2023-09-26 Allt handlar om signaler. Sändare och satelliter gör jobbet. Vi vet nu att ålen som märkts med sändare vandrar till Sargassohavet och leker. Resultatet blir miljontals nya ålyngel och föräldrarna dör. Denna hållbara livscykel har pågått i 70 miljoner år. Men nu är ålens naturliga livscykel bruten.

Enligt Sveriges Radio har Ålforskaren Håkan Westerberg löst ett hundraårigt mysterium. Han har följt den mystiska sista dödsresan som ålen gör, från sitt hem i europeiska sjöar, till Sargassohavet på andra sidan Atlanten. Håkan tänker sig in i hur det är att vara en fisk. Reportern frågar: ”Vad skulle ålen Håkan ha gjort?” Lyssna på intervjun med Håkan här.

Håkans kollega Ålforskare Håkan Wikström frågar sig för över 10 år sedan: Kan vi rädda den rödlistade ålen? ”Enligt forskare vid Sötvattenslaboratoriet behövs bara för Sveriges del 170 miljoner glasålar, för att nå nivån 50 % av en ursprunglig eller jungfrulig ”lekflykt”. Då är sötvatten undantagna och inget fiske inräknat. Svenska sötvatten skulle behöva besättas med i storleksordningen 94 – 180 miljoner glasålar”. Läs Håkans föredrag här.

Vi vet nu tack vare de svenska ålforskarna att våra ålar vandrar till Sargassohavet och leker. Forskarna i Elforsks program anger att ca 20% av våra ålyngel naturligt beräknas överleva till vuxna blankålar. För att få tillbaka 100% ursprunglig lekvandring av blankål behövs enligt forskarna årligen 188-360 miljoner ålyngel som vandrar in till Sveriges sötvatten. Det ger en årlig lekflykt på 37,6 till 72 miljoner blankålar eller 37 600 till 72 000 ton vid en antagen medelvikt av ett kilo per blankål. Så långt fakta från forskarna.

Ålens mysterium är löst men hur kommer det sig då att ålen försvinner och är akut hotad? ”Ålen Håkan” tänker att det kanske kan bero på miljöförändringar som stör vandringen mellan Sargassohavet och Europa. Allt handlar om att tolka signalerna rätt. Ålarna sänder ut starka SOS signaler Save Our Silvereel och Save Our Small eels. Ålen behöver fria vandringsvägar för att kunna vandra till och från sitt hem som under 10-20 år är våra sötvatten. Ålen leker bara en gång vid ca 20 års ålder och dör bara en gång efter leken. Nu dör ålen tre gånger, en gång som ålyngel vid dammen, en gång som blankål vid gallret/turbinen och en tredje gång i Sargassohavet vid leken.

Orsaken att ålen är akut hotad är att den redan dött två gånger innan den fullbordat sin livscykel! Ålynglen hindras nu från att nå Sveriges sjöar och vattendrag. Ålföräldrarna löper gatlopp mellan kraftverksturbinerna och dödas innan de når havet på sin resa till Sargassohavet. Lösningen är således lika enkel som självklar: Fria vandringsvägar för ålen, så att den bara dör en gång! Hertingprojektet visar tydligt att vi kan ordna fria vandringsvägar för både ålyngel och ålföräldrar. Åtgärderna brådskar och ålen sänder starka signaler.

Lyssna till vad ålen säger här (1min. 45 sek. in). Agera nu så att vi inte blir den sista generation som sett en Europeisk ål (Anguilla anguilla) och bär ansvaret för att ännu en unik art slutat befolka vår jord.

2023-09-18 Rävigeforsen vid Ätrafors är ett N2000 område som lockar laxen i Ätran. Här kan det produceras tusentals värdefulla Ätranlaxar.

Problemet är att laxen behöver vatten. Unipers kraftverk har nolltappning i den skyddsvärda forsen. Det innebär att ibland släpper de vatten och ibland stänger de av vattenflödet helt.

