2021-11-20 Debattens vågor har gått höga bland forskarna var den Europeiska ålen har sitt hem. Ålens liv beskrivs fortfarande dels med skrönor och dels med mer vederhäftig forskning.

Förr hävdade de lärda att ålen kunde gå på land och äta gräs och ärtor. Vissa strömningar hävdar i dag att våra inlandsvatten inte haft en betydande ålproduktion. Därför behöver man inte åtgärda artificiella Vattenfall och dammar som hindrat ålens vandringsvägar. Då behöver man inte återställa den rikliga ålproduktionen i alla våra inlandsvatten. Denna ”skröna” har nu en gång för alla punkterats av Sveriges ledande ålforskare vid SLU: Slutreplik: Inlandsvattnen livsavgörande för ålen – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Läser man om ålens utbredning från ex. ansedda Fish Base ser man att det finns rikligt med noteringar av ålförekomst i inlandsvattnen, så även i våra norrländska älvar. Kombinerar man det med SMHI:s dammregister med över 10 000 svenska dammar och över en miljon Europeiska dammar (källa AMBER) behöver man inte vara forskare för att förstå målkonflikten.

Riklig ålförekomst noterades redan av Carl von Linné på Skånska resan 1749 från Råbelövsjön i närheten av Kristianstad där man kunde fånga 200-300 blankålar om morgonen. Sverige har 119 huvudvattendrag där åarna har en längd av ca 192 000 km och över 100 000 sjöar. Alla dessa vatten var inte bara livsavgörande för ålen – ålen var även en viktig del i inlandsvattnens fungerande ekosystem som gav ekosystemtjänster. ”Förlusten av laxfisket var stor när kraftverken byggdes på 1900-talet” säger en laxfiskare ovanför Ätrafors i Ätran där han hade årliga inkomster överstigande 100 000 kronor från laxfisket. Men han tillägger: ”Men förlusten av ålfisket var mycket större”. Det är dessa tillgångar som håller på att gå förlorade för naturvård, landsbygdsutveckling och turism.

Nu skall svenska avrinningsområden omprövas med vattendirektivet, ålförordningen och modern miljölagstiftning som grund. Den svenska vattenkraften producerar ca 65 TWh el. Maximalt 1,5 TWh av dessa skall avsättas för att gynna miljön. Produktionen får inte minska till mer än 63,5 TWh. De svenska inlandsvattnen producerade ca 65 miljoner blankålar årligen före kraftverksepoken. De sex största elbolagen har ett ”frivilligt” åtagande att inte fler än 60% av blankålarna skall omkomma i deras turbiner…… kanske kan ”modern miljölagstiftning” ändra detta så att ålen som funnits i 30-70 miljoner år får en chans att överleva. Och att ålyngeln får dörrarna öppnade till sitt hem i inlandsvattnen.

Vad säger ålen själv om saken? Lyssna här ca 1:40 in i inslaget!

2021-11-12 Ålen i Ätran är i akut behov av hjälp. Ålplan Ätran har sedan länge spelat ut sin roll. SVT:s program ”Uppdrag Granskning” och ”Fiskarnas rike” visade med all önskvärd tydlighet situationen för ålen i Ätran. Vad vi nu behöver är akuta åtgärder och en modern förvaltning av ålen i Ätran.

Ätrans vattenråd skriver i sin ”Historik för Ätrans vattenvårdsarbete” ”redan 1970 ansåg fiskeriexperter att om ej särskilda åtgärder vidtages i vattendraget kommer ålförekomsterna inom Ätrans övre vattensystem att upphöra inom en relativt nära framtid”. Nu efter 50 år är vi där och situationen för ålen är akut. Läs mer här.

Ätrans vattenråds styrelse och medlemmar skall den 24–25 november träffas två dagar och diskutera ”Tankar kring framtida projekt för att bevara värden och öka livskraften hos ekosystem och samhälle” samt ”Vad skall styrelsen ta med sig till nästa verksamhetsår?”. Vad vore då mera lämpligt att diskutera än en revidering av Ålplan Ätran vars bäst före datum gick ut för 40 år sedan?
Varför behöver då ”Ålplan Ätran” en översyn?

