2021-12-10 Den europeiska ålen har sina uppväxtområden i stort sett i alla Europeiska sötvattensområden. Enligt vattendirektivet har Europa en gemensam modern lagstiftning där miljön prioriteras. Sverige är ett av de länder där EU:s lagstiftning tillämpas strängast. Eller?

SVT:s Uppdrag Granskning rapporterade nyligen om situationen för ålen i svenska kraftverk. Ätran producerar årligen enligt ”Ål i Ätran” ca 5000 blankålar som skall vandra till Sargassohavet för att leka. I stort sett 100% av alla dessa ålar omkommer längs vägen i vattenkraftverkens galler och turbiner. Se ingressbild och bild nedan.

Krafttag ål är en sammanslutning av de 8 största bolagen som verkar i svenska älvar. De är ägare av ca 380 vattenkraftverk och UG visar att vid endast fyra av dessa kraftverk har en helhetslösning införts som effektivt hindrar åldöden. Vattenfall är här en av de största aktörerna och drog förra året på grund av dålig lönsamhet in sitt stöd till Krafttag ål.

Krafttag ål rapporterar i en studie om ”Skonsam drift av vattenkraftverk vid ålvandring”, där de visar på ett antal goda exempel. Vattenfall är medförfattare: ”Ålars passage genom Kaplanturbiner i floden Meuse (Maas), som rinner genom Belgien och Nederländerna, visade att dödligheten minskade från 25 till 8% då man ökade körningen från 30 till 100m3/s. Läs mer här.

Men hur är det då egentligen för ålen i Nederländerna? Jo, svenska Vattenfall äger kraftverket Lith i Maas där det enligt blinker.de dör tusentals ålar varje år. Blinker rapporterar nu 2021-12-06 att Vattenfalls kraftverk är den största flaskhalsen för ålvandringen i Nederländerna. Varken holländarna eller ålarna har läst rapporten att Vattenfalls kraftverk i Maas har en skonsam drift för ålen.

Tingsrätten i Amsterdam har därför beslutat att stänga Vattenfalls ”skonsamma” anläggning till årsskiftet. Ministern för infrastruktur och vattenförvaltning Barbara Visser har förklarat att Vattenfall antingen måste stänga anläggningen eller betala höga straffavgifter. Läs mer här.

Vad händer då med de holländska ålarnas olycksbröder i Sverige? Anmälan till Länsstyrelsen i Halland resulterar efter ca 10 månaders handläggning i följande svar: Länsstyrelsen i Hallands län bedömer att ärendet inte föranleder några åtgärder från Länsstyrelsens sida. Ärendet avskrivs från vidare handläggning. (Not ärendet avser åldöden i Ätran)

2021-12-05 Ordspråk, tänkespråk och sentens är kända begrepp. Men vad är ålspråk?

Ålar har funnits i ca 70 miljoner år och fiskar är väl stumma? Nej, det är bara en förutfattad mening. Sture Palme´r har spelat in ålarnas kommunikation. De har dels kluckande ljud och dels en ”sång” som påminner om valarnas komplicerade kommunikation. Lyssna på ålen här 1:45 min in i inslaget.

Naturnytt inspirerades av detta och satte samman ett antal ”ålspråk”. De skall avnjutas med ”en nypa salt”.
Ett av dessa blev: ”En svensk ål tiger”. Det anspelar på att den oftast är död, flyter med strömmen och är randig av kraftverkens galler. Döda ”tigerålar” har vi fotograferat vid upprepade tillfällen, se bilden överst på sidan.

Om ni önskar kan ni läsa fler ålspråk nedan.

2021-11-30 Riksdagens alla partier (utom KD) beslutade i torsdags att regeringen skall ta initiativ för att öka antalet åtgärder i fråga om vattenkraftens påverkan på hotade arter. Läs beslutet här.

