2025-09-14 Länsstyrelsen i Halland har beräknat Ätranlaxens värde. Förvaltningsplaner, bevarandeplaner och miljöprövningar av vattenkraften borde ha detta värde som en viktig utgångspunkt för att bevara denna viktiga naturresurs och livsmedelstillgång i kristider.Vissa angivna värden av 100 till 500 laxar är beräknat till 170 974 763 kronor.
Länsstyrelsens analys behandlar dock endast det så kallade stadslaxfisket i Falkenberg, det vill säga sträckan mellan Hertings kraftverk och Tullbron. Länsstyrelsen skriver att: ”Konsekvensen av denna avgränsning är med andra ord en underskattning av värdet av de kulturella ekosystemtjänsterna så som rekreation men även existensvärden och habitat. Potentialen för sportfiske och annan rekreation kan dock anses vara mycket stor, i betydelsen större än det nuvarande stadslaxfisket”.
Länsstyrelsen fortsätter: ”Ytterligare en nytta som ej monetariserats är marknadsförings- och goodwilleffekten av Hertingprojektet. Falkenberg har en mycket lång tradition av laxfiske och laxen får sägas vara en mycket integrerad del av stadens identitet. Givet detta är det troligen mycket värdefullt med åtgärder som ytterligare gynnar, och skyddar, denna naturliga resurs”.
Länsstyrelsen skriver vidare: ”Dock ska det tydligt poängteras att projektet direkt och indirekt gynnar en rad andra arter. Detta gäller exempelvis havsnejonöga där Halland har en unik ställning i Sverige, havsvandrande öring samt den akut hotade ålen. Indirekt påverkar bestånden av öring även flodpärlmusslan positivt. I maj 2018 filmades också en majfisk (Alosa alosa), en art som är akut hotad och blott är observerad en gång tidigare i Ätran i modern tid”.
Begränsad värdering för sträckan Tullbron till Herting* och endast vissa värden för arten lax och ett antal av 100 till 500 laxar (2018 års värde):
Besöksnäring 39 752 485 kr Livsmedel genom fritidsfiske 7 950 497kr Livsmedel genom yrkesfiske 18 021 127 kr Fiskeupplevelser 55 250 654 kr Andra naturupplevelser 50 000 000 kr Summa värde 170 974 763 kr
*Laxens forna utbredningsområde i Ätran var från Tullbron till uppströms Skåpanäs forsar i Västra Götaland.
2025-09-12 Sveriges regering beslutar om fortsatt neddragning av kalkningen av våra sjöar 2024, 2025 och 2026. Konsekevenserna blir stora för människa, djur och natur. Tidigare miljardsatsningar på kalkmedicin är ”kastade i sjön” när åtgärderna upphör och naturen återförsuras.
Kalkning är en av de största enskilda miljövårdsåtgärderna i Sverige och syftar till att motverka skador på växt- och djurliv som orsakas av försurning. Sverige har satsat minst 4,4 miljarder kronor på kalkning av sjöar och vattendrag sedan 1978, då åtgärderna startade.
Kalkningen är en av de största och mest lyckade restaureringsåtgärder någonsin. Den har bidragit till en levande landsbygd samt att miljontals däggdjur, fåglar, fiskar och insekter har räddats undan den plågsamma försurningsdöden. Fisket i tusentals svenska vatten har räddats och inneburit avkoppling för såväl landsbygdens befolkning som för tusentals turister som längtar efter orörd och levande natur. Varje satsad krona på kalk har gett landet mångdubbel avkastning tillbaka.
Kalkanslaget till Västra Götaland har från 2022 till 2025 nu minskat från ca 28 miljoner till ca 23 miljoner kronor. Samtidigt har det skett en betydande prisökning för kalk och spridning. Kalkningen är ett långsiktigt miljöåtagande som förbättrat den biologiska mångfalden i Sverige. Vad som byggts upp sedan 1978 riskerar nu att raseras på några få år.
Så här års pågår den viktiga kalkningen av länets sjöar och vattendrag, men mängden kalk som pengarna räcker till fortsätter att minska. En tredjedel av de vatten i Västra Götaland som är i behov av kalkning blir nu utan. Det sura vattnet rinner vidare till Halland….
Även om kalkningen är en billig miljöinsats räcker inte anslagen. Under de senaste åren har Länsstyrelsen i VG därför behövt prioritera bort 188 sjöar och vattendrag från kalkningsprogrammet och i år tas alltså ytterligare 47 vatten bort. Det är totalt en tredjedel av de vatten i länet som Länsstyrelsen i VG bedömer skulle behöva kalkas.
