2025-12-05 I somras revs dammen i Stockån vid Okome kvarn. Laxarna leker nu uppströms dammen efter att ha varit utestängda i 95 år! Radio P4 Halland är på plats för att berätta den glada nyheten.
Hertingdammen revs 2013 och nu Okomedammen 2025. Laxen lekte året efter i den återställda Hertingforsen och årligen beräknas ca 30 000 nya laxyngel se dagens ljus. Länsstyrelsen har beräknat det socioekonomiska värdet av åtgärden vid Herting till drygt 65 miljoner kronor! Då har alla kostnader för åtgärder och kostnader för den nya GC-bron dragits av. Projektet var lönsamt.
Den 4 november 2015 lekte laxen uppströms dammfästet i Okome. Nu väntar vi på att få se resultatet i form av nykläckta laxyngel till våren. De kommer att ha bra vattenkemi då Falkenbergs kommun har en kalkdoserare uppströms som motverkar försurningen. Projektet vid Okome ingår i ett av Europas största vattenvårdsprojekt Improve Aquatic Life.
Reporter Lina Abrahamsson spanar in den delvis rivna kvarndammen vid Okome. Nu kan laxarna vandra förbi dammen till sina lekområden hela vägen uppströms till Välasjöarna. Länsstyrelsen har beräknat att det skulle kunna produceras 6000 laxsmolt på de nu öppnade lekområdena.
SR P4 Halland uppmärksammade den positiva nyheten om laxens återkomst i Stockån. Lyssna på en del av intervjun här. (Förmiddag P4 Halland klicka fram till mellan 77:00 och 81:40 in i inslaget).
2025-12-04. 11 st vilda blankålar fick i tisdags åka bil från Mölneby till Vessigebro. Det var den tredje leveransen under 2025.
Saken är den att vår europeiska ål är akut hotad att helt försvinna. Familjen Lennström på Mölneby gård i Östra Frölunda känner för ålen. De äger ett mindre kraftverk i Lillån som avvattnar Fegensjöarna.
2025-12-01 Ålar från Mölneby i Västra Götaland sätts ut nedströms i Ätran vid Vessigebro. Deras liv har räddats när de får åka bil dessa 5,6 mil på sin vandring på 800 mil till Sargassohavet. En ålhona lägger i medeltal 2,4 miljoner ägg så det kan vara värdefullt att rädda livet på varje ål. Foto: Jan-Åke Jacobson
Alla ålar som produceras i Fegenområdet passerar deras kraftverk på sin vandring till Sargassohavet. Där infångas nu ålarna och körs med bil ned till Vessigebro där de har fri vandring förbi Hertings kraftverk och de ca 800 milen till sina lekområden i Sargasso. En hedervärd insats för att rädda ålarnas liv! Och för att bespara dem ett stort lidande.
Enligt finsk lagstiftning Finlex 614/2019 är skyddsvärdet av en ål 3510€. Det innebär att lasten med ål hade ett skyddsvärde på 424 710 kronor. Det är stora värden som står på spel om ålen försvinner från Ätran.
Ålarna från Fegenområdet går en plågsam död tillmötes om de skall vandra i Ätran från Västra Götaland till havet. Dessutom klarar invandrande ålyngel inte att ta sig uppströms till sina uppväxtområden.
Men varför körs då ålarna med bil från Mölneby till Vessigebro? Om ålarna vandrat i Ätran skulle de passera Skåpanäs, Skogsforsen, Bällforsen, Yngeredsforsen och Ätrafors. Dessa fem kraftverk är inte byggda för säker fiskvandring. Man räknar med att ca 70% av ålarna dör vid varje kraftverkspassage.
Det innebär att av 1000 ålar återstår det efter ett kraftverk 300 ålar, två kraftverk 90 ålar, tre kraftverk 27 ålar, fyra kraftverk 8 ålar och fem kraftverk 2 ålar. Dessa är troligen så skadade att de inte klarar att simma de 800 milen till Sargassohavet för att leka. Man behöver inte ha särskilt mycket sympati för att förstå att det är detta som orsakat att ålen nu är akut hotad.
