2022-11-19 Tidningen Halland skriver 1895 om det värdefulla fisket vid Ätran i Falkenberg.
Tidningen Halland rapporterar den 19 mars 1895 fakta om hur fiskare från Skrea, Falkenberg och Stafsinge bedrivit sitt fiske under 1894.
Ålfiske bedrevs i älven under våren och senhösten med ljuster. Fångsten inbringade högst 1000 kronor med ett medelpris av 75 öre per kilo. Det innebär en årlig fångst med ljusterfiske på högst 1,33 ton ål. Enligt ekonomifakta.se motsvarar ålfångstens värde år 1894 75,317 kronor i oktober 2022. Rökt ål kostar i dag ca 560 kr/kg vilket blir nära 750 000 kronor för 1,33 ton.
Ålfisket längre uppströms betingade ett betydligt större värde. Ålen var spridd i hela Ätran med alla dess sjöar, bäckar och våtmarker. Fegensjöarna hade en betydande produktion av ål.
Laxfiskare Botel berättar i bandad intervju om laxfisket i Boaforsen innan kraftverksdammarna byggdes. Han och hans far metade lax och sålde till uppköpare i Falkenberg. De sålde lax för två till tre tusen kronor årligen. Det var en stor förlust när dammarna byggdes och laxens vandring upphörde. Men förlusten av ålfisket var mycket större.
Före kraftverksbyggnaden fanns det inte en bäck inte en sjö inte en tjärn utan att där fanns ål. Botel berättar om dagsfångster på flera hundra ålar i ålkistor när ålen vandrade på hösten. Fattiga skogsbönder ägde hundratals ålkistor i Ätrans vattensystem. En stor del av sjöarnas fiskproduktion utgjordes av ål som helt försvann när de stora kraftverken byggdes under 1900-talet. Fiskerättsägarna fick ingen kompensation för förlorat ålfiske. Ett fiske som i dag årligen skulle ha inbringat mångmiljonbelopp om fisken haft fria vandringsvägar.
I dag 2022 hindras ålynglen från att vandra upp i Ätran. De ålar som skall vandra ut (utplanterade) dör i kraftverken och körs till tippen.
2022-11-14 Föreningen Norden Ätradalen tände i kväll ett ljus och Evy Olsson högläste ur Ålevangeliet av Patrik Svensson.
Nordiska litteraturveckan är ett högläsningsevenemang där samma litteratur relaterad till ett valt tema läses upp samtidigt i hela Norden, Baltikum, samt övriga Norden-intresserade institutioner runt om i världen. Projektet, som administreras av Föreningarna Norden, verkar för att sprida och manifestera högläsning, nordisk litteratur samt nordisk berättartradition. Det är Nordiska ministerrådet som finansierar litteraturveckan.
Årets tema är Natur i Norden. Kärleken och förhållningssättet till vår nordiska natur är något som genomsyrar vår kultur och tar stor plats i våra nordiska berättelser och i vår litterära tradition. Den nordiska naturen inte bara förenar oss, den berättar också något om den mångfald och den rikedom som finns i vårt mörka hörn av Jorden.
Det kändes magiskt att över 2000 organisationer från de nordiska länderna under denna vecka samtidigt lyssnar till högläsning ur ”Ålevangeliet”. Flera av åhörarna i Ljungby hade egna, personliga minnen liknande de som höglästes från Ålevangeliet. Ålen har en stor plats i folksjälen hos nordens befolkning. Läs mer här Kura skymning (nordisklitteratur.org)
Vi är fortfarande några som kan föra den egenupplevda berättartraditionen om ålen vidare till våra barn och barnbarn. Men hur länge? Om traditionen skall kunna fortleva måste ålen fortleva. Ålen är akut hotad då dammar och turbiner helt stänger dess vandring. Ålen måste få fria vandringsvägar för att komma till sitt ”Ålhem”. Redan på 800-talet berättas i isländska Eddan att jättarnas namn på havet var Ålhem. Där föddes ålen. Skall vi göra slut på denna ”saga”?
Hertingprojektet vid Hertings kraftverk visar vägen. Där har dörrarna öppnats för ålens fria vandring. Till glädje för vårt ålarv och vår fornnordiska ålkultur.
Europakommissionens president Ursula von der Leyen säger fritt översatt att “ge hälsan tillbaka till naturen är nyckeln till vårt eget fysiska och mentala hälsotillstånd”. Restaurering av minst 25000 kilometer floder så att vandringshinder avlägsnas är en av de viktigaste uppgifterna för EU.s Biodiversitetsstrategi inför 2030.
