2026-06-12 Det är väl känt att ålynglen vandrar från havet upp till våra insjöar för att under 10-20 år växa till lekmogna ålar som sedan vandrar tillbaka till Sargassohavet för att leka.
Sveriges inlandsvatten producerade enligt ålforskare före mänsklig påverkan ca 50 miljoner blankålar varje år. Merparten av dessa var stora lekmogna honålar med mellan 1 till 20 miljoner ägg per fisk.

I Ätran tillämpas ”Ålplan Ätran” som innebär att vilda ålyngel importeras från England till Helsingborg där de hålls i karantän i ca 10 veckor. Kraftbolagen och andra köper årligen ålyngel från denna karantän och planterar ut uppströms kraftverken ex i Fegen och Åsunden. Enligt §2 i ålplanen blir då bolag som betalar till denna utsättning befriade från gällande vattendomar att ha fria vandringsvägar för ålen.

Problemen med denna hantering är flera. Helsingborgsodlingen producerar från dessa vilda ålyngel årligen ca 150 ton ål för konsumtion varav merparten går till holländska uppköpare och en del till lyxkrogar i Stockholm. Vissa år får inga ålar sättas ut från Helsingborgsanläggningen om den drabbas av sjukdom. Så var ex fallet 2024 då inga ålar sattes ut i Ätran. Det är lätt att förstå att denna hantering inte är hållbar. Det är svårare att förstå att Sverige tillåter denna handel med vilda ålyngel.

SVT Nyheter Halland rapporterar nu att kraftbolagen inte vill flytta de naturligt invandrande ålynglen uppstöms kraftverken i Ätran. Läs mer här. och här.

Miljöchefen på det största kraftbolaget i Ätran förklarar: ”Det är redan så lite ål i systemet så det blir ingen stor förändring”. ”Det är klart att det skulle vara väldigt dyrt men framförallt skulle det vara väldigt dumt och onödigt och olämpligt. Även för ålen”.

Enligt SVT anser Vattenkraftsägaren att de nya reglerna blir ”strängare än nödvändigt” och vill istället sätta ut ålynglen nedströms eller i ett biflöde till Ätran, Högvadsån, där bolaget inte äger några vattenkraftverk. Enligt Ålplan Ätran finns här fyra andra minikraftverk med två ägare som betalar ca 13% av årsavgiften till planen. Dessa saknar också vandringsvägar för ål.

Ålen var förr en vanlig fiskart och utgjorde före vattenkraften ca 50% av insjöarnas och vattendragens fiskbiomassa. Sverige har ratificerat ett antal EU-lagar som stadgar att ålbeståndet skall öka samt att stängda vandringsvägar och torrlagda habitat skall restaureras.

Skall ålen som naturresurs och livsmedelstillgång i kristider helt utestängas från våra västsvenska vattendrag och köras tillbaka till havet? Eller skall Sverige bevara denna resurs till framtida generationer?

2026-06-11 Så har det hänt igen. Majfisken är för fjärde gången sedan 2011 noterad i Ätran. I söndags den 7 juni kl. 20:30 simmade den förbi fiskkameran vid Herting. Den är en av de sällsyntaste fiskarterna som förekommer i Ätran.

Majfisken kan leka 800 km upp i vattendragen. När Ätrafors kraftverksdamm byggdes 1918 stoppades majfisken att nå sina lekområden uppströms Ätrafors. När Hertingdammen byggdes 1944 stoppades majfisken att nå sina lekområden i Ätran uppströms Falkenberg.

När Hertingdammen revs 2013 fick majfisken åter tillgång till sina forna lekområden mellan Falkenberg och Ätrafors. 2018-09-08 fångades en utlekt majfisk i smolt- besefällan vid Herting och sammanlagt två lekvandrande majfiskar har nu filmats i kameran vid Herting.

Majfisken (Alosa alosa) är inte helt utdöd i Sverige, men den klassas av SLU som nationellt utdöd ur ett reproduktivt perspektiv. SLU menar att det inte finns någon livskraftig, självreproducerande svensk population kvar och arten bedöms inte längre leka i svenska vattendrag.

Skall vi då ”avskriva” alla hotade arter som har problem med reproduktionen i våra svenska vattendrag? Då kanske framtida generationer inte får se stör, harr, majfisk, staksill, ål, havsnejonöga eller rent av lax? Alla dessa arter är nödvändiga för väl fungerande och resilienta ekosystem.