Läs mer om Ålen i Ätran här. Mängden ål i Ätran är underskattad av myndigheterna. År 2010 beräknas 5322 blankålar ha vandrat ut från Ätrans vattensystem om de inte dött i vattenkraftverken. Skyddsvärdet av dessa ålar var ca 205 miljoner kronor. Före kraftverksepoken var ålarna så talrika att det motsvarar årliga miljardbelopp.
2025-11-25 Dessa sillar leker i våra åar. De är sällsynta, akut hotade och bortglömda. De äter plankton på hundra meters djup i haven , men kommer upp till våra västkuståar för att fortplanta sig.De är havens och åarnas ”doldisar”.Det är hög tid att rädda majfisken och staksillen!Okunskap får aldrig bli ett argument för att utrota hotade arter.
Naturvårdsverket och SLU missar i rödlistan för 2025 att särskilt omnämna att Alosa-sillarna nu är i akut behov av skydd mot dammar och vattenreglering. Troligen beror det på att man anser att dessa sillar aldrig lekt eller leker i de västsvenska vattendragen. Observationer motsäger denna slutsats.
Majfisken har internationell skyddsstatus enligt EU:s habitatdirektiv och sex andra internationella överenskommelser. (ex Bernkonventionen, Barcelonakonventionen, Osparkonventionen, Habitatdirektivet)
Alosa-sillarna majfisk och staksill förekommer sällsynt i östra atlanten från norska kusten och Medelhavet ned till Afrikas kust. Hanarna vandrar upp i åarna för att leka vid 3-9 års ålder och honorna något senare vid 4-12 års ålder. Åarnas huvudfåra är viktig för leken som sker nattetid i april-maj. Lekfiskarna kan vandra så långt som 70 mil från havet upp i vattendragen. De är liksom laxen, ålen och nejonögat helt beroende av fria vandringsvägar och naturlig vattenföring för sin fortlevnad. Honorna blir störst och kan i Europeiska älvar nå en längd av 70 cm och en vikt av 7 kilo.
Liksom laxen dör många efter leken medan vissa överlever och vandrar tillbaka till havet. Man tror att 5-6% leker mer än en gång. Efter 3-4 månader och en längd av 8-12 cm vandrar ynglen mot havet för att växa till vuxna individer. De återvänder efter havsvistelsen till sin födelseälv för att leka. Källa: FishBase.
Förre fiskerikonsulenten i Halland, Gösta Edman, berättade att det under första delen av 1900-talet ofta fångades rikligt med staksill (Alosa sp?) på västkusten i kustnära garn som var avsedda för laxartade fiskar.
Majfisk och Staksill fångas fortfarande vid makrillfiske vid västkusten. Då sägs det ofta att man fångat en ovanligt stor sill. Några exempel: 100 klubbens blog: ”Den andra fångsten jag hörde om var från Hasse igår som skickade en bild på några gälräfständer från en staksill. Det visade sig att staksillen fångats på spinnfiske efter öring i Åsa-trakten. 2016-06-23. Visserligen fredad men det händer ju långt från sällan att arten fångas, kanske framförallt under makrillfiske. Och det är lite det jag hoppas på att jag skulle ha den enorma turen att en staksill (eller varför inte en majfisk!) skulle hugga. Frågan är om arten kanske är vanligare än man tror men att det inte rapporteras för att fångsten tas för en stor sill / strömming. 2016-08-31 Lucas drog upp sällsynt fisk i Henån” Edgeflyfishing: 2009-08-22 insänt bild på fångst av ”en vanlig sill”
Ätran har tre intressanta rapporter av majfisk: 1. Ett flugfångat lekvandrande exemplar i Garvareforsen 2011. Fisken sändes in till Naturhistoriska Riksmuseét i Stockholm 2. Ett filmat lekvandrande exemplar i fiskkameran vi Herting 7 juni 2018 3. Ett utlekt exemplar i smolt- besefällan vid Herting 8 september 2018 Läs mer här. (Hertingprojektet positiva effekter) och här.
