2025-10-24 Havs- och vattenmyndigheten har nu antagit en ny plan för den svenska ålförvaltningen. Den europeiska ålen är akut hotad och den svenska produktionen från inlandsvattnen har minskat från hundratals ton till endast 7 ton 2023.
Den europeiska ålen har under årtusenden alltid haft Sverige som ett viktigt område för uppväxt av stora ålhonor. Men när vattenkraften började bygga dammar under första hälften av 1900-talet blev ålen utestängd från svenska vatten.
Då kom man på att flyga in vilda ålyngel från England och hålla i karantän på Scandinavian Silver Eels anläggning i Helsingborg. En del av dessa ålyngel odlades för konsumtion (ca 140 ton) och några hundra tusen sattes ut i svenska sjöar uppströms kraftverken.
Hav förbjöd 2024 utsättning av dessa vilda ålyngel från England i svenska vatten. Orsaken var dels att de drabbades av sjukdom och dels att de dog i vattenkraftens turbiner när de skulle vandra ut till havet.
2024 och 2025 har det nu varit rea på vilda Engelska ålar på den svenska marknaden. På Facebook kan man läsa om extrapris på ”Scandinavium” Silvereels härliga, hållbart odlade, rökta ål! Tydligen har firman myndigheternas tillstånd att importera vilda ålyngel för konsumtion vilket är förvånande.
Att det skulle vara hållbart att vi importerar vilda, hotade ålar från England, matar dem med torrfoder i uppvärmda bassänger och därefter röker dem för konsumtion är naturligtvis helt felaktigt!
Ännu värre är att Sveriges förslag till ny ålförvaltning innebär att ålen fortsätter att utestängas från hundratusentals svenska vattendrag. En viktig naturresurs och beredsapstillgång riskerar att helt försvinna från våra svenska vatten! Traditionen med ålfiske och ål på julbordet går förlorad! Skyddsvärdet av en ål är enligt finsk lagstiftning 3510 €. Hundra gram rökt ål kostar mellan 80 till 90 kronor.
2025-10-14 Dokumentation av fiskvandringen vid Herting är viktig för information som gör att vi vid behov kan förvalta fiskbestånden med rätt åtgärder.
Ätran är särskilt intressant då vi har Sveriges största dokumenterade bestånd av vild Atlantlax, havsnejonöga och majfisk. Kameran kan också ge viktig information om enskilda fiskar som denna lekfärgade laxhane.
Han passerade upp genom kameran måndagen den 13 oktober klockan 09:31. Ett dygn senare tisdagen den 14 oktober klockan 08:41 passerade han återigen uppströms genom kameran. Då han inte passerat nedströms genom kameran har han passerat nedströms över betongarmarna utan att ha blivit filmad. Denna ”dubbelgångare” har alltså blivit registrerad två gånger vilket troligen är extremt ovanligt.
Mönstret på fisken visar att det är samma laxhane som passerat två gånger genom fiskkameran vid Herting.
Laxhanen är ovanlig på mer än ett sätt. Han är dessutom en ”odlad lax” som inte fötts på naturlig väg i Ätran. Därom skvallrar den avklippta fettfenan. Detta görs bl.a. på laxar odlade av Statkraft vid fiskodlingen i Laholm.
Ätranlaxen är genetiskt unik och det kan bli allvarliga konsekvenser om det blir för stor andel ”främmande gener” i ett vildlaxbestånd. Den främmande inblandningen av lax är än så länge relativt låg i Ätran vilket är viktigt för bevarande av Ätranlaxens unika egenskaper.
Fettfenan har också visat sig ha en viktig funktion för laxfiskar. Denna ”stympning” av fisken har berövat laxhanen från dessa egenskaper.
Läs mer om ”Mysteriet bakom fettfenan” på SVT här.
2025-10-10 Utvandringen av smolt från Högvadsån var 2024 den lägsta sedan 1970-talet. Situationen är mycket allvarlig och behöver analyseras och snarast åtgärdas.