Sveriges 2100 vattenkraftverk har turbiner, galler och dammar som alla hindrar vandringsfisken från att besöka de ”smultronställen” där de sprider sina gener och söker sin föda i viktiga uppväxtområden. Vilka fiskarter är det då som är beroende av fria vandringsvägar i våra vatten? Överraskande för de flesta är nog att detta gäller i stort sett alla av Ätrans ca 35 fiskarter! Denna rikedom på art- och individnivå är en förutsättning för ekosystemens resiliens (robusthet) mot olika hot som ex. torka och översvämning. Det säkrar också de hotade arternas plats i ekosystemet.

De mest kända vandringsarterna är kanske den katadroma ålen och den anadroma laxen som är beroende av sina vandringar mellan havsområden och sötvattensområden. Mindre kända vandringsfiskar är kanske ett stort antal potadroma, långväga vandringsfiskar som är beroende av sin vandring inom olika sötvattensförekomster. Därför filmas många av arterna i fiskkameran vid Herting. Kameran har varit i drift 2014-2021 och under dessa år har ca 20 olika fiskarter passerat kameran. Uppströms Herting ligger det många olika fiskarter döda och döende på kraftverkens intagsgaller.

Ett exempel på en långväga potadrom fiskart är gösen. Naturnytt besökte under gårdagen 2021-11-30 ett kraftverk i Ätrans vattensystem. Där låg sju döda gösar, en ål och en mört som alla fallit offer för gallerdöden. Den största var en imponerande göshona på 85 cm som torde ha vägt ca 7 kilo. Denna fisk är ca 20 år gammal och bär på över en miljon romkorn varför hon hade ett stort genetiskt värde och var viktig för gösbeståndets fortlevnad. Den mindre hanen vaktar rommen efter leken så att den inte blir uppäten av andra fiskar. Nu transporteras hon tillsammans med de övriga offren till tippen av Unipers entreprenörer.

Nu väntar vi med spänning på att den nya landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg och den nya miljöministern Annika Strandhäll kommer att genomföra Riksdagens beslut om ökade åtgärder för att minska vattenkraftens påverkan på hotade arter!

Publikationen ”Ål i Ätran” där bl.a. Unipers miljöansvarige är författare, visar att det årligen produceras och omkommer ca 5000 blankålar i Ätran, varför åtgärdsbehovet där är akut. Riksdagen har nu 2021-11-25 i stor enighet beslutat att regeringen skall vidta åtgärder!

Naturnytt har tillskrivit Länsstyrelsen och frågat om fiskdöden (transporterna) dokumenteras, vilket kunde vara intressant för att bedöma behovet av åtgärder. Länsstyrelsens svar finns att läsa här.

2021-11-27 Sveriges riksdag beslutade i torsdags uppmana regeringen att ta initiativ för ”ökade åtgärder i fråga om vattenkraftens påverkan på hotade arter, inte minst den hotade ålen”. Läs beslutet här.

Bakgrunden till Riksdagens uppmaning finns att läsa i Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU6. Läs betänkandet här. Riksdagen har med en stor majoritet av 289 ledamöter ställt sig bakom Jordbruksutskottets betänkande.

Uppmaningen till Regeringen är att: ”ta initiativ för att få bättre kunskapsunderlag om vattenkraftverkens ekologiska betydelse och passagelösningar samt fler åtgärder i fråga om vattenkraftverkens påverkan på hotade arter”.

I betänkandet kan man bl.a. läsa: ”Det pågår en miljöanpassning av svensk vattenkraft med ambitionen att nå målen i dels EU-rätten, dels energiöverenskommelsen. Sedan januari 2019 har Sverige ett nytt regelverk som innebär att alla vattenkraftverk ska förses med moderna miljötillstånd (prop. 2017/18:243, bet. 2017/18:CU31, rskr. 2017/18:383). Det nya regelverket innebär en skyldighet att ha moderna miljövillkor för alla vattenverksamheter som har eller har tillkommit för att ha en funktion för att producera vattenkraftsel”.

