2024-12-02 Ålen och vandringsfisken har en stor potential att bli en strategisk resurs för Sveriges livsmedelsberedskap. Tusentals sjöar och vatten är en del av vårt ”skafferi” med mat som vi skall ha tillgång till både i ”goda tider” och vid händelse av kris eller krig.

Halland är laxens landskap. Hallands åar handlar om en hållbar, årligen förnybar matresurs : ”Vi ska Äta Ni ska Laga” eller ”Laga Ni Äta Vi” var en ramsa som många lärt sig i skolan. Åarna forsade och slingrade sig genom det halländska landskapet. Det fanns inte en å eller bäck, inte en sjö eller tjärn utan att de var välfyllda med vandringsfisk. Långt in i Västergötland och Småland. Skafferierna var välfyllda.

I början på 1900-talet stängdes så dörrarna till skafferiet av vattenkraften. Av atlantlaxen beräknas mindre än 5% vara kvar och ålen är akut hotad då mindre än 1% finns kvar. Procentsatser säger inte mycket om tillståndet. Hur stor har då denna ”krympflation” varit för vandringsfisken?

Laxfisket har dokumenterats historiskt. De halländska fångsterna i kust- och älvfisket efter lax var årligen i slutet av 1800-talet ca 80-100 ton lax. Laxen återkom årligen varför detta troligen var ett hållbart uttag.

När det gäller ålproduktionen i Sveriges inlandsvattnen var den mycket större vid denna tiden än laxproduktionen. Ålforskaren Håkan Wickström bedömer ett behov av 188-360 miljoner ålyngel årligen för att upprätthålla produktionen. Elforsk anger en överlevnad till blankål på 20% vilket innebär att 37,6 till 72 000 ton ål producerades årligen från Sveriges inlandsvatten. Ålforskare Kim Aaerstrup bekräftar detta när han anger Danmarks årliga ålproduktion till 1110 ton och bedömer Sveriges produktion vara ca 30-40 ggr större.

Statkraft insamlade vid kraftverket i Lagan årligen 1,3 miljoner ålyngel på 1930-talet. Troligen insamlades långt från alla ålyngel. Om den årliga blankålsproduktionen från Lagan då var 20% innebär det en årlig produktion av minst 260 ton ål från Lagan. Ätran bör ha haft en liknande produktion. Detta visar på potentialen hos livsmedelsproduktionen från de Halländska åarna.

Denna hållbara och återkommande fiskproduktion från Sveriges inlandsvatten är viktig då fiskproduktionen från Östersjön och Västerhavet minskar. Trålfisket är även mycket energikrävande jämfört med fångst i fasta redskap och s.k. ålkistor.

Fria vandringsvägar förbi dammar och kraftverk är avgörande för laxens och ålens överlevnad. Detta är också lagstadgat i ”RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål” vilken också gäller som svensk lag sedan den 18 september 2007.

Dagens debatt vid miljöprövning av vattenkraften (NAP) har hittills mest handlat om den förgängliga energin och bolagens vinstintressen. Det är dags att även tänka på hur vi skall få tillbaka en långsiktigt hållbar produktion av vandringsfisk i våra vatten och fylla på ”skafferiet” som nu börjar gapa tomt på fisk. Fiskerättsägare och landsbygden behöver denna resurs som även är viktig för ekoturismen. Vandringsfisken är en lättillgänglig och förnybar livsmedelsresurs som är viktig att förvalta i såväl goda tider som i kristider för att Sveriges beredskap skall vara god.

2024-11-22 Vi vet lite om den fascinerande ålen. Vi vet tillräckligt för att rädda den akut hotade ålen. Då räddar vi också ett kulturarv-ålarvet. Ålen har troligen funnits i 70 miljoner år men är nu akut hotad.

