Alla inlägg av ingemar

1. Naturnytt

hyggesbruket ger utsläpp i Canada och Sverige

2020-01-07 i en ny rapport beskrivs klimateffekterna av kalhyggesbruket i Canada. Amerikanska forskare säger sig chockade över ett utvecklat lands skogsbruk. Läs mer här.

Som varnande exempel nämns att det årligen avverkas 273 000 hektar skog i British Columbia i Kanada som totalt har 60 miljoner hektar skog. I rapporten sägs att avverkningens bidrag till utsläpp av växthusgaser är lika stora som delstatens sammanlagda officiella koldioxidutsläpp som uppgår till 64 miljoner ton.

Hur ser det ut om man jämför dessa katastrofala data med Sveriges skogsbruk? Sverige avverkar en betydligt större andel av sin skog än vad som görs i British Columbia! I Sverige avverkas årligen 200 000 hektar skog av våra 23 miljoner hektar. Detta är nästan dubbelt så stor andel av skogen jämfört med skräckexemplet från Canada.

Hur bidrar då denna kalavverkning till Sveriges utsläpp av koldioxid?Med samma uträkningsmodell som i Kanada innebär det utsläpp på nära 50 miljoner ton varje år. Det är lika mycket som de samlade utsläppen från Sveriges industri, el, värme, jordbruk, inrikes transporter, arbetsmaskiner och avfall enligt Naturvårdsverkets beräkningar 2018.

Kalhyggesbrukets största negativa effekt är dock att den utarmar den biologiska mångfalden och den långsiktiga förmågan till stabila ekosystem med långsiktig produktion av ekosystemtjänster. Särskilt som det oftast kombineras med monokulturer av granskog.

Kalhyggesbruket är också en av de starkast bidragande orsakerna till kvicksilversvartlistningen av tusentals svenska sjöar och vattendrag. Denna fråga är fortfarande aktuell men har sopats under mattan när allt handlar om C02. Gravida kvinnor och barn bör fortfarande inte äta gädda från svenska insjöar.

Slutsatsen är att det finns all anledning att se över det svenska kalhyggesbruket för både naturens och vårt eget välbefinnande.

1. Naturnytt, 2. Vattenblänk, Laxens år 2019

Förra Decenniet 2010 och det nya decenniet 2020

2020-01-03 Nu summeras det förra decenniets händelser. Hertingforsens öppnande 2014-04-01 finns med i krönikan av Hallands Nyheter. Läs mer här.

Kung Carl XVI Gustafs invigning av Hertingforsen är enligt HN en av decenniets tio stora händelser i Falkenberg. Detta är inte heller någon ”flyktig” nyhetshändelse utan effekterna är bestående långt in i detta sekel.

Vad har då förändrats i och med öppnandet av Hertingforsen? Den 70-åriga skogen avverkades i den gamla torrfåran. Dammen sprängdes och Hertingforsen återuppstod. Nu kan man vandra ”Kungastigen” ca 1,2 kilometer och njuta av forsens natur.

Strömstaren kan ses dyka efter nattsländelarver s.k. ”husmaskar” i Hertingforsen.

Här lever nu forsens fåglar, forsärla, strömstare och kungsfiskare. Miljontals sländor kläcks årligen och dansar över forsen. De utgör föda för ca 30 000 nya laxyngel som varje år finns i forsen. 3 000 ålyngel kan här börja sitt 20-åriga sötvattenliv innan de skall vandra tillbaka till Sargassohavet för att leka.

Vandringsfisken kan nu passera ostört utan att skadas i kraftverkens turbiner eller rensgaller. Lax, havsöring, ål, havsnejonöga, färna och majfisk är några av alla de arter som nu fått fria vandringsvägar till sina lek- och uppväxtområden.

En webbkamera filmar vandringsfiskarna och därför vet vi att antalet vandrande laxfiskar i Ätran har ökat från ca 2000 till ca 4000 efter det att Hertingforsen öppnades.

