2023-03-03 Sverige är ett av Europas sjörikaste länder med hundratusentals sjöar och vattendrag. Sveriges inlandsvatten hade en betydande produktion av ål som nu medvetet offras.
Den europeiska ålen är en akut hotad art. Europeiska unionen upprättade därför RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål. Enligt förordningen skall varje medlemsstat snarast vidta lämpliga åtgärder för att minska dödligheten av ål på grund av faktorer utanför fisket, inklusive vattenkraftturbiner. Förordningen är antagen av samtliga länder.
Energiministern får frågan vid en presskonferens i december 2022 om inte Sverige riskerar böter för pausad miljöprövning, när vi inte följer den gemensamma lagstiftningen i vattendirektivet och ålförordningen. Ministern svarar att ”det är självklart en avvägning vi gjort av vad är det som kommer att kosta mest”.
Sverige och Finland har på regeringsnivå ett samarbete när det gäller viktiga politiska beslut. Finska miljöministeriet har gett den europeiska ålen ett värde som kan tillämpas när det gäller tjuvfiske eller annan miljöskada. Ministeriet har satt värdet till 3510 euro per ål.
Svenska Havs- och Vattenmyndigheten har hand om reglerna för ålfisket. Reglerna har varit mycket omdebatterade. Ålfisket i Sveriges inlandsvatten är fritt uppströms tredje kraftverket. Myndighetens motivering är att ingen ål ändå kan passera levande nedströms genom kraftverken.
De åtta största kraftbolagen i Sverige har gjort frivilliga överenskommelser med myndigheterna om hur de skall bidra till att rädda ålen i Sveriges inlandsvatten. På Energiforsks hemsida kan vi 2023-03-03 läsa om deras projekt ”Krafttag ål”. Inriktningen på åtgärderna är att omflytta ålyngel från kusten i andra länder till havskusten i Sverige. Omflyttningen av ålyngel till inlandsvattnen upphör. Blankål skall fiskas i Sveriges inlandsvatten och köras med tankbil förbi kraftverken till kusten. Detta kallas PR-mässigt för ”Trap & Transport” och ”Eels on Wheels”. Målet för 2022 var biltransport av femton tusen blankålar.
Pudelns kärna är då hur stor var den ursprungliga, jungfruliga, opåverkade produktionen (B0) av vandrande blankål från Sveriges inlandsvatten? Ledande svenska ålforskare (Wikström/Åström) och Energiforsk anger att (B0) var 37–72 miljoner blankålar per år. Denna storleksordning stöds också av danska ålforskare. Det innebär att ett årligt värde på (B0) var 130 till 253 miljarder euro. Sveriges fiskevattenägare förvaltade dessa värden. På Gustav Vasas tid inbringade ålfisket 1/5 av statens totala inkomster.
EU kräver att 40% av (B0) klarar sig oskadda förbi vattenkraftverken ut till havet. Sveriges Ålförvaltningsplan (ÅFP) anger att (B0) var 0,3 miljoner blankålar vilket är ett absurt lågt antal jämfört med ålforskarnas bedömning. Bolagens PR-kampanjer med omflyttning av ålyngel och ”Eels on Wheels” är en droppe i havet för att ta Sveriges ansvar för ålens överlevnad.
Sveriges sjöar kan lätt göras tillgängliga för vandringsfisken och ålen. Hertingprojektet är ett av de goda exemplen som visar på effektiva åtgärder. Sverige har valt en annan väg. Kraftverk klassas som KMV där inga miljöåtgärder skall göras för fria vandringsvägar. Vi offrar fungerande habitat och ekosystem med ål, majfisk, staksill, sik, havsnejonöga, flodnejonöga, lax och havsöring.
Sveriges inlandsvatten producerade ekosystemtjänster från vandringsfiskar som årligen var värda miljardbelopp. Sveriges regering väljer bort dessa miljövärden. Valet innebär att ett flertal arter av vandringsfiskar inklusive ålen, inom kort kommer att försvinna från den svenska naturen.
Beslut har dock ändrats förr när vi till fullo förstått innebörden av besluten. För ålens, majfiskens, havsnejonögats, laxens och vår egen skull hoppas vi att de styrande omprövar beslutet så att antagna miljömål och internationell miljölagstiftning prioriteras framför kortsiktig vinning.
