Ålen och kråkan: Ålakråkan skulle inta ett skrovmål på ål. Vattenkraften blev alltför stark och ålen och kråkan fastnade på intagsgallren till kraftverkets turbiner. Skrapan som rensar gallret kom och demolerade de halvdöda djuren som hamnade i skräprännan. Ålen försökte krypa undan trots knäckt ryggrad. Ålakråkans tänkta måltid blev sista måltiden och krafttag med ål.
Vandrare berättade den 2023-08-17 att de sett ett tiotal ålar som fastnat och omkommit vid kraftverket. Därför begav vi oss en dryg vecka senare till vandringsleden över dammen vid kraftverket för att kolla läget. Vi möttes denna ljumma, fuktiga augustidag av en outhärdlig stank vid vattenkraftverkets intagsgaller. Utefter gallret hade den automatiska rensaren krafsat upp en löv- och grenhög som var drygt 1 m hög. Här kunde vi på toppen se en död ålakråka, fem döda ålar, fem döda braxen/björkna och några döda mörtfiskar. Den starka stanken av rutten fisk antydde att det under lövhögen låg ytterligare ett flertal döda fiskar som tidigare dagar skrapats upp av gallerrensaren.
Bolagets anställda rengöringstekniker hade ännu inte varit på plats och städat bort offren för verksamheten. De döda ålarna och fiskarna körs efter städning till en avlägset belägen skogstipp där de ”tas om hand” av skogens vilda djur. De åtta största kraftbolagen har en frivillig överenskommelse med Havs- och vattenmyndigheten om hur den vandrande ålen skall tas om hand vid kraftverken.
Överenskommelsen kallas för ”Krafttag ål”. Den innebär att bolagen köper några ålyngel från Europa (England,Frankrike) och planterar ut i svenska vatten. Det är oftast dessa fullvuxna ålar vi ser döda på de svenska kraftverksgallren. Överenskommelsen innebär också att några få ålar av ålbeståndet fångas och transporteras med tankbil förbi kraftverken. Resultatet av krafttag ål är att ålen försvinner från våra inlandsvatten och är akut hotad. SVT:s Uppdrag Granskning har beskrivit problemet i programmet ”Den sista ålen”.
Lösningen är lika enkel som självklar; fria vandringsvägar för ålen. Dessutom finns det exempel på fungerande lösningar. Vid Hertings kraftverk i Falkenberg kan ålen vandra fritt. Ålynglen kan vandra upp från havet. När de efter 10-20 år skall vandra tillbaka till havet för att leka kan alla blankålar passera förbi ett fisksäkert galler, ett så kallat betagaller.
Vattenkraftens Miljöfond har avsatt 10 miljarder kronor för att miljöpröva vattenkraften och åtgärda problemen. Europas länder skall enligt Ålförordningen och Vattendirektivet hjälpas åt att rädda ålen. Sveriges regering har pausat miljöprövningen av vattenkraften. Under tiden stinker högarna av akut hotad, ruttnande ål vid de svenska vattenkraftverken. Förutom vid Hertings kraftverk där vandringsfisken har fått fria vandringsvägar.
Det är hög tid att vi tar vara på denna kunskap och räddar våra vandringsfiskar från en plågsam död med förruttnelse och nedbrytning vid svenska vattenkraftverk.