Tack vare Berit och Sven-Erik Möllers räkning av smolt och leklax vid Nydala sedan 1954 är vi väl informerade om laxens situation i Högvadsån. Fortsatt dokumentation är därför viktig för förståelsen av laxens liv.
Däremot vet vi inte hur många smolt som produceras i indexvattendraget Ätran då laxsmolten inte räknas vid Herting. Nu ryktas att räkning äntligen skall komma till stånd vilket är mycket viktigt för utvärderingen av åtgärdsbehovet i hela Ätran. Här finns en stor potential att öka smoltproduktionen genom att minska korttidsreglering och släppa vatten i torrlagda åfåror.
Men tillbaka till den bekymmersamma situationen i Högvadsån. SLU redovisar med hjälp av Möllers räkningar två figurer över situationen:
Dessa historiska data är mycket intressanta för att förstå svängningar i laxens förekomst. På 1950 och 60- talet förekom stora variationer på grund av dödliga utsläpp från verksamhet som orsakade metallförgiftning. Noterbart är att trots dessa utsläpp kunde en uppvandring av ca 500 leklaxar ge en smoltproduktion på upp emot 40 000 smolt! Vi noterar i dag att skyddsvärdet av en smolt 2019 satts till 351€. (Finlex 614/2019).
Därefter kom 1970-talet med försurning och kraftig nedgång av laxbeståndet. Situationen räddades av kalkningen som startades 1978. På 1980-talet inplanterades laxparasiten genom kraftbolagets utsättningar från den smittade laxodlingen i Laholm.
Vi konstaterar att trots att utvandringen av smolt är mycket låg är återvandringen av leklax till Högvadsån de senare åren ofta större än vad den var på 1960-talet! En viktig orsak är att det fasta laxfisket i havet upphört. Men frågan är vad som behöver göras för att laxen skall överleva från yngel till utvandringsfärdig smolt? Läget är akut då den låga överlevnaden och produktionen inte längre är hållbar.
Starta ett samarbete med norska forskare för att utvärdera om det går att bekämpa den inplanterade laxparasiten med ex klorbehandling.
Stoppa omedelbart all reglering, torrläggning och nolltappning av Högvadsån. Det bryter mot lagstiftningen i N2000.
Öppna upp alla tillgängliga laxhabitat ex i Mjöbäck m.fl.
Ordna fri vandring vid Lia
Undersök eventuell påverkan från främmande ämnen a) Läkemedelsrester från Ullareds reningsverk b) Ämnen från Ullareds P ex däckrester c) Bekämpningsmedel från jord- och skogsbruk ex cypermetrin och roundup
Förekomst av PFAS
Förbättra kalkningsverksamheten. Använd norska riktvärden för lax. Nuvarande neddragning riskerar drabba laxen m.fl. arter.
Undersök eventuell påverkan i havet. Allt riktat nätfiske efter kusten på Ätranlax skall stoppas omedelbart.
2025-10-07 Vi har hundratusentals sjöar, fler än de flesta andra länder. Sveriges produktion av livsmedel i form av lax, ål, braxen, gädda, gös, abborre och mört var ofantlig. En enorm livsmedelsresurs i kristider – beredskapen var god.
På Gustav Vasas tid fick staten en femtedel av sina inkomster från ålfisket. På 1800-talet fick borgmästaren i Falkenberg och hans medhjälpare lön från stadens laxfiske.
Från år 1500 till år 1880 var det fria vandringsvägar i våra vatten – som var outbyggda. Nu tätnar kritiken från EU om Sveriges stängning av våra fria vatten. Sverige har fått ett överträdelsebeslut från EU att vi inte följer den gemensamma miljölagstiftning som vi kommit överens om.
För att Sverige ska leva upp till EU:s vattendirektiv måste landets alla vattendomar omprövas. Hertingprojektet i Falkenberg visar hur lätt det är att återskapa och restaurera den gamla forsen. Detta följer EU:s restaureringsdirektiv.
Hertingforsen visar hur lätt det är att få laxen att vandra fritt både uppför och nedför Ätrans forsar. Det följer EU:s habitatdirektiv. Hertingforsen visar hur lätt det är att gynna ålens fria vandring. Det följer EU:s ålförordning.