På 1980-talet bildades ”Ålplan Ätran” en överenskommelse mellan Kraftbolag, Länsstyrelse och Fiskerättsägare. I stadgarnas §2 kan man läsa att dammägarna ”skall inköpa och utplantera ålyngel i Ätrans vattensystem enligt en fastställd plan. Som kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de ålägganden vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”. Kostnaderna är enligt bilaga 2 i 1998 års penningvärde 45 612 kronor att dela på ett 30-tal dammägare och kraftbolag. I dagsläget kostar ett ålyngel ca 5 kronor.

Men det handlar inte enbart om ekonomi. Det handlar också om bevarad ekologi, etik, konnektivitet och kommunikation. Från början fanns bestämmelser om Kungsådra för fiskens fria vandring men denna möjlighet försvann. Den ersattes av vattendomar som ibland innehöll skyldighet att hålla ålyngelledare för ålen. Så var fallet vid ett drygt 90-tal dammar i Ätran. Dessa skyldigheter togs utan rådighet bort av Ålplan Ätran.

Enligt publikationen ”Ål i Ätran” är dagens ålproduktion i Ätran beräknad till ca 5000 blankålar som försöker vandra mot Sargassohavet för lek. Läs publikationen här. Ingen vet den ursprungliga produktionen men ålinsamlingar i närbelägna Lagan visar på en årlig uppvandring av över en miljon yngel på 30-talet. Elforsk beräknar en överlevnad på ca 20% till blankål varför de större västkuståarna vardera torde ha haft en årlig utvandring av över 200 000 blankålar.

Ålen är akut hotad och ICES råd 2021-11-04 är att skador orsakade av vattenkraft, pumpstationer och föroreningar som minskar produktion och lekvandring av ål skall reduceras till, eller hållas så nära noll som möjligt under 2022. ICES råd är också att helt förbjuda fångst av glasål. Man lämnar dock en möjlighet kvar för utsättning av glasål om framtida vandring av blankål är säkrad. Källa: ICES Advice 2021 – ele.2737.nea Läs hela ICES råd här.

Ålplan Ätran behöver nu akut revideras och anpassas till dessa nya förutsättningar. Allvaret i situationen har klart framgått i SVT:s program Uppdrag Granskning. För att understryka allvaret bifogas en aktuell bild från gårdagens situation vid ett av Ätrans kraftverk.

Debatten fortsätter medan laxen och ålen dör…..
Läs ytterligare en artikel i Alltinget Laxen och ålen fortsätter att vandra mot döden – i tystnad – Altinget – Allt om politik: altinget.se

2021-11-05 Ålens liv fascinerar. Ålen vandrar 800 mil från Sargassohavet till Sveriges västkust och flertalet skulle växa upp i Sveriges inlandsvatten. Ålen är en katadrom fiskart vilket betyder att den fortplantar sig i havet och växer upp i sötvatten.

Fem ledande ålforskare vid SLU, skriver i en debattartikel 2021-11-02 i Altinget:
”Sett över utbredningsområdet är inlandshabitatet det absolut viktigaste för uppväxande ål. Ålyngel dör i tonvis i europeiska floder för att de inte kan vandra vidare uppåt. Därtill dör tonvis av ål i europeiska vattenkraftverk”.  Återskapa ålens livsmiljöer och minska dödligheten i vattenkraftverk – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Vi seniorer minns hur rikligt ålfisket var för över 50 år sedan. Ålkistor i alla små bäckar kunde ge 60–100 enkilos ålar per natt. I Kungliga bibliotekets tidningsarkiv finns många annonser där inlandets fastigheter såldes med tillhörande ålfiske! Före kraftverksepoken var ålfisket i våra inlandsvatten en mycket viktig ekonomisk resurs. Nu ser vi hur ålarna omkommer vid kraftverken. Tack till SLU:s forskare som lyfter frågan att fria vandringsvägar och tillgång till rätt sötvattenshabitat är avgörande för lax, ål och andra vandringsfiskar.

