2026-04-14 En samrådshandling har tagits fram för att återställa Högvadsåns lekområden för lax- och havsöring från Lia kraftverk till Älvsered.

Det är mycket glädjande att förutsättningarna för laxen nu förbättras i Högvadsån. Inte minst som Ätranlaxen år 2026 för första gången är med på röda listan över hotade arter. Högvadsåns gamla, naturliga åfåra och laxlekområden föreslås återställas och göras tillgängliga!

Handlingarna har utarbetats av Firma fiskevårdsteknik i Lund i samråd med nuvarande kraftverksägare. Läs handlingarna här.

Enligt förslaget: ”Arbetena ska utföras senast 5 år efter lagakraftvunnen dom. Arbetstiden bedöms vara ca 4 – 8 arbetsveckor”. Ett så litet arbete med så stor betydelse för den årliga laxproduktionen borde dock kunna utföras snarast eller senast 2 år efter lagakraftvunnen dom.

Åtgärden får full effekt först när nolltappningen vid Ödgärdets och Strömma kraftverk uppströms upphör. Laxyngel kan som bekant inte leva utan vatten.

Enligt  EU:s restaureringsförordning (Nature Restoration Law), som trädde i kraft i augusti 2024  och ålförordningen bör också dessa kraftverk åtgärdas så att vandringsfisken enligt Art- och habitatdirektivet får tillgång till ytterligare lek- och uppväxtområden uppströms vilket påverkar Högvadsåns N2000-värden positivt! 

Mycket glädjande att flera steg nu tas för att återupprätta Ätrans hotande laxbestånd. Först Hertingforsen och nu åtgärder vid Lia Kraftverk. När skall Uniper ta sitt miljöansvar för att restaurera de stora värden som gått förlorade vid Ätrafors, Yngerdsfors, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäs forsar i Ätrans huvudfåra?

2026-04-09 Den statliga myndigheten SLU har ansvaret att utvärdera situationen för den akut hotade ålen. Nu greppar myndigheten efter ”sista halmstrået” för att rädda ålen. De vädjar till allmänheten att bygga repstegar av halm för att rädda ålen.

Saken är den att vattenkraftbolagen i Sverige fått 70 miljarder i skattelättnader för att göra miljöåtgärder nu när vattenkraften skall omprövas. 10 miljarder har avsatts direkt i ”Vattenkraftens miljöfond”. Mycket få åtgärder har hittills kommit till stånd för vandringsfisken och ålen.

Läget är akut men inte helt ”kört”. Naturnytt har tidigare berättat om att 11 tusen ålyngel insamlades under en dag i Viskan. Under 2024 insamlades totalt 165 462 ålyngel. Det är viktigt att dessa invandrande ålar erbjuds möjlighet att växa upp i våra inlandsvatten. De har utgjort en stor del av de ålhonor som lekvandrat till Sargasso.

SLU vädjar nu till medborgarna och allmänheten att delta i Projektet ”Halmnystan och observerad ål”.

En repstege av halm. Genom ett spännande medborgarforskningsprojekt undersöker SLU var i våra svenska vattendrag det fortfarande finns ål.

Metoden testas med hjälp av lokala arrangörer och allmänheten och innebär att man sätter ut nystan eller repstegar av halm i vattendrag. Nystanen eller repstegarna av halm kan användas så att uppvandrande små-ål kan ta sig förbi vandringshinder.

SLU skriver vidare på sin hemsida: ”Har du skapat ett så kallat halmnystan eller en repstege av halm som du placerat ut i ett vattendrag? Rapportera till oss var dessa har placerats och om du sett någon ål i nystanet/repstegen eller inte. Vill du tillverka din egen repstege av halm? Vi berättar hur du gör lite längre ner på sidan”.

Det är positivt att myndigheten SLU nu försöker göra allmänheten medveten och delaktig i ålens akuta situation. Så att vi kan göra rätt val för kommande generationer.

Men var finns kraftbolagen som byggt vandringshindren för ålen? De gör miljardvinster och har dessutom fått 70 miljarder av skattebetalarnas pengar för att åtgärda miljöproblemen med vattenkraften. (3,5 miljarder årligen under de 20 kommande åren då miljöprövningen väntas pågå).

