2022-05-31 Regeringen ger nu Formas i uppdrag att utvärdera svensk ålförvaltning. Uppdraget skall slutföras före utgången av 2024 samma år som Ätrans vattendomar skall omprövas.

Enligt regeringsuppdraget kan forskare från Asien, Australien eller Nordamerika vara aktuella för uppdraget. Läs mer här.

Frågan om ålförvaltningen är i själva verket mycket, mycket enkel. Det handlar inte primärt om klimat, skogsbruk, jordbruk, bekämpningsmedel eller sjukdomar. Frågan är elementär och handlar om att utan ålyngel – ingen ål. Utan ålföräldrar – ingen ål.

Östersjöcentrum, Stockholms Universitet, skriver på sin hemsida: ”Myten om den katadroma ålen”. ”Ål kallas ofta för en katadrom art, som måste vandra upp i sötvatten för att överleva och växa till sig. Så är dock inte fallet”. Ändå rekommenderar man att intensifiera det regionala och lokala arbetet med att ta bort vandringshinder och öppna upp vandringsvägar för naturligt invandrad ål. Läs mer här.

Sveriges ledande ålexpert Håkan Wikström beräknade redan på Fiskeriverkstiden, före Havs- och Vattenmyndighetens tillkomst, behovet av ålyngel till Sveriges inlandsvatten (sötvattnen) för att upprätthålla en ursprunglig produktion av ål. Behovet är uppvandring av 188 -360 miljoner ålyngel årligen.

Krafttag ål/Energiforsk anger att ca 20% av ålynglen blir utvandringsfärdiga blankålar. Det innebär att ca 55 miljoner blankålar årligen producerades från Sveriges sötvatten. Vid en medelvikt på ett kilo blir det ca 55 000 ton. Detta kan jämföras med dagens ålfiske som fångar mindre än 100 ton. Och Krafttag åls trap & transport som varit ca 14 ton.

Fiskerikonsulent Gösta Edman skrev 1973 i sin rapport för Ätrans vattenvårdsförbund: ”Om inget görs för ålens vandring kommer ålen inom kort att vara borta från Ätran”! Detta var provocerande för dammägarna.

Länsstyrelsen beslutade då med Ålplan Ätran att befria kraftbolagen från de vattendomar som innebar en skyldighet att hålla fria vandringsvägar för ålen. Frågan är om Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet har rådighet att på detta sätt ändra fastställda vattendomar.

Det kan lätt konstateras att ålynglen inte kan passera betongdammar. Blankål kan inte ta sig levande genom turbiner och därefter simma till lekområdet i Sargassohavet. Detta visas bl.a. av SVT:s uppdrag granskning och filmen ”Fiskarnas rike”.

Det är bra att Regeringen avsätter 3 miljoner årligen till Formas för att samla in kunskap om den mystiska ålen. I regeringsuppdraget nämns ordet fiske fem gånger. Orden dammar, vandringshinder eller kraftverk saknas i uppdraget. Och det behövs inte mer ”förhalande” ålforskning.

Kunskapen finns redan att om vi skall rädda den akut hotade ålen behövs fria vandringsvägar för de 55 miljoner blankålar som kan produceras i Sveriges inlandsvatten. Annars försvinner den akut hotade ålen inom kort.

2022-05-15 Hajdumpning i Lysekils hamn har upprört såväl allmänhet som yrkesfiskare. Åklagaren utreder nu om brott har begåtts.

Samtidigt med brottsutredningen om ett hundratal dödade hajar fortsätter en laglig dumpning av tonvis av haj till havs. De flesta av dessa hajar dör och det är helt enligt regelverket!

– ”Hade den här utrotningen pågått på land skulle den stoppats för flera decennier sedan”, säger en tjänsteman på Kustbevakningen till SVT. Enligt FN:s mat- och jordbruksorganisation (FAO) sker ett enormt slöseri med världens marina djur.

Kustbevakningen ”råkade” nämligen i april i år vara ombord på en av dessa fisketrålare som i ett tråldrag fick upp drygt två ton pigghajar. Hajarna dumpades enligt reglerna tillbaka i havet trots att de flesta var döda. Läs mer här. och se SVT:s reportage.

Enligt Havs och vattenmyndigheten kan detta hända eftersom pigghajen är fredad och inte får ilandföras. Men hur är det med detta? Den pigghaj som säljs på fiskeauktionerna i Danmark och Sverige vet i alla fall inte om att den är fredad.

2022 har hittills landats och försålts ca 12 ton pigghaj i danska hamnar. Även Göteborgs Fiskhamn auktionerar ut rödlistad pigghaj till högstbjudande vilket man kunde se på deras hemsida. Hemsidan har dock spärrats med inloggningsuppgifter vilket räddar från insyn men det räddar inte hajen.