Därför kan vi nu med tillförsikt gå in i nästa decennium 2020-talet. Ätrans Nedre Fiskevårdsområde har fått 445 000 kronor för att göra en ny förvaltningsplan för Ätran! Falkenbergs kommun har fått 1 miljon kronor för att öppna stängda vandringsvägar för ätranlaxen i Stockån! Vattenkraftens Mijöfond har avsatt 10 miljarder för miljöåtgärder vid vattenkrafverken. Åtgärder vid Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäsforsen har potential att ge hundratusentals extra laxar i Ätran!

Hertingprojektet har visat vägen för hur vi kan ta hand om våra forsande miljöer och vandringsfisken! Välkomna att vandra i Kungens fotspår, och varför inte beställa en guidad tur och lära mer om vår unika Hertingfors? Läs mer här.

1. Naturnytt, 2. Vattenblänk, Laxens år 2019

Världsarven revideras Ätran en värdig kandidat?

2019-12-30 En ny strategi för de svenska världsarven har nu tagits fram. Grimeton är det enda Halländska kulturarvet som ingår. Läs mer här. I hela Sverige finns 15 världsarv men endast två naturarv är representerade, Laponia och södra Ölands odlingslandskap.

Regeringen gav för två år sedan Riksantikvarieämbetet i uppdrag att ta fram strategin som nu är publicerad. Läs strategin här.
Enligt strategin skall ett världsarv ha: ”Särskilt stort universellt värde och de tre benen: 1. kriterier 2. autenticitet och integritet samt 3. skydd och förvaltning”.

Aktörerna efterfrågar en tydligare riktning och målformulering för världsarvsarbetet än vad det funnits tidigare. Därför behövs tydliggöranden om vad världsarvsarbetet syftar till och vilken ambitionsnivå som gäller för arbetet i förhållande till annat natur- eller kulturarv. Världsarvsarbetet präglas av samarbete, samverkan, dialog och lokalt medbestämmande. Ett viktigt mål är hantering av potentiella nya världsarv. (Citat från rapporten).

Forsande flodmiljöer är under stark tillbakagång i Europa. 413 000 dammar har kartlagts och man befarar att antalet dammar i Europa är en miljon. Eller att det finns en damm per kilometer vattendrag. Läs mer här. Därför är det viktigt att avsätta en av våra kvarvarande unika atlantlaxälvar som världsarv, medan tid är. Vi som förvaltar den unika Ätranlaxen har här ett stort gemensamt ansvar.

Atlantlaxen och dess miljöer är en värdekärna som tidigare varit av stor betydelse för Sverige och Halland men som delvis fallit i glömska. Genom EU-projektet (Interreg IVB) ”Living North Sea” 2009-2015 fick flaggskeppet Ätran ett samarbete med 15 organisationer i sju europeiska länder. Ett gemensamt mål var ”Free Fish Migration from Sea to Source”. Detta ledde bl.a. till genomförandet av Hertingprojektet och EU-bidrag till den svenska kalkningsverksamheten. Arbetet med Ätran och atlantlaxen som ett nytt potentiellt världsarv skulle åter sätta laxens landskap i focus.

Ätrans Nedre Fiskevårdsområde, där Falkenbergs kommun är en viktig medlem, har nu fått ett bidrag på 445 000 kronor för att ta fram en förvaltningsplan för Ätran. Detta passar som hand i handske med tankar om världsarv eftersom just förvaltningen är ett av de ben som den nya världsarvsstrategin lutar sig mot. Läs mer här.

Falkenbergs kommunekolog närde redan för 14 år sedan en önskan om att Ätran med laxen skulle bli ett världsarv. Inspirationen kom bl.a. från laxforskaren Courtland Smith som besökte Ätran och laxens barkammare i Högvadsån. Detta besök imponerade mer än det samtida besöket vid radiostationen i Grimeton. Läs mer här.