Hertingprojektet visar att det finns utprovade lösningar som fungerar för både uppvandrande ålyngel och nedvandrande lekålar. Nu när ”den sista ålen” sänts på SVT och kraftbolagen fått regeringens förslag till beslut om undantag från EU:s miljökrav samt undantag från art- och habitatdirektivet, griper SLU efter det sista halmstrået och ber allmänheten om hjälp med att tillverka repstegar av halm för att lösa problemet.

2026-04-07 Regeringen har beslutat att kompensera de kommuner som redan låtit bygga vindkraft. Det handlar om 340 miljoner kronor för 2025 och 370 miljoner kronor för 2026.

Förslag till ersättning för Falkenbergs kommun är för 2025:
3 295 007 kr och för 2026: 3 585 742 kr

Falkenbergs kommun har under årtionden orsakats stor skada genom utbyggnaden av vattenkraften i Ätran. Dessa skador är liksom skador orsakade av vindkraften hittills okompenserade.

Alla känner vi till uttrycket: ”inte vatten värt”. Det används ofta om något som är värdelöst. Men hur är det egentligen med våra halländska vatten och deras invånare? Har de något värde?

De största kraftverken i Ätran ägs i dag av den internationella energikoncernen Uniper med huvudkontor i Düsseldorf, Tyskland. Vattenkraften drar årligen in miljardvinster till sina ägare.

Vattenkraftens skador är i jämförelse med vindkraftens betydande. Dels handlar laxfisket om turistintäkter och dels handlar det förlorade fisket om stora belopp för både fiskerättsägare och naturvården. Landsbygdens livskvalité´ har påverkats i Ätrans dalgång.

En fingervisning om fiskens natur- och skyddsvärde får man av den finska lagstiftningen: Finlex 614/2019 Jord- och skogsbruksministeriets förordning om värdena för hotade fiskar och fiskar på tillbakagång. Skyddsvärden är för Unik lax: 7510€, Havsöring 3260€ samt för ål 3510€.

Enligt Falkenbergs stads bokföring fångades år 1864 före kraftverkens utbyggnad 3 554 laxar, vilka vägde totalt 16,37 ton.
Årligt skydsvärde 3554x7510x10,94= 291 994 508 kronor. Då är turistvärdet inte inberäknat.

Åluppvandringen i de halländska åarna var före kraftverkens utbyggnad betydande. Statkraft rapporterar från Lagan att de på 1930-talet kunde insamla över en miljon ålyngel årligen. Energiforsk anger en överlevnad av ålynglen till vuxen ål på ca 20%. Det innebär att hallandsåarna och Ätran årligen var och en producedrade ca 200 000 ålar. Värdet på Ätrans årliga produktion av ål är då ca 200000x3510x10,94 kronor = 7 679 880 000 kronor.

Ätran har ca 35 olika fiskarter vilka mer eller mindre påverkats av vattenkraften. Vattenkraften är nu under miljöprövning. Intressant att se om vindkraftens kompensationstänkande nu också kommer att gälla för vattenkraften. Då talar vi om betydligt större summor än för vindkraften. Hittills har det varit ”gratis” att exploatera Ätrans forsar och fall för både svenska och utländska exploatörer.

Sverige har också att följa EU:s gemensamma lagstiftning med vattendirektivet, art- och habitatdirektivet samt ålförordningen och den nyligen beslutade restaureringsförordningen. Här gäller det att besluta rätt så att hallands unika, och numera rödlistade landskapsdjur laxen bevaras som en naturresurs till kommande generationer.

2026-04-06 Ätran har Sveriges rikaste bestånd av vild Atlantlax. 2026 är första året som Atlantlaxen blivit rödlistad. Hur mår laxen egentligen?

Stormen Dave drar nu in över västkusten med vindbyar på 25-30 m/s. Samtidigt har tre blanklaxar på 73,74,79 och 85cm registrerats i kameran vid Herting. Härligt!

Smolten räknas nu förtjänstfullt av HS vid Herting för att hålla koll på laxbeståndet. Naturnytt försöker hålla koll på vad som händer på laxens fina leksträckor i Vessigebro.