Naturnytts mening är att vi istället skall ha åtgärdsprogram för bevarandet av dessa tidigare naturligt förekommande fiskarter i våra vatten då de även utgör en viktig livsmedelsresurs i kristider.

Majfisk är en av de största sillfiskarna med en maxlängd på 70 centimeter och vikt på 3,5 kilo. Enligt förre fiskerikonsulenten Gösta Edman fångades rikligt med Alosasillar utefter svenska västkusten. För bara 150 år sedan fångades årligen hundratusentals majfiskar i Rhens vattensystem. Tyskland har, i samarbete med bland annat EU och Frankrike, satsat flera miljoner euro på att återintroducera majfisken (Alosa alosa) i Rhen!

Majfiskens utbredning har minskat dramatiskt och arten är nu listad som en skyddsvärd art enligt Art- och Habitatdirektivet (Annex II och V). Sverige borde följa Tysklands exempel och restaurera den tidigare förekomsten av Alosasillarna i våra vattendrag.

Då bevarar vi en viktig livsmedelsresurs till kommande generationer. Vi bidrar samtidigt till mer robusta ekosystem som inte är lika känsliga för olika former av antropogen påverkan. Naturen har ett högt skyddsvärde där varje individs skyddsvärde är bedömt till tusentals euro. (Källa: Finlex 614/2019)

Sveriges Regering går nu emot EU:s krav enligt Art- och habitatdirektivet och föreslår lättnader för bl.a. vattenkraften när det gäller hänsyn till hotade fiskarter som är listade enligt direktivet. Sverige är också långt ifrån de mål som godkänts enligt Ålförordningen.

2026-05-27 Riksdagen röstade i går igenom ett lagförslag om undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid miljöprövning av vattenkraften.

Art- och habitatdirektivet är tänkt att skydda de akut hotade vandringsfiskarna ål och havsnejonöga samt de hotade arterna lax och öring.

Dessa arter och miljöer skyddas dessutom av ålförordningen, restaureringsdirektivet, försämringsdirektivet och vattendirektivet. Sverige har godkänt dessa gemensamma EU-lagar men nuvarande regering röstar nu med stöd av socialdemokraterna igenom ett lagförslag som försämrar livsbetingelserna för dessa ekonomiskt viktiga arterna.

Sverige har tidigare i december 2024 fått ett överträdelsebeslut av EG på grund av att Sveriges vattendomar är omoderna och inte följer EU:s lagar och förordningar. Förutom att Sverige förlorar viktiga naturresurser riskerar vi dessutom att få böter för att vi frångår intentionerna i den gemensamma lagstiftningen.

Men kan några laxar och ålar vara värt nåt? Enligt vårt grannland Finland har fiskarna ett högt skyddsvärde (Finlex 214/2009). En vuxen ål har ett skyddsvärde på 3510€ och en unik lax ett skyddsvärde på 7510€.

Sverige har underrapporterat fiskförekomsten för att förminska värdet. Den danska ålprofessorn Kim Aaerstrup säger att Danmark före vattenkraftens utbyggnad hade en årlig ålproduktion av ca 1100 ton och bedömer att Sveriges produktion var 30-40 gånger större än Danmarks.

Det innebär att Sveriges ålproduktion var ca 33 000 till 44 000 ton. Medelvikten på svenska ålar låg troligen på något under ett kilo per styck vilket innebär att dessa ålar utgjorde ett betydande årligt skyddsvärde (över 1,5 biljoner kronor) som inte kan ignoreras. Till detta värde skall adderas värdet av lax och andra vandringsfiskar.

Dessutom var fiskar som lax och ål, en betydande inhemsk livsmedelsresurs vid kristider! De vandrade bokstavligt talat till ”dukat bord” och är en naturlig resurs till skillnad från odlad fisk.

Forskare menar att hälften av sjöarnas fiskbiomassa utgjordes av ål. Om de tas bort får det omfattande ekologiska konsekvenser. Det saknas en miljökonsekvensanalys av att offra vandringsfisken för en mycket begränsad mängd vattenkraft.

Tranås Energi och Falkenbergs Energi (Hertingprojektet) visar att det inte är så kostsamt för vattenkraften att ta nödvändig miljöhänsyn enligt modern miljölagstiftning. Detta faktum har gått den beslutande politiska församlingen förbi.