”Det kan få både biologiska och ekonomiska konsekvenser för vår kommun. Här finns ett av Sveriges bästa laxfisken, många laxförande vattendrag och även ett fint bestånd av flodpärlmussla” säger kommunekologen i Lilla Edets kommun.
Länsstyrelsen i VG listar de ”största” negativa konsekvenserna av utebliven kalkning:
Giftigt aluminium ökar
Mörtens reproduktion uteblir
Bestånden av flera fiskarter minskar ex öring
Bottenlevande snäckor, sländlarver och många andra insekter slås ut.
Fritidsfisket påverkas när fiskbestånden minskar.
Fiskevårdsföreningar påverkas negativt.
Naturnytt skulle vilja komplettera med fler konsekvenser:
Utebliven restaurering med kalkning är ett slöseri med samhällets ekonomiska och ekologiska resurser
Fiskens innehåll av kvicksilver ökar vilket är farligt för folkhälsan
Abborrens skelett deformeras vilket orsakar stort lidande
Skadliga effekter av återförsurning kan ta lång tid att reparera
Försurningsskadad abborre med ”puckelrygg” och förstorade ”glosögon”. Ryggkotorna är deformerade och tusentals fiskar lider av försurningsskador i okalkade sjöar. Bild IVL, Sahlgrenska sjukhuset.
Naturnytt skulle också vilja uppmana Länsstyrelserna att enskilt eller gemensamt sökea EU-bidrag för att kalka svenska sjöar och vattendrag. Falkenbergs kommun erhöll 2010 EU-bidrag för att kalka försurade vatten eftersom EU-länder delvis orsakat försurningen. EU-bidraget var på 7 miljon kronor och varav en miljon avsattes för att kalka 10 mindre sjöar i Falkenbergs kommun. Dessutom testades en hittils oprövad metod med helikopterkalkning med grovkalk. Läs mer här.
2025-08-31 Fisken och ekosystemen är anpassade till normala högflöden och lågflöden. Korttidsreglering är däremot förödande och leder årligen till död av 61 000 laxsmolt enligt Länsstyrelsen.
Med kamera i hand besöktes Kungsbacka ö i Ätran. Olycksbådande, hovrande grå hägrar var första synen. Strandat laxyngel var nästa synintryck som förklarade hägerns intresse.
Vatten saknas på stora lek- och uppväxtområden. Laxynglen är mobila och borde kunna simma undan. Men de fastnar i förrädiska labyrinter och kommer inte undan luftens predatorer.
Värre är det för nejonögonens larver ”linålarna” som lever som filtrerare i sedimenten. När deras boning torrläggs kan de inte filtrera och dör en säker död. Larverna lever i sedimentbankarna i 5-8 år! Honan lägger upp till 300 000 ägg i varje lekgrop.
Hotet mot havsnejonöga brukar framhållas som bristen på stor torsk, vilket också är en faktor….. en vanligare värdfisk är lax. De larver som omkommit i torrlagda sediment når aldrig havet.
Bevarandeplan för Ätran är ute på remiss för att ge möjlighet till synpunkter som skall vara inne senast den 19 september 2025.
Korttidsregleringen av Ätran är då på tapeten och skall beslutas vid kommande omprövning av vattenkraften. Då finns det möjlighet att föreslå en ändring av Ätrans onaturliga flöde som dödar fisken.
2025-08-31 Kungsbacka ö. Torrlagd nate i Ätrans huvudfåra. Unipers flödesprognos för Ätran 6,7 kbm/s. SMHI Hydrologiskt nuläge Pkt 1609 Yngeredsfors uppströms 7,6 kbm/s. Bolaget har en ”frivillig” överenskommelse att släppa 11 kbm/s. Sträckan håller/höll riklig förekomst av årsyngel av lax och havsöring.2025-08-31 Kungsbacka ö Havsnejonögats lek- och uppväxtområden för larver torrläggs. Honan lägger 150 000 till 300 000 ägg i gropen som täcks med grus. Grönalger frodas nu på de uppvärmda och delvis torrlagda lekområdena. Havsnejonöga har långa larvstadier (cirka 5 – 8 år) då de lever nedgrävda i bottensediment i åarna. Notera det torrlagda området med näckrosor och sediment nedströms den potentiella lekgropen.2025-08-31 Kungsbacka ö. De sedimentrika områdena nedströms lekbottnarna är hem för hundratusentals larver av havsnejonöga. Larverna filtrerar sin föda från sedimenten och andas syrerikt vatten. Torrläggning och höga temperaturer med låg syrehalt hotar nejonögonens överlevnad.
2025-08-30 Fakta är ett sakförhållande som faktiskt existerar eller har inträffat, till skillnad från enbart en åsikt eller en teori. Begreppet kommer från latinets ”factum” och används för att beskriva verkligheten.Frågan är om HaV:s nya förslag till ålförvaltning beskriver verkligheten?