1. Ålen kan inte leva utan vatten.
   Vattenkraften har skapat 972 torrfåror i de svenska vattendragen. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland. Den absoluta majoriteten av Sveriges torrfåror saknar bestämmelser om minimitappning. Åtgärden är lika enkel som självklar: släpp vatten. Källa:Energimyndigheten (projektnummer P46435-1, 20182022) Läs mer här
2. Ålynglen stoppas av dammar
   Sverige har över tiotusen dammar där alla ålyngel stoppas. Ålen är utestängd från tiotusentals sjöar som är deras naturliga uppväxtområden. Åtgärder är enkla: riv dammen, skapa omlöp eller installera en fungerande ålyngelledare. Källa SMHI:s damm och sjöregister. Se Martin Falklinds film här.
3. Blankålen dör i vattenkraftverken
   Lekmogna blankålar vandrar årligen från svenska inlandsvatten till Sargassohavet för att leka. Flyktvägar saknas vid merparten av Sveriges över 2000 vattenkraftverk. Stora ålhonor lemlästas, dör och körs till tippen. Enligt Sveriges ålförvaltningsplan dör 280 000 blankålar årligen i kraftverken. Åtgärder är enkla: Betagaller och restaurering av gamla åfåran har fungerat till 100% vid Hertings kraftverk i Ätran vid Falkenberg. Källa Hertingprojektet
4. Vi kan inte odla ål
   Vattenkraften försöker med ”Krafttag Ål” att omflytta ålyngel från England och Frankrike till Sverige. Detta är en ”björntjänst” för ålen. Det ger inte fler ålyngel. Ynglen flygs till en karantän i Helsingborg. Ynglen matas upp till slaktvikt och 140 ton av dessa ålar säljs årligen för mänsklig konsumtion. Resten av ynglen kan planteras ut i svenska vatten, om de är friska. I karantänen utvecklas ålynglen till hanar (75%) medan de i naturen utvecklas till honor (95%). Källa VD R.Fordham. I karantänen mister ålen sin flyktförmåga och om de släpps fria påverkas dessa yngel dubbelt så mycket av predation från skrak, skarv, måsfåglar, sälar, hajar, valar etc. och når då aldrig sina lekområden i Sargassohavet.
   
   I karantänen drabbas ynglen ofta av sjukdom. I Sverige har ålsjukdomen EVEX påvisats i prover från importerad ål i karantän vid fyra tillfällen; 1984, 1997,2017 och 2024. År 2017 beslutade HaV om avlivning av de karantäniserade ålynglen i Helsingborg. År 2024 stoppade Jordbruksverket utsättning i svenska vatten p.g.a. ynglen var smittade av allvarliga sjukdomar som kan överföras till både ålar och vilda laxar. Kraftbolagens PR-utsättningar av ålyngel stoppas därför vissa år. Bolagen borde istället satsa fullt ut på åtgärd 1-3 om avsikten är att rädda ålbeståndet.
   
   Kan vi då ta krafttag för ålen? Regeringen har tillfälligt stoppat åtgärder då de beslutat pausa miljöprövning av vattenkraften. Sanningen är den att utländska och svenska kraftbolag årligen gör miljardvinster. Sanningen är den att staten givit kraftbolagen 3,5 miljarder i skattelättnad under 20 år, totalt 70 miljarder. Vattenkraftens miljöfond har berikats med 10 miljarder. Sanningen är alltså den att det finns både kunskap och pengar för att rädda ålen. Så att vi behåller denna naturresurs. Om viljan finns.
   
   Läs kraftbolagens förslag till åtgärder med ”Billiga bubblor” eller ”Dansande skumstavar” här och Unipers förslag till ny teknik med ”Fiskspärr” här Vi tror att bolagen kan och vet bättre.
   
   

2024-11-20 Utländsk expertis fick 2022 regeringens uppdrag att före årsskiftet 24/25 vara klara med en omfattande utvärdering av den svenska ålförvaltningsplanen som publicerades 2008.

Regeringsuppdraget till FORMAS Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (N2022/01282) innebär att med miljoner i bidrag genomföra en internationell utvärdering av svensk förvaltning av europeisk ål. Utvärderingen utgör ett viktigt underlag som ska beaktas i den kommande revisionen av planen.

År 2007 antogs en rådsförordning (EG) nr 1100/2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål. Förordningen gäller som svensk lag. Enligt förordningen Artikel 2 pkt 4 skall målet vara ”att minska den antropogena mortaliteten så att minst 40 % av biomassan av blankål med stor sannolikhet tar sig ut i havet, i förhållande till den bästa uppskattningen av utvandring som skulle ha funnits om inte antropogena faktorer hade påverkat beståndet”.

