträdelsebeslut från EU-kommissionen för att vi tillämpar 1918–1978 års lag och inte följer EU:s ramdirektiv för vatten.

Energiintresset kan inte ensidigt bestämma att endast 2,3% av den ursprungliga elproduktionen skall bidra till miljöåtgärder. Enligt EU-parlamentets beslut om restaurering av natur skall medlemsstaterna restaurera minst 25 000 km vattendrag till fritt strömmande vatten senast år 2030.

FORMAS gav 2024/25 inte någon värdering om Sverige uppnått lagens 40%-krav då det inte ingick i regeringens uppdrag. Statens Lantbruksuniversitet har gjort fem (2012, 2015, 2018,2021 och 2024) utvärderingar om Sveriges ålförvaltning. SLU:s ledande ålforskare rapporterar 300 ton per år som ursprunglig svensk ålproduktion och måttstock för att följa lagen.

SVT Uppdrag Granskning frågar forskaren om siffran, och han svarar att ”det är bara en vild gissning”. Sanningen är snarare den att siffran är en manipulativ underskattning. Sveriges årliga produktion av ål var över 100 gånger så stor som den rapporterade till EU. Lagkravet minskades på detta sätt till mindre än en hundradel.

Vattnen i södra Sverige innehar ofta stora miljö- och naturvärden. Ett exempel är Ätran som har Sveriges största produktion av vild Atlantlax och havsnejonöga samt riklig produktion av ål. I södra Sverige finns dessutom merparten av alla de ca tusen torrfåror som vattenkraften orsakar, se ingressbild på Ätrans huvudfåra. Vattnen i södra Sverige betyder lite för vattenkraftens reglerbidrag (se fig. 15 nedan) men har ett stort miljövärde vid restaureringsåtgärder.

Sveriges fiskevattenägare har drabbats av stora, okompenserade förluster p.g.a. utebliven produktion av ett trettiotal arter av vandringsfisk. Krisberedskapen för livsmedel har påtagligt försämrats när den årligen producerade vandringsfisken utestängts. Finlands lagstiftning Finlex 612/2019 värderar en ål till 3510 euro och en lax till 3 470 till 7510 euro. Årligen producerades tiotals miljoner ålar från Sveriges inlandsvatten. Restaurering kan återskapa dessa förlorade värden. Fiskevattenägarnas förlust rör sig om årliga mångmiljardbelopp.

Den biologiska mångfalden är akut hotad i Sveriges inlandsvatten. Vattenkraftens miljöprövning behöver påbörjas snarast. För att miljöprövningen skall vara värt namnet måste domstolar och myndigheter ha tillgång till både miljövärde och energivärde.

Miljövärdet får inte som i dag bygga på vilda gissningar utan behöver vara väl underbyggt när vattenkraftens miljöprövning startar. Prövningen skall dessutom följa aktuell svensk och internationell lag. Sveriges miljö behöver värderas och restaureras för att förvaltas till kommande generationer.

2025-03-13 i går simmade årets första lax upp i Ätran för att vara på plats till höstens lek. Detta är ett välkommet vårtecken som ger hopp om ökad laxuppgång i Halland. Det våras för laxen!

Fiskvandringen vid Hertingforsen registreras i en videokamera som kan ses på nätet. Länsstyrelsen i Halland har gett ut en rapport som visar datan från kameran. Rapporten kan läsas här.

Registreringarna ger ett kvitto på vad som har hänt i Ätran efter det att Hertingdammen revs och ett fisksäkert galler installerades. Laxuppgången ökade direkt med ca 2000 leklaxar från 2000 till 4000 uppvandrande laxar. (vissa år ca 1500).

Vad innebär denna ökade laxproduktion för samhället? Länsstyrelsen har gjort en rapport om Hertingprojektets socioekonomiska värde. Nettonuvärdet beräknar länsstyrelsen till plus 65.3 miljoner kronor efter det att värdet av utebliven energiproduktionen dragits ifrån!

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6628 visar att svenskarnas totala betalningsvilja år 2004 ligger mellan 213 och 517 miljoner kronor för att öka Vindelälvens laxproduktion med 1000 laxar från 3000 till 4000 laxar. Produktionsbortfallet av energi motsvarar här ungefär 4.5 procent av kraftverkets årliga energiproduktion.