Tre forskare från Östersjöcentrum svarar forskarna från SLU på Debattsidan i Altinget. De anför att: ”det stora flertalet ålar som når Sverige för egen maskin vandrar inte självmant långt upp i våra vattendrag utan växer upp vid kusterna”. ”Den snabbaste, lättaste, billigaste och mest gynnsamma åtgärden för ålens överlevnad i Sverige vore därför att omgående stoppa allt ålfiske”. Falskt narrativ att ålens öde vilar i kraftbolagens händer – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Kraftbolagen i Sverige har byggt ca 2100 kraftverk och dammar som stoppar all invandring av ålyngel och dödar all utvandring av blankål. I Europa finns enligt AMBER över 1 miljon dammar! Vid Olidans kraftstation i Göta älv samlades vissa år på 1930-talet in över 5 miljoner ålyngel (Källa Länsstyrelsen). I Lagan samlades vissa år in över en miljon vandrande ålyngel. Ålynglen behöver fria vandringsvägar.

Östersjöcentrum menar att det skulle vara skillnad på hur ålen reagerar på dammar i Spanien, Frankrike och Sverige: ”I Biscayabukten dör stora mängder ål varje år på grund av vattenkraftsutbyggnad i spanska och franska floder, som hindrar dem från att simma upp till lämpliga uppväxtmiljöer. Men så är inte fallet i Sverige. Det stora flertalet ålar som når Sverige för egen maskin vandrar inte självmant långt upp i våra vattendrag utan växer upp vid kusterna”. Östersjöcentrum drar dock något ambivalent slutsatsen: ”det råder ingen tvekan om att svensk vattenkraft behöver miljöanpassas, bland annat genom att anlägga fiskvägar förbi kraftverken”.

Ålforskarna från SLU menar att om ålbeståndet skall restaureras långsiktigt och hållbart måste ålen få fria vandringsvägar till och från sina tidigare uppväxtområden i sötvattnen. För oss som levt med ålarvet och läst Ålevangeliet är kravet på fria vandringsvägar en hållbarlösning så att ålen naturligt skall kunna fullborda sin livscykel och överleva. Ålen måste få tillgång till sina uppväxtområden och inte stängas ute! Hertingprojektet är ett gott exempel där kraftbolaget ordnat fri vandring och räddat ålens livsmiljöer.

Andelen blankål som dör i kraftverken har redovisats av Jordbruksverket i Sveriges förslag till ålförvaltningsplan. Källa Jordbruksdepartementet 2008-12-09 Jo2008/3901. När kraftverken började byggas i början på 1900-talet var dödligheten av antalet naturligt invandrande ål mångdubbelt större och ledde till en 90-99% ig minskning av ålbeståndet. Nu dör även de utsatta ålarna.

Vi får aldrig glömma att inlandets produktion av ål och framför allt av stora ålhonor varit bärande för det svenska bidraget till produktionen av europeisk ål. I Åsebokrönikan kan Du läsa om redaktörens egna upplevelser med ålen i Storasjön. Här får Du också insikt i en domstolsförhandling om ålfisket vilken tilldrog sig i slutet på 1940-talet. Läs mer här.

Debatten fortsätter medan laxen och ålen dör…..
Läs ytterligare en artikel i Alltinget Laxen och ålen fortsätter att vandra mot döden – i tystnad – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Slutreplik i Altinget: Inlandsvattnen livsavgörande för ålen Slutreplik: Inlandsvattnen livsavgörande för ålen – Altinget – Allt om politik: altinget.se

2021-10-08 I dag lanseras ett projekt för att öppna stängda älvar i hela Europa.

I Europa finns över 1,3 miljoner registrerade dammar så behovet är stort. Dammar påverkar forsande habitat negativt och är bl.a. orsaken till att den europeiska ålen nu är akut hotad. I Sverige är i princip alla uppväxtområden stängda för vandrande ålyngel. Om yngel transporterats uppströms dör alla ålar 20 år senare i kraftverkens turbiner och galler på sin bröllopsvandring till Sargassohavet.