Här pågår en Tsunami av stor dignitet på timbasis! Snabba ändringar i flöde mellan 13, 35 och 58 kubikmeter i sekunden. Flera gånger per dygn. Varken laxyngel, smolt eller lekvandrande laxar är anpassade till denna tsunamiliknande korttidsreglering som pågår. Fisken blir stressad, minskar i antal och blir rödlistad.

På 1980-talet planterade kraftbolaget in sjuk fisk i Ätran från odlingen i Laholm. Fiskeriverket och kraftbolaget var väl medvetna om att fisken i odlingen var smittad med den fruktade laxparasiten Gyrodactylus salaris.

Nu klarar inte Ätranlaxen både regleringsstressen och stressen från sjukdomen och rödlistningen är ett faktum; de överlevande laxungarna är alldeles för få!

Naturnytt promenerade längs Ätran vid en vackra ”Safsaströmmen” där det brukar vara gott om laxyngel. De nu ettåriga laxynglen simmade lojt omkring och var mycket små (under 10 cm) och hade trasiga, mjölkiga fenor. Några fångades med en leksakshåv, fotograferades och sattes varsamt åter i strömmen. Se de ljusare parasiterna på ingressbilden på bröstfenor och bukfenor. Se de ljusare, millimeterstora parasiterna som särskilt angripit ryggfenan på fisken ovan!

Laxynglen i Safsaströmmen det var ingen vacker syn. Allvarligt angripna av laxparasiten vilket förklarar deras ”loja” beteende. Trasiga, förstörda fenor fulla av små ”gyrodactylusar”. Troligen tusentals på varje laxyngel. Ibland heter det att laxynglen i Ätran inte påverkas av laxparasiten. Men hur många har varit vid Ätran på våren vid +8 grader och kollat? Hur många har kollat laxparasiten på vandrande smolt? Kanske en koll vid smolträkningen vid Herting vore på sin plats?

Troligen överlever inte smolten omställningen från sötvatten till saltvatten om de är angripna av Gyrodactylus. Elfisken visar tydligt en stor dödlighet av Ätrans laxyngel från ensomriga yngel till smoltutvandring. Smoltåtervandringen från havet har minskat kraftigt jämfört med märkningar på ”Edmans tid”.

Miljöprövningen av vattenkraften i Ätran pågår. När skall bolagen ta sitt miljöansvar och sluta att agera så att Ätranlaxen rödlistas?

2026-04-02 Staksill, majfisk, havsnejonöga, ål och lax det är flera av Ätrans fiskar som nu är borta eller starkt hotade. Orsakerna diskuteras ofta och ibland påstås det att ingen vet.

Fiskerikonsulent Gösta Edman arbetade i Halland och Ätran på senare hälften av 1900-talet. Han berättade om stora fångster av staksill och majfisk utefter Hallandskusten. De senaste årtiondena har det endast noterats fyra lekvandrande majfiskar i Ätran. Alosasillarna torde därför vara de fiskarter som nu är närmast utrotning i Ätran.

Därefter är det nejonögonen som är akut hotade i Ätran. De har på kort tid gått från tusentals individer till några få fiskar. Förra året rapporterar Länsstyrelsen i Halland om den kritiska situationen för havsnejonöga i Halland. Resultaten från 2025 års inventering i Sverige visar:

• Ätran: 28 individer
• Suseån: 1 individ
• Viskan: 2 individer
• Rolfsån: 2 individer
• Säveån: 2 individer

Även ålen är akut hotad i hela sitt utbredningsområde. Fortfarande vandrar tusentals glasålar in till Sveriges kust varje år. Produktionen från Sveriges inlandsvatten har dock minskat från miljontals ålar årligen till endast 7 tusen naturligt utvandrande ålar. Forskare bedömer situationen som akut.

Åretes rödlista omfattade nu för första året Atlantlaxen som aldrig tidigare varit med på röda listan. Vad är det som håller på att hända med våra Svenska vattendrag? Länsstyrelsen i Halland har ansvaret för åtgärdsprogrammet för det akut hotade havsnejonögat.