Ett tredje sätt att beräkna värdet av Ätrans laxproduktion är att använda värdet på en lax från finsk lagstiftning Finlex 612/2019. Värdet varierar där mellan 3470 euro (östersjölax) och 7510 euro (insjölax) per lax.

Ätrans produktion av vildlax är den mest betydande av samtliga laxåar på västkusten. Restaurering av västkustens laxåar med borttagande av dammar, åtgärdad korttidsreglering och öppnade torrfåror kan ge tillbaka en förlorad årlig produktion av tiotusentals lekvandrande laxar. Det är relativt lätt att jämföra värdet för minskad energivinst med värdet för ökad biologisk produktion.

Värdet av laxen är betydande. Och värdet av ålen är större!

Värdet av att återställa den tidigare enorma, årliga produktionen av lax, havsöring, havsnejonöga, ål och andra vandringsfiskar skall nu beaktas vid miljöprövningen av vattenkraften. Dessa värden har dock inte sammanställts på samma sätt som Sveriges energiproduktion.

Värdet av energiproduktionen är tillfälligtvis negativt (en kostnad) och kan därför vara lika svårt att beräkna som den biologiska produktionen. Multinationella bolag och investerare tar oftast hand om kraftbolagens omfattande vinster. Vatten för att ge liv åt torrfåror och för att minska korttidsreglering innebär ofta att vi till marginellt sänkta vinster kan vinna stora naturresurser.

Nu är tiden kommen att sätta värde på vattnets förlorade natur och kulturvärden. Ålen har funnits i över 60 miljoner år och nejonögat har funnits längre än dinosaurirerna.

Fiskens värde är en ständigt återkommande, hållbar och nyttig livsmedels- och beredskapsresurs som själv transporterar sig ut i landet vilket sällan omnämns i debatten. Omprövningen av vattenkraften behöver tillföras denna dimension för att en rättvis omprövning skall kunna genomföras.

Hertingprojektet visar vilken kraft laxen har att återkomma när vattenkraften miljöanpassas. Dags att återge vattnen (kungsådra) och fisken (regala fisken) den status som tidigare omhuldat denna resurs.

Det våras för vandringsfisken!

2025-03-08 Det är inte industriutsläpp, väderfenomen eller klimatet som orsakar katastrofen. Vattenkraftens korttidsreglering släcker livet för majfisk, havsnejonöga, ål och lax.

Förr frodades Alosasillarna, majfisk och staksill, utanför den halländska kusten. (Gösta Edman pers.com.) Deras lekplatser var de halländska åarna. Under modern tid har dokumenterats några få lekvandrande och utlekta majfiskar i Ätran. Majfisken tillhör efter harrens utdöende nu en av Hallands mest hotade fiskarter.

Havsnejonögat är ett av jordens äldsta djur som fanns före dinosaurierna. Myndigheterna uppskattade att det 2008 kunde finnas upp till 2500 individer kvar i svenska vatten. 2020 beslutade Havs- och Vattenmyndigheten (HaV)om ett fyrårigt åtgärdsprogram för att rädda denna unika art.

2025-02-19 P4 Halland: ”Urtidsvarelsen på väg att utrotas – miljöåtgärder fördröjs”. Avdelningschefen på HaV intervjuas:  ”det är väldigt illa för havsnejonögat, antalet är färre än 100 som kan reproducera sig”. ”Tanken var att vattenkraften skulle titta på vad som behövde göras”. Ätran är nu ett av Sveriges sista kvarvarande fästen för arten.

Det är inte svårt att inse att havsnejonögat minskar när det utestängs från sina naturliga lek- och uppväxtområden. Likaså är det självklart att de inte kan andas när vattnet försvinner. Bolagens aggressiva korttidsreglering av Ätran är ödesdiger för den akut hotade urtidsvarelsen.

Arten vandrar från havet 20–850 km upp i åarna för att leta lekbottnar där vattnets syresättning är god. Varje hona kan lägga över 300 000 ägg som är mindre än en millimeter. Äggen fastnar på gruskorn och sedimenterar. De kläcks efter en till två veckor till små ålliknande larver som gräver ned sig i sedimenten.