Laxen blir stressad och dör. Om laxen eventuellt lyckas leka torrläggs rommen när kraftverksluckorna stängs. Nu är det lektid och de stressade laxarna simmar omkring och vissa dör innan de hunnit leka.

Lösningen på problemet är mycket enkel. Den heter vatten. Om bolaget har en vilja att ta hand om miljön kan man se hur Falkenbergs kommun tagit hand om den tidigare åfåran vid Hertingforsen.

Där lever strömstare, kungsfiskare och uttrar. Där produceras tusentals laxyngel varje år. Tack vare att kommunen släpper ett minsta flöde på 11 kbm/s genom forsen. Det är bara för Uniper att kopiera för att få en mer miljövänlig verksamhet.

PS Uniper har nu släppt vatten i “döda åfåran” under augusti och september vilket lockat upp laxen till det område som man därefter torrlägger. “Orsaken” är en renovering av en kraftverksturbin. DS

I Västra Götaland kalkar 38 av länets kommuner sina sjöar och 20 av kommunerna drabbas av nedskärningar. Som exempel har Svenljunga kommun tvingats att sluta kalka följande sjöar som skulle kalkas 2023:

Faxsjön, Agnsjön, Älingasjön, Häljabosjön, Norrsjön, Enhagen, Skattagårdssjö, Gravsjön, Humlasjön, Kvarnsjön, Skärsjön, Storasjön, Övre Stångsjön, Yttre Stångsjön, Veka Öjasjö.

Beslutet att stoppa livsuppehållande insatser för dessa sjöar innebär att:

1. Människors livskvalité och hälsa försämras inom dessa landsbygdsområden.
2. Människors tillgång till inkomster från ekoturism, stuguthyrning, försäljning mm minskar.
3. Fiskevårdsområdets investeringar i fiskevård, båtplatser, båtramper mm. undergrävs.
4. Husägares investering i enskilda avlopp undergrävs när myndigheterna slutar kalka.
5. Människors tillgång till insjöfisk som födoresurs minskar eller upphör.
6. Gravida kvinnor och barn rekommenderas inte äta av ål, kräfta, gädda m.fl. fiskarter.
7. Resultatet och investering i mångåriga kalkinsatser spolieras.
8. Sverige får svårt att uppfylla sina åtaganden i ålförordningen.
9. Sverige riskerar att inte uppfylla åtaganden enligt art- och habitatdirektivet.
10. Sverige riskerar att inte uppfylla sina åtaganden enligt vattendirektivet.
11. Sverige riskerar att inte uppfylla sina åtaganden enligt försämringsdirektivet.
12. Sverige följer inte sina egna antagna miljömål som
Levande sjöar och vattendrag, Levande hav, Rik biologisk mångfald samt en Giftfri miljö.
13. Fåglar som fiskgjuse, storlom, smålom, kungsfiskare, forsärla m.fl. får försämrad miljö.
14. Fiskar som akut hotad ål, genetiskt unika öringbestånd, mörtfiskar, m.fl. överlever inte.
15. Mollusker som flodpärlmussla m.fl. överlever inte i surt vatten.
16. Däggdjur som utter och fladdermöss får problem med att överleva.
17. Försurningskänsliga dagsländor, kräftdjur m.fl. dör i surt vatten.
18. Spridning av miljögifter som ex kvicksilver påskyndas till toppredatorer som människan.
19. Abborren får deformerade kotor s.k. ”puckelrygg” och utsätts för lidande.
20. Känsliga arter får ”stenrom” vilket innebär att rommen aldrig kläcks eller att avkomman blir missbildad och avlider.

Nyttan med kalkning av sjöar och vattendrag har tidigare analyserats. Resultatet blev att varje satsad krona på kalkning ger minst fyra kronor tillbaka till samhället. När nu denna lyckade miljöinvestering stoppas är det kapitalförstöring av insatta medel. Sverige riskerar böter enligt EU:s förordningar och lagar.

