2017-10-10 De ideella organisationerna har nu en kampanj för att vi skall rädda den hotade ålen. Och det är hög tid då endast 1% av ålbeståndet överlevt, trots EU:s åldirektiv!

Sveriges Sportfiske och Fiskevårdsförbunds kampanj kan du läsa mer om här. Svenska Naturskyddsföreningens kampanj kan du läsa mer om här.

Havs- och vattenmyndigheten skriver på sin hemsida att det generellt råder ett förbud att fiska ål. Läs mer här. Läser man vidare upptäcker man att det är tillåtet att fiska ål i merparten av alla sötvattensområden där ål tidigare växt upp! Se bilaga 6 i Fiskeristadgan här. Ålfiske är endast förbjudet i Västerhavet och nedströms tredje vandringshindret. 

 Sverige har också tagit fram en förvaltningsplan för ål. Den är en katastrof för Sveriges ålbestånd. Planen säger att den möjliga ålproduktionen i Ätran är 1878 ålar. Då ålproduktionen i Ätran är så liten föreslås här inga åtgärder utan endast frivilliga åtgärder för ålen i Göta Älv och Lagan på svenska västkusten. Ålplanen kan läsas här. 

Tänk tanken att man bestämt att skydda elefanten endast i två områden där den är vanligast! Och i dessa områden skulle det dessutom vara frivilligt att följa reglerna. I övriga områden skulle elefanterna stängslas ute. En dylik förvaltningsplan skulle vi nog reagerat mot i Sverige.

Publikationen ”Ål i Ätran” dokumenterar att nuvarande produktion av ål i Ätran är minst 5000 ålar per år, vilket alltså är mer än dubbelt så många som förvaltningsplanen anger var möjligt i Ätran innan det fanns några kraftverk!

Legendariske laxfiskaren Botel och hans far metade lax i Yngered och Boa ovanför Ätrafors i Ätran innan kraftverken byggdes. De sålde fångsten ett bra laxår för 3000 kronor. Detta var 1904 och motsvarar i dagens penningvärde (KPI) drygt 180 000 kronor.

Botel säger i en intervju att förlusten av ålfisket var mycket större! Han ger exempel på att vid deras fädernegård fångades 80-90 ålar per natt i bäcken från Skärsjön (Boa). I ett ålfiske i Högvadsån fångades 800 ålar per natt. I ett ålfiske vid Mölneby (Fegenområdet) kunde fångas 1000 ålar per natt!

Den svenska förvaltningsplanens uppskattning av hela Ätrans potentiella ålproduktion till  1878 ålar skulle nog gett Botel ett gott skratt då han visste att det kunde vandra så många ålar i tre ålfisken under en natt! 

I Ätran är kraftbolagen befriade från att hålla ålyngelledare och fisksäkra ålgaller för utvandrande ål. (Se bilden ovan från Yngeredsfors 2017-09-06).

Som kompensation för denna förlust fångas ålyngel i England eller Frankrike. Dessa sätts ut i Ätrans vattensystem av kraftbolagen genom Ålplan Ätran. Det är en kompensation så att fiskerättsägarna kan fiska på dessa ålar eftersom de ändå dör vid kraftverken på sin väg till lekområdena i Sargassohavet. Kanske en klen tröst för fiskerättsägaren men en katastrof för ålens överlevnad.

Hur denna förvaltning får förekomma år efter år är obegripligt! Vi har bara ett gemensamt europeiskt ålbestånd som leker i Sargassohavet och dessa ålar sprider sig till alla länderna! Hur kan man då tro att det är OK att utrota ”Engelska” ålyngel i Sverige? Och att det ger alibi till att utestänga hundratusentals ålyngel från sina uppväxtområden?

Om inte den europeiska ålen skall försvinna från Ätran för gott och som art från jorden, måste vi ta hand om denna naturresurs innan det är för sent! Då är enda alternativet säker vandring för ålyngel och lekvandrande ål! Lösningar med bästa möjliga teknik (BMT) har presenterats bl.a. i Hertingprojektet. Save Our Silver eel!

2017-09-22 Journalisten Simon Parker besökte i dag Hertingforsen i Falkenberg där han blev guidad av Firma Ingemar Alenäs.

Simon spelar in en TV produktion om hur han upplever den skandinaviska naturen när han transporterar sig på cykel genom landskapet från Nordkap till Smygehuk och träffar den lokala befolkningen.  Nu har han kommit till laxens landskap Halland på svenska västkusten som har över 20 åar med Atlantlax. Liksom engelsmännen för 130 år sedan besöker Simon den främsta av vildlaxens uppväxtområden i Ätran vid  Herting och Nydala i Högvadsån. Här får han fysiskt greppa laxen och hjälpa den förbi Nydala på sin vandring uppströms till sina jungfruliga lek- och uppväxtområden. Laxens resa har gått hit från Grönland och Färöarna och är liksom Simons resa imponerande!

Vi får hoppas att han har samma omdöme om Falkenberg som sina engelska föregångare: ”of all the friends we brought with us there is not one who dosen´t think of Falkenberg as sort of an earthly Paradise!……. and it is a place to dream of when one wants to be very happy!”