Larverna utvecklas under minst 5 år med ett spann på mellan 2 till 19 år. Larverna är extremt känsliga för onaturliga variationer i vattenflödet och är beroende av sin sedimentbädd för syre, föda och skydd. Under uppväxttiden har de en nedströms vandring mot havet som styrs av naturliga ändringar i vattenflöde, sedimentets omflyttning, syresättning och näringsinnehåll.

Larvernas utveckling till vuxna nejonögon innebär att de går från föda i sediment till fiskblod. De stannar i älvarnas mynningsområden 23–28 månader och växer då från 4 till 900 gram. Under denna tid är de beroende av god tillgång på små bytesfiskar. Den sista fasen i sin mångåriga livscykel lever de under ca 2 år i havet på större bytesfiskar och däggdjur (valar).Totalt har angrepp av havsnejonöga kunnat beläggas på 54 arter av fiskar och marina däggdjur.

Av havsnejonögats livscykel förstår vi att den långa larvutvecklingen och omvandlingen till vuxen i åarna är en kritisk period för artens överlevnad. Vattenkraftens ständigt återkommande, aggressiva korttidsreglering är då en fråga om liv eller död för de hjälplösa larverna.  Larvernas hem torrläggs och de måste fly. Larvernas hem spolas nedströms och de måste flytta. Larvernas föda dör och de utsätts för predatorer. Korttidsregleringen återkommer varje dag, varje månad året runt.

Ätrans miljö är en av landets bästa miljöer för havsnejonöga och atlantlax. Länsstyrelsen anger tex att av Ätrans naturliga produktion av laxsmolt på 70 000 nedanför Ätrafors dör årligen 61 000 av korttidsreglering, varav 9000 då återstår. Havsnejonögats larver har sämre simförmåga än laxen och deras habitat är känsligare för ändringar i flödet! De nejonögon som mirakulöst överlever larvstadiet har få överlevande fiskar att födosöka på.

Men hur förändrar då vattenkraftens reglering livsmiljön? Vattenflödet förändras med timpriset för el. Det innebär att flödet ena timman kan vara 15 kubikmeter i sekunden, nästa timma 45 kbm/s och timman därefter 100 kbm/s. En skillnad på ca 300 000 kubikmeter vatten i timman! Källa Uniper. Med en tsunamis kraft dödar denna korttidsreglering en stor del av Ätrans biologiska liv.

Korttidsregleringen bidrar till marginella vinster för det multinationella kraftbolaget Uniper. Argumentet för att ändå köra en hård reglering är att Ätran är mycket viktig för det relativa reglerbidraget på reglerkraftmarknaden. Energimyndigheten har beräknat olika avrinningsområdens (HARO) betydelse och Ätrans betydelse i procent (HARO 103000) framgår tydligt av figur 15.

Sverige tillämpar en vattenlagstiftning från 1918 – 1978, vilket bryter mot nu gällande lagstiftning i Vattendirektivet, Ålförordningen samt Bernkonventionen. Vattenkraftens föråldrade tillstånd skall omprövas men prövningen väntas pågå i ca 20 år. HaV tänker att vattenkraften själva skall titta på vad som behöver göras. Länsstyrelsen avvaktar med tillsynen av kraftverken tills de fått nya domar. Regeringen pausar miljöprövningen av vattenkraften.

Under tiden som detta pågår utrotas majfisken, havsnejonögat och ålen. Landskapsdjuret laxen drabbas av massdöd. Ätrans bottnar ömsom torrläggs och ömsom spolas bort. Kraftbolagens skapade torka och tsunami ödelägger de en gång så fiskrika halländska åarna. Denna naturkatastrof sker med myndigheternas goda minne och drivs av en marginell ekonomisk vinst för verksamhetsutövaren. Samhället får vidkännas betydande socioekonomiska förluster. Kommande generationer berövas stora naturresurser som inte går att återskapa.

Ingessbilden visar hur havsnejonögats sediment spolats ända ned till Laxbron och Laxfiskestugan i Falkenberg. Detta kan ske vid naturliga högflöden men förvärras genom dagligen återkommande korttidsreglering.