Åtgärder som föreslås är: Mer fisk i havet, Bättre fisktrappor, Lämna arten i fred och bättre vattenkemi, Sprid information om arten. Tyvärr går länsstyrelsen ”som katten kring het gröt” när det gäller förslag till åtgärder. Länsstyrelsen har dessutom beslutat att inte vidta några åtgärder som omfattar vattenkraften före vattenkraftens miljöprövning. Denna prövning bedöms av regeringen kunna ta upp till 20 år. Har vi verkligen denna tid innan våra rödlistade arter går förlorade?

Det är ganska uppenbart varför de fem nämnda arterna av vandringsfisk nu är nära utrotning, akut hotade eller rödlistade. De är antingen utestängda från sina naturliga habitat av dammar eller saknar vatten på grund av korttidsreglering. Fiskar kan inte leva utan vatten. Det är ganska elementärt.

Dagens situation har uppstått på grund av att vattenkraften har stängt fiskens vandringsvägar och under mer än ett århundrade tillämpat korttidsreglering och nolltappning som helt torrlägger fiskens livsmijö.

Det är därför som vi nu ser de sista individerna av majfisk och havsnejonöga, en art som är äldre än dinosaurierna och funnits på jorden i miljontals år. Hundratals ålar omkommer årligen i kraftverkens galler.

Det är därför som vårt älskade landskapsdjur laxen nu hamnat på röda listan för hotade fiskar. De kämpar för sitt liv när vattnet försvinner och korttidsregleras för maximala vinster när priset på el är som högst.

Fiskeriverket och Länsstyrelsen har bedömt att när Ätrafors kraftverk byggdes minskade smoltproduktionen i Ätran årligen från 70 000 smolt till 9 000 smolt. Nu håller laxbestånden på att försvinna. Det är viktigt med en bra förvaltning av fiskbestånden och vandringsfisken.

Vattenkraftens avsaknad av miljöåtgärder har nu under mer än ett århundrade skördat miljontals offer. För att vända trenden och rädda de arter som håller på att försvinna finns endast en lösning; att vattenkraften nu snarast tar sin andel av vårt gemensamma miljöansvar.

2026-04-01 Ramsan är säkert bekant för de flesta. Att bli lurad kan vara en skillnad på liv och död för Ätranlaxen.

Just nu pågår laxvandringen i Ätran. Eller skulle pågå. Det naturliga vattenflödet i Ätran är i dagarna ca 40 kubikmeter i sekunden. Ett bra flöde för laxens vandring. Leklaxen är på väg upp och smolt och besor på väg ned.

Men inga vårlaxar syns ännu i fiskkameran vid Herting. Smoltens och besornas vårvandring verkar fördröjd. Saken är den att elpriset är ojämt. Uniper kör därför en timreglering där vattenflödet ibland är 55 kubikmeter i sekunden och ibland är 13 kubikmeter i sekunden.

Laxarna luras åstad för att påbörja sin vandring för att därefter drabbas av lågvattenflöde. Och då blir det tvärstopp. April, april. Smolten riskerar att ätas upp av hungriga skrakar och storskarvar.

Laxar är inte vana att leka april, april. De luras varje gång som vattenflödet ändras på grund av elpriset. De har under århundraden anpassat sig till Ätrans naturliga flöde. Läs mer nedan.

2026-03-29 I onsdags den 25 mars sågs en livs levande ål på perrong 2 på Varbergs station. Ålen har nu stora problem att hitta transportleder när merparten av alla vattendrag är stängda.

Rapporten kommer från Facebook och får hittills 72 kommentarer från intresserade läsare. Läsarna reagerar med två typer av reaktioner:

1. Förvåning över hur ålen kan ha hamnat på Varbergs station.
2. Medlidande över ålen och en önskan att någon skall rädda ålen.
   
   Båda reaktionerna är naturliga och sunda. Många har sett SVT:s program ”Den sista ålen” och känner till att ålen är rödlistad och akut hotad som en av de arter som snart kan komma att försvinna helt.
   
   Saken är den att över 10 000 dammar och hinder utestänger ålen från sina naturliga uppväxtområden i alla Sveriges sötvatten. Ålarna letar desperat vandringsvägar och kan hamna på de mest udda ställen. Naturnytt har rapporterat att under 2024 hamnade över 237 döda och döende ålar på tippen efter att ha samlats upp av kraftverkets personal vid de två kraftverken Yngeredsfors och Ätrafors.
   