”Havs- och vattenmyndigheten rapporterade hösten 2018 de åtgärder som vidtagits inom den svenska ålförvaltningsplanen. I fråga om turbindödlighet framhåller myndigheten att detta är ett område som myndigheten framöver avser att fokusera på. Enligt uppgift från Havs- och vattenmyndigheten pågår det nu förhandlingar mellan myndigheten och de sex största kraftbolagen om former för det fortsatta åtgärdsarbetet. Enligt myndigheten är målet att nå långsiktiga lösningar”.

SVT Uppdrag granskning belyste 2021-10-20 problematiken och det akuta läget i programmet ”Den sista ålen”. Se programmet på SVT Play här. Riksdagen uppmanar drygt en månad senare regeringen att ta itu med detta akuta problem. Det är snabbt jobbat!

Riksdagen biföll Jordbruksutskottets förslag med 289 Ja, 20 Nej, 40 Frånvarande och ingen ledamot som avstod. Nej rösterna kom från KD. Enigheten innebär att oavsett regering skall fler åtgärder vidtas för att komma tillrätta med vattenkraftens negativa påverkan på hotade arter såsom vandringsfisken och ålen.

Naturnytt hoppas nu att Regeringen följer Riksdagens uppmaning. Myndigheter och kraftbolag måste snabbt komma överens om nödvändiga åtgärder för att vandringsfisken skall få fria vandringsvägar. Ålen, havsnejonögat och majfisken är akut hotade vilket innebär att de riskerar att utrotas. 10 miljarder kronor finns avsatta för ändamålet i en miljöfond. BMT, bästa möjliga teknik, för åtgärder finns presenterad i Heringprojektet. Läs mer på Havs- och vattenmyndighetens hemsida bla. under rapporter Hertingprojeket – positiva effekter här.

2021-11-26 Liberalernas landsmöte behandlar frågan om fria vandringsvägar i fiskarnas rike.

Frågan om fiskarnas fria vandring har nu blivit en fråga i det politiska spelet i jakten efter väljare. Hundratusentals glada laxar och hotade ålar hälsar programmet med hurrarop då det innebär en nystart för dem i de svenska vattnen.

– Liberalerna har den mest offensiva politiken för att återskapa de naturvärden och den biologiska mångfalden som påverkas väldigt hårt av vattenkraftverks utbyggnad, säger Pär Löfstrand i Liberalernas partistyrelse. Förslag till landsmötesbeslut: Programmet kan läsas här.

Omprövning av vattendomar som tillåter
torrläggning av älvfåror

1. att landsmötet beslutar att verka föromprövning av miljöskadliga vattendomar
2. att vattendomar som tillåter torrläggning av älvfåror ska prioriteras
3. att verka för att torrlagda älvfåror återfår strömmande vatten
4. att arbeta för att avveckla ineffektiva eller olagliga dammar.
5. att uppmana staten till stötta alla kraftverks- och dammägare med likvida medel för att ha råd att riva dammar.
6. att Liberalerna verkar för att återställa förstörda vattenmiljöer.
7. att arbeta för att riva bort småskalig vattenkraften i vårt land och i stället satsa mer på att utveckla den befintliga vattenkraften och miljöanpassa denna med t.ex. fångstgaller för fisk och att torrfåror försvinner med ledande fiskefåror så att t.ex. laxen igen kan flöda i Porjus i Norrbotten där historien en gång började

Tyvärr har tryckfelsnisse smugit sig in i den andra attsatsen. Eller är det vattenkraftsnissen som spökar? Ordet skall inte vara prioriteras utan omprövas! Eller? Naturnytt hoppas att motionerna antas och att detta misstag (?) då har rättats!

Vandringsfiskarna behöver dels fria vandringsvägar och dels att vi värnar om deras biotoper där vatten i alla torrlagda åfåror borde vara en självklarhet. Vi kan inte leva utan luft och fisken kan inte leva utan vatten. Enbart i Ätrans nedre delar innebär torrlagda åfåror att ca 70 000 ålar och ca 700 000 laxyngel mist sitt hem.