Det visar en rapport 2020 som rapporterade minst 1.2 miljoner barriärer och vandringshinder i floder och åar i totalt 36 Europeiska länder.
2022-11-08 Undersökningar av ål i Ätran visar nu förekomst av de potentiellt dödliga sjukdomarna herpesvirus och vita pricksjukan.
Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA) rapporterar nu i oktober 2022 att vid förra årets undersökningar i Ätran är samtliga undersökta ålyngel (8 av 8) infekterade med vita pricksjukan (Ichthyophthirius multifilis). 25% (2 av 8) är dessutom drabbade av ålherpesvirus. rapport-hälsoövervakning-av-vildlevande-fisk-kräftdjur-och-blötdjur-2021.pdf (sva.se)
SVA fick 2019 i uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten att ta fram ett övervakningsprogram avseende smittsamma sjukdomar hos viltlevande fisk. Syftet med uppdraget var att få kunskap om olika bestånds hälsostatus för att kunna utföra en ekosystembaserad och hållbar fiskförvaltning samt att förhindra smittspridning. Programmet påbörjades 2020.
Naturnytt rapporterade till SVA och Länsstyrelsen att natten mellan den 27-28 juli 2020 försökte ett 50-tal ålyngel forcera dammen vid Ätrafors. Flera av dem hade vita prickar och försämrad simförmåga. Även Uniper rapporterade att bland de ca 200 ålyngel de samlat under påföljande natt fanns flera yngel med vita prickar. Unipers miljöchef bedömde att ynglen hade drabbats av den sk. ”vita pricksjukan”. Läs mer här. Ålen i Ätran drabbad av allvarlig sjukdom | Ingemar Alenäs (alenas.se)
2020-07-27 kl. 00:00 Sjuka ålar klättrar på dammväggen vid Ätrafors kraftverk.
Någon vecka före denna händelse hade Länsstyrelsen och bolagen satt ut 30 000 engelska ålyngel i Ätran vid Källstorp nedströms Ätrafors. Naturnytt ställde då frågan om de karantäniserade, utsatta ynglen varit friska och bad att få ta del av undersökningsprotokoll. SVA svarade att handlingarna var sekretessbelagda och tog efter Naturnytts förfrågan i augusti för säkerhets skull ett särskilt beslut om att sekretessbelägga ärendet. Naturnytt överklagade då SVA:s beslut om sekretess till Kammarrätten i Stockholm. Ålar sjuka – sjukdomen kan komma från utsättningar – Aktuell Hållbarhet (aktuellhallbarhet.se)
Stockholms Kammarrätt meddelade domen den 11/11 2020: ”Kammarrätten anser med hänsyn till de berörda uppgifternas art och omständigheterna i övrigt att uppgifterna omfattas av sekretess enligt 31 Kap 12§ OSL och ska inte lämnas ut. Överklagandet skall därför avslås”.
Naturnytt drev ärendet med omtanke om ålen. Alla ålyngelutsättningar i Sverige kommer från samma karantänodling varför det är extremt viktigt att ålarna där är friska. Annars riskerar även den naturliga invandringen och förekomsten av ål i Sverige att smittas.
Naturnytt menar att enda hållbara sättet att förvalta vårt ålbestånd är att restaurera ålens habitat och återupprätta ålens fria vandringsvägar både uppströms och nedströms. Omflyttning av ålyngel från England är inte hållbart. Insamling av ålar i trånga utrymmen för transport förbi dammar och turbiner är inte hållbart. Skador, sjukdomsspridning och stress riskerar att bli följden vid denna konstgjorda hantering.
SVA: ”SLUTSATS: Årets (2021) prover visar på en generellt frisk population, men förekomst av ålherpesvirus kan potentiellt ha allvarliga konsekvenser på populationen och bör tas i beaktande vid flytt av ål. DISKUSSION Generellt var ålarna 2021 i gott skick”.
SVA om vita prick: ”Parasiten (vita prick)förekommer naturligt i sötvatten och har även i SVA:s undersökningar 2018 – 2019 påvisats på juvenil ål från olika lokaler. I undersökningarna SVA genomförde 2018 var det dock flera positiva pooler från kustzonen som innehöll ål med en snittvikt på 0.3 – 0.5 gram, vilket visar att infektion kan ske innan eller i samband med att ålen når den svenska kustzonen. Förflyttning av ål i syfte att stärka bestånd bedöms som en orsak till virusets spridning i Europa (Haenen et al, 2009; Kullmann et al., 2017). Ålherpesvirus är i dagsläget inte en anmälningspliktig sjukdom, vilket innebär att förflyttning av infekterad ål inte är förbjudet enligt gällande lagstiftning”.
