Sveriges regering har avsatt 15 miljoner kronor för att internationell expertis under tre år 2022, 2023 och 2024 skall utvärdera den svenska förvaltningen av Europeisk ål (Anguilla anguilla). FORMAS har fått uppdraget att genomföra utvärderingen.
Ålen är akut hotad och försvinner från de svenska vattendragen. När man skall förvalta en resurs är det centralt att man vet storleken på resursen. Var den 300 000 eller var den 60 miljoner innan den började försvinna? Vad var orsaken till försvinnandet och vilka åtgärder kan och bör vidtas för att återfå resursen?
Ålyngel vandrar in till hundratusentals svenska sjöar och 50 000 mil rinnande vattendrag. Ledande svenska ålforskare (Wikström/Åström) anger att det årliga behovet av ålyngel för att fylla dessa ålbiotoper är ca 118–360 miljoner invandrande ålyngel. Energiforsk rapporterar att ca 20% av ålynglen överlever till utvandrande blankålar. Det innebär att den naturliga, årliga produktionen av vandrande blankålar från Sveriges inlandsvatten var 37–72 miljoner blankålar.
Den svenska ålförvaltningsplanen (ÅFP) anger att Sveriges årliga, ursprungliga, jungfruliga produktion av blankål var 300 ton eller vid en vikt av ca 1 kg ca 300 000 blankålar. Kan detta vara rimligt? Vilken ålresurs är det Sverige skall förvalta?
Två kraftbolag har rapporterat från sin ålyngeluppsamling under 1930-40 talet i Göta Älv vid Olidan och i Lagan vid Laholm. Under en sommar kunde de samla in 5 miljoner (Olidan) resp. 1,3 miljoner (Laholm) ålyngel vid dessa två kraftverksdammar, vilket tillsammans gör 6,3 miljoner ålyngel. Enligt Energiforsk överlever ca 20% till vuxen blankål vilket innebär att de ålyngel som lyftes förbi dessa två uppsamlingsställen gav en produktion av 1 260 000 blankålar eller vid en vikt av ca 1 kg/st 1 260 ton. I Sverige finns över 2100 kraftverksdammar. Detta ger en hint om Sveriges centrala roll som produktionsområde för europeisk ål.
Danska ålforskaren Kim Aarestrup har också synpunkter på den svenska ÅFP:s uppskattning av vårt ålbestånd. Kim säger till SVT att i Danmark räknar man att deras historiska ålbestånd årligen låg på 1110 ton i sjöar och rinnande vatten – alltså tre gånger mer än vad ÅFP anger för Sverige. Samtidigt är Sverige ungefär tio gånger så stort som Danmark och ett av världens sjörikaste länder. Enligt Kim Aarestrups uppskattning bör Sverige ha omkring 30 gånger högre siffra än Danmark.
Bolagen har en frivillig överenskommelse med myndigheterna att de skall vidta åtgärder som motsvarar att de räddar 40% av den ursprungliga ålproduktionen förbi kraftverken. Kraftbolagen är ofta genom ålplaner befriade från att vidta de åtgärder för ålynglens vandring som man är ålagd genom vattendomar. 70% av utvandrande blankål beräknas i medeltal omkomma vid varje kraftverkspassage.
Eftersom ÅFP kraftigt underskattar den svenska ålproduktionen blir kraftbolagens åtgärder otillräckliga. Deras omflyttning av ålyngel och deras lastbilstransporter av blankål åtgärdar endast en bråkdel av de skador de orsakar.
Åtgärder är lika enkla som självklara: fria vandringsvägar för ålyngel uppströms till sina uppväxtområden samt fria vandringsvägar för blankål nedströms till sina lekområden i havet. Vid Hertings kraftverk i Falkenberg öppnades Hertingforsen och ett fisksäkert betagaller installerades framför kraftverket. Alla vandringsfiskar kan nu vandra fritt.
Internationell expertis kan åka till Hertings kraftverk i Sverige för att se en praktisk lösning på den svenska ålförvaltningen som de är tillsatta för att utvärdera.