Värst är dock den negativa påverkan på människa och miljö som blir följden av beslutet att sluta kalka.

En av Sveriges unika tillgångar är våra hundratusen sjöar och 50 000 mil av rinnande vatten. De utgör grunden för ett rikt friluftsliv med sportfiske och båtliv. Landsbygdens fiskevårdsföreningar bygger ett nätverk av ekoturism och hållbart fiske. Friska sjöar innebär god miljö och god hälsa för miljontals svenskar och turister som törstar efter naturupplevelser i Sveriges natur.

Idyllen hotades på 1960 och 70-talet av surt nedfall från Sverige och Europa. Sjöarna blev snabbt 100 gånger surare (från pH 6,5 till 4,5) och fisken dog. Sjöarnas biologiska mångfald ändrades och många känsliga arter försvann. Markerna försurades och giftiga metaller kom ut i vattnen. Fisken förgiftades och gravida kvinnor och barn rekommenderades att inte äta insjöfisk.

På den tiden ansågs en värdefull vattenmiljö värd att vårda. Sverige startade ett av vår tids största och mest lyckade miljöprojekt; kalkning av försurade vatten. Kalkningen var en långsiktig investering i Sveriges förnybara naturresurser. Sex miljoner ton kalk har hittills spridits till en kostnad av ca 6 miljarder svenska kronor. 40 års idog kalkning har räddat ekosystemens biologiska mångfald från försurningsdöden.

Regeringen har nu beslutat att anslaget till naturvård och kalkning skall minskas från 1,6 miljarder till 1.1 miljarder för 2013. Tillsammans med ökade kostnader för åtgärder är beslutet en ”dödsdom” för tusentals vatten i främst de sydvästra delarna av vårt land. Ekoturism och fiskevård undergrävs när sjöarna återförsuras. Försurningsskador tar lång tid att reparera.

Länsstyrelsen i Västra Götaland skriver på sin hemsida: Ungefär en tredjedel av områdena där kalken vanligtvis sprids blir i år (2023) helt utan. 38 av länets kommuner sprider kalk och 20 av dessa drabbas av nedskärningar. Effekterna av nedskärningarna dokumenteras inte då även dessa pengarna desperat satsas på kalk. Länsstyrelsen beräknar att ytterligare anslag på mellan 30 till 40 miljoner skulle räcka för att kunna utföra de kalkningar som planerats för i olika delar av landet.

”Kalkningen är en av de viktigaste miljöåtgärderna för länets sjöar och vattendrag. Det har också stor betydelse för att andra insatser vi gör för vattenmiljön ska lyckas. Den är en grundförutsättning för fungerande ekosystem i försurade områden”, säger Mats Ivarsson, chef för Länsstyrelsens fiskenhet. Privatpersoner krävs på betydande summor för att rena enskilda avlopp vilket anses viktigt för våra vatten. Nu drar regeringen in på kalkning i samma vatten där kostsamma åtgärder görs av privatpersoner för vattenmiljöns skull.

Telefonen ringer: ”Har Du hört att nu stoppas kalkningen i de två sjöar där Du växte upp som barn?” Ty…ssss..tnad. Tänker på alla som engagerar sig i det lokala fiskevårdsområdet. Tänker på alla utländska gäster som årligen återkommer för att uppleva fisket och naturen. Tänker på fiskgjusens fria flykt och lommens ödesmättade rop i morrondimman. Tänker på doften av inkokt ål med kryddpeppar och lagerblad. Tänker på lekande uttrar. Tänker på hur själen får ro vid sjön.

Vad tänker de politiker på som nu stoppar kalkningen i min barndoms sjöar?

Sveriges regering har avsatt 15 miljoner kronor för att internationell expertis under tre år 2022, 2023 och 2024 skall utvärdera den svenska förvaltningen av Europeisk ål (Anguilla anguilla). FORMAS har fått uppdraget att genomföra utvärderingen.