Sverige fick sin plan godkänd av EU-kommissionen i oktober 2009. Enligt Sveriges rapportering till EU producerade Sveriges inlandsvatten totalt 300 ton blankål varav 280 ton dödas i vattenkraftverken. Sveriges förvaltningsplan består av fyra hörnstenar:

1. inskränkningar i fisket
2. förbättrade utvandringsmöjligheter för blankål (minskad turbindödlighet)
3. stödutsättningar
4. kontroll

Hur förvaltas då Sveriges ålbestånd i förhållande till dessa hörnstenar?

1. Allt ålfiske är tillåtet i Sveriges inlandsvatten uppströms tredje vandringshindret. Det finns över 10 000 dammar i inlandsvattnen. Motiveringen till att fisket är tillåtet är att det ändå är så få ålar som tar sig levande förbi vattenkraftverken till havet.
2. Istället för att ordna säker utvandring kör kraftbolagen med ”trap and transport” förbi kraftverken. Insatserna är mycket begränsade och endast en bråkdel (14 ton) av ålen räddas årligen.
3. Omflyttning av ålyngel från England och Frankrike har skett via karantän i Helsingborg. 2017 och 2024 förbjöds utsättning av dessa ålyngel och miljontals ålyngel destruerades på grund av sjukdom. I inlandsvattnen har endast ca 0,4 miljoner ålyngel övriga år satts ut årligen av kraftbolagen.
4. Kontroll av ålfisket i inlandsvattnen saknas i stort sett eftersom det är tillåtet. Kontroll av dödlighet i vattenkraften rapporteras ej trots att döda ålar samlas in och körs till tippen. Myndigheterna har främst kontrollerat kustfisket på Skånes sydöstra kust.

Sveriges hundratusentals sjöar och vattendrag producerade ursprungligen (före vattenkraften) enligt den danska ålforskaren Kim Aarestrup 30-40 gånger fler blankålar än Danmark som producerade 1110 ton blankål årligen. Detta är mer än 100 gånger mer än vad Sverige rapporterat till EU! Invandringen av ålyngel till Sveriges inlandsvatten var enligt ålforskaren Håkan Wikström ursprungligen mellan 188 miljoner och 360 miljoner ålyngel årligen. Invandringen är stoppad av dammar och torrfåror i merparten av ålens uppväxtområden.

Det är lätt att konstatera att kompensationsåtgärderna varit helt otillräckliga samt att Sveriges ålförvaltning varit katastrofal för förekomsten av ål i de svenska inlandsvattnen. Ålen är därför akut hotad och den naturliga produktionen av den hotade ålen är på väg att upphöra. Se fig.

Sverige har 972 rapporterade torrfåror främst beroende på att vattenkraften leder vatten i tunnlar. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland. Den absoluta majoriteten av Sveriges torrfåror saknar bestämmelser om minimitappning. Inga fiskar kan leva eller simma utan vatten.

Enda lösningen är att öppna fri ålvandring för både ålynglen uppströms och lekvandrande ål nedströms. Hertings kraftverk i Ätran har löst detta till 100% med bästa möjliga teknik. Miljöprövningen av vattenkraften är viktig för att restaurera fria vandringsvägar. Prövningen har tillfälligt stoppats och nya regler för minskad miljöhänsyn föreslås. Vi står inför ett vägskäl där valet är med eller utan ål. Länder som inte följer lagen med EU:s förordningar riskerar dessutom dryga böter.

2024-11-18 Vattenfall och andra kraftbolag funderar nu på hur de skall lösa problemet att laxen och ålen dör vid deras kraftverk. Deras förslag på lösningar blir alltmer krystade.

I preventivt syfte gör man nu försök med dansande skumstavar, billiga bubblor, fiskskruvar och laxeleratorn. Den oinvigde ställer sig nog frågan: Hur seriösa är bolagen när det gäller att lösa frågan om fiskens fria vandring? Varför vill de inte använda redan fungerande lösningar?

Billiga bubblor räddar laxen (2021) Vattenfall
Fiskskruv gör susen för laxen (2023) Uniper
Laxeleratorn testar hur laxen säkert tar sig förbi hindren. (2023) Vattenfall
Dansande skumstavar räddar laxen (2024) Vattenfall

Billiga bubblor räddar lax Kraftbolagen behöver något miljövänligt och säkert som inte kostar för mycket och som släpper igenom vatten men inte fisk. Svaret är bubblor, enligt Johan Leander som bl.a. finansieras av Hydro Nordic. Läs mer här.