2026-05-24 Sveriges andel av Europas ålproduktion har alltid varit betydande. Sverige bidrog med en stor andel stora ålhonor som migrerade till Sargassohavet för att leka. Svenska myndigheter underrapporterar förekomsten.

Sveriges främsta ålforskare Håkan Wickström har rapporterat att det årliga behovet av inkommande ålyngel till Sverige för att upprätthålla en jungfrulig, ursprunglig produktion av ål som fanns före antropogen (mänsklig) påverkan i våra inlandsvatten var 188 till 360 miljoner ålyngel.

Energiforsk anger att ca 20% av ålynglen överlever till utvandringsfärdig blankål vilket innebär att Sveriges inlandsvatten före mänsklig påverkan årligen producerade 37,6 till 72 miljoner blankålar.

Sverige rapporterar till EU att vår jungfruliga produktion av blankål ( B₀ ) från inlandsvattnen var 300 ton. Denna siffra anges under mer än tio års rapportering fram till och med den senaste rapporten 2024. Blankålens medelvikt är något under ett kilo varför detta är en allvarlig underrapporering.

Som jämförelse kan nämnas att danska ålforskare rapporterar Danmarks jungfruliga, årliga ålproduktion till ca 1100 ton och bedömer att Sveriges ålproduktion borde vara ca 20-30 gånger större än den danska!

Projektet ”Ål i Ätran” räknade ål i fällor på strategiska platser under 2010 och 2011. Projektet finansierades bl.a. av EU-medel i projektet LNS (Living North Sea) där undertecknad var projektledare. Syftet med projektet var bl.a. att validera den svenska modellen för ålförekomst som Sverige använder vid rapportering till EU. Sverige rapporterar att av de ca 300 ton ål som inlandsvattnen jungfruligen producerade skulle 1878 ålar komma från Ätran.

Med tanke på den tidigare angivna årliga jungfruliga produktionen av blankål från Ätran var resultatet från valideringsstudien uppsendeväckande.

”Efter korrigering för fällornas fångsteffektivitet och driftstid, skattas den totala årsproduktionen av blankål kring 3800 st för 2010 och 3200 st för 2011”

Även om vissa utsättningar av ålyngel skett i Ätran är dagens produktion under 2000-talet endast en bråkdel av den jungfruliga produktionen. Slutsatsen som dras av författarna till Ål i Ätran är solklar: ”Den totala predikterade blankålsproduktionen enligt ålförvaltningsplanen är ungefär hälften så stor jämfört med det som räknats fram inom ramen för vår studie. Även om båda skattningarna är osäkra tycks ålförvaltningsplanen konsekvent underskatta Ätrans ålproduktion”.

Svenska myndigheter redovisar nu ålförekomsten i Sverige i en ny Åldataportal. Det är mycket glädjande att data som tidigare varit extremt svårtillgängliga nu blir mer publika.

Undertecknad har under 2024 gjort stickprov på förekomsten av döda ålar vid Yngeredsfors. Totalt räknades 210 döda ålar vid kraftverksgallren och ”mörkertalet” är naturligtvis stort eftersom det endast är stickprov. Åldataportalen anger för åren 2020-2023 en total årlig dödlighet vid Yngeredsfors kraftverk på 70,90,110 och 127 (kg?). Underrapporteringen av ålförekomsten fortsätter!

Undertecknad har tillskrivit tillsynsmyndigheten om att uppmana verksamhetsutövaren att rapportera åldödligheten vid kraftverken då ålarna lastas och körs till tippen. Länsstyrelsen svarar att tillsynen är pausad i väntan på kommande miljöprövning (NAP) vilken väntas pågå under en 20-årsperiod. Verksamhetsutövarna har tillskrivit regeringen och begärt att få ett undantag för föreslagen fridlysning av ålen. Uniper har tillskrivit miljödomstolen och begärt att få köra ålynglen från Ätrafors kraftverk tillbaka till havet.

Underrapporteringen av Sveriges produktion av blankål är allvarlig då den leder till att Sverige även underpresterar när det gäller åtgärder som vattenkraftsbolagen behöver vidta för att rädda ålen.

Ålen är akut hotad och riskerar att utrotas under kommande årtionden. Sverige var tidigare en stor producent av lekvandrande ålhonor från inlandsvattnen till Sargassohavet. Vi behöver ta vår del av ansvaret för att rädda den akut hotade ålen.