Men efter att regeringen pausat hela processen i två år befarar nu många att hela omprövningen är på väg att leda till nästan ingenting. – ”Som det känns nu blir det inte ens en tumme, säger fiskbiolog Ingemar Näslund”. Läs SVT:s reportage här.
Sveriges beredskapstillgång på ål har minskat med 99%. Tillgången på atlantlax har minskat med 95%. Det tar många år att bygga upp full livsmedelsberedskap igen.
Miljöministern har avböjt intervju med SVT i nuläget
2025-10-05 EUROPOL meddelar att 22 ton glasål har beslagtagits i operation LAKE från oktober 2024 till juni 2025.
EUROPOL beräknar de ca 100 ton glasålar som smugglas varje år ger ett årligt toppvärde av 2.5–3 billion €. Läs mer här.
Myndigheter från 21 länder är engagerade i jakten på denna organiserade brottslighet. Vid senaste operationen utfördes 16 131 inspektioner som ledde till 26 arresteringar och ett beslag av 22 ton glasål.
Den svarta ålmarknaden hotar inte bara ålen utan föder kriminalitet, skattesmitning, livsmedelsbrott och penningtvätt. Sedan starten har operation LAKE lett till fler än 850 arresteringar och beslag av 109 ton glasål.
Deltagande EU-länder är: Belgium, Croatia, Czechia, Denmark, Estonia, Finland, France, the Netherlands, Portugal, Slovakia och Spain. Partnerländer är: Albania, Canada, Georgia, Switzerland, United Kingdom och United States.
Vän av ordning kanske undrar varför Sverige inte deltar i arbetet? Saken är den att Sverige har sin egen ”ålhantering”där kraftbolagen har egna ”Ålplaner” som befriar bolagen från åtgärder.
Kraftbolagen hindrar ålynglen från att vandra upp till svenska inlandsvatten. Sverige ”kompenserar” genom att köpa och förflytta några miljoner vilda ålyngel från England till Sverige.
Dessa yngel hålls i karantän i Scandinavian Silver Eel:s bassänger i Helsingborg. Ca en miljon av dessa vilda ålyngel matas upp till 140 ton färdiga ”konsumtionsålar” som säljs för konsumtion till Holland eller lyxkrogar i Stockholm. Denna hantering påminner om smugglarnas hantering men är ”sanktionerad” av svenska myndigheter.
Resterande ålyngel säljs till bl.a. vattenkraftverk för utsättning i sjöar och åar. Många sätts ut ovanför tredje vandringshindret (läs kraftverksdammen) där fisket efter ål är fritt. Merparten av dessa ålar fastnar och dör i kraftverkens turbiner och galler på sin väg till Sargassohavet för att leka. Sveriges omoderna vattenlagstiftning stöder denna hantering. Sverige har dock fått ett överträdelsebeslut 2024-12-16 från EU för att vi inte följer EU:s gemensamma vattenlagstiftning som är bättre miljöanpassad.
Sverige antog 2008 EU:s ålförordning för att rädda den akut hotade ålen. Detta år skriver myndigheterna att 280 ton ”svenska” ålar dog årligen i vattenkraftens turbiner och galler. SLU skriver att år 2023 är utvandringen av ål från Sveriges inlandsvatten endast 7 ton!
Sverige deltar således inte i EU:s operation LAKE för att rädda ålen då Sverige har sin alldeles ”egna” ålhantering. Sveriges ålhantering kommer att ingå i prövningen av vattenkraften den s.k. NAPpen eller den nationella prövningen av vattenkraften. Om det nu är till någon tröst för ålen.
Sverige har sin egen ålhantering. Bilden är från Ätran 2004 men hanteringen följer samma mönster även 2025. Sveriges hantering av ålfrågan har lett till omfattande åldöd där vattenkraften årligen dödat 280 000 ålar. Ålen behöver fria vandringsvägar både upp och ned från Sveriges hundratusentals sjöar och uppväxtområden!