2021-11-20 Debattens vågor har gått höga bland forskarna var den Europeiska ålen har sitt hem. Ålens liv beskrivs fortfarande dels med skrönor och dels med mer vederhäftig forskning.

Förr hävdade de lärda att ålen kunde gå på land och äta gräs och ärtor. Vissa strömningar hävdar i dag att våra inlandsvatten inte haft en betydande ålproduktion. Därför behöver man inte åtgärda artificiella Vattenfall och dammar som hindrat ålens vandringsvägar. Då behöver man inte återställa den rikliga ålproduktionen i alla våra inlandsvatten. Denna ”skröna” har nu en gång för alla punkterats av Sveriges ledande ålforskare vid SLU: Slutreplik: Inlandsvattnen livsavgörande för ålen – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Läser man om ålens utbredning från ex. ansedda Fish Base ser man att det finns rikligt med noteringar av ålförekomst i inlandsvattnen, så även i våra norrländska älvar. Kombinerar man det med SMHI:s dammregister med över 10 000 svenska dammar och över en miljon Europeiska dammar (källa AMBER) behöver man inte vara forskare för att förstå målkonflikten.

Riklig ålförekomst noterades redan av Carl von Linné på Skånska resan 1749 från Råbelövsjön i närheten av Kristianstad där man kunde fånga 200-300 blankålar om morgonen. Sverige har 119 huvudvattendrag där åarna har en längd av ca 192 000 km och över 100 000 sjöar. Alla dessa vatten var inte bara livsavgörande för ålen – ålen var även en viktig del i inlandsvattnens fungerande ekosystem som gav ekosystemtjänster. ”Förlusten av laxfisket var stor när kraftverken byggdes på 1900-talet” säger en laxfiskare ovanför Ätrafors i Ätran där han hade årliga inkomster överstigande 100 000 kronor från laxfisket. Men han tillägger: ”Men förlusten av ålfisket var mycket större”. Det är dessa tillgångar som håller på att gå förlorade för naturvård, landsbygdsutveckling och turism.

Nu skall svenska avrinningsområden omprövas med vattendirektivet, ålförordningen och modern miljölagstiftning som grund. Den svenska vattenkraften producerar ca 65 TWh el. Maximalt 1,5 TWh av dessa skall avsättas för att gynna miljön. Produktionen får inte minska till mer än 63,5 TWh. De svenska inlandsvattnen producerade ca 65 miljoner blankålar årligen före kraftverksepoken. De sex största elbolagen har ett ”frivilligt” åtagande att inte fler än 60% av blankålarna skall omkomma i deras turbiner…… kanske kan ”modern miljölagstiftning” ändra detta så att ålen som funnits i 30-70 miljoner år får en chans att överleva. Och att ålyngeln får dörrarna öppnade till sitt hem i inlandsvattnen.

Vad säger ålen själv om saken? Lyssna här ca 1:40 in i inslaget!

2021-11-12 Ålen i Ätran är i akut behov av hjälp. Ålplan Ätran har sedan länge spelat ut sin roll. SVT:s program ”Uppdrag Granskning” och ”Fiskarnas rike” visade med all önskvärd tydlighet situationen för ålen i Ätran. Vad vi nu behöver är akuta åtgärder och en modern förvaltning av ålen i Ätran.

Ätrans vattenråd skriver i sin ”Historik för Ätrans vattenvårdsarbete” ”redan 1970 ansåg fiskeriexperter att om ej särskilda åtgärder vidtages i vattendraget kommer ålförekomsterna inom Ätrans övre vattensystem att upphöra inom en relativt nära framtid”. Nu efter 50 år är vi där och situationen för ålen är akut. Läs mer här.

