2019-02-27 Energimyndigheten, Affärsverket Svenska Kraftnät och HaV har kommit överens om en tidplan för omprövning av vattenkraften.

På Havs och vattenmyndighetens hemsida kan man läsa att dessa myndigheter arbetar efter en preliminär tidplan om att förslaget till nationell plan ska lämnas till regeringen den 1 oktober 2019. Läs mer här.

Nationella planen kommer preliminärt att ange att miljöprövningar ska starta 2020 eller 2021. HaV:s uppskattning är att det kommer ta cirka 20 år innan alla verksamheter har tillstånd med moderna miljövillkor. Med ”moderna” menar HaV villkor som inte är äldre än 40 år.

Vän av ordning ställer sig då frågan om den akut hotade ålen klarar att leva under dessa förhållanden fram till 2040? Skall vi bli den sista generationen som kan berätta att vi sett denna fantastiska fiskart vars lekvandring började i våra Västsvenska sjöar och avslutades i Sargassohavet.

Med vilken rätt anser vi oss kunna utöva denna ”ålmisshandel” i ytterligare 20 år fram till 2040? Hur mycket längre kan ålen klara denna ”tortyr” utan att gå under?

2019-02-16 Missbildade abborrar i Rakkurisjöarna får nu stort fokus. Fenomenet är känt från 100-tals sjöar på svenska västkusten som abborre med ”puckelrygg”.

Representanter för svenska regeringen informerades i februari 2002 om hur det stod till med miljömålet bara naturlig försurning på svenska västkusten. Kommunekologen i Falkenberg berättade om att mer än varannan sjö är okalkad och försurad i kommunen.
Läs mer här.

Förutom mer kända försurningseffekter innebär det problem med höga kvicksilverhalter i fisk och förhöjda halter av metallerna aluminium, järn och mangan. Gravida kvinnor rekommenderas inte att äta fisk från dessa sjöar. Dessutom skadas reproduktionen och tillväxt av känsliga arter som ex. ål, elritsa, mört och lax.

Ytterligare en känd effekt som redovisades för regeringen var missbildningen av abborre i dessa försurade sjöar. En forskargrupp vid IVL (Hans Hultberg, Erik Nyholm och Ingemar Alenäs) undersökte med provfiske ett flertal västsvenska sjöar.

Deformerade abborrar med ”puckelrygg” röntgades och vi kunde konstatera att de främsta ryggkotorna var deformerade vilket gav upphov till detta abnorma utseende. Förutom puckelrygg hade dessa firrar förstorade ”glosögon” och ibland förkortad underkäke. I referenssjöar med normalt pH saknades dessa missbildningar.

Kommunekologen i Falkenberg försökte hitta bot för de sjuka abborrarna och erhöll kalkningspengar från EU för att åtgärda några av dessa bortglömda sjöar. Fortfarande är 100-tals sjöar försurade och okalkade på västkusten. Detta är känt genom uppföljningen av miljömålen som inte klarar målet ”bara naturlig försurning”. Målet vore lätt avklarat om vi fortsatt att ta emot EU-bidrag för våra försurade västkustsjöar. Läs mer här (sid 52 – 54).

Vad som är bortglömt är alla puckelryggiga, glosögda abborrar som lidande simmar omkring i de sura sjöarna. Samt att vi inte kan äta fisken på grund av förhöjda kvicksilverhalter. En lösning är att vi inte längre provtar kvicksilver i dessa försurade sjöar. Och att vi endast provfiskar kalkade sjöar. Det vi inte vet har vi inte ont av. Det är synd att vi inte fokuserar bättre på de miljömål som vi lätt kunde avhjälpa med rätt beslut.

2019-02-10 Nu flödar vatten i alla Ätrans döda fall!

Skåpanäs, Skogsforsen, Boaforsen, Yngeredsforsen, Ätraforsen och Hertingforsen har alla under 50-100 år fått döda forsar i samband med utbyggnaden av vattenkraften. Men nu har de fått tillfälligt liv!

Hertingforsen har nu restaurerats och här släpps minst 11 kubikmeter i sekunden alla dagar i veckan för att rädda vandringsfisken. I själva forsen produceras nu årligen 30 000 laxyngel och 3 000 ålyngel.