Vi önskar Simon och laxen lycka till på färden och hoppas att de snart återvänder till Hertingforsens brus som beskrivs sålunda av Wilkinson 1884 ”its´ rapids among granite rocks not only delight the eye but have an exquisite music that brings peace and rest to a warn-oute Londoner!”

Intervju med lokalpressen, Läs mer här HN

2017-09-18 Vi kunde i fredags berätta om den största öringen någonsin i Nydala. 98 cm och 9,7 kg var de imponerande måtten.

Berit Möller kan i dag berätta flera fantastiska och sanna fiskehistorier från Nydala! Den stora öringhanen fick i dag följe med en öringhona på ca 80 cm som lyftes över dammen!

Berit berättar också historien om laxsmolten som hon märkte den 17 april 2013. Hon kom tillbaka till Nydala efter två havsår den 18 september 2015 och var då 79 centimeter lång. Och döm om Berits förvåning i dag den 18 september 2017 när samma laxhona återigen på årsdagen för två år sedan fångades i laxfällan vid Nydala!

Nu kan vi bara spekulera i hur många historier vi kommer att få höra om öringen och laxen i Ätran i framtiden. Men en sak är säker. Fiskarna kan nu vandra fritt vid Hertingforsen på ett sätt som de inte kunnat göra på 70 år! Och det märks tydligt på den mer naturliga fiskvandringen vid Nydala kvarn!

Se filmen som visar laxlyft vid Nydala här

2017-09-16 Yngeredsfors kraftverk. Fiskar som hamnar bakom galler vid kraftverken är dömda. Därefter skrapas de upp med gallerrensaren tillsammans med löv och annan bråte.

Tio dagar tidigare fanns andra dömda individer vid Yngeredsforsanhaltens galler… Läs mer här.

2017-09-15 – Den största öringen vi sett! Fy f-n! Det var några av kommentarerna när Berit och Sven-Erik lyfte över den största öringen någonsin. Och då har de kollat öring i fällan vid Nydala i Högvadsån sedan 1954!

Längd 98 cm Vikt 9,7 kg var de imponerande måtten för denna lekfärgade öringhanne!

Det stora lyftet övervakades av Hans Schibli miljöövervakare på Länsstyrelsen i Halland. Han var mäkta imponerad över denna stora västkustöring.

Fångsten var inte helt oväntad. Hertingprojektet innebär att utlekta laxar och öringar nu kan vandra fritt ut i havet och fritt i älven.  När de som denna öringhanne återkommer som flergångslekare har de uppnått en ansenlig storlek. Tidigare har dessa fiskar hindrats av dammen under 70 år i sin vandring! Nu har de fri lejd! Fler laxar passerar en längd av 100 cm och flera öringar på över 80 cm återkommer för att leka. Dessa stora fiskar är extremt värdefulla genetiskt och även för sportfisket. Tack vare Hertingprojektet kan nu öring- och laxbestånden ha en mer naturlig utveckling i Ätran!

Laxauktion i Falkenberg 1892, en målning av Robert Lundberg
Tavlan är ett av många konstverk som finns i Falkenbergs stadshus, och kanske den som väcker mest beundran och intresse. Intressant är storleken på de auktionerade laxarna 1892! Att storleken minskade när kraftverket under 70 år 1944-2013 tog död på merparten av besorna, har fallit i glömska. När vi nu ser att storleken blir mer naturlig påminns vi om ätranlaxen i ”forna tider”!

Klicka på tavlan för att förstora! 
Laxtavlans öde Läs här

Artikel i FJ
Artikel i FishEco
Artikel i HN

PS Ems Herrgård skriver nu på sin hemsida att man avslutat årets fiske efter havsöring. Man har ett fiske efter havsöring som är i världsrekordklass med en största öringhane på 96 cm. Öringen från halländska Högvadsån slår årets rekordöring från Emån med två centimeter! Öringen togs i fiskfällan i Nydala och fick friheten åter för att delta i höstens lek. DS

Text och bild Ingemar Alenäs

2017-09-06 Ätran vid Yngeredsfors. De senaste dagarnas regn gör att ålen startat sin långa vandring till Sargassohavet. Ålhonorna har under 15-20 år växt sig starka och nu är det dags att använda sina naturkrafter. Och sörja för ålens fortlevnad.

Men för dessa tre ålhonor på mellan 1 och 2 kilo slutade resan vid Yngeredsforsens kraftverk. De fastnade på gallret vilket man kan se på kraftiga gallermärken. Sedan rakades de upp med löv och annan bråte. Alla stora ålar går här samma öde tillmötes.

De får aldrig chansen att komma till den fisksäkra passagen nedströms vid Hertings kraftverk. Och vandra vidare mot sina lekområden i Sargassohavet.

Om det stämmer som man säger att 30% av ålarna överlever varje kraftverkspassage krävdes det att 370 ålar startade från Fegensjöarna för att dessa tre ålar skulle nå Yngeredsfors. (Passage av kraftverken vid Mölneby, Skåpanäs, Skogsforsen och Bällforsen.)

Tre miljoner kronor satsas på hållbara lösningar för vattenkraft och ål under åren 2016, 2017 och 2018. Läs mer här