Läs kommunekologens motivering till Ätran som världsarv här.

Ätran är sedan tidigare utnämnd till N2000 område och har en inofficiell status som Indexälv för atlantlax. Det skulle vara ett stort steg framåt om indexälvsstatusen kunde offentliggöras. Den ”ettriga” Ätran borde också få världsarvsstatus då ytterst få europeiska älvar hyser genetiskt ursprungliga laxbestånd.

1. Naturnytt, 2. Vattenblänk, Laxens år 2019

Kris för Laxen i Ätran

2019-12-28 Laxens år 2019 var det sämsta för ätranlaxen på flera decennium. En ny elfiskerapport visar att förekomsten av laxyngel och utvandringen av smolt är oroväckande låg. Detta kan på sikt leda till en utarmning av Ätrans laxbestånd om åtgärder inte vidtas snarast.

En allmän uppfattning är att klimatförändringarna orsakat en försämrad överlevnad av laxen på uppväxtområdena i Atlanten. Detta antas leda till att färre lekfiskar återkommer för lek. Läs mer här.

Antalet ätranlaxar som återvänder till lekplatserna i Högvadsån har dock ökat under den senaste tioårsperioden. Under samma period har smoltutvandringen från Högvadsån minskat. 2019 var den sämsta smoltutvandringen sedan kalkningsåtgärderna startade i Högvadsån för ca 40 år sedan! Detta visar att det är försämrade förhållanden och försämrad överlevnad i Högvadsån som är en viktig faktor för Ätrans laxbestånd.

Uppvandringen av leklax till Högvadsån förbättrades efter Hertingprojektet 2013. Länsstyrelsen i Hallands län Meddelande 2019:28.
Smoltutvandringen från Högvadsån har minskat stadigt den senaste tioårsperioden. Källa: Länsstyrelsen i Hallands län Meddelande 2019:28.

Tyvärr har de senaste årens utvärderingar och rapporter inte nog betonat problemet med Ätranlaxens stora dödlighet i Högvadsån. Orsaken är att man slagit samman årsyngel med äldre yngel av lax och missat den försämrade överlevnaden. (Figur 11. Meddelande 2019:28). Därför är det viktigt att identifiera dessa problem och föreslå åtgärder i den nya förvaltningsplan som nu tas fram. Laxen är en viktig miljöindikator och reagerar därför snabbt på negativa miljöförändringar. Utan att gå närmare in på orsakssamband och åtgärder kan vi nämna några av dessa problem:

  1. Laxen är utestängd från sina tidigare lekområden
  2. Påverkad hydrologi genom exploatering och vattenkraft
  3. Giftpåverkan med ex. Dinoseb och Roundup i strandzoner
  4. Försämrad måluppfyllelse för kalkningsverksamheten
  5. Inplantering av laxparasiten Gyrodactylus salaris
  6. Lågflödesperioder med torka ökar på grund av 2.
  7. Försurningsepisoder ökar p.g.a. torka följt av regn

För att Ätranlaxen skall fortleva i starka bestånd är förbättrad överlevnad av laxyngel och en stärkt utvandring av friska laxsmolt till havet nyckelfaktorer. Om inte den minskade smoltutgången skall resultera i sämre återvandring av leklax måste åtgärder snarast utföras i Ätran och Högvadsån.

De mest omedelbara åtgärderna för att öka smoltproduktionen är att öppna vandringshindren i Älvsered, Okome (Stockån) och Lia samt släppa vatten till de torrlagda lekområdena nedströms Ätrafors. Pengar finns redan avsatta till dessa åtgärder. Men de måste komma till utförande för att vi även fortsättningsvis skall kunna njuta av ett starkt laxbestånd i Ätran.

2. Vattenblänk, Laxens år 2019

Laxens år 2019…………….. Laxens decennium 2020?

2019-12-26 Laxens år 2019 är tillända. Nu går vi in i laxens decennium 2020. Kommer vi att lyckas med att bryta trenden om minskande laxbestånd?