2018-09-08 Utlekt majfisk fångad i smolt- besefällan i Ätran. Dokumentation Jonas Elghagen. Orsaken att vuxna majfiskar vandrar upp i Ätran är med största sannorlikhet att de har för avsikt att leka. Fällan har i princip varit avstängd de senaste sju åren. Den behöver sättas i stånd för att få information om smoltproduktionen i indexälven Ätran samt för att få information om lekvandrande Alosasillar och andra arter som id, färna m.fl.
SLU Artfakta skriver: ”Endast vuxna exemplar har fångats (majfisk), varför det inte är troligt att arten leker i svenska vatten”.”Svensk förekomst: Regelbunden förekomst, ej reproducerande”. Rödlistbedömning ej tillämplig NA”.
Kategorin Ej tillämplig (NA) används endast på nationell och annan regional nivå. Den betecknar arter som inte kan rödlistas därför att de inte uppfyller kriterierna för att vara inhemska i landet, har tillräckligt stor populationsandel som besökande, eller för att de inte är tillräckligt taxonomiskt distinkta.
Alosa-sillarna var på nämnda grunder troligen rikligt förekommande och lekvandrande i Ätran vid tiden före vattenkraftens utbyggnad med vandringshindrande dammar. På samma sätt som havsnejonögat har de därefter minskat drastiskt. Havsnejonögat klassas nu enligt rödlistan som akut hotad (CR) och är en viktig åtgärdsart med eget åtgärdsprogram. Majfisken som nu är ännu mer hotad och sällsynt hamnar på grund av ”kunskapsbrist” och ”sällsynthet” i kategorin (NE) ej bedömd. Det är allvarligt om arter som blivit sällsynta på grund av miljöpåverkan inte längre skall skyddas mot påverkan.
SLU:s bedömning att majfisken inte leker i Ätran är troligen en allvarlig felbedömning då majfisk konstaterats vandra upp i Ätran samt att ett utlekt exemplar fångats. Ynglen vandrar troligen ut i havet samma år som de kläckts varför de är svåra att hitta. Moderna EDna studier skulle kunna ge svar på denna fråga och skingra en del av kunskapsbristen. Enligt Naturnytt indikerar fynden i Ätran att det är mest troligt att arten leker och har lekt i en eller flera av våra västsvenska åar.
Bevarandet av majfisken och staksillen behöver därför vara med i vågskålen vid miljöprövning av vattenkraften. Det är kanske de mest akut hotade arterna i vattensystemet som påverkats allra mest av vattenkraften. Därför är det viktigt att vi har rätt uppgifter om var de svenska bestånden av Alosasillar leker.
Den invasiva puckellaxens utbredning och reproduktion undersöks för närvarande med eDna teknik i de västsvenska vattendragen och reproduktion har konstaterats i flera västsvenska vattendrag. Före eDna studierna kände vi inte till att puckellaxen lekte i flera av våra västsvenska åar där de vandrat upp, precis som majfisken.
Förslag: eDna proverna bör även analyseras på förekomst av Alosa-sillar i Ätran och övriga västsvenska vattendrag i samband med att puckellaxförekomst undersöks. Befintlig smolt- besefälla bör snarast tas i drift. Kunskapen om dessa storvuxna sillfiskar bör öka så att de inte avlivas vid sportfiske. Än viktigare är att de får tillgång till sina forna lekområden samt att dessa inte förstörs av vattenkraftens korttidsreglering eller torrläggning. Kunskapsbrist får aldrig bli ett argument för att underlåta åtgärder och därmed utrota en akut hotad art.
Utbyggnaden av vattenkraft under 1900-talet slog hårt mot vildlaxen i de halländska åarna och Ätrans dalgång. En tusenårig kultur förändrades på några årtionden.Lyckade projekt visar nu att en återställning fortfarande är både möjlig och rimlig.
En doktorsavhandling av Johan Cederqvist vid Luleå universitet behandlar frågan om vildlaxens försvinnande i samband med vattenkraftens utbyggnad i norrland mellan 1940 och 1970.
Vildlaxen utrotades från de flesta älvarna och älvdalarnas befolkning förlorade fiskekulturen som de praktiserat under årtusenden vilket inneburit en hållbar livsstil och ett hållbart nyttjande av naturresurserna.