Ätran är ett exempel på stängda vandringsvägar för fisken. Byggnation av kraftverksdammen vid Ätrafors innebar att laxens vandring stoppades. Enligt Fiskeriverkets utredning orsakar dammen en årlig förlust av 34 500 laxsmolt enbart vid kraftverket. Dessa skador har aldrig kompenserats.

Ätran är också ett exempel på att stängda vandringsvägar kan åtgärdas. Vid Hertings kraftverk i Falkenberg har dammen rivits och den naturliga åfåran återställts. Kraftverket har försetts med ett fisksäkert galler. Vandringsfiskarna har fått fria vägar och forsen brusar efter 70 års tystnad.

Nettouppvandringen av laxfisk i Ätran har ökat från i medeltal ca 2 400 till ca 4 100 per år efter återställningen av Hertingforsen. För lax ökade nettouppvandringen från ca 1 700 till 3 000 och för öring från ca 700 till 1 000.

Sverige har avsatt 10 miljarder i Vattenkraftens miljöfond. Pengarna är tänkta att användas till att modernisera gamla vattendomar så att de blir mer miljövänliga. Falkenbergs kommun har fått 1 miljon kronor för att ordna fri fiskvandring i Stockån.

Man kan säga att nu våras det för vandringsfisken. Det finns pengar att öppna upp alla stängda vattendrag. Hertingprojektet visar hur man kan agera för att snabbt öppna upp vandringshindren.

Läs mer om Open Rivers Programme här.

2021-08-20 Löften fanns att laxen skulle få fri vandring. En miljon kronor avsattes redan för sex år sedan. Nu stångar laxen sig blodig i sina försök att nå sina forna jungfruliga lekplatser i Stockån vid Okome.

Falkenbergs kommun fick en miljon kronor i bidrag redan 2015 för att ordna fria fiskvägar för laxfiskar, nejonögon och ål vid Stockån i Okome. Naturnytt fick en försäkran från kommunen att 2021 var året det skulle ske. Leken skulle nu kunna ge upphov till tusentals nya laxsmolt årligen!

Kommunens kalkdoserare uppströms vid Pukasjöhultsvägen skulle nu verkligen ge full valuta för långvariga naturvårdsinsatser.

Skådespelet med hoppande och sönderslagna laxar fortsätter tills någon tar ansvaret och använder den avsatta miljonen till fri fiskvandring så som det var tänkt. Vän av ordning frågar sig om den beslutade miljonen nu har använts till något annat ändamål eller om den måste betalas tillbaka till bidragsgivaren?

Lyssna på SVT:s inslag 2021-09-23 här:

Kommunens svar på kritiken: ”Vi har haft en flyktingkris och en pandemi” | SVT Nyheter

Länsstyrelsen missnöjd – kommunen har inte följt tidsplanen | SVT Nyheter

Falkenberg fick en miljon för att hjälpa laxen – inga åtgärder efter sex år | SVT Nyheter

2021-08-08 Ingen kan ha undgått det rödvita fartyg som ligger förtöjt i Glommens hamn.

Det är ärevördiga fisketrålaren Albert 267 av Urk i Nederländerna som blev omdöpt till Gerd 53 av Simrishamn för att tråla torsk i Sverige. Nu ligger båten sedan två år som ”spökskepp” i Glommens hamn.

Vän av ordning frågar sig kanske varför så är fallet. Hallands Nyheter har i en artikel från juli i år förklarat att båten har strandats i Glommen i väntan på att torskfisket öppnar igen i Östersjön. Och torskfisket i Kattegatt har upphört av den enkla anledningen att här finns numera ingen torsk att fånga. Så blev båten avställd i Glommen.

Men då undrar vän av ordning om det går att fiska torsk med en ”spökbåt”. Jo, se förklaringen är den att Gerd (eller är det Mercy?) har tillstånd att fiska torsk och därför är hon nu en ”kvotbåt” som belägrar hamnen i Glommen. Vi får inte göra oss av med båten för då blir vi av med tillståndet att fiska torsk säger en av delägarna. Men ärevördiga Albert som bytte namn till Gerd har nu bytt namn till Mercy. Vi kan inte utreda vem eller vilka det är som kommer att bli tilldelade den eftertraktade torskkvoten, det är en annan historia.
Vi får dock hoppas att det inte är ”spökgarn” som skall användas om fisket återupptas.
Läs mer om spökgarn här.