Vi har kunskapen om att de svenska atlantlaxbestånden stadigt har minskat de senaste åren, förra decenniet och förra århundradet. Vi har nu kunskap, pengar och möjligheten att vända trenden.

Ansvarig myndighet är Havs- och vatttenmyndigheten. De skriver på sin hemsida: ”Laxbestånden på svenska västkusten har försvagats under den senaste tioårsperioden”. ”Det beror främst på att en allt mindre andel av de laxungar som vandrar ut i Atlanten för tillväxt överlever och återkommer till sin hemälv. Orsaken är förändring av havsmiljön i norra Atlanten”. Läs mer här.

För att hitta orsaken till försvagningen måste dock myndigheten ha modet att erkänna de stora problemen som finns i våra svenska vattendrag. Först måste vi titta på våra egna laxälvar och förhållandena i dessa! Läs mer här. Det är också lättare att förbättra förhållandena i våra älvar än att förändra förhållandena i norra Atlanten!

Ett lysande exempel på detta är Hertingforsen. Här ändrades förhållandena i Ätran så att laxen kunde vandra fritt och dessutom fick ca 400 meter nya lekområden som tidigare varit torrlagda. Resultatet blev att uppvandringen av lekande laxfiskar fördubblades från ca 2000 till ca 4000 och att det årligen finns ca 30 000 laxyngel i den gamla Hertingforsen som tidigare var torrlagd. Trots problemen i norra Atlanten! Detta visar hur viktigt det är att ”vi städar framför den egna dörren” och inte skyller allt som rör den viktiga biologiska mångfalden på klimatet.

Skåpanäs forsar, Skogsforsen, Bällforsen, Yngeredsforsen och Ätrafors är forsar i Ätran som alla är torrlagda och där tusentals ålar och laxar hindras och dödas vid dammar och turbiner. Liknande åtgärder som vid Hertingforsen skulle rädda tusentals av dessa unika fiskar.

Ätranlaxen är ett världsarv som vi fått att förvalta. Läs mer här. Förvaltningen börjar på hemmaplan och den borde börja nu. Låt det bli laxens decennium 2020. Och den akut hotade ålen kräver åtgärder nu. Vattenkraften måste omfattas av och följa modern miljölagstiftning. Vi kan inte vänta och förhala längre, om resursen skall finnas kvar för våra barn och barnbarn och för kommande generationer.

1. Naturnytt

Ökar eller minskar vår Europeiska ål?

2019-12-17 På senaste tiden förekommer rapporter om att ålen ökar och det är ju glädjande. Men hur står det till med ålen egentligen? Uppskattningar är svåra eftersom ålen är spridd i hela Europa och leker i Sargassohavet.

ICES (International Council for the Exploration of the Sea) är en internationell organisation med över 4000 vetenskapsmän som ansvarar för kontroll och rådgivning av havets resurser. Läs mer om ICES råd för ålen här.

Samma glasålinvandring redovisad numeriskt (ICES till vänster) eller logaritmiskt (SLU till höger)

Sveriges ålförvaltningsplan har utarbetats av svenska experter på SLU (Statens Lantbruksuniversitet). De har nu i december skrivit en artikel i Havsutsikt (Läs artiklen här). De beskriver att vi har en lyckad ålförvaltning som lett till att ålbeståndet ökar. Antagandet bygger på samma statistik som ICES redovisar. Nämligen att invandringen av glasål till Nordsjöländerna 2019 endast var 1,4% av vad den var på 1960 och 1970-talet.