Fiskskruven gör susen i Emån skriver Uniper på sin hemsida. Projektet är inte utvärderat och vi får läsa vidare om detta. Läs mer här.

Laxeleratorn är Vattenfalls testanläggning i Älvkarleby där man testar hur vandringsfisken reagerar för olika situationer. Läs mer här.

Dansande skumstavar skall leda fisken rätt enligt vattenfall.
Läs mer i Vattenfalls annons på Aftonbladet här

Saken är den att Falkenbergs kommun i Hertingprojektet redan för drygt tio år sedan (2013) installerade betagaller och restaurerade Ätrans torrlagda åfåra. Resultatet visar nu att 100% av laxvandringen och ålvandringen återställs. Produktionen av fisk i den tidigare torrlagda åfåran återkom. Genuina lösningar finns redan på fri fiskvandring och restaurering vid kraftverken för att rädda vandringsfisken.

När skall bubblan spricka och vattenkraftsbolagen ta problemen på allvar och använda redan framtagen bästa möjliga teknik (BMT)? Lösningarna behöver införas före miljöprövningen av vattenkraften (NAP) som väntas pågå under en 20-årsperiod.

2024-11-18 Sveriges hundratusentals sjöar och vattendrag utgör en av våra förnämsta, förnybara och hållbara livsmedels- och naturresurser. Sverige skrotar tidigare miljödomar och miljömål samt lägger ned tillsynen i väntan på den nationella miljöprövningen av vattenkraften som väntas pågå i 20 år.

Ålen och vandringsfisken är i akut behov av fria vandringsvägar och återställda habitat för att ha en chans att överleva i Sveriges hundratusentals sjöar och vattendrag. Näringslivsdepartementet föreslår i augusti 2024 en försämrad miljölagstiftning med lägre krav vid miljöprövningen av vattenkraften. Enligt departementets egen konsekvensbeskrivning innebär förslaget att Sverige skrotar det beslutade miljökvalitetsmålet ”Levande sjöar och vattendrag”. Källa: Bättre förutsättningar omprövning KN2024/01642

Ålplaner tillämpas i många vattendrag vilket innebär att gällande vattendomar skrotas i hela avrinningsområden. Enligt Stadgarna §2 säger Ålplan Ätran: ”Föreningens ändamål är att inköpa och utplantera ålyngel i Ätrans vattensystem i enlighet med en av Fiskeriverket fastställd plan. Som kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de åläggande angående ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”. Källa: Stadgar Ålplan Ätran.

Varje EU-medlem är skyldig att följa ålförordningens artikel 2 pkt 4 som säger att den av människan orsakade dödligheten skall minska så att minst 40 % av biomassan av ål tar sig ut i havet. Sveriges viktigaste åtgärd har varit att omflytta engelska ålyngel till svenska vatten. Sverige följer inte Ålförordningen och riskerar att bötfällas.
Källor: 2024-06-03 Dnr HaV 2024–001996. RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål.

Sverige uppger felaktigt att våra inlandsvatten ursprungligen producerade ca 300 ton blankålar årligen vilket är mindre än en hundradel av den verkliga produktionen. Danska ålforskaren Kim Aarestrup säger till SVT att han räknar med att Danmarks historiska ålproduktion årligen låg på 1110 ton. Sveriges ålproduktion var omkring 30–40 gånger större än Danmarks. Sveriges inlandsvatten besattes naturligt med 118–360 miljoner ålyngel årligen, (Wickström, Åström) vilket innebär att Sveriges inlandsvatten ursprungligen, årligen producerade 23,6 till 72 miljoner blankålar eller ca 47 800 ton. Källor: Ålforskarna Kim Aaerestrup och Håkan Wickström.