2021-08-08 Falkenberg Herting Rotaryklubb berättade i dag om spökgarn i Glommens hamn.

Gammal och ung hade samlats i Glommens hamn och lyssnade till Bo Weiland från Falkenberg Herting Rotaryklubb som med inlevelse berättade om spökgarn varvat med musik. Klubben spider på detta sätt kunskap och ambitionen är att förbättra miljön utanför vår kust. Läs mer här.

”Projekt Spökgarn” är tyvärr ingen saga utan en sann historia där det totalt i värden förloras 640 000 ton spökgarn varje år! Svenska fiskare förlorar endast i Östersjön 165 km garn varje år. Dessa garn hänger som spöklika draperier och fångar fiskar i 20 år eller mer. Fiskar som dör en plågsam död och inte kommer till användning.

På plats i Glommen fanns även representanter från Hallands Kustvattenråd, Ätrans vattenråd och Falkenbergs kommun. Det är viktigt att alla samarbetar för att värna om havsmiljön. Kommunens ekolog tog även tillfället i akt att informera om invasiva växter i kommunen.

Lite längre bort i hamnen låg det ett spökskepp förankrat. Det är en annan hitoria som du kan läsa mer om här.

2021-08-02 Ätranlaxen är en viktig resurs som vi fått att förvalta till kommande generationer. Antal laxar som vandrar upp i Ätran för att leka har nästan fördubblats sedan det blev fria vandringsvägar vid Herting.

Destinationsbolaget har hand om Falkenbergs laxfiske och Ätrans Sportfiskeförening står delvis för tillsynen.

I dagens Hallands Nyheter kan man läsa om att det varit höga temperaturer i Ätran vilket påverkar laxens överlevnad. Läs mer här. Ett ”problem” med detta är hur fiskaren skall gå tillväga om man släpper tillbaka fångad lax. Projektledaren Johan Bengtsson på Destinationsbolaget och ordföranden i Falkenbergs Sportfiskeförening gör båda ett fint jobb för Ätranlaxen och båda menar att vi skall vara rädda om laxen och hantera den med respekt. Johan menar att det mer är upp till den enskilda sportfiskaren medan Morgan menar att det skulle kunna vara ett förbud för ”Catch and release” vid höga vattentemperaturer. Under 2021 kan man se av fångstrapporterna att ”problemet” totalt gäller fyra (4) laxar. Måhända att det gäller några fler som inte rapporterats. Bra rekommendationer för återutsättning finns på Falkenbergs laxfiskes hemsida, läs dem här.

Sommaren 2021 har varit varm vilket också gett höga vattentemperaturer i Ätran. Temperaturen i vattnet ökar ytterligare när det framrinner lite vatten på grund av att kraftbolaget korttidsreglerar vid Ätrafors. Länsstyrelsen skriver i sin bevarandeplan 2013: Efter utbyggnaden i Ätrafors 1918 har den totala produktionen av laxsmolt (icke könsmogen ung lax som migrerar till havet) i Ätrans huvudfåra minskat kraftigt från ca 70 000 laxsmolt/år innan utbyggnaden till uppskattningsvis 9000 laxsmolt/år efter utbyggnaden (Sjöstrand 1998). Sjöstrand anger också att det årligen dör 34 500 laxsmolt enbart p.g.a. korttidsregleringen.

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Falkenberg beslutade 2015-12-08 att man mot en ersättning av en miljon kronor från Länsstyrelsen, skulle genomföra fria fiskvägar för laxen vid Stockån i Okome. Läs beslutet här. Detta beräknas ge ett årligt tillskott av ca 6000 laxsmolt till Ätran. Laxen väntar fortfarande på åtgärden.

Vi förväntar oss nu att de som har ansvaret för Ätranlaxens förvaltning inte ”silar mygg och sväljer kameler” utan samverkar för att förbättra laxens situation i Ätran. Då är ytterligare en fördubbling av Ätrans laxbestånd ett realistiskt mål.