Naturnytt rapporterade redan 1 april i år att de hundra hajarna i Lysekil bara var toppen på isberget. Läs mer här. Svensk fiskeriförvaltning har drabbats av handlingsförlamning. Samtidigt som det är straffbart att meta en enda blankål eller dumpa några pigghajar i hamnen i Lysekil är det tillåtet att döda tonvis med blankål i kraftverken och att döda tonvis med pigghaj i massförstörande redskap eller till och med att sälja dessa fiskar på fiskauktionenerna i Danmark och Göteborg.

2022-05-13 Forskare rapporterar nu att salamandrarnas celler har en unik förmåga att läka skadade organ. Detta kan bli ett av läkekonstens viktiga verktyg i framtiden. Läs mer här.

Forskarna sätter nu sitt hopp till att denna kunskap kan komma att hjälpa hjärtpatienter så att hjärtat kan läka bättre efter en hjärtattack. Våra celler har svårt att läka medan salamandrarnas celler fungerar annorlunda så att läkningsprocessen påskyndas. Salamandrarna kan t.o.m. få en skadad arm att växa ut igen.

Det vi lär av salamandrarna kanske en dag kan komma att tillämpas på människan. Om det finns salamandrar kvar. Hundratals dör i trafiken bland annat i Vessigebro. Läs mer här. Denna nya kunskap om naturens fantastiska ekosystemtjänster visar att vi skall värna om naturen inte bara för naturens egen skull. Det kan även vara avgörande för vår överlevnad. Det planeras nu åtgärder för att rädda salamandrarna undan trafikdöden i Vessigebro.

Vi utgör en viktig del av naturen och utan naturens tjänster får vi det mycket sämre. Det kan till och med vara en fråga om överlevnad.

2022-05-11 Den europeiska ålen är akut hotad. Därför behövs kraftfulla åtgärder enligt EU:s Ålförordning.

Havs och vattenmyndigheten är den myndighet som ansvarar för ålfrågan. De skriver på sin hemsida att det råder ett generellt ålfiskeförbud sedan 2007. Nu ändras förbudsperioden för ålfisket i Östersjön i hopp om att rädda ålen. Läs mer här. Det skulle inte skada om man läste på om ålens livscykel för att vidta mer långsiktiga åtgärder för att skydda den hotade ålen.

Fiskeriverkets ålforskare konstaterade för ca 30 år sedan att det årliga behovet av ålyngelinvandring till inlandsvattnen var ca 188-360 miljoner ålyngel för att nå ursprunglig lekflykt. Enligt Energimyndigheten ger det en lekflykt på ca 20% dvs ca 38 000 till 72 000 ton blankål årligen.

Saken är den att kraftverksdammar stängt uppvandringen av ålyngel. I Ätran har dessutom Länsstyrelsen befriat kraftbolagen från att ha ålyngelledare. Utan ålyngel – ingen ål. Dessutom dör de flesta vuxna ålar när de skall passera ut förbi kraftverken. Antingen dör de i turbinen eller dör de på intagsgallren. Hundratals ålar körs årligen av kraftbolagens personal från gallren till soptippen. Utan lekvandrande ål – ingen ål.

”Krafttag ål” innebär att de största kraftbolagen ”kompenserar” med att årligen flyga ca 0,4 miljoner ålyngel från England till Sverige. Från denna transport fråntas och föds upp ca 120 ton ål som säljs för konsumtion! ”Krafttag ål” anlitar dessutom ålfiskare som fångar ca 14 ton ål som körs till havet med lastbil. Eftersom dessa ålar annars skulle dö i kraftverkens turbiner. Kraftbolagen kallar detta ”Trap & Transport”.

Havs- och Vattenmyndigheten har tillgång till sin föregångares, Fiskeriverkets, siffror på det ursprungliga behovet av ålyngel och blankål i svenska inlandsvatten. Då ser man att kraftbolagens åtaganden i ”Krafttag ål” i själva verket är ganska kraftlösa. För att rädda ålen behövs fria vandringsvägar så att ålen får tillgång till sina ursprungliga uppväxtområden och naturligt kan vandra tillbaka till Sargassohavet och leka.

Vi hör ofta att man inte vet varför ålen minskar och är akut hotad. Men kanske är det så enkelt att utan ålyngel blir det ingen ål? Hertingprojektet i Ätran är ett gott exempel där fria vandringsvägar återställts för ålen med användande av bästa möjliga teknik (BMT) och dokumenterat gott resultat. Läs mer om projektets positiva effekter för vandringsfisken här.