Fakta om ål i inlandsvattnen har hittills insamlats av vattenkraftbolagen och ansvariga myndigheter. Dessa data har varit svårtillgängliga, vilket hämmat allmänhetens förståelse för ålens utveckling i våra sötvattensområden, samt förhindrat att effektiva åtgärder genomförts av verksamhetsutövarna.

Åldataportalen från SLU Aqua är därför ett välkommet projekt som syftar till att göra data och utvärderingar om europeisk ål i Sverige mer öppna och lättillgängliga. Redovisad utvärdering av ål uppskattar produktionen av blankål i svenska inlandsvatten, samt den dödlighet som orsakas av fiske och vattenkraftsanläggningar. Därmed blir det mer tydligt vilka åtgärder som Sverige behöver vidta för att enligt EU:s ålförordning (EG nr 1100/2007) öka produktionen av ål från Sveriges inlandsvatten.

Saken är den att Sverige för närvarande bryter mot ålförordningens Artikel 2 pkt 4 om en minskad antropogen påverkan på ålbeståndet.  Den naturliga produktionen av akut hotad ål i inlandsvattnen från ålförordningens införande 2007 till 2023 har nämligen minskat från 27 ton till endast 7 ton. Källa: SLU ID: SLU.aqua.2025.5.1-62. Enligt samma källa är den jungfruliga, årliga produktionen av blankål från alla Sveriges inlandsvatten (B₀) 300 ton. Siffran är orimligt låg och stämmer inte med Ålportalens data som visar betydligt högre produktion 1960.

Överlevnad av blankål
Åldataportalens uppskattningar av ålproduktion kombineras med uppskattningar av vart dessa ålar tar vägen; det vill säga antingen utvandring, fångst i fisket, förlust genom dödlighet i vattenkraftsturbiner, eller utvandring genom trap & transport. Överlevnaden för Ätran beräknas till 56% för Lagan till 33% samt för Göta älv till 28%.

Vattenkraftsrelaterad mortalitet
Åldataportalen visar den uppskattade mängden blankål (i kg) som vandrar genom vattenkraftverken samt den uppskattade mängd som dör till följd av skador från turbinerna. Den senaste dokumenterade ålvandringen och mortaliteten (70% per kraftverk) i Ätran 2023 är enligt åldataportalen:

Mölneby kraftverk har en ålvandring in av 1707 kg där 1195 dör och 512 passerar igenom nedströms
Skåpanäs kraftverk har en ålvandring in av 639 kg där 485 dör och 154 passerar
Skogsforsens kraftverk har en ålvandring in av 304 kg där 213 dör och 91 passerar
Yngeredsfors kraftverk har en ålvandring in av 182 kg där 127 dör och 55 passerar
Ätrafors kraftverk har en ålvandring in av 1107 kg där 775 dör och 332 passerar

Det är stor risk att de ålar som passerar turbinerna skadas och därmed får problem att lyckosamt genomföra den 800 mil långa vandringen till lekområdena i Sargassohavet. Därför bör målet vara att inga ålar skall passera genom turbinerna utan ledas vid sidan om med ex betagaller. Det görs i det goda exemplet vid Hertingprojektet i Falkenberg.

​Åldataportal under utveckling
SLU påpekar att åldataportalen är under utveckling samt att data är preliminära och kan ändras utan förvarning. Portalen utgör rättesnöret för hur Sverige skall uppfylla gällande lagstiftning varför det är viktigt att beräkningarna bygger på någorlunda rimliga antaganden.

Portalen visar mycket tydligt vikten av de västsvenska åarna för en upprätthållen ålproduktion. Detta har inte nog uppmärksammats i nulägesbeskrivningarna av våra vattendrag inför kommande miljöprövning av vattenkraften (NAP). Hänsyn till ålen är lagstadgad och måste därför omfattas av NAP. Kraftbolagen har ansökt om att få undantag för att slippa omfattas av föreslagen lagstiftning kring ålen (fridlysning).

Portalen visar att ålproduktionen år 1960 för de tre åarna Viskan, Lagan och Ätran var 170 ton, 159 ton och 107 ton dvs. tillsammans 436 ton. Redan då var vattenkraften till stora delar utbyggd. Detta visar tydligt åarnas stora potential till ålproduktion om vattenkraftens påverkan reduceras.