Det är ett faktum att ålarna föds i havet och sedan som yngel vandrar till Europa för att i hav, floder, åar och sjöar växa till könsmogna blankålar som vandrar tillbaka till havet för att leka.
Det finns fakta om storleken på Sveriges del av ålbeståndet. Kraftbolagen har under lång tid faktiskt samlat in uppvandrande ålyngel i åarna. Statkraft rapporterar från Lagan att som mest samlades 1,3 miljoner ålyngel in under ett år på 1930-talet.
Länsstyrelsen i Västra Götaland rapporterar om insamling av ålyngel vid Olidans kraftverk i Göta Älv. Insamlingen har pågått i över 100 år sedan 1901. Toppåren under perioden, 1905 och 1937 insamlades 8,70 respektive 8,71 ton ålyngel.
Insteget av ålyngel i Viskan har mätts och 2017 var det ca 95 kg, det största på 30 år (Björn Fagerholm pers. kom.). Dessa ålar i Viskan hade en medelvikt på 0,29–0,72 gram och var 234 011 stycken.
Utifrån dessa fakta om registrerad invandring har Ålforskaren Håkan Wickström beräknat behovet av ålyngel för att uppnå den ursprungliga, jungfruliga, opåverkade produktion som förekom före vattenkraftens storskaliga införande i Sverige. Det årliga behovet är 340 miljoner ålyngel för havet och Östersjön och 188-360 miljoner ålyngel för inlandsvattnens sjöar och vattendrag för att uppnå opåverkad produktion av blankål.
Energiforsk AB anger i KRAFTTAG ÅL 2015-2017 RAPPORT 2018:504 att: ”Omräkningen från ålyngel till blankål bygger på antagandet att 20 % av de ålyngel som sätts ut når blankålsstadiet”. Det innebär att Sveriges inlandsvatten årligen skulle producera 37,6 till 72 miljoner blankålar!
Havs- och Vattenmyndighetens ”Förslag till nationell förvaltningsplan för ål – perioden 2025–2030” Dnr. HaV 2025–1217 utgår från 1980 som basår för opåverkad produktion av blankål samt att denna då årligen var 300 ton (B0). Ålforskaren Willem Dekker kommenterar att denna uppskattning är ”en vild gissning”. Med tanke på tillgängliga fakta är det alldeles uppenbart att myndigheten använder fel basår samt kraftigt underrapporterar Sveriges potentiella produktion av blankål.
HaV:s nya förslag till svensk ålförvaltning för de kommande åren bygger således på vilda gissningar vilket innebär att den inte uppfyller varken svensk eller internationell lag enligt RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål. Detta är mycket allvarligt då det finns tillgång till hundra års data angående ålen.
Sveriges Radio rapporterar 2025-08-25 till 27: Rekordår för ål i Dalälven – fullständig explosion och Mystisk ål-boom i Dalälven – miljöanalytikern har en teori. Hittills i år har mellan 3 000 till 4 000 ålyngel insamlats i ålledaren i Älvkarleby. – Det är fantastiskt. Ifjol var det 480 stycken och året dessförinnan bara 30–40. Avdelningschefen vid SLU: ”Ja förhoppningsvis beror det på att några av de åtgärder som genomförts för att försöka hjälpa ålen har haft effekt”.
Naturligtvis är det glädjande att ålinvandringen i Dalälven på tre år ökat från ca 0,000035 miljoner till ca 0,0035 miljoner ålyngel. Men mot bakgrunden att det i de större vattendragen årligen vandrade upp miljontals ålyngel är ökningen ytterst marginell. Benämningen ”ålboom” och ”fullständig explosion” som skulle bero på åtgärder är dessutom vilseledande information.
Myndigheternas och Vattenkraftens viktigaste åtgärd har varit att importera ålyngel från England som kompensation för utestängd vandring. Bolagen har då befriats från skyldigheten att hålla ålyngelledare. Ca 2,5 miljoner vilda ålyngel har omflyttats årligen från England till Sverige medan ca 1 miljon av dessa importerade vilda ålyngel årligen fötts upp till 140 ton ål för konsumtion! Merparten av de utsatta ålynglen har dessutom dött i vattenkraftens galler och turbiner då bolagen befriats från skyldighet att ha fria vandringsvägar för lekvandrande ål. En sådan svensk hantering av den vilda ålen har självklart minskat Sveriges bidrag till europas ålbestånd.