2025-03-06 Energimål och miljömål skall jämställas vid den nationella miljöprövningen (NAP) av vattenkraften. Myndigheterna har därför viktat värdena för båda målen på en skala från 0–1 för att kunna jämföra. Logiskt sett innebär 0 att målen inte alls har uppnåtts medan 1 innebär att målen är helt uppnådda.

Ätrans energimål är klassat till 0,015 och miljömålet till 0,38. Motsvarande värden för Lagan är 0,038 och 0,47. Klassningen blir ologisk med tanke på att Sverige exporterar ett överskott av el medan endast en bråkdel av åarnas produktion av lax och ål återstår. Hur dessa siffror framräknats och är tänkta att tillämpas vid miljöprövning framgår inte av myndigheternas rapporter. Kraftbolagen tar därför tillfället i akt att komma med en egen tolkning av hur mycket av elproduktionen som de kan avstå för att tillgodose miljömålen.

De svenska och multinationella vattenkraftkraftbolagen meddelar således att de är villiga att avstå max 2,3% av Sveriges elproduktion eller 1,5 TWh för att restaurera ianspråktagna miljövärden. Energimyndigheten har tilldelat varje huvudavrinningsområde (HARO) ett riktvärde i procent av den totala elproduktionen. För Ätran har 6,1% angetts som maximal produktionsförlust. Dessa riktvärden föreslås oberoende av omfattningen av orsakad miljöpåverkan vilket är helt illegitimt. Allmänhet och fiskevattenägare har under årtionden tvingas avstå från 95–100% av produktionen av vandringsfisk.

Ett vedertaget sätt att jämföra är en monetär ekonomisk jämförelse. Man kan invända att monetära bedömningar av naturvärden är osäkra då de varierar beroende på beräkningsmetod. Timpriserna på el varierar dock betydligt mer. Exempelvis varierade timpriserna på el i Ätrans HARO den 4 mars 2025 mellan ett negativt värde på -0,8 kr (kostnad) till ett värde på +25,94 kr per kWh.  Produktionen av biomassa i våra vatten har till skillnad från elproduktionen alltid ett högt positivt värde. Exempel på ekonomiska värderingar av fiskbestånd finns i Naturvårdsverket Rapport 6628 och finska Jord- och skogsbruksministeriets lagstiftning. Finlex 614/2019.

Naturvårdsverket skriver: ”Svenska folket är villigt att betala i intervallet 96–517 miljoner kronor för att öka mängden vildlax i Vindelälven med 1000 laxar per år. Det innebär att projektet kan vara samhällsekonomiskt försvarbart om det går att genomföra till en kostnad som är lägre än eller lika stor som dessa belopp”. Ätrans laxbestånd kan restaureras med bästa möjliga teknik (BMT) enligt det goda exemplet vid Hertingforsen, så att produktionen ökar med tiotusentals laxar varje år. (Se Länsstyrelsens bevarandeplan för Ätran).

Finska lagen om fiskars värde:”I enlighet med jord- och skogsbruksministeriets beslut föreskrivs med stöd av 119 § 2 mom. i lagen om fiske (379/2015) , sådant det lyder i lag 427/2019”: ”ål 3 510 euro, havsöring 3 260 euro, insjölax 7 510 euro, östersjölax 3 470 euro” Med dessa fasta uppgifter på fiskens värde kan det göras en delvärdering av Ätrans miljövärden.

Sveriges ledande ålforskare vid SLU anger en årlig, ursprunglig produktion från Sveriges inlandsvatten på 37,6 till 72 miljoner blankålar. Värdet av ålen plus värdet av ytterligare ett trettiotal arter av vandringsfiskar kan och skall iakttagas vid en cost-benefit analys av restaureringsåtgärder för miljön där en viss del av energiproduktionen tas i anspråk.

Fysisk påverkan från vattenkraften är i dag den utan jämförelse största negativa faktorn (klimatet inräknat) för den goda statusen hos Sveriges vatten. (Kling 2017). Vattenkraftens påverkan innebär bl.a. torrläggning, överdämning, korttidsreglering, erosion, översvämning, vattenkemi, ämnesbalans av ex kisel och thiamin, syresättning, sedimentering, brunifiering mm.