Ålen är akut hotad och försvinner från de svenska vattendragen. När man skall förvalta en resurs är det centralt att man vet storleken på resursen. Var den 300 000 eller var den 60 miljoner innan den började försvinna? Vad var orsaken till försvinnandet och vilka åtgärder kan och bör vidtas för att återfå resursen?

Ålyngel vandrar in till hundratusentals svenska sjöar och 50 000 mil rinnande vattendrag. Ledande svenska ålforskare (Wikström/Åström) anger att det årliga behovet av ålyngel för att fylla dessa ålbiotoper är ca 118–360 miljoner invandrande ålyngel. Energiforsk rapporterar att ca 20% av ålynglen överlever till utvandrande blankålar. Det innebär att den naturliga, årliga produktionen av vandrande blankålar från Sveriges inlandsvatten var 37–72 miljoner blankålar.

Den svenska ålförvaltningsplanen (ÅFP) anger att Sveriges årliga, ursprungliga, jungfruliga produktion av blankål var 300 ton eller vid en vikt av ca 1 kg ca 300 000 blankålar. Kan detta vara rimligt? Vilken ålresurs är det Sverige skall förvalta?

Två kraftbolag har rapporterat från sin ålyngeluppsamling under 1930-40 talet i Göta Älv vid Olidan och i Lagan vid Laholm. Under en sommar kunde de samla in 5 miljoner (Olidan) resp. 1,3 miljoner (Laholm) ålyngel vid dessa två kraftverksdammar, vilket tillsammans gör 6,3 miljoner ålyngel. Enligt Energiforsk överlever ca 20% till vuxen blankål vilket innebär att de ålyngel som lyftes förbi dessa två uppsamlingsställen gav en produktion av 1 260 000 blankålar eller vid en vikt av ca 1 kg/st 1 260 ton. I Sverige finns över 2100 kraftverksdammar. Detta ger en hint om Sveriges centrala roll som produktionsområde för europeisk ål.

Danska ålforskaren Kim Aarestrup har också synpunkter på den svenska ÅFP:s uppskattning av vårt ålbestånd. Kim säger till SVT att i Danmark räknar man att deras historiska ålbestånd årligen låg på 1110 ton i sjöar och rinnande vatten – alltså tre gånger mer än vad ÅFP anger för Sverige. Samtidigt är Sverige ungefär tio gånger så stort som Danmark och ett av världens sjörikaste länder. Enligt Kim Aarestrups uppskattning bör Sverige ha omkring 30 gånger högre siffra än Danmark.

Bolagen har en frivillig överenskommelse med myndigheterna att de skall vidta åtgärder som motsvarar att de räddar 40% av den ursprungliga ålproduktionen förbi kraftverken. Kraftbolagen är ofta genom ålplaner befriade från att vidta de åtgärder för ålynglens vandring som man är ålagd genom vattendomar. 70% av utvandrande blankål beräknas i medeltal omkomma vid varje kraftverkspassage.

Eftersom ÅFP kraftigt underskattar den svenska ålproduktionen blir kraftbolagens åtgärder otillräckliga. Deras omflyttning av ålyngel och deras lastbilstransporter av blankål åtgärdar endast en bråkdel av de skador de orsakar.

Åtgärder är lika enkla som självklara: fria vandringsvägar för ålyngel uppströms till sina uppväxtområden samt fria vandringsvägar för blankål nedströms till sina lekområden i havet. Vid Hertings kraftverk i Falkenberg öppnades Hertingforsen och ett fisksäkert betagaller installerades framför kraftverket. Alla vandringsfiskar kan nu vandra fritt.

Internationell expertis kan åka till Hertings kraftverk i Sverige för att se en praktisk lösning på den svenska ålförvaltningen som de är tillsatta för att utvärdera.