2022-11-05 Laxen minskar i storlek och antal och ålen utestängs från sina uppväxtområden i inlandet. Detta är ett resultat av att vattenkraften följer omodern lagstiftning som vägrar att miljöanpassas.
Norska forskare vid NINA (Norsk Institutt for naturforskning) publicerar 2022-10-28 intressanta resultat från storlaxälven Eira. Före vattenkraftsutbyggnaden var medelvikten på laxen i Eira 12 kilo (1925) och efter tre utbyggnader på 1950, 60- och 70- talen minskade medelvikten till 4 kilo (2000). Läs mer här Vannkraftutbygging har endret Eiralaksens gener (nina.no).
Ätranlaxen har genomgått en liknande förändring där storlax var vanlig vid sekelskiftet och i början på 1900-talet medan smålaxen (börlingen) på ca 3 kilo tog över alltmer efter vattenkraftens utbyggnad. Detta framgår tydligt av Robert Lundbergs målning ”Laxauktionen” i Falkenberg från år1892.
I Norge har det gått så långt att laxen är rödlistad. I Sverige är situationen bekymmersam eftersom endast 5% av de ursprungliga bestånden av atlantlax återstår.
När det gäller den europeiska ålen är situationen än mer kritisk då mindre än 1% av beståndet beräknas finnas kvar. Spanska undersökningar visar att över 80% av ålens sötvattenhabitat försvunnit efter vattenkraftens och dammarnas utbyggnad i Spanien. SMHI:s svenska dammregister visar en liknande situation där över 10 000 dammar stänger vägen för ålen till sina uppväxtområden.
AMBER:s Barriär Atlas visar att situationen är lika allvarlig i hela Europa där vattenkraften och dammar stänger ålens vandringsvägar. Enda sättet att rädda ålen är att återställa fria vandringsvägar. Om vi skall kunna rädda ålen i Sverige måste omoderna vattendomar som tillåter att ålen stängs ute från inlandsvattnen omprövas. Regeringen har pausat omprövningen i ytterligare två år. Läget är nu akut och om ålen fortsätter att stängas ute från sina tidigare uppväxtområden blir vi den generation som bär ansvaret för att den sista ålens utrotades.
Det är uppenbart att den europeiska ålens vandring hindras av tusentals dammar. Fria vandringsvägar från och till inlandsvattnen, för både ålyngel och blankål, är ett måste för att den europeiska ålen skall kunna överleva till nästa generation.
2022-11-04 SVT Uppdrag Gransknings program ”Den sista ålen” har i dag nominerats till det prestigefyllda Stora journalistpriset i kategorin årets berättelse.
Stort Grattis till SVT Uppdrag granskning som är nominerade till Stora Journalistpriset för programmet ”Den sista ålen”! Journalisterna Sven Bergman och Erik Palm berättar bl.a. med hjälp av Martin och Johan Falklinds dokumentära fotokonst historien om den europeiska ålens öde. Läs mer https://fisheco.se/sista-alen-nominerat-till-stora…/
Med såväl hjärta som förnuft, öppnas dammluckorna till mänsklighetens stora ödesfråga i en svindlande resa från urtid till nutid.
Hertingprojektet visar att när vandringshindren avlägsnas har naturen en stor förmåga till återhämtning även om luckorna varit stängda i 70 år. Därför är det viktigt att vi påbörjar restaurering av förstörda ekosystem medan tid är. Det finns inte längre tid att förhala ålfrågan och skjuta upp omprövningen av vattendomar.
Mänsklighetens stora ödesfråga gäller att vi inte har råd att fortsätta att förbruka den biologiska mångfalden och ödelägga våra gemensamma naturresurser där den europeiska ålen utgör en viktig del av det kulturarv som vi fått att förvalta.
2022-11-02 Sverige har helt tappat sin ställning när det gäller det internationella miljöarbetet.