Tider med högflöden kan inte kraftverken ta allt vatten till turbinerna och överskottet släpps i de tidigare åfårorna. Dessa har en sammanlagd längd av ca 9,8 kilometer där det nu blir forssträckor! Om vandrinsfisken fick tillgång till dessa områden skulle här årligen finnas ca 700 000 laxyngel och ca 70 000 ålyngel! Läs mer här. Dessa beräkningar grundar sig på den nuvarande produktionen i Hertingforsen. Enbart i forsen sålde dessutom fiskevårdsområdet laxfiskekort för 83 000 kronor säsongen 2018.

Vi besökte i dag Yngeredsforsen och det var en imponerande syn. Tyvärr saknar forsarna lax men om man släppte en minimitappning i alla återstående forsar skulle laxen och ålen självmant vandra upp i Rävigeforsen vid Ätrafors. I övriga forsar skulle laxen och ålen trivas om den fick hjälp med vandringen. Här vid Yngeredsforsen skulle laxen och ålen trivas om kraftbolaget tillämpade samma lösning som kommunen genomförde vid Hertingforsen! Läs mer om ecocentrismens grundbudskap här.

Vinsten skulle vara stor för naturen och ekoturismen. Kraftbolaget skulle förbättra sin miljöimage. Kostnaden skulle vara marginell då det kostar noll kronor den tid man ändå spiller vatten och liten under sommaren då elpriset är lågt.

Ätranlaxen är dessutom ovärderlig då den är genetiskt unik. Odlad lax i Norge, Göta Älv, Lagan, Nissan m.fl. vattendrag gör att de odlade generna tar överhanden. Yngel av hybridlax är nämligen mer aggressiv och dominant än vildlaxen! Läs mer om denna forskning här.

2019-02-09 Snösmältning och regn gör att flödet i Ätran snabb ökar och nu är ca 100 kubikmeter i sekunden.

Vatten släpps nu i Natura 2000 området vid Rävigeforsen i Ätrafors. Detta är ”spillvatten” och det kostar kraftbolaget 0 kronor eftersom tillgängliga turbiner har maximal produktion. Om kraftbolaget kunde släppa vatten i Rävigeforsen hela året skulle det vara mycket positivt för naturvården. Under den varma årstiden när elpriset är lågt skulle kostnaden vara försumbar.

Det skulle kunna leva ca 60 000 laxyngel och cirka 6 000 ålyngel i forsen. När laxarna lockas att vandra upp i forsen som sedan torrläggs lider 100-tals laxar en kvalfull död i detta ”fängelse”. Rommen som laxarna lägger torrläggs.

Kontinuerligt vattensläpp på några kubikmeter skulle dessutom jämna ut risken för översvämningar. Hertingprojektet har som bekant gett tusentals extra laxar till Ätran. En mindre känd verkan är att högflöden utjämnats i Falkenberg tack vare projektet. Att detta sedan motverkats av en omfattande stenläggning av Ätrans stränder är en annan historia.

Kontentan är att ett minimiföde i Rävigeforsen vid Ätrafors skulle ta hänsyn till Ätrans fiskbestånd, som har internationellt skyddsvärde, ge ett jämnare flöde som minskar risken för översvämningar och dessutom ge bättre goodwill för kraftbolaget.

Vattenmyndigheterna, Länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten skriver i VISS om Ätrafors:
”Minimitappning till Ätrafors torrfåra behöver införas för att återskapa eller förstärka ekologiska funktioner i vattendraget. Ågärden behövs också för att möjliggöra uppvandring av lax, havsöring och ål”. Läs mer här.

2019-02-05 Pigghajen är en riktig ”transformer” och kan dyka upp där du minst anar.

Vid det här laget torde det vara känt att tusentals hotade rödlistade pigghajar säljs på fiskauktionerna i Göteborg och Danmark, vilket vår hemsida och natursidan rapporterat; läs mer här och här. Trots att det råder både fiskeförbud och landningsförbud.

Mindre känt är att pigghajen dyker upp i olika maträtter som ex ”fish and chips”. De kan då ha genomgått en namnändring till ”Rock Salmon” eller Rock eel”. Daily Mail och CNN skriver om detta bedrägeri: Läs mer här och här.

Redaktören för denna hemsida var för några år sedan på en havskonferens anordnad i Lysekil av Naturvårdsverket. Lunch serverades på en lokal färja. Det serverades någon slags fiskkotletter och när servitören tillfrågades om vilken fisk det var blev svaret ”Piggvar”. Kotletterna hade en broskskiva i mitten och saknade ben. När samma fråga upprepades ”bakom kulisserna” blev svaret ”visst är det Pigghaj….”.