Portalens uppgifter om en total överlevnad av 50%, 56% och 33% för Viskan, Ätran och Lagan är direkt vilseledande då dödligheten för Ätrans kraftverk anges till 70% vid varje passerat kraftverk! För passage genom Ätrans fem kraftverk i huvudfåran blir överlevnaden istället 0,24% för den ål som startar sin vandring uppströms Mölneby kraftverk.

Naturnytt gjorde år 2024 ett antal stickprov vid Yngeredsfors kraftverk för att kolla åldödligheten. Vid dessa tillfällen kunde räknas 210 döda blankålar med en uppskattad medelvikt på 1 kg. Den verkliga dödligheten var säkerligen betydligt större. Detta rimmar således mycket illa med den i åldataportalen rapporterade åldödligheten vid Yngeredsfors 2023 på 127 kg. Tillsynsmyndigheten borde därför kräva en korrekt rapportering av verksamhetsutövarna.

Initiativet med åldataportalen är bra. De grova felaktigheter som förekommer bör snarast rättas och ligga till grund för en revidering av Sveriges nationella ålförvaltningsplan. Först därefter kan vi få en bra förvaltning av vårt ålbestånd som följer aktuell lagstiftning!

2026-05-09 Under våren och sommaren 2023 drabbades flera svenska odlingar av Atlantlax av en ovanligt hög dödlighet bland yngel – i vissa fall upp till 80 %. Energiforsk rapporterar att när fodret byttes ut minskade dödligheten inom en vecka, vilket pekar på en stark koppling mellan fodret och sjukdomen LLD ( lipoid liver desease).

Energiforsk skriver ” Den här händelsen hade stor påverkan på kompensationsodlingen i Sverige under 2023 och inom Energiforsks program Vattenkraftens kompensationsodling”. ” Man misstänker att obalanser i fodrets fettsyror, särskilt från den feta fisken lodda som använts som råvara, kan ha lett till den komplexa sjukdomsbild och förhöjda dödlighet som rapporterats”. Källa: YNGELDÖDLIGHETEN 2023 RAPPORT 2025:1146 Energiforsk.

SLU skriver: ” På grund av omfattande vattenkraftsutbyggnad har de flesta svenska västkustälvar exploaterats, och flera svenska laxbestånd har gått förlorade. I tre av de exploaterade älvarna (Lagan, Nissan och Göta älv) sätts årligen odlad atlantlax ut för att kompensera för förluster i fisket”. Källa: SLU aqua 2026.5.1-23.

SLU rapporterar älvfångster av atlantlax (ton) uppdelad på vilt och odlat ursprung under perioden 2002-2025. Medelfångsterna av vild atlantlax är 6 ton och medelfångsterna av odlad atlantlax 12 ton, vilket visar att odlad lax dominerar. År 2025 var fångsterna 2 ton vild respektive 4 ton odlad lax.

Atlantlaxen har nu 2026 tagits upp på rödlistan för hotade arter. Händelsen visar att vattenkraftens kompensationsodling av lax, inte är en lösning på problemet med vattenkraftens påverkan. Odlad lax har inte samma egenskaper som vild lax. Odling riskerar också att sprida sjukdomar. Som exempel kan nämnas att laxparasiten Gyrodactylus salaris spreds med sjuka fiskar från Statkrafts fiskodling i Lagan till Ätrans vilda laxstam.

Vattenkraftsbolagen sätter även ut ”kompensationsodlad” ål som föds upp på fiskfoder. Svensk ålförvaltning har hittills under många år byggt på utsättning av dessa ålyngel från karantänodlingen i Helsingborg. 2024 stoppades dessa utsättningar helt på grund av sjukdom i odlingen.

Den naturliga slutsatsen blir att den svenska strategin med vattenkraftens kompensation med odling och utsättning av lax och ål inte är hållbart för att rädda dessa hotade arter. Produktionen av vild fisk hotas och ekosystemens resiliens mot påverkan minskar.

Om vi skall ha ål och lax kvar i våra vatten finns det inga genvägar. Fria vandringsvägar måste ordnas och ursprungliga habitat och uppväxtområden återställas. (ex, reglerade, torrlagda och överdämda områden).

