2022-01-15 Riksdagen beslutade den 15 november att nu skall regeringen vidta fler åtgärder för att minska vattenkraftens negativa påverkan på hotade arter.

Nytillsatta landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg (S) svarar nu till Fiskejournalen hur beslutet skall verkställas: ”Mot bakgrund av frågornas komplexitet, inte minst utifrån den rådande lagstiftningen, är det ännu för tidigt att presentera någon form av handlingsplan för dessa frågor. För regeringen är det viktigt att det även i framtiden finns förutsättningar för ett kustnära fiske och en konkurrenskraftig fiskerinäring som levererar och bereder fiskeriprodukter i Sverige.” “Regeringen har uppdragit till Havs- och vattenmyndigheten att utreda …… Det är viktiga processer som tar tid. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 mars 2022.” Läs mer här.

Mönstret känns tyvärr igen när det gäller påverkan av vattenkraften. Verksamheten har funnits sedan början av 1900-talet. Effekterna är välkända då dammarna hindrar vandringsfiskarna samt att utvandrande fiskar dör i turbiner och galler. Åtgärder har dock fördröjts då verksamhetsutövarna hävdat att vi måste utreda hur vi skall förhindra att fiskarna utestängs och dör.

Efter över hundra år och sex ålgenerationer senare står vi nu inför faktum att ålen är akut hotad. Medan vi skall fortsätta att utreda hur vi skall rädda ålen. Man skulle kunna säga att patienten avlider medan utredning av orsaken pågår. Regeringen missar då helt målet att se till att det i framtiden finns en fiskerinäring som bereder fiskeriprodukter av ål.

Den jungfruliga ursprungliga utvandringen av ål från Sveriges inlandsvatten har av experter bedömts till ca 55 miljoner kilo årligen. I december 2021 såldes rökt ål för 560 kronor kilot. Den största förlusten är dock om ålen försvinner från näringsväven och ekosystemen i alla Sveriges sjöar och vattendrag.

Vad säger ålen själv om saken? Lyssna här ca 1:40 in i inslaget!