Sedan Olof Palme bjöd in till FN:s första miljökonferens 1972 har Sverige helt tappat sin internationella ställning inom miljöområdet. Miljödepartementet avskaffas efter att ha funnits som eget departement i 35 år. Miljöfrågorna inordnas under Klimat- och näringslivsdepartementet med energi- och näringsminister Ebba Bush som departementschef. Miljöministern saknar eget departement. Detta inger farhågor liksom det faktum att den viktiga frågan om biologisk mångfald saknas i regeringsförklaringen. Sveriges nya regering – Regeringen.se
Förslaget från EU är att det ska införas ett rättsligt bindande mål för att återställa olika ekosystem för varje medlemsstat. Målet är att 20 procent av EU:s land- och havsområden senast 2030 ska åtgärdas för att återställa naturen.
EU:s nya lagförslag sätter press på EU:s medlemsländer att skriva under ett lagligt bindande avtal om restaurering av biologiskt viktiga habitat inom Unionen. Förslaget hyllas av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) men i Sverige röstades förslaget ned av S, C, L, KD och SD. Partierna motiverade det med att de inte tycker EU ska lägga sig i dessa frågor inom Sveriges gränser. Men det kan bli fel om vi i Sverige inte kan skilja en naturlig bokskog från en planterad granåker. (se ingressbild). Tanken att EU gemenskapen inte får ha synpunkter på olika länders miljöpolitik är absurd.
EU:s vattendirektiv kräver restaurering av vattenmiljöer för att gynna hotade arter, parallellt med skyddet av kvarvarande natur. Sveriges nya regering pausar nu omprövningen av vattenkraftens föråldrade vattendomar som bygger på 1918 års vattenlag. Sverige får skarp kritik från EU för att vi inte följer EU:s lagstiftning enligt vattendirektivet.
Ålen är en av de akut hotade arter som lider stora förluster i bl.a. Ätran när Sverige pausar införandet av lagstiftning som följer EU:s vattendirektiv.
2022-11-02 Naturnytt noterar även sjuka laxar i Högvadsån.
Ätrans huvudfåra nedströms Ätrafors är utsatt för korttidsreglering. Det innebär att flödet förändras kraftigt mellan olika timmar när elpriset varierar.
Korttidsreglering kombinerat med sommarens torka gör att laxen i Ätran utsatts för en stor stress. Stressade laxfiskar drabbas ofta av olika sjukdomar varav fiskmögel (Saprolegnia) är en allvarlig sjukdom som ofta har dödlig utgång.
Även i Högvadsån förekommer korttidsreglering och till och med nolltappning vilket innebär att flödet i Älvsered kan stängas av helt.
Laxen som vandrar in till Ätran under vår eller sommar stressas först i Ätran nedanför Ätrafors och sedan tilltar ytterligare stress när den vandrar vidare till sina lekområden i Högvadsån.
Ingressbilden är tagen vid Övre Horsared i Högvadsån. Vid tillfället sågs två kraftigt angripna, sjuka laxar. Detta kan förmodas vara ”toppen på isberget” när det gäller stressad lax.
Med varje laxhona som dör går 1300 romkorn per kilo lax förlorade. Regeringen har nu pausat omprövningen av den lagstiftning som tillåter att Högvadsån torrläggs.
2022-10-30 Rapporter kommer in om sjuka fiskar i Ätran. Laxen och öringen leker nu i månadsskiftet. Friska och starka fiskar är viktigt för god framgång med leken.
Fiskmögel (Saprolegnia) finns närvarande i vattnet. Om fisken stressas löper den större risk att drabbas av denna dödliga sjukdom.
Hallands Nyheter rapporterar i onsdags om sjuka laxar i Ätran. Vid Nydala kvarn strandar en del sjuka laxar. Naturnytt ser sjuk lax och havsöring i Vessigebro.
De laxar och öringar som vandrar upp i Ätran från havet kan ha kommit redan i mars-april för sex månader sedan. Lekfisken intar ingen föda under vistelsen i sötvatten. För att de skall hålla sig friska är det viktigt att de inte stressas i onödan. Höga sommartemperaturer är en stressfaktor som är svår att påverka. Laxen är dock ganska anpassningsbar till långsamma, naturliga förändringar.
En allvarligare stressfaktor är korttidsregleringen av Ätran. Lekfisken får hela tiden byta områden och utsätts flera gånger per dygn för en ”tsunamiliknande” flodvåg som stressar och tar mycket av den energi som skulle användas vid lekbestyren. Skillnaderna i flöde kan variera med över 40 kubikmeter i sekunden på endast två timmar!
Länsstyrelsen anger att antalet laxyngel som årligen dör av korttidsregleringen vid Ätrafors är ca 34 500 st. Hur många vuxna laxar som stressas och blir sjuka med dödlig utgång som följd har inte beräknats. Laxhonorna har ca 1 300 romkorn per kilo laxhona.