Rapporterna om att denna misshushållning skulle leda till att ålbeståndet ökar i de svenska åarna är dålig journalistik och förvanskning av fakta. Den blygsamma ökningen av invandring av ålyngel visar dock att det fortfarande finns en liten möjlighet att förbättra ålbeståndet om ålförvaltningen förbättras. Det är dessutom lönsamt då skyddsvärdet av en blankål enligt finsk lag är 3510€ och av ett ålyngel 351€ (Finlex 614/2019).
Sverige behöver en ålförvaltningsplan som bygger på fakta. Sverige behöver en seriös rapportering av ålproblematiken. Se SVT Uppdrag Gransknings tre program om ålen: ”Den sista ålen”, ”Den sista ålen vad hände sen?” och ”Ursprungsålen”. Det ger en mer rättvisande bild av svensk ålförvaltning än HaV:s förslag till ny ålförvaltningsplan.
Men framför allt: Den akut hotade ålen behöver fria vandringsvägar för att kunna växa upp i svenska vatten och lyckas med sin lekvandring till Sargassohavet! Bidraget från Sveriges inlandsvatten var vid sekelskiftet 1800/1900 37,6 till 72 miljoner blankålar! Enligt HaV och SLU hade bidraget av naturlig, vild blankål från inlandsvattnen minskat till 7 ton år 2023.
2025-08-25 Havs- och vattenmyndigheten frågar nu efter synpunkter på hur vi i Sverige skall förvalta och återfå hälften av allt liv i våra påverkade sjöar och vattendrag.
Camilla Sandström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet säger att inom ålens utbredningsområde bestod hälften av biomassan i sjöarna av ål! Hon får medhåll från den forskarexpertis som FORMAS samlat inför utvärderingen av ålförvaltningen. Källa: FORMAS frukostseminarium.
Statistiska centralbyråns statistik visar att det licenserade yrkesfisket i insjöarna fångade 1 506 ton fisk och kräftor under 2018, till ett värde av drygt 115 miljoner kr. Ålakademin menar att det under 50- och 60-talen årligen fångades över 2.000 ton och t.o.m. över 3.000 ton ål per år. Den stora ålvandringen från Sveriges sjöar var en ovärderlig livsmedelsresurs, inte minst från beredskapssynpunkt i kristider. Resursen var lättillgänglig då ålen kunde fångas i fasta ålkistor i hela utbredningspmrådet i Sveriges inland.
Havs- och Vattenmyndighetens förslag till ny ålförvaltningsplan utgår från att svenska vatten ursprungligen före mänsklig påverkan producerade ca 300 ton blankål varje år. Detta är en kraftig underrapportering som strider mot expertutlåtanden och tillgängliga fakta. Enligt ålforskaren Willem Dekker är det ”en vild gissning”.
FORMAS internationella utvärdering säger att åtgärder i vattenkraften för ålens fria vandring är den enskilt absolut viktigaste åtgärden för att rädda det akut hotade ålbeståndet.Myndigheternas felrapportering av ålbeståndets storlek innebär att kraftbolagen inte behöver ta sitt miljöansvar och införa nödvändiga åtgärder för ålens fria vandring.
När man skall förvalta ett kapital är storleken på värdet av avgörande betydelse. Havs- och Vattenmyndigheten har i sin förvaltningsplan inte angett värdet av den naturresurs som ålen representerar. Enligt finsk lagstiftning Finlex 614/2019 är skyddsvärdet av en blankål 3510€ och värdet av ett ålyngel 351€. Till skyddsvärdet skall läggas alla övriga värden som tusentals fiskerättsägare och en levande landsbygd gått miste om genom ålens tillbakagång.
Myndigheter och kraftbolag hävdar ofta att det är tidsödande, kostnadskrävande och mycket komplicerat att skapa fria vandringsvägar för ålen. Särskilt i de nedre delarna av vattendragen.
Hertingprojektet är det goda exemplet som visar att denna bedömning inte alltid stämmer. Hertingforsen i Falkenberg var torrlagd i 70 år från 1944 till 2014. Falkenbergs kommun fick 2012 miljötillstånd att riva hertingdammen och släppa vatten i den torrlagda forsen. Åtgärder utfördes 2013 och våren 2014 invigde kung Carl XVI Gustav den fria vandringsvägen och forsen. Det tog endast ett år att genomföra de praktiska åtgärderna.
Länsstyrelsen i Halland rapporterar att det socioekonomiska värdet av projektet var plus 65.3 mijoner när alla kostnader fråndragits. Miljövård i vattendragen är samhällsekonomiskt lönsamt.
2025-08-16 Behovet av att återställa torrfåror är stort i Sverige, ”torrfårornas rike”. Umeå Universitet kartlade förekomsten av torrfåror i Sverige, och totalt identifierades och verifierades 972 torrfåror. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland! Fördelarna med en restaurering är många.
Den tidigare åfåran ingår i vatttendragets naturliga hydrologiska regim och restaurering har då goda förutsättningar att lyckas!