Ätrans vattenråds styrelse och medlemmar skall den 24–25 november träffas två dagar och diskutera ”Tankar kring framtida projekt för att bevara värden och öka livskraften hos ekosystem och samhälle” samt ”Vad skall styrelsen ta med sig till nästa verksamhetsår?”. Vad vore då mera lämpligt att diskutera än en revidering av Ålplan Ätran vars bäst före datum gick ut för 40 år sedan?
Varför behöver då ”Ålplan Ätran” en översyn?

På 1980-talet bildades ”Ålplan Ätran” en överenskommelse mellan Kraftbolag, Länsstyrelse och Fiskerättsägare. I stadgarnas §2 kan man läsa att dammägarna ”skall inköpa och utplantera ålyngel i Ätrans vattensystem enligt en fastställd plan. Som kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de ålägganden vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”. Kostnaderna är enligt bilaga 2 i 1998 års penningvärde 45 612 kronor att dela på ett 30-tal dammägare och kraftbolag. I dagsläget kostar ett ålyngel ca 5 kronor.

Men det handlar inte enbart om ekonomi. Det handlar också om bevarad ekologi, etik, konnektivitet och kommunikation. Från början fanns bestämmelser om Kungsådra för fiskens fria vandring men denna möjlighet försvann. Den ersattes av vattendomar som ibland innehöll skyldighet att hålla ålyngelledare för ålen. Så var fallet vid ett drygt 90-tal dammar i Ätran. Dessa skyldigheter togs utan rådighet bort av Ålplan Ätran.

Enligt publikationen ”Ål i Ätran” är dagens ålproduktion i Ätran beräknad till ca 5000 blankålar som försöker vandra mot Sargassohavet för lek. Läs publikationen här. Ingen vet den ursprungliga produktionen men ålinsamlingar i närbelägna Lagan visar på en årlig uppvandring av över en miljon yngel på 30-talet. Elforsk beräknar en överlevnad på ca 20% till blankål varför de större västkuståarna vardera torde ha haft en årlig utvandring av över 200 000 blankålar.

Ålen är akut hotad och ICES råd 2021-11-04 är att skador orsakade av vattenkraft, pumpstationer och föroreningar som minskar produktion och lekvandring av ål skall reduceras till, eller hållas så nära noll som möjligt under 2022. ICES råd är också att helt förbjuda fångst av glasål. Man lämnar dock en möjlighet kvar för utsättning av glasål om framtida vandring av blankål är säkrad. Källa: ICES Advice 2021 – ele.2737.nea Läs hela ICES råd här.

Ålplan Ätran behöver nu akut revideras och anpassas till dessa nya förutsättningar. Allvaret i situationen har klart framgått i SVT:s program Uppdrag Granskning. För att understryka allvaret bifogas en aktuell bild från gårdagens situation vid ett av Ätrans kraftverk.

Debatten fortsätter medan laxen och ålen dör…..
Läs ytterligare en artikel i Alltinget Laxen och ålen fortsätter att vandra mot döden – i tystnad – Altinget – Allt om politik: altinget.se

2021-11-05 Ålens liv fascinerar. Ålen vandrar 800 mil från Sargassohavet till Sveriges västkust och flertalet skulle växa upp i Sveriges inlandsvatten. Ålen är en katadrom fiskart vilket betyder att den fortplantar sig i havet och växer upp i sötvatten.

Fem ledande ålforskare vid SLU, skriver i en debattartikel 2021-11-02 i Altinget:
”Sett över utbredningsområdet är inlandshabitatet det absolut viktigaste för uppväxande ål. Ålyngel dör i tonvis i europeiska floder för att de inte kan vandra vidare uppåt. Därtill dör tonvis av ål i europeiska vattenkraftverk”.  Återskapa ålens livsmiljöer och minska dödligheten i vattenkraftverk – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Vi seniorer minns hur rikligt ålfisket var för över 50 år sedan. Ålkistor i alla små bäckar kunde ge 60–100 enkilos ålar per natt. I Kungliga bibliotekets tidningsarkiv finns många annonser där inlandets fastigheter såldes med tillhörande ålfiske! Före kraftverksepoken var ålfisket i våra inlandsvatten en mycket viktig ekonomisk resurs. Nu ser vi hur ålarna omkommer vid kraftverken. Tack till SLU:s forskare som lyfter frågan att fria vandringsvägar och tillgång till rätt sötvattenshabitat är avgörande för lax, ål och andra vandringsfiskar.