Vattenkraften har sjösatt ”Krafttag ål” för att ”greenwasha” sin verksamhet. Deras dammar stoppar all invandring av ålyngel och deras galler och turbiner dödar merparten av blankålen. Som kompensation omflyttar bolagen årligen ca 0,4 miljoner ålyngel från England till Sveriges inlandsvatten. HaV förbjöd omflytten 2024 eftersom ålynglen riskerade sprida sjukdom. Bolagen fångar och transporterar (Trap&Transport) årligen ca 14 ton blankålar nedströms förbi sina anläggningar. Samtidigt drabbas mer än tio gånger så många ålar av galler och turbindöden i kraftverken. Resultatet av vattenkraftens verksamhet är att ålen nu är akut hotad. Vi väntar på en miljöprövning av vattenkraften som återställer miljön och de sargade ålbestånden.

”Krafttag ål” är vattenkraftens PR-jippo med ”Eels with wings” och ”Eels on wheels”. Det skall framstå som imponerande och innovativt men det räddar inte den hotade ålen. Vattenkraften har fått 70 miljarder i skattelättnader varav 10 miljarder avsatts till vattenkraftens miljöfond.

Hertingprojektet invigdes 2014-04-01. Den torrlagda åfåran återställdes och här lever nu ca 3000 ålyngel som har fri vandring. Ett nytt fisksäkert betagaller installerades och 100% av ålarna vandrar nedströms förbi kraftverket till havet. Det går fint att med bästa möjliga teknik (BMT) lösa fiskvandringen förbi vattenkraftverken.

2024-11-05 Vattenkraftens miljöskador har traditionellt åtgärdats med odling av laxyngel och omflyttning av ålyngel. Tanken var god men resultatet blev att de tidigare starka bestånden av lax och ål försvagades ytterligare. Samtidigt gör vattenkraften miljardvinster.

Det går inte att ersätta den naturliga fiskens vandringsmöjligheter och uppväxtområden genom konstgjord odling eller påtvingad omflyttning av fiskar från ett område till ett annat. Det leder till artens undergång. Låt oss ta Ätran som exempel. Ätran var tidigare ett rikt produktionsområde och hemvist för hundratusentals laxar och ålar.

Vi börjar med laxen. När Ätrafors kraftverk byggdes i Ätran beräknade Länsstyrelsen att smoltproduktionen på grund av torrläggning och reglering minskade från ca 70 000 till ca 9 000 smolt årligen. Som kompensation för denna förlust skulle kraftbolaget odla och sätta ut 1 200 ätransmolt årligen. Avelsfisken fångades i Ätran och fisken odlades på laxodlingen i Laholm. Uttaget av avelsfisk gav ett kraftigt överskott av laxyngel. Kraftbolaget sålde överskottet till bl.a. Danmark och Tyskland. Resterande 1200 sattes ut i Ätran.

Odlingens fiskar var smittade med laxparasiten som då överfördes till Ätran. Vildlaxen blev sjuk och laxproduktionen i Ätran minskade med ca 80%. Sammantaget resulterade verksamheten i en årlig förlust av 61 000 smolt plus förluster vid uttaget av leklax plus en betydande årlig förlust vid överföring av laxparasiten. Åtgärden var en ”björntjänst” då betydligt fler laxar dog i Ätran än vad som tillfördes.

Ålen drabbades ännu hårdare än laxen vid byggnation av vattenkraften. I Lagan insamlade kraftbolaget årligen på 1930-talet drygt en miljon ålyngel. Elforsk säger att 20% av dessa blir vuxna utvandrande ålar, vilket innebär att minst 200 000 vuxna ålar årligen utvandrade från de större halländska åarna. Därför fick många dammar vattendomar att hålla ålyngelledare.

I Ätran bildades på 1980-talet ”Ålplan Ätran” som utan rådighet befriade kraftbolagen från denna skyldighet. Som kompensation skulle ett trettiotal dammägare årligen sätta ut ålyngel i Ätran för tillsammans 45 612 kronor i 1998 års penningvärde. Liksom för laxen kompenserades endast en bråkdel av de förlorade fiskarna. Skador för miljoner ersattes med tusenlappar.

Ålynglen som sattes ut omflyttades från England eller Frankrike och hölls före utsättning i svenska vatten i karantän i Helsingborg. Tyvärr drabbades karantänen av sjukdomar 2017 och 2024 och sammanlagt destruerades 4,7 miljoner ålyngel. Dessutom kvarhölls årligen miljontals ålyngel i odlingen och matades upp till 140 ton ål som tillreddes för mänsklig konsumtion.