Aktuell lagstiftning med ålförordningen, försämringsförordningen, restaureringsdirektivet samt art- och habitatdirektivet kräver redan nu att vattenkraften i Sverige följer dessa lagar.

Miljöprövningen av vattenkraften NAP blir nu ett kvitto på om Sverige följer aktuell lagstiftning och räddar våra hotade fiskarter; ålen, laxen och havsnejonögat.

”Det är viktigt att det långsiktiga åtgärdsarbetet med delar som behandlar påverkan från dammar och vattenkraft effektiviseras, inte minst i pågående arbete med nationell plan för omprövning och framtagande av moderna miljövillkor för vattenkraften. Utsättning ska därför inte betraktas som en långsiktig åtgärd och inte heller ingå som ett villkor i de domar som omprövas”.  Källa: Delrapport regeringsuppdrag ”Förvaltning av europeisk ål” (HaV 2025–1217) Dnr HaV 2025–1217.

2026-05-07 Odlad regnbåge noteras i fiskkameran vid Herting i Ätran.

Odlade laxar och regnbågar utgör ett stort problem då de sprider både föroreningar och sjudkomar. Sportfiskesiten FishEco rapporterar att Norsk laxodling producerar föroreningar som motsvarar avloppsvatten från tiotals miljoner människor! Läs mer från FishEco här.

Dessa odlade fiskar vandrar upp i naturliga laxvatten i Norge och Sverige där de kan göra stor skada både genetiskt samt genom att sprida sjukdom.

Främmande regnbågar som vandrar upp i Ätran kommer från havet och kan ha sitt ursprung från odlingar i både Norge och Danmark. Fiskens tråkiga utseende visar tydliga odlingsskador som den fått i de trånga kassarna där tusentals individer trängs.

På filmen från Ätran (Källa: Fiskdata.se och TiVa.se) gör en rejäl gädda sitt bästa för att hålla rent från denna förorening av våra vatten.
https://fiskdata.se/data/herting/counterfiles/2026/2026-01-01_16-07-16/165_76910.mp4?1778160341

2026-05-05 I dag filmades första havsnejonögat i webbkameran vid Hertingforsen i Ätran Falkenberg. Dessa bilder som fångas av Fiskdata.se är på väg att bli unika.

Åren 2009–2010 uppskattades minst 1 500 individer av havsnejonöga per år bara i Ätran.

Enligt Länsstyrelsen i Halland visar resultaten nu från 2025 års inventering i Sverige: Ätran 28, Suseån 1, Viskan 2, Rolfsån 2 och Säveån 2 individer.

Naturvårdsverket har därför föreslagit att havsnejonöga och ål, som båda är akut hotade, skall fridlysas. Ärendet ligger hos Regeringen för beslut. Vi får hoppas att regeringen inser ansvaret vi har för att inte utrota fiskarter i Sverige och godkänner fridlysningen utan undantag för vattenkraften.

Enligt SLU  är nämligen vattenkraften den största källan till mänsklig påverkan på ål i inlandsvatten och vattenkraftsturbiner stod för en dödlighet av blankål på 115 ton år 2023! Sedan ålförordningen infördes 2008 har den naturliga produktionen av ål i Sveriges inlandsvatten minskat från 22 ton 2008 till endast 7 ton 2023! Källa: Aqua reports 2024:5. 

Motsvarande siffror för vattenkraftens påverkan av havsnejonöga saknas. Men även havsnejonögats yngel tvingas att passera vattenkraftens turbiner. Och dammar utestänger havsnejonögat från sina forna lekplatser.

När det gäller laxen i Ätran reducerar vattenkraften smoltproduktionen nedströms Ätrafors från 70 000 utvandrande smolt till 9 000 utvandrande smolt. Huvudorsaken är korttidsreglering och torrläggning. Källa: Länsstyrelsen i Halland.

Havsnejonögon leker på samma områden som laxen och ynglen växer till i sedimentrika områden som även de torrläggs vid korttidsreglering. Därför är det utom allt tvivel att vattenkraften är huvudorsaken till minskningen av ål, havsnejonöga och lax i den stängda, korttidsreglerade och tidvis torrlagda Ätran!

Att sedan vandringsfisken har det tufft även i havet lägger bara ytterligare ”lök på laxen”. Den snabbaste och viktigaste miljöåtgärden är nu att myndigheter och regering kräver att den lönsamma vattenkraften tar sitt miljöansvar och återställer och restaurerar vandringsfiskens ursprungliga miljöer i våra söta inlandsvatten.