Den tidigare åfåran är vattnets naturliga väg och anpassat till flöden, erosion etc.
Strukturen med lekbottnar, ursprungligt material och uppväxtområden är ofta intakt och lätt att återställa.
Den naturliga åfåran ger betydligt bättre biologiska förutsättningar för ekosystemet än en konstgjord bypassoperation.
Installation av fisksäkra betagaller för nedströmsvandring kan kombineras med att vatten samtidigt släpps i den tidigare torrfåran.
Hertingprojektet visar att en återställning kan vara samhällekonomiskt lönsam.
Hertingprojektet är unikt då restaureringen och fiskvandringen lyckats till 100 procent. Restaureringen är även unik då ytterst få ursprungliga torrfåror restaurerats och få fisksäkra betagaller installerats. Därför är det viktigt att man sätter fokus på denna typ av restaurering och inte förväxlar den med de betydligt vanligare grävda, konstgjorda omlöpen som oftast används i små vattendrag.
Enligt VISS Vatteninformationssystem Sverige: ”Ett omlöp är en helt eller delvis konstgjordbäckfåra (bypass) där vattnet leds i en längre slinga runt vandringshindret”. Omlöpet är tänkt att efterlikna ett naturligt vattendrag med naturligt material.
Ätrans vattenråd ger ett exempel på ett konstgjort omlöp i Ätran uppströms sjön Åsunden. I samma rapport kallar man även den naturliga Hertingforsen för ett omlöp (se nedan).
Vattenkraftens miljöforskningsprogram verkar för ny kunskap och en ökad kompetens om åtgärder inför beslut om investeringar i vattenkraft. Programmet koordineras av Energiforsk och finansieras av Vattenfall Vattenkraft, Fortum, Sydkraft Hydropower, Statkraft Sverige, Skellefteå Kraft, Holmen Energi, Jämtkraft, Tekniska verken i Linköping, Varberg Energi, Mälarenergi, Karlstads Energi och Jönköping Energi.
Energiforsk skriver nu i EXEMPELSAMLING RAPPORT 2022:856 att åtgärderna i Ätran vid kraftverket i Herting är en ”Naturlik fiskpassagelösning” vilket är definitionen för ett omlöp. Det har tydligen undgått Energiforsk att Hertingforsen inte bara är ”naturlik” den är även naturlig!
Ätrans Vattenråd skriver 2025-04-25 i ”Sammanställning av Ätrans avrinningsområde inom Falkenbergs kommun” ”För fisken i Ätran är omlöpet vid Hertings kraftverk (figur 19) och den lyftning som görs av fisk vid Nydala kraftverk de viktigaste åtgärderna”. Återställningen av Ätrans torrlagda huvudfåra är inte ett omlöp.
Hertings kraftstation är belägen längst ned i Ätrans avrinningsområde där vi har de största flödena. Det goda exemplet vid Herting visar tydligt att kraftverken uppströms med torrfåror ex Ätrafors, Yngeredsfors (ingressbild), Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäs forsar är möjliga att restaurera.
Områden vid nämnda vattenkraftverk kallas för KMV dvs kraftigt modifierade vatten. De är dock inte fysiskt modifierade utan endast hydrologisk modifierade då den jungfruliga fåran är överdämd uppströms och torrlagd nedströms. Tidigare vandringsvägar och uppväxtområden är därför möjliga att återställa vilket Hertingprojektet tydligt visar.
Kanske är det just därför som vattenkraftens företrädare och Ätrans vattenråd envisas med att kalla Hertingprojektets återställande av den jungfruliga forsen för ett naturlikt ”omlöp”? Kanske är det känsligt att Hertingprojektet visar att det är möjligt och samhällsekonomiskt lönsamt att ompröva vattenkraften och återställa ekologin i södra Sveriges hundratals torrlagda åfåror?
Dammen revs 2013 och Ätrans jungfruliga torrfåra återställdes. Ett nytt fisksäkert betagaller installerades för fri nedvandring i kanalen.1824 års karta visar Ätrans jungfruliga åfåra. Det blå strecket visar läget för kanalen som sprängdes när kraftverket Herting 1 byggdes 1903. Den återställda Hertingforsen utgör Ätrans naturliga åfåra. Att kalla denna del av Ätran för ett ”naturlikt” omlöp är direkt felaktigt och döljer det faktum att det är den av vattenkraften dämda torrfåran i Ätrans huvudfåra som restaurerats.Den återställda Hertingforsen i Ätrans huvudfåra som tidigare var torrlag i 70 år av Hertingdammen. Hertingforsen brusade tidigare fritt i århundraden och är väl så långt ifrån ett konstgjort ”omlöp” som man kan komma. Ätran var inte kraftigt modifierad, det räcker med vatten och biotopvård för att återställa forsarna!