Naturnytt har vid flera tillfällen rapporterat om sjuka ålyngel i Ätran. Uppgifterna belades av kammarrätten i Stockholm med sekretess. Men 2024 rapporterar myndigheterna att ålynglen dels drabbats av ålvirus men också av det fruktade laxviruset IPN. Hur detta påverkat Ätrans vilda bestånd av lax och ål är okänt. Allvaret understryks när all utsättning av ålyngel i Ätran stoppades av HaV 2024.

Fisksäkra galler saknas vid alla kraftverk i Ätran utom Herting. Det innebär att alla vuxna ålar som försöker ta sig förbi vattenkraftverken ut till Sargassohavet för att leka dör. Uniper deltar frivilligt i ”Krafttag ål” och samlar årligen in vandrande ålar vid Ätrafors. Det rör sig årligen om totalt 178 insamlade blankålar. (medelvärde under 9 år). Detta är inte krafttag utan ”en droppe i havet” jämfört med en flod av döda ålar.

Kraftbolagens otillräckliga kompensationsåtgärder har inneburit allvarlig skada på naturen. Vattenkraften har inte tagit det miljöansvar som industrin generellt brukar ta enligt PPP. Unipers rörelseresultat (EBIT) för 2023 var ca 75 miljarder och inkomsten ca 52 miljarder kronor. Resurser saknas inte för att ta ansvar för miljön.

Vattenkraften i Sverige skall nu genomgå en modern miljöprövning. Om laxen och ålen får fria vandringsvägar och restaurerade habitat enligt ålförordningen och habitatdirektivet, kommer de snabbt att återkomma och öka produktionen. Med oförändrade förhållanden vid kraftverken fortsätter fiskbestånden att gå mot total utrotning och kollaps. Sverige riskerar dryga böter för brott mot EU:s förordningar.

Den naturliga produktionen av ål i våra sötvatten försvinner inom några år om inte vattenkraften kan ordna fria vandringsvägar.

2024-11-03 Uniper testade i tisdags dammsäkerheten vid Ätraforsdammen. Testen innebar bl.a. att över 100 kubikmeter vatten i sekunden släpptes genom dammluckorna till Ätrans gamla, naturliga åfåra.

Många var det som samlades vid påsläppet av vatten för att bevittna detta historiska ögonblick. En familj från sydliga Trelleborg var särskilt imponerade av denna del av den halländska naturen. ”Tänk att ni har sådana vattenfall här i Halland!”

Olle Runnérus, dammtekniskt sakkunnig på Kraftverksgrupp Söder vid Uniper/Sydkraft Hydropower AB var på plats och informerade förtjänstfullt alla tillresta och nyfikna om hur testet genomfördes. En ny Förordning (2014:214) om dammsäkerhet kräver att konsekvenserna av ett dammhaveri utreds. Uniper och deras underentreprenörer dokumenterade med drönare och mätutrustning bl.a. vattennivåerna i forsen och nedströms vid växelvis öppning av de olika dammluckorna.

Även TV4:as reporter Johan Håkansson var på plats med fotograf och dokumenterade denna händelse. Dammsäkerhet är ju ett brinnande aktuellt ämne i dessa tider av översvämningar i Norge och Europa. Både Unipers sakkunnige och Falkenbergs kommuns ordförande för Miljö- och Hälsa intervjuades. Länsstyrelsen i Hallands län, som är tillsynsmyndighet för verksamheten, hade denna dag valt att prioritera andra arbetsuppgifter.

Testet pågick endast under några timmar. Varje ”vattenspill” innebär minskade intäkter för kraftbolaget. Efter testet stängdes dammluckorna och Ätrans naturliga åfåra som är Natura 2000 område återgick till torrläggning. Frågan om minimitappning för att värna om miljön i N2000 området ställdes. Uniper hänvisade till sin miljöavdelning och Länsstyrelsen som inte var närvarande vid dagens säkerhetstest.

Testet av hur vattennivåerna nedströms påverkas av successiva vattenpåsläpp är mycket användbara vid kommande miljöprövning av Ätrafors vattendom. Detta Natura 2000 område har nämligen tidigare producerat tiotusentals laxyngel.

Falkenbergs kommun (FEAB) har vattendom på att nedströms släppa en minimitappning på 11 kubikmeter i sekunden i den tidigare torrlagda Hertingforsen. Här produceras nu årligen ca 30 000 laxyngel.