Vattenkraften motverkar dessutom de positiva effekterna av betydande samhällsinsatser såsom kalkningsåtgärder, avloppsrening, industrirening, våtmarksrening, skyddszoner mm. Vattenkraften utraderar den hållbara livsmedelsresurs av fisk som är av stort beredskapsvärde i kristider. Det är av vikt att värdet av svenskt vatten beaktas och förstås i allt framtida planeringsarbete. EU:s mål är att restaureringsåtgärder skall införas i minst 30 % av vattnens livsmiljöer som helhet senast 2030.

Notabelt är att miljöhänsynen finns införd i både svensk och internationell lag genom vattendirektivet, habitatdirektivet och ålförordningen. Mängden producerad energi med åtföljande utländska vinstintressen är sällan ett lagkrav. Ändå bidrar tillämpad svensk lagstiftning till att energiintresset styr över lagstadgade miljöintressen. Sverige har därför delgivits mer än ett överträdelsebeslut från EU-kommissionen.

Sverige behöver följa antagna lagar som är till för att värna samhällets miljöintressen. Resultatet blir annars böter och stora skador på våra gemensamma naturresurser i Sverige och Europa (ål). Sverige behöver förvalta miljön med ett ansvar som bättre harmonierar med modern miljölagstiftning och kommande generationers behov och tillgång till våra värdefulla naturresurser.

2025-02-20 Sverige är ett av de länder i världen som är/var rikast på sjöar och vattendrag. Vattendragens längd motsvarar fem gånger runt jordklotet. Sötvattnen är förenade med det salta havet och producerar en ofantlig mängd av olika fiskar. Sverige är på väg att försnilla denna naturresurs.

Ål, lax, havsöring, stör, majfisk, staksill samt olika arter av nejonögon och sik är några exempel på migrerande fiskarter som använder båda miljöerna för sin tillväxt. Fiskarna vandrar fritt mellan hav, älvar, forsar och sjöar för att finna lekplatser och föda i syrerika, livgivande vatten.

Den halländska laxfångsten uppgick vid sekelskiftet 1800/1900 till 80 ton per år. Ålen utgjorde hälften av fiskbiomassan i Sveriges inlandsvatten. Årligen producerades tusentals ton av blankål. Livet i hela älvdalar var beroende av de födoresurser som flödade mellan hav och land. Människans kulturliv präglades under årtusenden av denna ständigt förnybara naturresurs.

Så kom 1900-talet med utbyggnaden av den moderna vattenkraften. 2100 betongdammar, galler och turbiner stängde all fiskvandring. Tusen torrfåror skapades där allt liv släcktes. 1918 års vattenlag stöttade verksamheten som gav energi till en växande industri. Ingen vågade tänka tanken att produktionen av fisk skulle upphöra. Det som inte fick hända hände. Atlantlaxen minskade med 95 procent. Ålen minskade med 99 procent och blev en akut hotad art.

Det är pinsamt att EU nu driver frågan om återställning av våra svenska vatten. EU-kommissionen har 16 dec. 2024 delgivit Sverige ett överträdelsebeslut för att vi inte följer lagen enligt vattendirektivet. Vi anklagas för att vi använder gammal lagstiftning från tiden 1918 till 1978. Vi anklagas för att inte i tid uppnå god vattenstatus. Vattenkraftens miljöfond har på fem år (2019-2023) endast finansierat tre fingaller, två ålyngelledare och fem biotopvårdande åtgärder! Trots att den har 10 miljarder kronor till förfogande.

Svenska skattebetalare subventionerar de multinationella vattenkraftbolagen. Det handlar om miljardbelopp varje år. Om vi valt att använda dessa medel direkt till restaurering av fria vandringsvägar hade ålen och laxen inte varit hotad. Vi riskerar att bli den generation som byter bort 60 miljoner år av ålhistoria mot marginella vinster för kraftbolagen. Naturresursen fråntas kommande generationer.

Skall vi försnilla eller förvalta den naturresurs som produceras i Sveriges hundratusentals sjöar och vattendrag? Försvinner fiskbestånden går de inte att återskapa vid kristider. Hertingforsen i Ätran är ett gott exempel där forsen och fisken valdes. Valet gäller vara eller icke vara för livet under ytan i Fiskarnas Rike!