Laxmetare i Falkenberg vid Garvareforsen före kraftverkens utbyggnad i Ätran.
Laxen är ”programmerad” att återvända till sin hemälv och när den hindras att återvända förloras unika laxstammar samt hela ekosystem. Det har inneburit betydande socioekonomiska och kulturella förluster för städer, samhällen och invånare längs överdämda och torrlagda älvdalar.
Nu kanske någon tror att dessa skador är unika för norrlands älvdalar. Men så är inte fallet. Omfattande skador av vattenkraftens dammar syns även i södra Sverige. Det kan exemplifieras med antalet torrlagda älvsträckor som är kartlagda nedströms kraftverksdammar. Totalt identifierades och verifierades 972 torrfåror i en databas. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland.
1964 Ätradalen nedströms Yngeredsforsdammen torrlades och Ätradalen uppströms överdämdes. Invånare i Ätradalen fick offra sina hem och flytta för att Sverige skulle få el. Kulturbygden med laxen dränktes och försvann under ytan. Laxen återkommer snabbt vid en återställning. Det är en förutsättning för att återfå bygdens kulturliv.
Många ville skydda laxen, men i debatten var det få som försvarade vildlaxen för dess egen skull. I stället lyftes laxodling fram som ett relativt okontroversiellt alternativ. När det gäller Ätran anlades fiskodlingar vid Horsaveka samt vid Herting i Falkenberg.
Till skillnad från vattenkraften i Norrland är vattenkraften i södra Sverige inte av någon större betydelse som reglerkraft. Vattenkraften skall nu omprövas enligt modern miljölagstiftning. Laxen är Hallands landskapsfisk och till skillnad från i Norrland, är det betydligt lättare att restaurera laxens uppväxtområden och fria vandring i södra Sverige.
Hertingprojektet och Stockån i Ätran är goda exempel på där lyckade åtgärder för laxens fria vandring och återställda lekområden genomförts. Länsstyrelsen i Halland har beräknat det socioekonomiska värdet av Hertingprojektet till plus 65 miljoner kronor sedan alla kostnader är inkluderade. Detta ökar också intresset för att genomföra åtgärder uppströms och ytterligare förbättra Ätrans laxbestånd och återta en del av det förlorade kulturarvet.
Nästa kraftverksdamm uppströms Herting är Ätraforsdammen vid den gamla Rävigeforsen. En restaurering och återställning av den tidigare forsen och uppväxtområden skulle återlämna en stor del av Hallands tidigare laxproduktion. Laxkulturen i Ätradalen har en god potential att återupprättas! Se de historiska bilderna på området vid Ätrafors kraftverksadamm nedan.
Hallandsåarna har till skillnad från Norrlandsälvarna en stor potential att restaureras och återställas i sitt ursprungliga, opåverkade skick till en mycket begränsad påverkan på Sveriges samlade kraftproduktion. Ådalarnas kulturarv och hållbara livsmedelsproduktion är från beredskapssynpunkt mycket värdefulla. Socioekonomiska värden, bevarandevärden och skyddsvärden handlar årligen om niosiffriga belopp.
EU:s vattendirektiv, restaureringsförordning och ålförordning har antagits som svensk lag och kräver att en stor del av Sveriges vattendrag restaureras. En miljöprövning av Ätrafors har potential att återge Halland en laxproduktion som är i samma storleksordning som nuvarande vildlaxproduktion i samtliga hallands 24 nuvarande vattendrag med Atlantlax! Det är nu viktigt att vi ser till helheten och inte enbart flyttar en stötesten här och där.
Återställning vid Ätrafors, Yngeredsfors, Boaforsen, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäs forsar skulle innebära att ett viktigt världsarv togs om hand i den internationellt betydelsefulla Indexälven Ätran.
Läs doktorsavhandlinen om vildlaxen och kulturarvet här.
2025-11-21 Kvarndammen i Stockån vid Okome byggdes på 1930-talet och stoppade vandringsfisken. 95 år senare, sommaren 2025 revs dammen och nu leker laxen återigen uppströms kvarnen.