2025-10-01 Hallands Nyheter rapporterade för 21 år sedan om den stora åldöden vid Ätrafors. Uppdrag granskning rapporterade för snart tre år sedan om den sista ålen.
HN:s miljöreporter Lars Rosenberg skrev i månadsskiftet sept/okt 2004 en uppmärksammad artikel med rubriken”Här dör ål i mängder”. Händelsen hade dokumenterats av dåvarande kommunekologen i Falkenberg.
Vad har hänt sedan kommunekologen i Falkenberg via HN slog larm för 21 år sedan? Kraftbolaget har satt in två burar för insamling av ål vid kraftverket. Dessa har en begränsad effekt där några få lekvandrande ålar räddas. I kraftverken uppströms (Yngeredsfors m.fl.) dödas däremot ålarna så att Ätrans hela produktion av blankål uppströms går till spillo.
Situationen för den akut hotade ålen blir allt mer kritisk. Hertingprojektet i Falkenberg visar att bolagen med relativt enkla åtgärder kan lösa problemet med åldöden.
Kostnaden för att införa säker ålvandring är dessutom mycket blygsam jämfört med kraftbolagens miljardvinster.
Sverige har 2024-12-16 fått ett överträdelsebeslut för att vi inte följer EU:s vattenlagstiftning. Det borde vara självklart att vi skall ta hand om den livsmedelsresurs som ålen en gång var. I kristider kan denna produktion vara av avgörande betydelse. Forskare menar att mer än hälfen av inlandsvattnens fiskproduktion bestod av ål. Det har troligen rört sig om en årlig ålvandring av ca 50 000 ton! Dessa ålar var lättfångade med s.k. ålkistor vilket krävde lite resurser.
Det finns all anledning att värna om de svenska vattnens produktion av ål och annan vandringsfisk! Det finns både kunskap och pengar, det är endast viljan och besluten som saknas.
2025-09-25 Kalkning av Sveriges försurade sjöar har varit en långsiktigt lyckad miljöåtgärd som sedan 1970-talet givit ett mycket gott resultat. Sjöarnas rika djurliv av sländor, kräftor, fiskar, fåglar och uttrar har återkommit långsamt men säkert. Regering och myndigheter beslutar nu att sluta med denna livsuppehållande åtgärd och sjöarna återförsuras.
Resultatet av återförsurning är välkänt. IVL där undertecknad arbetade undersökte i ett forskningsprojekt vad som hände under 10 år när vi slutade att kalka sjön Lysevatten. Fisken dog, dagsländorna dog och vitmossor bredde ut sig på bottnarna. Slemmiga trådalger frodades. Fru Jönsson bodde i en röd liten stuga vid sjön. ”Vad har Ni gjort med min älskade bad- och fiskesjö?” utbrast hon i förtvivlan över vårt tilltag.
Nu 2025 prövas återförsurning i ett större antal sjöar. I Västra Götaland fortsätter mängden kalk som pengarna räcker till att minska. En tredjedel av de vatten i länet som är i behov av kalkning blir nu utan.
– I år har vi plockat bort ytterligare 47 av länets sjöar och vattendrag från kalkningsprogrammet, säger Malin Frisell, kalkningssamordnare på Länsstyrelsen Västra Götaland. 724 av länets sjöar och vattendrag behöver fortfarande kalkning, säger Malin Frisell. Läs mer här.
Länsstyrelsen i Halland får minskade anslag och ökade kostnader gör att flera sjöar i Halland riskerar att återförsuras. Naturvårdshandläggaren Kajsa Wellbro hoppas på mer pengar till kalkning i nästa budget. Under två år har 15 av nästan 200 sjöar och vattendrag tagits bort från kalkningslistan. En besparing som påverkar känsliga arter som flodkräftor och lax. Två tredjedelar av Hallands laxungar kommer från kalkade vattendrag.
Det finns också ett stort ”dolt” behov. I Halland finns 1030 sjöar större än en hektar som är i behov av nykalkning. Många små sjöar är mycket viktiga för den biologiska mångfalden och för att upprätthålla en god produktion av den hotade ålen.