2025-08-05 Havs- och vattenmyndigheten (HaV), Statens Lantbruksuniversitet (SLU) och Hallands länsstyrelse (Lst) går nu ut med remisser om Ätrans nuvarande och tidigare naturvärden och framförallt hur de skall tas tillvara.Vem har tiden, kunskapen och modet att svara och framföra en åsikt?
Nuvarande förvaltning av Ätran har hittills skett enligt 1918 års exploateringsvänliga vattenlag. Laxen har minskat med 95% och ålen med 99%. Tidigare forssträckor ligger torrlagda. Nu skall omprövning ske enligt modern miljölagstiftning i den Nationella Planen för vattenkraften. Myndigheterna är nu i stort behov av bra och korrekta bakgrundsdata.
Remisser används för att samla in information och synpunkter från olika aktörer innan en myndighet fattar ett beslut, särskilt i frågor som rör lagstiftning eller reglering.
Sammanfattningsvis kan man säga att en remiss är ett demokratiskt sätt att involvera berörda parter i beslutsprocessen och säkerställa att besluten är välgrundade och tar hänsyn till olika perspektiv. Remissvaren är en viktig del av beslutsunderlaget och kan påverka hur det slutgiltiga beslutet utformas.
Detta låter demokratiskt och rättvist. Ålen, laxen, och öringen representerar enligt Finsk lagstiftning (FINLEX 614/2019) enorma skyddsvärden. För Ätrans fiskbestånd rör det sig om årliga miljardbelopp och en ovärderlig beredskapsresurs. Dessa värden nämns överhuvud taget inte i myndigheternas underlag till förvaltning. Domstolarna får därför inte tillgång till dessa värden och kan därför inte ta hänsyn till dem i kommande domar. Ätran och laxen saknar de lagstadgade rättigheter som älvarna har i vissa andra länder ex. Whanganuifloden på Nya Zeeland eller Floden Ouse i Sussex Storbritannien.
Enbart inkomsten från ålfisket utgjorde på Gustav Wasas tid en femtedel av statens samlade inkomster. Lax från Halland var en efterfrågad delikatss i huvudstaden.
Myndigheternas förvaltningsplaner och bevarandeplaner har många gemensamma felaktigheter. Ett exempel är att de beskriver ålbeståndet på ett direkt felaktigt sätt vilket leder till förslag om otillräckliga åtgärder. De anger att den ursprungliga, jungfruliga blankålsvandringen före vattenkraftens införande varit 300 ton från Sveriges inlandsvatten. Uppdrag Gransknings Ursprungsålen visar att detta inte stämmer, då utvandringen varit ca 30-40 ggr större än Danmarks som var 1100 ton! Sverige rapporterar mindre än en hundradel av den faktiska ålförekomsten! Detta ”lindas in” av myndigheterna i godtyckliga procentsatser och referensår utan relevans.
Den i Ätran numera sällsynta Majfisken (Alosa alosa) nämns överhuvud taget inte i myndigheternas dokument. Förre fiskerikonsulenten Gösta Edman vittnade om att Alosasillarna tidigare förekom rikligt utanför hallandskusten.
Lst förslag till Bevarandeplan för Ätran 2025-07-09 anger att fisken färna senast är noterad i Falkenberg till år 2011. Lst egen rapport 2021:10 redovisar mellan åren 2014-2020 80 st förekomster av färna!
För att bevara och förvalta Ätrans naturtillgångar behöver vi rätt information om tidigare och nuvarande värde som är viktigt inte minst som livsmedelsresurs i beredskapstider. Listan på brister i myndigheternas underlagsmaterial kan göras lång.
Vem har tiden, kunskapen och modet att lämna synpunkter och informera om Ätrans stora naturtillgångar och hur de skall förvaltas på bästa sätt till kommande generationer?
Miljontals ålyngel har årligen med myndigheternas goda minne (ex Ålplan Ätran) utestängts från sina uppväxtområden i hundratusentals inlandsvatten.
2025-07-29 Tusentals ålyngel är på väg från Sargassohavet på samma väg som de varit sedan dinosauriernas tid. De vandrar årligen in i vattendragen på Sveriges västkust. Där skulle de spridas till sjöarna och utvecklas och växa till kraftiga ålhonor. Men merparten stoppas på sin vandring sedan början av 1900-talet av vattenkraftens torrfåror och dammar. Nu återstår mindre än en procent och ålen är akut hotad.
Oraklet AI säger: ”Omprövningen av vattenkraften återupptogs den 1 juli 2025 efter en paus på drygt två år. Regeringen har infört förordningsändringar för att gynna elsystemet i de fortsatta prövningarna.”