   Vattenblänk kan konstatera att ålens situation i Sverige är absurd och ohållbar. Tyvärr avled ålen på perrong 2 på Varbergs station trots att engagemanget var stort för den vilsekomna ålen.
   
   Tiotusentals ålar som årligen går en plågsam död till mötes i kraftbolagens galler går däremot att rädda. Hertingprojektet visar att lösningar finns.
   
   Dessutom har det avsatts 70 miljarder för miljöåtgärder till vattenkraften vid kommande miljöprövning. 10 miljarder av dessa pengar finns tillgängliga i en miljöfond.
   
   Det känns fint att det är så många som engagerar sig för att den nu hotade ålen har rätt att leva och vandra i våra vatten! Nu gäller det att välja rätt och välja fria vandringsvägar för ålen.
   
   Bilder och kommentarer på facebook
   https://www.facebook.com/groups/453160021507286/posts/3587959668027290

2026-03-26 Vårvandringen av salamandrar har startat! Vandringen sker främst nattetid under vårregn och mörker varför vi inte märker så mycket av denna årliga aktivitet.

Salamandrarna vandrar från skyddet av kullfallna träd, grenar och löv till våtmarker och vattensamlingar för att leka och fortplanta sig.

Den större vattensalamandern (Triturus cristatus) lever ofta många år och 10–15 år inte är ovanligt för vuxna individer. Det tar 3–5 år för dem att bli könsmogna och återvända till lekvatten för att para sig. Klicka på bilden för större bild.

Salamandrarna är sårbara och med på rödlistan för svenska arter. Tyvärr korsas deras vandringsväg ofta av våra vägar och så är även fallet i Vessigebro. På Forsvägen har man därför förtjänstfullt satt upp varningsskyltar vilket räddar många liv. Våren 2026 har hittills ca 130 trafikdödade salamandrar räknats.

Nu finns pengar avsatta för en salamanderövergång och vi får hoppas att någon nu tar den utsräckta handen och ger salamandrarna den hjälp de behöver! Bl.a. är grodexperter, konsulter, Trafikverket samt Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Falkenberg sedan några år inkopplade på ärendet.

2026-03-24 I dag den 24 mars rapporterar SLU Artdatabanken vilka arter som är hotade i den svenska faunan. Hallands älskade landskapsdjur laxen och dess ”släkting” öringen finns nu för första gången med på den röda listan i hotkategorin NT.

Den svenska rödlistan är en sammanställning av enskilda arters risk att dö ut i landet och kan betraktas som en barometer för arternas tillstånd i Sverige. Bedömningen utförs av SLU Artdatabankens medarbetare i samverkan med över 100 artexperter i 15 kommittéer och även andra externa experter. Nu hissas ”röd flagg” för att laxen i halland minskar och har nedsatt reproduktionsförmåga på grund av vattenkraften.

”För många sötvattensarter, speciellt vandrande arter som ål, havsnejonöga och laxfiskar, är vandringshinder det största problemet tillsammans med förstörda lekhabitat, ofta till följd av vattenkraftsutbyggnad och andra förändringar i vattenmiljön”, skriver SLU.

Nya rödlistade arter är till exempel lax Salmo salar (NT) och öring Salmo trutta (NT). Lake Lota lota som tidigare klassats som Sårbar (VU) är nu Nära hotad (NT). Havsnejonöga Petromyzon marinus går från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Sammantaget ser situationen sämre ut för fiskarna när man jämför Rödlista 2025 med Rödlista 2020.

SLU konstaterar att ”Restaureringen av vattendrag och småvatten bör öka i omfattning. Sådana åtgärder ger resultat och är kostnadseffektiva. (ex Hertingprojektet). För att förbättra tillståndet för de arter som idag är rödlistade behövs dock fler och mer kraftfulla åtgärder − framför allt från vattenkraftsindustrin”.

Vattenkraftsbolagen har fått 70 miljarder (3,5 miljarder i 20 år) i skattelättnader av staten som kompensation för miljöprövningen av vattenkraften (NAP). 10 miljarder av dessa har avsatts till Vattenkraftens Miljöfond.