Konsekvenserna blir stora när 46-års naturvårdsarbete vacklar. Gjorda miljardinvesteringar raseras och det läggs en våt filt över fiskevårdsområdenas arbete och landsbygdsutvecklingen. Vem hyr en stuga vid en ”död sjö” där man avråder från konsumtion av kvarvarande gäddor för att de är olämpliga som föda för kvinnor och barn?
Sveriges regering och svenska myndigheter frångår även internationell lagstiftning när beslut tas om att återförsura svenska vatten. Vattendirektivet kräver god ekologisk status. Försämringsdirektivet tillåter inte beslut om försämrad status. Restaureringsdirektivet kräver att statusen förbättras på ett antal vattenförekomster. Ålförordningen kräver att vi kraftigt ökar produktionen av blankål vilket motverkas av återförsurning.
Försurning är till ca 70% orsakad av utsläpp från EU-länder. Falkenbergs kommun ansökte 2010 och fick en miljon kronor från EU till kalkning av försurade, okalkade sjöar. Länsstyrelserna säger att de inte kan söka EU medel till kalkning och motiverar med att det är för osäkert då kalkning är en långsiktig åtgärd. Motiveringen haltar betänkligt dels då svenska regeringen drar in pengar till redan kalkade sjöar och dels då EU:s lagstiftning ställer starka krav på hanteringen av våra vatten.
Sverige har en stor tillgång i hundratusentals sjöar och 50 000 mil rinnande vattendrag. Rätt förvaltade är detta en ”guldgruva” för ekoturism, livsmedelsförsörjning och en levande landsbygd. Genom utebliven kalkning försämrar vi nu denna viktiga beredskapstillgång vid eventuellt kommande kristider.
Med nuvarande förvaltning riskerar denna tillgång också att bli en belastning om EU- beslutar att bötfälla Sverige för att vi inte följer de gemensamma lagar och förordningar som gäller för våra värdefulla vatten.
Försurningsskadad abborre med ”puckelrygg”. Ryggkotorna är deformerade och tusentals fiskar lider av försurningsskador i okalkade sjöar.
2025-09-24 Ängs- och betesmarker är nordens ”regnskogar”. Ängsmarkerna har en mycket rik biologisk mångfald.
Montessoriängen i Vessigebro är ett fint exempel. Här finns bl.a. ett stort antal vilda biarter som ex ullbin, lysingbin, blåklocksbin, väddsandbin, långhornsbin, praktbyxbin och gökbin m.fl. arter. se ett axplock nedan.
Sverige rapporterar enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet till EU om läget för Sveriges arter och livsmiljöer. Som exempel på arter som det går dåligt för nämns fjärilar och vedlevande insekter.
Ängs- och betesmarker ska numera rapporteras som ”okända” oavsett om vi känner till arealen eller inte. Det har regeringen bestämt. Läs mer här.
Naturskyddsföreningen har uppmärksammat EU-kommissionen på regeringens politiska styrning av rapporteringen. De har fått svar från EU-kommissionen som skriver att Sveriges direktiv om rapportering inte är förenlig med god vetenskaplig praxis.
Montessoriängen var i kommunens planering från början ”prickmark” som inte får bebyggas. Sedan ändrades planen och nu öppnas upp för planering av bostäder och P-platser. Men ängen och den rika biologsika mångfalden finns fortfarande kvar! Tack vare samhällsföreningen i Vessigebro som vårdat området genom bränning.
Vi får hoppas att Sveriges ängs- och betesmarker kan rapporteras som befintliga. Vi får hoppas att de kan bevaras och restaureras enligt EU:s restaureringsdirektiv. Vi får hoppas att humlan surrar och fjäriln prålar även i fortsättningen på vår underbara ängsmark vid Montessori.
Men då behöver vi erkänna att de finns………..
Några av Montessoriängens mångfald av olika fjärilsarter, som rapporterats till Artportalen.
2025-09-18 Laxen längtar efter att kunna vandra upp i den gamla Rävigeforsen till sina forna lekområden vid Yngeredsforsen och Skåpanäs forsar.Vägen är sedan 1918 tillfälligt stängd av en kraftverksdamm.