Oraklet AI fortsätter: ”Den nationella planen för omprövning av vattenkraften, som beslutades 2020, syftar till att ge moderna miljövillkor för vattenkraftverk och samtidigt säkerställa en effektiv tillgång till vattenkraftsel. Omprövningarna är en del av ett större arbete som beräknas pågå i cirka 20 år”.
Ställs frågan till AI om hur detta påverkar ålen får man svaret: ”Nej, det är inte bra för ålbeståndet om ålarna måste vänta 20 år på fria vandringsvägar. Ålens livscykel är beroende av att de kan vandra fritt både uppströms för att växa och nedströms för att fortplanta sig. Att hindra vandringen, till exempel genom vattenkraftverk, leder till att ålarna dör i onödan och att deras fortplantningsförmåga minskar”.
Frågar man AI om Sverige följerRÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 (ålförordningen) svarar AI: ”Sveriges vattenkraft följer inte alltid EU:s ålförordning. Trots att EU-förordningen från 2007 kräver åtgärder för att minska dödligheten hos ål vid vattenkraftverk, och för att säkerställa att minst 40% av blankålen når havet, har Sverige inte implementerat tillräckliga åtgärder. Framförallt saknas fria vandringsvägar för ålen förbi kraftverken”.
Sveriges regering anlitade år 2022 FORMAS som för 8 miljoner kronor skulle utreda ålens situation. FORMAS presenterade den internationella utredningen på ett seminarium 2025-02-06 och kom till samma slutsats som AI. Det är också en Allmän Insikt att ålen är akut hotad och att Sveriges regering inte följer de miljölagar som finns för vattenkraften. Läs mer här: Sverige gör för lite för att rädda ålen.
Det var inte tänkt att miljöprövningen av vattenkraften skulle stoppa ålen och fortsatt restaurering av torrlagda åfåror i våra svenska vatten.
2025-07-22 Insamlade ålyngel från Lillån i Vessigebro. De senaste dagarna har det insamlats ca 100 ålyngel dagligen vilket visar att det finns ål som vill vandra till sjöarna uppströms i Lillån. Tyvärr är merparten av Ätrans avrinningsområde stängda (>2574 km² av tot 3342 km²), där ålen tidigare hade sin naturliga vandring. Storleken på ålen antyder att små ålyngel saknas och att de ålyngel som nu försöker vandra har misslyckats med att ta sig uppströms under några år.2025-07-28 Ålynglen klättrar fortfarande förgäves på de lodräta väggarna vid Ätrafors kraftverk i Ätran. SVT:s Uppdrag Granskning och serien Fiskarnas rike har rapporterat om dessa missförhållanden som behöver åtgärdas för att rädda ålen i enlighet med nuvarande lagstiftning.
2025-07-23 Missade Du Falklinds och SVT:s fina dokumentär om livet i våra vatten? Serien kommer i repris med start nu på söndag kl.20.00 och sedan ett nytt avsnitt varje söndag fram till den 31 augusti.
Serien har hamnat i finrummet och är tillsammans med Sir David Attenboroughs produktion Ocean nominerad till Panda Awards 2025 – naturfilmernas motsvarighet till spelfilmernas Oscars.
Fiskarnas Rike visar det fascinerande livet i den ”blå salen” under ytan i våra svenska vatten. Det här är en filmserie som inger hopp. Den visar vilken förödelse vi har ställt till med i våra vatten, men också att det går att reparera de skador vi har orsakat.
Restaurering av Hertingforsen där dammen rivits och vattnet åter forsar fritt i den tidigare torrlagda åfåran. Sverige har blivit ”Torrfårornas Rike” varför restaurering är nödvändigt för att återgå till ”Forsarnas rike” där fisken kan leka och vandra fritt.
Torsken och tonfisken i haven, strömmingen i Östersjön, ålen i älvarna och laxen i forsarna var outsinliga naturresurser inte minst som livsmedelsresurs från beredskapssynpunkt i kristider. Årligen vandrade 50 000 000 kilo blankål ut från Sveriges sjöar och vattendrag! Årligen fiskades 30 000 kilo lax i Lagan.
Martin Falklind visar hur denna naturresurs misshandlas. Samtidigt visar han pedagogiska exempel på vad som kan göras för att rädda den stora naturtillgång som en gång fanns i våra vatten. Fisken i haven kan förvaltas och vandringsfisken kan räddas om politiker tar rätt beslut.
Filmen Fiskarnas Rike är en väckarklocka som visar vilka stora naturtillgångar som finns i Sveriges hav, sjöar och älvar. Dessa värden behöver förvaltas så att även kommande generationer har kvar denna stora livsmedelsresurs och bereskapstillgång.