För att bevisa ökningen gör de svenska forskarna en logaritmering av de numeriska data som ICES redovisar. Effekten kan ses i de båda diagrammen. Man skulle också visuellt kunna visa att ett 10 cm långt glasålsyngel är mer än hälften så stort som en en meter (100 cm) lång tvåkilosål om man logaritmerar längden och lägger in den i SLU:s figur! Här kan man säga att det gamla ordspråket fått en betydelse: ”Det finns tre sorters lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.” Titta på nedanstående figur och bedöm själva om ICES eller SLU bäst visar den verkliga storleken. SLU:s redovisning är inte fel men den är bedräglig för dem som inte är insatta i logaritmeringens effekter. SLU:s slutsats att de logaritmerade, förstorade positiva effekterna skulle vara en effekt av insatta åtgärder bedömer Naturnytt som direkt felaktiga. Även i detta hänseende är ICES utvärdering mer relevant.

Även om ökningen är minimal och man måste tillgripa logaritmeringens förstorningsglas för att se den, är den ändå glädjande. Ca 10 000 dammar stoppar i dag glasålens vandring till sina uppväxtområden. Över 2000 kraftverk har turbiner som skadar den utvandrande silverålen på sin lekvandring till Sargassohavet.

Hertingprojektet visar att vi kan lösa både glasålens uppvandring och silverålens utvandring. 10 miljarder har nu avsatts för att göra vattenkraften miljövänlig, så visst finns det hopp även för den akut hotade ålen.

1. Naturnytt, Laxens år 2019

Laxen förlorar livskraften

2019-12-16. 20 års modern laxforskning visar att laxen förlorar livskraften i reglerade och exploaterade floder och vattendrag. När vandringsmönstret ändras förlorar laxen motståndskraften mot sjukdomar, klimatpåverkan och genetisk utarmning. Läs mer här.

I dagsläget finns det endast ett tiotal vilda, livskraftiga laxbestånd kvar i Sverige. Dessa påverkas negativt av vandringshinder och förödande flödesregleringar. I Ätran stängs vattnet av helt inom N2000 områden som är laxens ursprungliga, naturliga lekplatser och hundratals laxar dör.

Sommaren 2019. Stressade ätranlaxar får sämre motståndskraft mot sjukdomar.

De dåliga nyheterna är att det finns över 2000 vattenkraftverk och 10 000 dammar i Sverige som har denna dåliga inverkan på vandrande fiskarter. De goda nyheterna är att det endast behövs små positiva förändringar i miljön för att laxen skall återfå sin livskraft. Läs mer här.

Hertingprojektet i Falkenberg visar att laxen återkommer när åtgärder sätts in. Nettonuvärdet av projektet har av Länsstyrelsen uppskattats till 65 miljoner kronor. Laxvandringen har fördubblats och årligen finns ca 30 000 laxyngel i den tidigare torrlagda forsen.

Ätranlaxens livskraft skulle ytterligare förbättras om liknande åtgärder utfördes i de uppströms belägna kraftverken vid Ätrafors, Yngeredsfors, Boaforsen, Skogsforsen och Skåpanäs.

Uniper m.fl. stora kraftbolag har avsatt 10 miljarder, av de 70 miljarder som de erhöll genom energiöverenskommelsen, just för att göra vattenkraften miljövänlig. Nu är det upp till bevis för att stärka livskraften hos laxbestånden i Ätran och övriga hallandsåar.

2. Vattenblänk

Kalkning ett svårlöst eller lättlöst problem?

2019-12-15 Låg måluppfyllelse i kalkningen – ett svårlöst problem? Detta är budskapet vid den svensk-norska kalkningskonferensen som gick av stapeln i Göteborg i november. Läs mer här.

Sydvästra Sverige är särskilt hårt drabbat av försurning och här har kalkats med framgång sedan slutet av 1970-talet. Metoderna har finslipats under fem decennier och vi vet i dag vad som krävs för att upprätthålla en bra status i våra vattendrag. Kalkningsverksamheten är en av våra mest lyckade miljösatsningar alla kategorier.

I Halland har man dock kvar ca 80% av de försurade sjöarna eftersom de inte ingår i något kalkningsprogram. Nu visar också utvärderingar att vi i Sverige endast har en faktisk måluppfyllelse i 50% av de kalkade sjöarna.