Rökt Pigghaj är populär i Tyskland och säljs även i Sverige under namnet rökt havsål eller Nordsjöål. Namnet ål har säkert minskat i popularitet så nu får man nog gå över till rökt klipplax istället.

I dag såldes på fiskauktionen i Hirtshals 443 kilo Pigghaj för 2264 danska kronor. På fiskauktionen i Göteborg såldes 2019-01-17
266 kilo pigghaj till ett pris av 3195 kronor. Det är många portioner Pigghaj som kommer att transformeras till fiskrätter med olika smakrika namn för att lura ovetande kunder till att mumsa i sig den rödlistad pigghajen.

Men i Sverige auktionerar vi ju inte med rödlistade arter……….och än mindre serverar dem på middagsbordet……. Eller???

2019-01-27 Sveriges Lantbrukuniversitet (SLU) och Hav skriver nu i en färsk rapport att den svenska förvaltningsplanen för ål ”har gått i stå”.

Bakgrunden till detta misslyckande står att läsa i den senaste rapporten 2019:4 om ”Fisk och skaldjursbestånden i hav och sötvatten 2018”. Läs mer här.

Redan våren 2010 undertecknades en avsiktsförklaring av dåvarande Fiskeriverket och sex av de större kraftbolagen att man skulle vidta åtgärder för att rädda den rödlistade ålen. Hav och SLU skriver nu i sin utvärdering: ”Nettoeffekten av dagens ålfiskevårdsåtgärder är ändå att utvandringen av blankål för lek, så kallade lekflyktingar, faktiskt minskat med ungefär tio procent sedan den svenska ålförvaltningsplanen började gälla.”

Bakgrunden är att ålen finns, eller rättare sagt fanns förr, i hela landet med undantag för fjällregionen. Vid de mätstationer i Sverige varifrån det finns längre tidsserier av uppvandrande småål är dagens rekrytering endast cirka 7 procent av vad den varit under mitten av 1940- och 1950-talen. I Viskan, framgår också att rekryteringen fortsatt att minska under de senaste 20 åren, till mindre än 1 procent, uttryckt i förhållande till ett medelvärde för den svenska referensperioden (1971–1980). Ålbeståndet påverkas av en rad olika faktorer varav fiske och vattenkraftverk är de två viktigaste.
Så kallade ålhus och ålkistor fanns över hela landet. I hela Nordsjöområdet var rekryteringen 2018 cirka 2,1 procent i förhållande till referensperioden 1960– 1979.

Havs- och vattenmyndighetens råd för svenska inlandsvatten: ”Fångsterna och/eller den kraftverksrelaterade dödligheten bör minska. Övrig mänskligt orsakad dödlighet, och då främst den vattenkraftsrelaterade dödligheten som påverkar ålbeståndet mer än vad fisket gör, bör minskas. En uppdaterad och fullständig förvaltningsplan för inlandsbeståndet bör utvecklas. Dagens åtgärder baserar sig nämligen på numera föråldrad plan från 2008”.

”Med tanke på den svaga rekryteringen och mängden vandringshinder i våra vatten, konstaterar SLU att utan ålutsättningar kommer många av våra inlandsvatten inom en snar framtid att sakna ål, det vill säga en förlust av biologisk mångfald”. ”Vid ett helt stoppat ålfiske finns en betydande risk för att intresset och kunskapen om artens situation och beståndsutveckling helt försvinner”.

Redan 1970 rapporterade Ätrans Vattenvårdskommitté: ”Tillgången på ål har minskat under de senaste 30-40 åren. Fiskerikonsulent Gösta Edman skriver i rapporten: ”Fiskeriexperter anser att om ej särskilda åtgärder vidtages i vattendraget kommer ålförekomsterna inom Ätrans övre vattensystem att upphöra inom relativt nära framtid” . Läs mer här.

Ingen har hittills lyssnat på Edmans kloka ord och Europas ålbestånd är nu mycket nära utrotningens brant. Vi är snabbt på väg att bli den generation som utrotade ålen. Då går det inte att komma med argument som att vi gjorde det för ”reglerkraftens skull” eller vi gjorde det ”för klimatets skull”. Hertingprojektet visar vägen till ålens räddning! Fria vandringsvägar för fisken både uppströms och nedströms måste införas nu! Det är ålen som är hotad.