Okome kvarndamm var under 95 år ett definitivt vandringshinder för lax, havsöring och nejonögon som förgäves försökt forscera dammen. Sommaren 2025 revs dammen och redan samma höst vandrade laxarna upp för att leka. Dessa laxar har passerat Hertings kraftverk nedströms där Hertingdammen revs 2013.
Vi gästade Okome föreläsningsförening 2025-11-05. Bygdegården är belägen endast ett stenkast från den rivna kvarndammen. Naturligtvis berättade vi om det fina återställningsprojekt som Okomeborna och deras laxar fått vara med om. Vi kunde också visa ”dagsfärska” bilder på hur laxen leker utanför ”dörren”. Vandringsfisken svarar direkt på utförd restaurering från stängda till fria vandringsvägar!
2025-11-04 Nu leker laxen återigen i Stockån, ett biflöde till Högvadsån och Ätran.
Vad är då värdet av dessa laxar som nu kommer att produceras i Stockån? Länsstyrelsen i Halland har beräknat att ca 6000 laxsmolt kan bli resultatet när nu laxen får tillgång till sina forna lekbottnar.
Enligt Finsk lag är skyddsvärdet av en unik lax 7510€ och en unik smolt har en tiondel av detta värde. Det årliga värdet av Stockåns laxproduktion skulle då vara ca 45 miljoner kronor. Naturvård och restaurering av vattendragen är lönsamt.
Restaureringen av Stockån ingår i ett större EU-projekt där 500 naturvårdsinsatser skall genomföras i nio olika län med en budget på 400 miljoner kronor. Projektet pågår under sju år från 2024 till 2031. Läs mer om projektet Improve Aquatic Life
2025-11-06 I Tisdags 4/11 kom ICES nya forskarråd för att bevara Europas hotade ålbestånd.Läs mer här
ICES råd är att inget fiske efter ål skall förekomma under 2026 inom hela ålens utbredningsområde.
ICES råder vidare att all mänsklig påverkan som leder till att ålen dör skall ”reduceras till noll”. Läget är akut med en dramatisk minskning då endast 0,7% av ”the basline average” från 1960-1979 återstår.
Ålens habitat skall enligt ICES återställas när det gäller konnektivitet, fysik miljö och kemisk miljö samt biologiska egenskaper i miljön. Sverige beslutar nu om neddragning i kalkningsverksamheten vilket kraftigt missgynnar produktionen av ål som minskar ca 50% i sura vatten. Källa: Havs och Vattenmyndigheten rapport 2015:23.
Läget förklaras bra av Ami Hamberg Marin Policy officer CCB: ”Förlusten av Europeisk ål innebär inte bara förlusten av en art utan signalerar kollaps av alla ekosystem som förbinder Europas floder med Sargassohavet. Att skydda ålen handlar nu om att återställa balansen i våra vatten”.
Länder som fortfarande landar över 100 ton ål 2024 är Nederländerna (497t), Frankrike (319 t), Tyskland (>200 t), Polen (152 t), Sverige (149 t) och Danmark (101 t).
Alla åtgärder är viktiga i detta akuta läge. Men om alla ålyngel utestängs från svenska inlandsvatten av kraftverksdammar, kan vi inte bidra till Europas ålproduktion. Om alla utvandrande blankålar dödas i kraftverkens galler och turbiner bidrar vi inte heller till att ta vårt gemensamma ansvar för produktionen av Europeisk ål. Vi bryter då mot Ålförordningen vars lagar vi gemensamt antagit i samförstånd med övriga EU-länder.
Vattenkraften är nu under omprövning i Nationella Planen för vattenkraften. Här finns goda möjligheter för Sverige att agera så att överlevnaden av Europeisk ål förbättras. Hertingprojektet visar att tekniken finns samt att åtgärder dessutom är socioekonomiskt lönsamma för människa och natur.
2025-10-24 Havs- och vattenmyndigheten har nu antagit en ny plan för den svenska ålförvaltningen. Den europeiska ålen är akut hotad och den svenska produktionen från inlandsvattnen har minskat från hundratals ton till endast 7 ton 2023.
Den europeiska ålen har under årtusenden alltid haft Sverige som ett viktigt område för uppväxt av stora ålhonor. Men när vattenkraften började bygga dammar under första hälften av 1900-talet blev ålen utestängd från svenska vatten.