Forssträckan vid Ätrafors (tidigare Rävigeforsen) är ett större område med större potential för produktion av lax. Ätrafors kraftverk har i dag en vattendom på att släppa minst 7 kubikmeter i sekunden eller lägst tillrinningen. Detta harmonierar inte med kommunens vattendom nedströms.

Ätrafors nedströms vägbron vid vattensläppet 2024-10-29. Vattendomen som gäller i dag tillåter torrläggning av forsen. Detta harmonierar dåligt med att det är ett internationellt beslutat område för artskydd enligt Natura 2000.

2024-10-24 Forskare larmar nu om att sillar stressas till döds vid trålfiske. Rapporten visar att hela 96 procent av de fångade sillarna var döda redan när de nådde fartygsdäcket. Tråldragen kan då ha pågått 1–5 timmar.

TV4 rapporterar i sina klipp ”att det är inte bara kvoterna utan också fångtsmetoden som bör diskuteras i det storskaliga fisket”. Läs Jan Danielssons krönika i Havsutsikt nr 2 från år 2001 vilken handlar om trålarna och trålning som fångstmetod. Jan kallar fisketrålarna för ”dessa effektiva mördarmaskiner”.

Albin Gräns, zoolog och docent vid SLU förklarar: ”När fiskar dör under fångsten utsätts de för onödigt lidande, vilket samtidigt försämrar köttets kvalitet på grund av stressrelaterade förändringar i deras kroppar. Det finns fortfarande många oklarheter kring vad som händer med fiskarna i trålen under vattenytan”. Läs mer här.

Esben Sverdrup-Jensen, vd för Danmarks Pelagiska Producentorganisation (DPPO): ”Resultaten i vår studie tyder på att det finns möjligheter att utveckla skonsammare fångstmetoder som skulle gynna både fiskvälfärden och produktkvaliteten. Vi hoppas kunna fortsätta det unika samarbetet mellan industrin, djurskyddsexperter och forskare för att driva utvecklingen framåt”.

Merparten av sillen och strömmingen används inte till mänsklig föda utan mals ned till djurfoder. Därför är kvalitén av underordnad betydelse. Det är också meningslöst att återutsätta ”bifångster” av undermålig eller förbjuden fisk om de redan är döda när de bordas.

Men hur är det då med ålen? Är den också död som en sill? Inlandsvattnen producerade vid sekelskiftet 1800/1900 ca 33 000 – 72 000 ton ål eller ca 33 till 72 miljoner ålar årligen. Så kom kraftverksepoken. Under nattens vandring fastnade merparten ålarna i kraftverkens rensgaller eller lemlästades i kraftverkens turbiner. Ryggraden knäcktes eller delar av kroppen slets av. Ålar är seglivade och kunde leva till morgonen därpå eller till dess de skulle passera nästa kraftverk. Ålarna samlas in efter några dagar, levande eller döda, i kraftverkens containrar eller behållare och körs till tippen. Ålarnas kvalité som föda spelar mindre roll eftersom de ändå körs till tippen.

Ålen har därför minskat drastiskt och är nu akut hotad. Under 2000-talet beräknas därför ”endast” ca. 140 ton eller 140 000 ålar årligen dö den plågsamma kraftverksdöden och köras till tippen.

Är då detta lidande nödvändigt för att vi skall kunna utvinna energi från vattenkraften? Svaret är nej. Hertingprojektet i Falkenberg visar att vid byte till ett betagaller år 2013 kunde 100% av de utvandrande ålarna räddas förbi Hertings kraftverk i Ätran! Tyvärr är det endast ett fåtal av Sveriges drygt 2 000 vattenkraftverk som har installerat dessa fisksäkra galler. Trots att gallren i sig ger ett något bättre energiutbyte. Ingen känner för ålen.

Sverige har signerat lagar om att vi skall restaurera förlorade vandringsvägar och att vi skall värna den biologiska mångfalden. Ekoturism, livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling gynnas om vi gynnar vandringsfisken. Dessutom är det djupt omoraliskt att orsaka miljontals oskyldiga ålar det oerhörda lidande som det innebär att bli levande lemlästade vid kraftverken och därefter köras till tippen.