2025-09-18 Laxarna hoppar förtvivlat i den döda åfåran vid Ätrafors. Här fanns förr en framkomlig passage till lekområden ända upp till Västra Götaland. När luckorna stängs fångas laxen och dör i hålorna nedanför dammen. Ätranlaxen är värd ett bättre öde.
Döda åfåran var förr levande och kan lätt restaureras på samma sätt som Hertingforsen om viljan finns. Ätran hyser Sveriges största, vilda Atlantlaxbestånd. Om laxen får tillträde till sina forna lekbottnar skulle Ätran kunna producera flera vilda laxar än som nu produceras i Sveriges 24 västsvenska atlantalälvar.
Bevarandeplanerna för Ätran och Högvadsån är nu ute på remiss. Vill vi att Ätrans laxproduktion skall vara något ton som i dag eller vill vi ha tillbaka den stora produktion på tiotals ton som fanns när laxen och ålen kunde vandra fritt?
Bevarandeplanerna har många allvarliga brister. Värdet av vandringsfisken har inte beräknats varför planerna kan sägas vara värdelösa.
Bevarandeplanen anger att ätranlaxens lekområden i huvudfåran är begränsade till en några hundra meter lång sträcka strax uppströms Vessigebro samhälle. Sanningen är den att Ätrans huvudfåra är mycket viktig för laxproduktionen. Har denna felaktiga uppgift tillkommit genom slarv eller skall den säkra fortsatt korttidsreglering? Länsstyrelsen har tidigare angett att korttidsregleringen årligen minskar huvudfårans årliga laxproduktion nedströms Ätrafors från 70 000 smolt till 9 000 smolt!
2025-09-14 Länsstyrelsen i Halland har beräknat Ätranlaxens värde. Förvaltningsplaner, bevarandeplaner och miljöprövningar av vattenkraften borde ha detta värde som en viktig utgångspunkt för att bevara denna viktiga naturresurs och livsmedelstillgång i kristider.Vissa angivna värden av 100 till 500 laxar är beräknat till 170 974 763 kronor.
Länsstyrelsens analys behandlar dock endast det så kallade stadslaxfisket i Falkenberg, det vill säga sträckan mellan Hertings kraftverk och Tullbron. Länsstyrelsen skriver att: ”Konsekvensen av denna avgränsning är med andra ord en underskattning av värdet av de kulturella ekosystemtjänsterna så som rekreation men även existensvärden och habitat. Potentialen för sportfiske och annan rekreation kan dock anses vara mycket stor, i betydelsen större än det nuvarande stadslaxfisket”.
Länsstyrelsen fortsätter: ”Ytterligare en nytta som ej monetariserats är marknadsförings- och goodwilleffekten av Hertingprojektet. Falkenberg har en mycket lång tradition av laxfiske och laxen får sägas vara en mycket integrerad del av stadens identitet. Givet detta är det troligen mycket värdefullt med åtgärder som ytterligare gynnar, och skyddar, denna naturliga resurs”.
Länsstyrelsen skriver vidare: ”Dock ska det tydligt poängteras att projektet direkt och indirekt gynnar en rad andra arter. Detta gäller exempelvis havsnejonöga där Halland har en unik ställning i Sverige, havsvandrande öring samt den akut hotade ålen. Indirekt påverkar bestånden av öring även flodpärlmusslan positivt. I maj 2018 filmades också en majfisk (Alosa alosa), en art som är akut hotad och blott är observerad en gång tidigare i Ätran i modern tid”.
Begränsad värdering för sträckan Tullbron till Herting* och endast vissa värden för arten lax och ett antal av 100 till 500 laxar (2018 års värde):
Besöksnäring 39 752 485 kr Livsmedel genom fritidsfiske 7 950 497kr Livsmedel genom yrkesfiske 18 021 127 kr Fiskeupplevelser 55 250 654 kr Andra naturupplevelser 50 000 000 kr Summa värde 170 974 763 kr
*Laxens forna utbredningsområde i Ätran var från Tullbron till uppströms Skåpanäs forsar i Västra Götaland.