Då kom man på att flyga in vilda ålyngel från England och hålla i karantän på Scandinavian Silver Eels anläggning i Helsingborg. En del av dessa ålyngel odlades för konsumtion (ca 140 ton) och några hundra tusen sattes ut i svenska sjöar uppströms kraftverken.
Hav förbjöd 2024 utsättning av dessa vilda ålyngel från England i svenska vatten. Orsaken var dels att de drabbades av sjukdom och dels att de dog i vattenkraftens turbiner när de skulle vandra ut till havet.
2024 och 2025 har det nu varit rea på vilda Engelska ålar på den svenska marknaden. På Facebook kan man läsa om extrapris på ”Scandinavium” Silvereels härliga, hållbart odlade, rökta ål! Tydligen har firman myndigheternas tillstånd att importera vilda ålyngel för konsumtion vilket är förvånande.
Att det skulle vara hållbart att vi importerar vilda, hotade ålar från England, matar dem med torrfoder i uppvärmda bassänger och därefter röker dem för konsumtion är naturligtvis helt felaktigt!
Ännu värre är att Sveriges förslag till ny ålförvaltning innebär att ålen fortsätter att utestängas från hundratusentals svenska vattendrag. En viktig naturresurs och beredsapstillgång riskerar att helt försvinna från våra svenska vatten! Traditionen med ålfiske och ål på julbordet går förlorad! Skyddsvärdet av en ål är enligt finsk lagstiftning 3510 €. Hundra gram rökt ål kostar mellan 80 till 90 kronor.
2025-10-14 Dokumentation av fiskvandringen vid Herting är viktig för information som gör att vi vid behov kan förvalta fiskbestånden med rätt åtgärder.
Ätran är särskilt intressant då vi har Sveriges största dokumenterade bestånd av vild Atlantlax, havsnejonöga och majfisk. Kameran kan också ge viktig information om enskilda fiskar som denna lekfärgade laxhane.
Han passerade upp genom kameran måndagen den 13 oktober klockan 09:31. Ett dygn senare tisdagen den 14 oktober klockan 08:41 passerade han återigen uppströms genom kameran. Då han inte passerat nedströms genom kameran har han passerat nedströms över betongarmarna utan att ha blivit filmad. Denna ”dubbelgångare” har alltså blivit registrerad två gånger vilket troligen är extremt ovanligt.
Mönstret på fisken visar att det är samma laxhane som passerat två gånger genom fiskkameran vid Herting.
Laxhanen är ovanlig på mer än ett sätt. Han är dessutom en ”odlad lax” som inte fötts på naturlig väg i Ätran. Därom skvallrar den avklippta fettfenan. Detta görs bl.a. på laxar odlade av Statkraft vid fiskodlingen i Laholm.
Ätranlaxen är genetiskt unik och det kan bli allvarliga konsekvenser om det blir för stor andel ”främmande gener” i ett vildlaxbestånd. Den främmande inblandningen av lax är än så länge relativt låg i Ätran vilket är viktigt för bevarande av Ätranlaxens unika egenskaper.
Fettfenan har också visat sig ha en viktig funktion för laxfiskar. Denna ”stympning” av fisken har berövat laxhanen från dessa egenskaper.
Läs mer om ”Mysteriet bakom fettfenan” på SVT här.
2025-10-10 Utvandringen av smolt från Högvadsån var 2024 den lägsta sedan 1970-talet. Situationen är mycket allvarlig och behöver analyseras och snarast åtgärdas.
Tack vare Berit och Sven-Erik Möllers räkning av smolt och leklax vid Nydala sedan 1954 är vi väl informerade om laxens situation i Högvadsån. Fortsatt dokumentation är därför viktig för förståelsen av laxens liv.
Däremot vet vi inte hur många smolt som produceras i indexvattendraget Ätran då laxsmolten inte räknas vid Herting. Nu ryktas att räkning äntligen skall komma till stånd vilket är mycket viktigt för utvärderingen av åtgärdsbehovet i hela Ätran. Här finns en stor potential att öka smoltproduktionen genom att minska korttidsreglering och släppa vatten i torrlagda åfåror.