Ätrans vattendomar tillåter i dag korttidsreglering samt att ålen stängs ute från sina uppväxtområden. Och att utvandrande blankål massakreras i kraftverkens turbiner och galler. Regeringen har nu bestämt att omprövningen av dessa omoderna vattendomar skall pausas i två år.
EU-kommissionen har anmärkt på att Sverige inte följer vattendirektivet och ändrar alla otidsenliga vattendomar som skadar våra vandringsfiskar. Vill man se hur fria vandringsvägar kan ordnas så kan man göra ett studiebesök vid Hertings kraftverk och Hertingforsen.
Ätrafors kraftverk i Ätran korttidsreglerar flödet timma för timma. Stora och snabba variationer ger omfattande biologiska skador.
2022-10-29 Forskarna redovisar nu för första gången i historien hur märkta, lekmogna ålar kommer fram till sina lekområden i Sargassohavet. Trots kunskapen är ålen akut hotad.
Ålyngellarver har tidigare påträffats i Sargassohavet inom ett ca 200 mil brett område mellan 50°W och 70°W. (vita ringar i figuren). Förekomsten av ålyngel i Sargassohavet, har varit känd sedan länge, men hur de vuxna ålarna tar sig dit har varit en gåta.
SVT rapporterade den 7 oktober 2016 att ålens gåta var löst. Svenska och europeiska forskare märkte ca 700 ålar varav ca 200 ”svenska” ålar. De två ”svenska” ålar som simmade längst återfanns vid kusten utanför Irland. (blå pil). De hade då avverkat ca 1/3 av sin 700 mil långa resa till lekplatserna i Sargassohavet. De första 20 milen fick silverålarna åka tankbil från Fegen till Marstrand, förbi kraftverkens galler och turbiner i Ätran.
Irländska ålar simmade på väg mot Azorerna (grön pil). Och nu har forskarna alltså visat att två vuxna silverålar från Azorerna kommit fram till området i Sargassohavet där det finns ålyngel. (gula plus).
Hur kan det då komma sig att den gamla gåtan med ålens vandringsvägar är löst, men att ålen ändå är akut hotad och har minskat med över 95%?
Saken är den att vi vet att den katadroma ålen leker i havet och växer upp i sötvatten. Vi vet också till att de svenska ålynglens vandring stoppas av tusentals dammar och att tusentals lekmogna ålar dör i kraftverkens turbiner och galler på sin väg till Sargassohavet. De få som ändå lyckas ta sig förbi hindren dör av de skador de fått i kraftverken. De blir utsatta för ökad predation eller har de helt enkelt inte krafter kvar för sin långa resa från Sverige till Sargassohavet.
Före kraftverksepoken var den årliga invandringen av ålyngel till svenska inlandsvatten ca 118–360 miljoner ålyngel. (Källa: Wikström &Åström). 20% av dessa beräknas överleva till lekvandrande ål. (Källa: Energiforsk). Det innebär att Sverige naturligt årligen producerade 23,6 till 72 miljoner lekvandrande ålar. De senaste hundra åren har alla dessa ålar stoppats eller dött i våra vattenkraftverk där det saknas fria vandringsvägar.
Som kompensation för stängda vandringsvägar sätter kraftbolagen årligen ut några hundra tusen ålyngel och ordnar Trap & Transport av ca 0,014 miljoner lekvandrande ålar förbi kraftverken. Dessa åtgärder står inte i proportion till orsakad skada. Enligt EU:s vattendirektiv skall denna omoderna lagstiftning omprövas.
Sveriges regering har hösten 2022 beslutat att pausa omprövningen av fria vandringsvägar för ålen. Omprövningen skulle tagit ca 20 år om den startats nu och skjuts därför bortom 2042. Det ser mörkt ut för ålen och vandringsfisken om vattenkraften tillåts att hålla alla vandringsvägar stängda.
Hertingforsen i Falkenberg är ett av de få svenska vattenkraftverk där vandringsvägarna öppnats 2013 och alla fiskarter kan vandra fritt. Nettonuvärdet av denna åtgärd har av länsstyrelsen beräknats till över 65 miljoner kronor. ”Energiförlusten” är inte större än vad som produceras i ett mindre vindkraftverk.
Regeringen pausar nu den svenska omprövningen av vattendomar. Ålens vandringsvägar förblir stängda och den akut hotade ålen riskerar att helt försvinna från svenska vatten.