2026-04-30 Frågan är befogad då Sverige 2024-12-16 fick ett överträdelsebslut (INFR(2024)2236) från EU för att inte ha anpassat vår föråldrade vattenlag till EU:s moderna lagstiftning enligt vattendirektivet.

Ålförordningen, restaureringsförordningen, försämringsdirektivet samt art- och habitatdirektivet är andra EU-lagar som Sverige ratificerat, och därmed förväntas följa.

Naturvårdsverket fick i juli 2025 i uppdrag av Regeringen att se över vilka arter som bör vara nationellt fridlysta. Förslaget kom i dagarna och för första gången i historien föreslås fridlysning av två fiskarter nämligen ålen och havsnejonögat. Bakgrunden är den att båda arterna är akut hotade (CR) och det största hotet är vattenkraftens utbyggnad med dammar, reglering och torrläggning.

Frågan om införandet av föreslagen fridlysning av ålen ligger nu på Regeringens bord för beslut. Regeringen har också fått in remissynpunkter från bl.a. statliga Vattenfall och Energiföretagen som representerar 500 verksamhetsutövare i branchen.

Vattenfall skriver: ”De svenska vattenkraftanläggningarna ska omprövas för att få moderna miljövillkor enligt en nationell plan (NAP). Ungefär 2000 vattenkraftverksamheter ska prövas under 20 år och vid omprövningen beslutas vilka miljöanpassningar anläggningen måste vidta. Såvitt Vattenfall förstår kommer fridlysningsbestämmelsen träda i kraft direkt vid införandet, och många anläggningar kan därför komma att behöva söka dispens i avvaktan på sin omprövning i NAP”.

Energiföretagen skriver: ”Med antagande av att ål och havsnejonöga ges skyddskategori SK1.AH krävs det dispens från artskyddsförordningen för varje påverkan genom vattenkraft som omfattas av förbudet. Nuvarande svensk vattenkraft kommer därmed att behöva dispens för påverkan på t.ex. ål, vilket inte har behövts tidigare”.

Den stora frågan är nu om Regeringen kommer att bevilja vattenkraften dispens i 20 år att följa artskyddsförordningen och antagna EU-lagar? Sverige riskerar då dryga böter för att vi överträder EU:s gemensamma lagstiftning då Sverige saknar rådighet att besluta över EU:s lagar.

Den största frågan är dock hur det går för naturresurserna i våra svenska vattendrag med ytterligare 20 år av ålmassaker?

Sedan ålförordningen infördes som svensk lag 2007 har en omfattande åldöd i vattenkraften inneburit att den årliga, naturliga produktionen av blankål från våra inlandsvatten minskat från 27 ton 2007 till 7 ton 2023. Källa: Aqua reports 2024:5 2024.

Sveriges ålförvaltningsplan anger storleken på tidigare årlig produktion till 300 ton vilket bl.a. är ifrågasatt av den danske professorn Kim Aaerstrup som bedömer Danmarks tidigare årliga ålproduktion till 1100 ton och Sveriges som 30-40 gånger större.

Läget för Sveriges produktion av ål är nu akut och utan åtgärd beräknas den naturliga ålproduktionen från svenska inlandsvatten upphöra ca 2030. Regeringen har nu ett av besluten om ålen framtid i sin hand.

2026-04-21 Regeringen beslutade den 24 juli 2025 att ge Naturvårdsverket uppdraget att se över vilka arter som bör vara nationellt fridlysta. Naturvårdsverket föreslår nu 2026-04-20 att regeringen beslutar att fridlysa den akut hotade ålen. Läs mer här.

Arter som är akut hotade (CR) har den högsta hotkategorin i rödlistan. Det är steget före att de konstateras utdöda i Sverige. Naturvårdsverket föreslår nu att Regeringen beslutar att ålen fridlyses, vilket är rimligt med tanke på den mycket stora risken för utdöende.