Tre forskare från Östersjöcentrum svarar forskarna från SLU på Debattsidan i Altinget. De anför att: ”det stora flertalet ålar som når Sverige för egen maskin vandrar inte självmant långt upp i våra vattendrag utan växer upp vid kusterna”. ”Den snabbaste, lättaste, billigaste och mest gynnsamma åtgärden för ålens överlevnad i Sverige vore därför att omgående stoppa allt ålfiske”. Falskt narrativ att ålens öde vilar i kraftbolagens händer – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Kraftbolagen i Sverige har byggt ca 2100 kraftverk och dammar som stoppar all invandring av ålyngel och dödar all utvandring av blankål. I Europa finns enligt AMBER över 1 miljon dammar! Vid Olidans kraftstation i Göta älv samlades vissa år på 1930-talet in över 5 miljoner ålyngel (Källa Länsstyrelsen). I Lagan samlades vissa år in över en miljon vandrande ålyngel. Ålynglen behöver fria vandringsvägar.

Östersjöcentrum menar att det skulle vara skillnad på hur ålen reagerar på dammar i Spanien, Frankrike och Sverige: ”I Biscayabukten dör stora mängder ål varje år på grund av vattenkraftsutbyggnad i spanska och franska floder, som hindrar dem från att simma upp till lämpliga uppväxtmiljöer. Men så är inte fallet i Sverige. Det stora flertalet ålar som når Sverige för egen maskin vandrar inte självmant långt upp i våra vattendrag utan växer upp vid kusterna”. Östersjöcentrum drar dock något ambivalent slutsatsen: ”det råder ingen tvekan om att svensk vattenkraft behöver miljöanpassas, bland annat genom att anlägga fiskvägar förbi kraftverken”.

Ålforskarna från SLU menar att om ålbeståndet skall restaureras långsiktigt och hållbart måste ålen få fria vandringsvägar till och från sina tidigare uppväxtområden i sötvattnen. För oss som levt med ålarvet och läst Ålevangeliet är kravet på fria vandringsvägar en hållbarlösning så att ålen naturligt skall kunna fullborda sin livscykel och överleva. Ålen måste få tillgång till sina uppväxtområden och inte stängas ute! Hertingprojektet är ett gott exempel där kraftbolaget ordnat fri vandring och räddat ålens livsmiljöer.

Andelen blankål som dör i kraftverken har redovisats av Jordbruksverket i Sveriges förslag till ålförvaltningsplan. Källa Jordbruksdepartementet 2008-12-09 Jo2008/3901. När kraftverken började byggas i början på 1900-talet var dödligheten av antalet naturligt invandrande ål mångdubbelt större och ledde till en 90-99% ig minskning av ålbeståndet. Nu dör även de utsatta ålarna.

Vi får aldrig glömma att inlandets produktion av ål och framför allt av stora ålhonor varit bärande för det svenska bidraget till produktionen av europeisk ål. I Åsebokrönikan kan Du läsa om redaktörens egna upplevelser med ålen i Storasjön. Här får Du också insikt i en domstolsförhandling om ålfisket vilken tilldrog sig i slutet på 1940-talet. Läs mer här.

Debatten fortsätter medan laxen och ålen dör…..
Läs ytterligare en artikel i Alltinget Laxen och ålen fortsätter att vandra mot döden – i tystnad – Altinget – Allt om politik: altinget.se

Slutreplik i Altinget: Inlandsvattnen livsavgörande för ålen Slutreplik: Inlandsvattnen livsavgörande för ålen – Altinget – Allt om politik: altinget.se