Falkenbergs kommun sökte och fick EU-pengar, drygt en miljön kronor, för att nykalka ett tiotal försurade sjöar 2010. En viktig anledning var att rädda ekosystemen och uppväxtmiljön för ålen, som är akut hotad. Läs mer här. Pengar verkar således inte vara bekymret för fortsatt och behovsanpassad kalkningsverksamhet.

Kan det vara så att vi endast kan hantera ett miljöproblem i taget? Levande sjöar och vattendrag och en rik biologisk mångfald har kanske hamnat vid sidan om vad vi kan hantera? (Läs klimat). Eller har den ”gamla” kunskapen försvunnit i en generationsklyfta?

Vattendirektivet och ålförordningen är en krävande EU-lagstiftning där vi åtagit oss att den kemiska och ekologiska statusen inte skall försämras i våra sjöar och vattendrag.

När det gäller sjökalkning och fria vandringsvägar vet vi vad som behöver göras. För den svenska naturen och för vår svenska ekonomi är det bättre att vi agerar nu och inte väntar tills EU kommer med sanktioner för att Sverige missar de gemensamma miljömålen.

1. Naturnytt, 2. Vattenblänk

Svensk ålförvaltning hotar ålen

2019-12-13 Sveriges ålförvaltningsplan säger en sak medan verkligheten är en helt annan. Ålynglen stoppas av dammar. Silverålen fastnar i kraftverkens galler eller dör i turbiner. Men det finns ljus i ”ålamörkret”.

Havs- och Vattenmyndigheten ansvarar för den svenska ålförvaltningsplanen. På deras hemsida står att läsa att planens målsättning är att 90 % av all blankål som för närvarande naturligt skulle kunna produceras i svenska vatten ska överleva och bidra till reproduktionen. Sverige fick sin ålplan godkänd av EU-kommissionen i oktober 2009. Läs mer här.

Havs- och vattenmyndigheten skriver vidare på hemsidan att myndigheten och de sex största kraftbolagen våren 2010 undertecknade ett dokument som innebar att kraftbolagen till år 2014 frivilligt åtog sig att öka den sammanlagda överlevnaden vid passage av vattenkraftverk till minst 40 %. Eller med andra ord att man åtar sig att inte fler än 60 % av ålarna skall vara döda när de passerat kraftverken på sin vandring till havet.

Hur fungerar detta åtagande i praktiken om man tar Ätran som exempel? Anta att 100 ålar kommer från Fegenområdet till Unipers fem kraftverk nedströms. Nu när inga åtgärder vidtagits dör ca 70% av blankålarna vid varje kraftverk på gallren eller i turbinerna.

Vid kraftverken i Skåpanäs, Skogsforsen, Bällforsen och Yngeredsforsen dör nu totalt ca 99 ålar av 100 och en ål simmar vidare. Unipers fem kraftverk har så 2019, och varje år, tagit död på 99 % av ålarna som kom från Fegen. Trots att kraftbolaget frivilligt undertecknat dokumentet som fastställer att senast 2014 skall man ”bara” ta död på 60% av ålarna.

Ljuset i Ålamörkret är att alla ålar som når Hertings kraftverk efter åtgärder 2013 klarar passagen helskinnade och kan vandra vidare. Åtgärderna vid Herting fungerar för alla vandrande fiskar så att inga dödas eller utestängs. Om Uniper utförde liknande åtgärder vid sina fem kraftverk uppströms skulle alla ålar som kommer till Skåpanäs ta sig oskadda ut till havet! Jämfört med att över 99 % dör i dag! För att ålynglen naturligt skall kunna vandra förbi dammarna måste bolaget även lösa uppvandringen vid alla dammar.

Dagens omfördelning och utsättningar av flygburna ålyngel från England till Sverige duger inte! Särskilt som nära en miljon av dessa importerade, vilda ålyngel föds upp i Helsingborg till 120 ton ål som säljs för mänsklig konsumtion! Denna hantering framställs av myndigheter och bolag som ålens räddning, när den i själva verket starkt bidrar till, och påskyndar ålens undergång!