Men tillbaka till den bekymmersamma situationen i Högvadsån. SLU redovisar med hjälp av Möllers räkningar två figurer över situationen:
Dessa historiska data är mycket intressanta för att förstå svängningar i laxens förekomst. På 1950 och 60- talet förekom stora variationer på grund av dödliga utsläpp från verksamhet som orsakade metallförgiftning. Noterbart är att trots dessa utsläpp kunde en uppvandring av ca 500 leklaxar ge en smoltproduktion på upp emot 40 000 smolt! Vi noterar i dag att skyddsvärdet av en smolt 2019 satts till 351€. (Finlex 614/2019).
Därefter kom 1970-talet med försurning och kraftig nedgång av laxbeståndet. Situationen räddades av kalkningen som startades 1978. På 1980-talet inplanterades laxparasiten genom kraftbolagets utsättningar från den smittade laxodlingen i Laholm.
Vi konstaterar att trots att utvandringen av smolt är mycket låg är återvandringen av leklax till Högvadsån de senare åren ofta större än vad den var på 1960-talet! En viktig orsak är att det fasta laxfisket i havet upphört. Men frågan är vad som behöver göras för att laxen skall överleva från yngel till utvandringsfärdig smolt? Läget är akut då den låga överlevnaden och produktionen inte längre är hållbar.
Starta ett samarbete med norska forskare för att utvärdera om det går att bekämpa den inplanterade laxparasiten med ex klorbehandling.
Stoppa omedelbart all reglering, torrläggning och nolltappning av Högvadsån. Det bryter mot lagstiftningen i N2000.
Öppna upp alla tillgängliga laxhabitat ex i Mjöbäck m.fl.
Ordna fri vandring vid Lia
Undersök eventuell påverkan från främmande ämnen a) Läkemedelsrester från Ullareds reningsverk b) Ämnen från Ullareds P ex däckrester c) Bekämpningsmedel från jord- och skogsbruk ex cypermetrin och roundup
Förekomst av PFAS
Förbättra kalkningsverksamheten. Använd norska riktvärden för lax. Nuvarande neddragning riskerar drabba laxen m.fl. arter.
Undersök eventuell påverkan i havet. Allt riktat nätfiske efter kusten på Ätranlax skall stoppas omedelbart.
2025-10-07 Vi har hundratusentals sjöar, fler än de flesta andra länder. Sveriges produktion av livsmedel i form av lax, ål, braxen, gädda, gös, abborre och mört var ofantlig. En enorm livsmedelsresurs i kristider – beredskapen var god.
På Gustav Vasas tid fick staten en femtedel av sina inkomster från ålfisket. På 1800-talet fick borgmästaren i Falkenberg och hans medhjälpare lön från stadens laxfiske.
Från år 1500 till år 1880 var det fria vandringsvägar i våra vatten – som var outbyggda. Nu tätnar kritiken från EU om Sveriges stängning av våra fria vatten. Sverige har fått ett överträdelsebeslut från EU att vi inte följer den gemensamma miljölagstiftning som vi kommit överens om.
För att Sverige ska leva upp till EU:s vattendirektiv måste landets alla vattendomar omprövas. Hertingprojektet i Falkenberg visar hur lätt det är att återskapa och restaurera den gamla forsen. Detta följer EU:s restaureringsdirektiv.
Hertingforsen visar hur lätt det är att få laxen att vandra fritt både uppför och nedför Ätrans forsar. Det följer EU:s habitatdirektiv. Hertingforsen visar hur lätt det är att gynna ålens fria vandring. Det följer EU:s ålförordning.
Men efter att regeringen pausat hela processen i två år befarar nu många att hela omprövningen är på väg att leda till nästan ingenting. – ”Som det känns nu blir det inte ens en tumme, säger fiskbiolog Ingemar Näslund”. Läs SVT:s reportage här.
Sveriges beredskapstillgång på ål har minskat med 99%. Tillgången på atlantlax har minskat med 95%. Det tar många år att bygga upp full livsmedelsberedskap igen.
Miljöministern har avböjt intervju med SVT i nuläget