2022-04-26 I dag har kraftbolagen ”ålsläpp” av karantäniserade franska ålyngel. De kallar det ”Krafttag ål” och menar att så skall ålen räddas.

SVT, Sveriges Radio och en samlad dagspress sväljer betet och rapporterar om denna ”Räddningsaktion” som innebär en omflyttning av hotad ål istället för att lösa problemet med fria vandringsvägar.

Totalt har bolagen årligen enligt Krafttag ål kompenserat svenska vatten med 0.1 till 0,4 miljoner ålyngel. Men vad är behovet för att uppnå den ursprungliga svenska ålproduktionen som bolagen stoppat genom att bygga dammar och turbiner?

Fiskeriverkets experter numera anställda av SLU och Hav gjorde en uppskattning. Man kom fram till att det behövdes en invandring av 340 miljoner glasålar årligen till Västerhavet och Östersjön. Till inlandsvattnen (sötvattnen) behöves en årlig invandring av ytterligare 188-360 miljoner glasålar för att nå jungfrulig produktion av utvandrande blankål från svenska vatten.

Hur är det då med de ålyngel som Krafttag ål importerar? Jo det är vilda europeiska ålar som i år är trålade i Frankrike. De fraktas hela vägen med bil eller flyg till Sverige och får därmed ca 300 mil längre att simma till sina lekområden i Sargassohavet. Men först skall de sitta några månader i ”karantän”. Där dör 4% och ytterligare 23% går vidare från karantänen för uppfödning till konsumtion! (Källa: VD Scandinavian Silver Eel). Läs mer här. Där talas om ”odlad ål” men det är i själva verket karantäniserad vild ål! De som överlever karantänen är enligt danska undersökningar nästan dubbelt så känsliga för predation jämfört med ålar som inte utsatts för transport och karantän.

Det är dessa resterande franska ålar som kraftbolagen nu sätter ut i Sverige. När de växt ca 15 år skall de vandra till Sargassohavet. Kraftbolagen anlitar då yrkesfiskare för att fiska upp blankålen och transportera dem förbi kraftverkens dödliga turbiner och galler. Försvinnande få blankålar får denna betalda biljett. De flesta dör i turbiner eller samlas upp vid gallren och körs till tippen. (se bild)

Märkningsförsök visar att två av dessa ålar på sin lekvandring ca 15 år senare tagit sig till kusten utanför Irland. Ingen vet om ens någon klarar de ytterligare ca 500 milen till Sargassohavet.

Uppdrag granskning har i ”Den sista ålen” beskrivit problemet. Räddningen för ålen är att tillse att ålynglen som naturligt simmar till Sverige kan vandra fritt uppströms till sina uppväxtplatser. Därefter skall de när de är lekmogna efter ca 15 år kunna vandra fritt nedströms till havet i alla svenska vattendrag. Det är enda sättet att rädda den akut hotade ålen.

Kraftbolagen är väl medvetna om problemet: – ”Vi skulle helst vilja bygga faunapassager vid alla våra vattenkraftverk” säger Tekniska verken på sin hemsida. Tvärt emot verkens önskan är tidigare ålyngelledare nedmonterade och ynglen stoppas av tusentals dammar i svenska och europeiska vatten.

Att köpa vingar eller hjul för pengarna är mest bolagens PR-jippon för att slippa undan åtgärder vid dammar och kraftverksturbiner. Ålen måste få leva sin naturliga livscykel för att överleva.

2022-04-23 Smoltvandringen pågår vid Nydala. Många laxsmolt är liksom tidigare i mycket dålig kondition.

Det är därför viktigt att vidta åtgärder som gör att laxens hälsa förbättras. Det kan exempelvis röra sig om kalkningsåtgärder, skyddszoner samt att begränsa påverkan av oönskade kemikalier. Torrläggning på grund av vattenkraftens nolltappning uppströms är fortfarande ett stort problem.

Naturnytt har tidigare rapporterat om betydelsen av tillräckliga kalkningsåtgärder och skyddszoner bl.a. för att hindra bekämpningsmedel att nå Högvadsån. På senare tid har ett ”nygammalt” problem med miljögifter i vattnet uppmärksammats. På 1960-talet var det förödande utsläpp från kromverket i Ullared som dödade många laxar.

I dag är det ” moderna” föroreningar i form av hormoner och läkemedelsrester som riskerar att påverka biologin och vandringsfiskarna i Ätran. ”Omoderna” vattendomar tillåter nolltappning. Vi får inte heller glömma att Ätran och Högvadsån förser kommuninnevånarna med friskt(?) dricksvatten.