Alla vattenkraftsbolag i Ätran är i dag befriade från att ha fungerande ålyngelledare för naturligt invandrande ålyngel! Ätran saknar därför 2020 till större delen naturligt uppväxande ål!

Ljuset i ålamörkret är att regeringen nu gett kraftbolagen 70 miljarder i skattelättnader av vilka 10 miljarder avsatts i ”Vattenkraftens Miljöfond” för att vidta miljöåtgärder i kraftverken. Fria vandringsvägar och vatten i torrlagda åfåror är vad som behövs i Unipers vattenkraftverk i Ätran. Och Hertingprojektet har visat att detta är möjligt att genomföra. Och ger miljoner i nettonuvärde.

Det är hög tid att ljuset även går upp för Havs- och vattenmyndigheten som redan för tio år sedan satte upp ett mål om 90 % överlevnad för ålen. Och att vattenkraftbolagen snarast lever upp till det avtal om bättre överlevnad för ålen vilket man undertecknade för tio år sedan och skulle ha uppfyllt för fem år sedan! Det är inte OK att vattenkraften år 2020 fortsätter med att utestänga alla ålyngel och att ta död på 99 % av Ätrans akut hotade ålar.

1. Naturnytt

Tallbiten invaderar

2019-12-07 Denna höst och vinter har många fått bekanta sig med den vackra tallbiten, en traststor fågel som invaderar och gästar oss från nordligare trakter. Hanen är vackert karminröd och honan har en mer kamouflerande gulgrön färgton.

Sven Nilson skriver i Skandinavisk Fauna 1858 om tallbiten:
”Till lynnet är denna fogel utomordentligt dum och trög; han låter utan möda fånga sig och blir i fångenskap genast tam”. ”Gossar fångar honom på det sätt att de vid ändan af en lång käpp fästa en tagelsnara, som de träda öfver hufvudet på honom, samt neddraga på detta vis den ena efter den andra ur trädet. Nytta: Köttet är ätligt.”

1800-talets syn på naturen lever i vissa fall kvar och tallbiten kallas än i dag för ”dumsnut”. Varför invaderar denna fågel från fjällskogarna i Norrland, Finland och Ryssland södra Sverige? Vi kan bara spekulera men vanliga förklaringar i dagspressen är att invasiva arter kommer i stora skaror och när det är gott om rönnbär i södra Sverige drar horder av tallbitar söder över där de har dukat bord.

En mer nyanserad förklaring är att ett intensivt skogsbruk påverkar fåglarnas ursprungliga miljöer. När vintern och kölden sätter in drar sig fåglarna ned från fjällskogarna mot normalt mer skogrika trakter. Men fåglarna har svårt att hitta föda där modernt hyggesbruk bedrivs och fortsätter söderut. Faktum är att det endast återstår 5% av tallbitarnas ursprungliga population nedanför fjällskogarna. Läs mer här.

2019-12-06 Vessigebro. Denna tallbithona var ringmärkt på höger ben och en del av numret var 63. Kanske går det att identifiera var den är märkt?

Lappmes och lavskrika är andra fåglar som minskat drastiskt på grund av ett alltför intensivt skogsbruk. Skogsbruket, jordbruket, exploatering av miljöer och miljögifter (Växtskydd och insektektsskydd) är de största hoten mot den biologiska mångfalden. Klimatet kan också påverka men kommer först på fjärde eller femte plats när det gäller den biologiska mångfalden som är vår tids viktigaste miljöfråga för mänskligheten. Vi måste vända trenden för den sjätte massutrotningen av arter. Förra massutrotningen var dinosauriernas försvinnande….
Läs mer här.

Passa på att se på ”dumsnutarna” medan tid är…. och verka för att vi handlar mer eko logiskt.