Regeringen går nu motsatt väg och aviserar i en lagrådsremiss att vattenkraftsindustrin skall undantas miljökrav vid den nationella prövningen (NAP).

Regeringen föreslår vidare i ytterligare en lagrådsremiss att vattenkraften skall undantas från den gemensamma lagstiftningen i Art- och habitatdirektivet. Detta går tvärs emot SLU:s rekommendationer att det behövs fler och mer kraftfulla åtgärder – framförallt från vattenkraftsindustrin om trenden med försämrad överlevnad för våra vandringsfiskar som lax, ål och havsnejonöga skall vända.

Hallands laxälvar är nu hotade av vattenkraften och i akut behov av fria vandringsvägar med naturlig vattenföring utan skadlig korttidsreglering. Det är inte OK att vissa verksamhetsutövare i Sverige befrias från skyldigheten att följa vår unisont beslutade miljölagstiftning inom EU.

En verksamhet som hotar Hallands landskapsdjur kan knappast betecknas som ”miljövänlig”. När kraftbolagen kör döda och lemlästade ålar från kraftverken till tippen är det hög tid att tänka om. Denna hantering stämmer inte med ett modernt miljötänkande.

Länsstyrelsen i Halland konstaterar att Ätrafors vattenkraftverk har tillstånd att årligen reducera smoltproduktionen i Ätran från ca 70 000 till ca 9 000 smolt. Detta är den ojämförligt största orsaken till att Hallands landskapsdjur nu listas som hotat till sin fortsatta existens.

Både Sveriges regering och vattenkraftens bolag behöver informeras om att vi i Halland har ett älskat landskapsdjur som kallas atlantlax Salmo salar.

2026-03-15 SVT Västernorrland rapporterar att Kraftverken gör att fisken isoleras i olika delar av älven och inte kan röra sig fritt – vilket är helt avgörande för att den ska kunna överleva på sikt.

Rapporten är särskilt aktuell i samband med den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften (NAP). Forskarna varnar för att genetiska aspekter i dag ofta saknas i beslutsunderlag och miljöprövningar.

Dammar och vattenkraftverk i Ljungan riskerar att orsaka genetisk utarmning hos älvens fiskpopulationer – med långsiktiga konsekvenser som dagens miljöprövningar riskerar att missa.

– Man tar bort möjligheterna för långsiktig överlevnad för de här fiskstammarna, säger Linda Laikre, professor i populationsgenetik vid Stockholms universitet. Det här slås fast i en ny rapport från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Stockholms universitet.

Regeringen vill ändra miljölagen

Samtidigt som forskarna larmar om vattenkraftens påverkan vill regeringen ändra i miljöbalken. Tanken är att de nya miljövillkoren för vattenkraften ska kunna läggas på lägsta möjliga nivå i förhållande till EU-regler.

Regeringen föreslår således i en lagrådsremiss ”Undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid vattenkraftens omprövning”. Tidigare har ett av miljömålen varit den biologiska mångfalden och frågan är varför målet skrotas nu inför riksdagsvalet.

– Skapar man fiskvägar blir man av med problemen, säger professor Linda Laikre. Hertingprojektet i Falkenberg är ett lysande exempel på detta. Betagaller vid kraftverket och öppning av den tidigare åfåran säkrar fiskvandringen i Ätran upp till Ätrafors. Men det är mindre än 5% av sveriges vattenkraftverk som har motsvarande upp- och nedströmslösningar. Vattenkraftens anläggningar uppströms Ätrafors saknar liksom Ljungan fria vandringsvägar. Därför riskerar den biologiska mångfalden även i Ätran att utarmas i stora delar av avrinningsområdet.

Naturskyddsföreningen är väldigt kritiska till att man steg för steg frångår en överenskommelse där riksdagen beslutat om ett förslag där elbehov och miljöskydd skulle sammanvägas, säger Karin Lexén, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

Vattenkraftens påverkan handlar inte bara om ekologi och enstaka fiskarters produktion, utan också om att bevara den genetiska grund som biologisk mångfald i våra vattendrag vilar på.

– Genetisk mångfald måste bli en självklar del av vattenkraftens miljöanpassning. Annars riskerar vi långsiktiga förluster som är svåra eller omöjliga att återställa, menar professor Linda Laikre.