Det har funnits misstankar om att Högvadsån påverkas av den stora belastning som är känd från reningsverket i Ullared. VIVAB har därför utfört en specialstudie av belastningen av läkemedelsrester i Högvadsåns N2000 område med 2,2 miljoner kronor i bidrag från Naturvårdsverket . Naturnytt har tidigare rapporterat om studien här.

Studien visar på en allvarlig påverkan av hormoner och läkemedel men VIVAB:s slutsats blir ändå att föroreningarna späds ut så att det inte skulle finnas ett behov av ytterligare rening. Förutsättningarna som anges för dessa beräkningar är att belastningen i Ullared är 2991 personenheter som späds ut med ett medelflöde i Högvadsån på 8,5 kubikmeter per sekund. Läs mer i utredningen (s.30) här.

Rapportens slutsatser och riskbedöning baserade på ”recipientens höga spädningseffekt” av föroreningarna är helt felaktiga. För fiskens överlevnad är de sämsta förhållandena dimensionerande.

Laxens hälsa eller välmående bestäms inte av nämnda medelvärden då ynglen lever 1-3 år i ån. Gemene man är säkert medveten om att det en sommardag finns tiotusentals tillresta resenärer som belastar Ullareds reningsverk. Dessutom kan man lätt konstatera hur vattenflödet drastiskt stryps i Högvadsån under torrperioder.

Därför underskattar också VIVAB:s rapport grovt betydelsen av påverkan från tillförda hormoner och läkemedel till Högvadsån. Påverkan är i själva verket hundratals gånger större än ”medelvärdet” eftersom antalet personer kan vara 20-30 000 samtidigt som flödet kan vara tio gånger mindre än normalflödet.

Det är i själva verket så att samtliga halter av hormoner, läkemedel och antibiotika i inkommande och utgående vatten vid Ullareds reningsverk är mycket eller extremt mycket över genomsnittshalter för andra svenska reningsverk. Dessutom är effekten av utspädning felbedömd i VIVAB:s rapport. Det är tvärtom så att föroreningarna tidvis koncenteraras i Högvadsån när besökstrycket i Ullared är stort och flödet samtidigt stryps av Ödegärdets kraftstation i Älvsered. Laxynglen lever återkommande under dessa extrema förhållanden som kraftigt försämrar deras hälsa och överlevnad.

Försämrade uppväxtförhållanden i Högvadsån leder till att fler uppvandrande leklaxar de senaste åren resulterar i färre antal utvandrande smolt.

2022-04-20 Vandrande fiskar får betala priset för att betongdammar stängt deras väg. Atlantlaxen är utestängd från sina hemälvar där de förökade sig. Arten går mot genetisk och numerär utarmning. Källa France 24.

I Frankrike har man ”älvdoktorer” som försöker rädda älvarnas liv från denna utarmning. Vandrande fiskarter har minskat med hela 93% i Europa. I floden Selune rev man 2019 en 35-meter hög damm och resultatet har inte låtit vänta på sig. Det överträffade t.o.m. forskarnas förväntningar.

Samma erfarenhet har vi från Hertingprojektet i Sverige där betongdammen revs. Tiotusentals nya laxungar kläcktes i den tidigare torrlagda forsen. Uppvandringen av laxfisk ökade från ca 2000 till ca 4000! Instängda ålar och nejonögon kunde nu vandra vidare.

Nästa stopp är den fula Ätraforsdammen. Här skapar betongdammen en fallhöjd på drygt 20 meter. Inga vandringsfiskar tillåts att vandra uppströms. Korttidsregleringen vid kraftverket orsakar årligen döden för 35 000 laxsmolt. Dessa skador är okompenserade sedan kraftverket byggdes 1918. De är än i dag tillåtna enligt dåtidens vattenlag. Överdämda forsar mellan Ätrafors och Yngeredsfors har en stor potential för laxproduktion.

Resultaten från Selune och Hertingforsen visar att det går att ta hänsyn till miljön. Ätran skall omprövas 2027 även om vissa politiker och verksamhetsutövare vill förhala omprövningen. Energimålet och miljömålet skall då jämställas enligt modern vattenlag. Energiproducenterna är villiga att ställa upp med 1,5 TWH eller 2,3 % av vattenkraftsproduktionen. Det innebär att vandringsfisken inte skall minska med mer än 2,3 % av den ursprungliga produktionen som just nu minskat med 93%!

Naturnytt ser fram emot omprövning av Ätran 2027 och åtgärder enligt modern miljölagstiftning! Då kan laxrikedomen i Halland komma att överträffa alla förväntningar.