Om Du inte sett filmen missa inte reprisen. Streama även UG:s trilogi om ”Den sista ålen”. Stötta sedan de folkvalda som tar hand om denna natur- och livsmedelsresurs till kommande generationer. Det blir kanske inga fler repriser på detta unika tillfälle att restaurera Fiskarnas Rike.
2025-07-04Experter menar att förr bestod hälften av alla fiskar i Sveriges hundratusentals sjöar och vattendrag av ål. I dag är ålen en akut hotad art.
Svenska ålforskare och Energiforsk AB publicerar data som visar att Sveriges inlandsvatten, före vattenkraftens införande, årligen producerade ca 29 704 000 till 56 880 000 enkilos blankålar. Vid Sveriges kuster producerades årligen ytterligare 53 720 000 enkilos blankålar.
Forskarna skriver: ”Sveriges totala behov är 340 miljoner glasålar, motsvarande 102 ton, för att nå 100 % av en ursprunglig/jungfrulig ”lekflykt”. Då är sötvatten undantagna och inget fiske inräknat. Svenska sötvatten skulle behöva besättas med i storleksordningen 188 – 360 miljoner glasålar motsvarande 56 – 110 ton”.
Energiforsk AB har utvärderat överlevnaden från invandrande och utsatta ålyngel till utvandringsklar vuxen blankål. (Källa Energiforsk RAPPORT 2015:103 WILLEM DEKKER & HÅKAN WICKSTRÖM). Rapporten anger att av 1,335 miljoner ålyngel överlever efter tillväxt under 15 år 211 ton till vuxen utvandringsfärdig blankål. Antar vi att en blankål väger 1 kilo innebär det en överlevnad på 15,8%.
Så långt forskarnas uppskattningar av Sveriges årliga, jungfruliga produktion av blankål. EU:s ålförordning, RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007, gäller som svensk lag. Enligt förordningen skall varje land på sikt rädda 40% av sin ursprungliga produktion av ål. Därför skall Sverige och andra länder rapportera till EU en uppskattning av hur stor den jungfruliga, antropogena ålproduktionen var dvs. produktionen före mänsklig påverkan av ex. vattenkraft.
Nederländerna rapporterar en jungfrulig årlig produktion av 10 000 – 15 000 ton, Storbritannien 7 300 ton, Danmark 1 100 ton och Sverige rapporterar 300 ton blankål. Danska ålforskaren Kim Aarestrup anklagar Sverige för en kraftig underrapportering, vilket innebär att vattenkraften inte behöver vidta nödvändiga åtgärder. (Källa: SVT uppdrag granskning Ursprungsålen 2022). Kim menar liksom svenska forskare att Sveriges ålproduktion var ca 30–40 gånger större än Danmarks.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har nu 2025-06-17 tagit fram ett nytt förslag till en reviderad nationell förvaltningsplan för europeisk ål för 2025–2030, samt tillhörande åtgärdsplan för 2025–2027, som nu remitteras. (Källa HaV remiss 2025-06-17) (Dnr HaV 2025–1217)
HaV vidhåller fortfarande i den nya planen från 2025 att den ursprungliga utvandringsbiomassan (utan utsättning) av europeisk ål (Anguilla anguilla) från Sveriges inlandsvatten var 300 ton. HaV förklarar nu att man får en ”bästa uppskattning” om man använder en referenspunkt “tid-noll”, 𝐵0 (B-noll) år 1980. Alla utom HaV tycks känna till att år 1980 var ålproduktionen inte opåverkad eftersom vattenkraften infördes redan i början av 1900-talet.
HaV nämner i sitt förslag till förvaltningsplan inte det värde som vi har att förvalta i produktionen av ål, vilket är anmärkningsvärt. Finland anger i sin lagstiftning (Finlex 614/2019) att skyddsvärdet av en vuxen ål är 3510€ och ett ålyngel 351€. Detta ger ett betydande monetärt värde på Sveriges årliga ålvandring. Värdet är lätt att beräkna med hjälp av ovan givna uppgifter från ålforskningen.
Den årliga produktionen av tusentals ton ål var dessutom en stor tillgång som beredskapsresurs, inte minst i kristider. Ekosystemens funktion var beroende av den införsel av biomassa från havet som vandringsfisken tillförde. Information om ålens värden är ovärderlig när domstolarna nu skall påbörja miljöprövningen av vattenkraften enligt nationella planen (NAP).
Havs- och Vattenmyndighetens förslag till svensk ålförvaltning följer inte lagen om ålförordningen. Sverige tar inte sitt lagstadgade ansvar för de restaureringsåtgärder som är nödvändiga inom vattenkraften för att rädda den europeiska ålen.