Det är dessutom enda vägen att följa EU:s ålförordning om att ålbeståndet skall stärkas i medlemsstaterna. Sedan ålförordningen infördes 2008 har den naturliga produktionen av ål i Sveriges inlandsvatten minskat från 22 ton 2008 till endast 7 ton 2023! Källa: Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Institutionen för akvatiska resurser Aqua reports 2024:5. Den största källan till mänsklig påverkan på ål i inlandsvatten är vattenkraftverksturbiner, som stod för en dödlighet av blankål på 115 ton 2023 (naturlig+utsatt). Att minska vattenkraftens påverkan bör vara en av huvudprioriteringarna för ålförvaltningen i inlandsvatten, säger Rob van Gemert, SLU.

Länsstyrelsen i Västra Götaland uppger till SR att en tredjedel av de vattendrag som skulle behöva kalkas har prioriterats bort år 2025. SLU Aqua Reports 2016:6 beskriver olika fiskarters känslighet för försurning samt ökning efter kalkningsåtgärder. Enligt rapporten ökar förekomsten av ål från 8,2 till 16,6%, lax 6 till 29,9% och nejonögon från 12,8 till 18%. Försurningens negativa inverkan på produktion av framför allt ål och nejonögon är underskattad.

Ålen är klassad som akut hotad och vattenkraften utgör ett hot mot ålen eftersom den dödas i turbiner samt hindras från att utnyttja potentiella habitat uppströms kraftverk. Sverige producerade tidigare stora ålhonor och dessa dör nu i kraftverkens galler (se bild). Åldöden i Sveriges vattenkraftverk har lett till att ålen som tidigare var vår vanligaste fiskart, nu måste fridlysas.

Naturvårdsverket missar helt ålens stora betydelse som livsmedelsresurs. Håkan Wickström menar att svenska sötvatten skulle behöva besättas med i storleksordningen 188 – 360 miljoner glasålar för att uppnå 100% av tidigare jungfrulig årlig lekflykt av blankål. Energiforsk anger en överlevnad på 20% från yngel till blankål vilket ger en lekflykt på 37,6 till 72 miljoner blankålar årligen från Sveriges inlandsvatten.

Naturvårdsverket missar i sitt beslut att beskriva ålens stora betydelse för vattenekosystemen och den biologiska mångfalden då hälften av fiskbiomassan enligt vissa forskare fordom utgjordes av ål. Ett tapp av halva fiskbiomassan medför stora konsekvenser för ekosystemen.

Ålens värde för krisberedskap är betydande då skattning av en årlig utvandring av ca 50 000 ton ål kan utgöra ett viktigt födounderlag vid kristider. Varje svensk äter årligen ca 25 kilo fisk och ålen var förr en viktig tillgång. En femtedel av Gustav Vasas statsinkomst kom från ålfisket. Kulturen och kunskapen går förlorad om vi förlorar ålen och ålfisket. Naturvårdsverket anger inte värdet av det förlorade ålfisket. Finländska Jord- och Skogsbruksministeriet lagstiftar däremot att en blankål har ett skyddsvärde av 3510€. Källa: Finlex 614/2019.

Ålen är lätt att beskatta med ålkistor och kommer ända fram till ”dörren” i alla vattendrag varför skattningen kräver en minimal energiinsats till skillnad från exempelvis energikrävande trålning efter fisk till havs. Målet enligt Ålförordningen är att vi så snart som möjligt återfår minst 40% av den tidigare produktionen av europeisk ål. Då finns också underlaget för ett hållbart fiske.

Regeringen behöver därför snarast besluta om Naturvårdsverkets förslag att fridlysa ålen. Vattenkraftens miljötillstånd skall nu omprövas. För att de nya miljövillkoren ska kunna anses moderna måste man i omprövningen därför bedöma påverkan på ålen enligt aktuell fridlysningsstatus. På grund av ålens hotstatus är det viktigt att regeringen inte beviljar några undantag för vattenkraften så som tidigare varit fallet. Då sätts tanken med fridlysningen ur spel.

Det är hög tid att vattenkraften tar sitt miljöansvar för vandringsfisken samt att det stadfästes genom regeringens beslut att utan undantag fridlysa den akut hotade ålen.

PS Regeringen har lagt fram ett förslag om att ändra i artskyddsförordningen, som reglerar vad som gäller vid fridlysning. Förslaget innebär att man ska kunna ge dispens mot fridlysningsbestämmelserna till verksamheter som behöver bryta mot dem. Med dispens skulle vattenkraften alltså inte behöva följa de regler som gäller kring fridlysta arter. DS ”Spelet för gallerierna” fortsätter och vi närmar oss valet – för ålen.