2025-01-10 Vattenkraftens tillstånd att döda Ätrans fiskar och köra dem till tippen ifrågasätts nu av EU-kommissionen som har inlett ett överträdelseärende i frågan mot Sverige.

EU-kommissionen vidtar rättsliga åtgärder mot de medlemsländer som inte fullgör sina skyldigheter enligt EU-rätten i regelbundna paket med överträdelsebeslut. Kommissionen har beslutat att inleda ett överträdelseförfarande genom att skicka en formell underrättelse till Sverige (INFR(2024)2236) för underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter enligt ramdirektivet för vatten (direktiv 2000/60/EG).

Enligt direktivet ska medlemsländerna inrätta ett åtgärdsprogram för varje avrinningsdistrikt för att säkerställa god status för europeiska vattenförekomster, såsom floder och sjöar. Kommissionen pekar särskilt på att majoriteten av Sveriges vattenkraftsdammar drivs på grundval av tillstånd från mellan 1918 och 1978 och har negativa effekter på flodernas biologiska mångfald.

Ätran har kommit att bli ett varnande exempel på hur fel det kan gå när gammal lagstiftning används så att den ger ”licence to kill” istället för att skydda naturresurserna så som det var tänkt. Redan 2006 visade Naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt bilder på högar av döda ålar från Ätran.

SVTs ”Uppdrag granskning” och ”Fiskarnas rike” har från 2021 och framåt visat flera programinslag med döende ålar och laxar vid Ätrans kraftverk. Hur kommer det sig att detta dödande fått fortgå under decennier och fortfarande pågår 2025?

Ålplaner har upprättats i flera vattendrag. Ålplan Ätran gäller enligt länsstyrelsen i Halland för Ätran. Enligt stadgarnas §2 är kraftbolagen befriade från gällande vattendomar om fiskens fria vandring mot att de bekostar omflyttning av ett fåtal ålyngel. Varken Havs- och Vattenmyndigeten eller Länsstyrelsen har dock rådighet att ändra i gällande vattendomar och därmed tillåta utestängande av naturlig vandring av ålyngel och pågående slakt av lekvandrande ål.
Omflyttning av ålyngel anses inte längre vara en åtgärd som påverkar ålbeståndet positivt. Omflyttning av importerade ålyngel förbjöds i Sverige 2024.

Utvandringen av blankål från Ätran har minskat från över 100 000 till ca 5 000 år 2010. Utvandringen fortsätter att minska och räkningen vid Ätrafors visar att nu är utvandringen där mindre än 200 blankålar per år. Enligt ålförordningen skall 40% av den ursprungliga produktionen av blankål räddas. FORMAS internationella utvärdering 2025 av svensk ålförvaltning visar att vattenkraften är främsta orsaken till ålens kollaps i Sverige. Ålen minskar inte bara i Ätran utan i alla svenska vattendrag.

Vattendomarna i Ätran bygger också på föråldrad lagstiftninig, därför är det positivt att EU-kommissionen nu uppmärksammar detta i ett överträdelsebeslut. Ätran nedströms Ätrafors vattenkraftverk är N2000 område bl.a. på grund av riklig förekomst av atlantlax. Laxens överlevnad har minskat från 70 000 smolt till 9 000 smolt på grund av korttidsreglering. Tillsynsmyndigheten säger att kraftbolaget har tillstånd till korttidsreglering varför de inte kan agera.

Torrfåran nedströms Ätrafors är N2000 område. Kraftbolaget torrlägger området med jämna mellanrum vilket innebär att uppvandrande lekfisk dör. N2000 området fungerar inte längre som reproduktionsområde för den genetiskt unika Ätranlaxen. Länsstyrelsen säger att de inte kan agera eftersom kraftbolaget har ett gammalt tillstånd att torrlägga N2000 området.

Vattenkraften har under lång tid orsakat omfattande fiskdöd i Ätran. Därför är det mycket välkommet att EU-kommissionen nu inlett ett överträdelseförfarande mot Sveriges tillämpning av ramdirektivet för vatten (direktiv 2000/60/EG).

Sverige bryter inte bara mot ramdirektivet för vatten utan även mot
1. RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål
2. Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter då Ätran ingår i gemenskapens skydd av Europas biologiska mångfald (Natura 2000).

2025-01-08 EU-kommissionen vidtar rättsliga åtgärder mot de medlemsländer som inte fullgör sina skyldigheter enligt EU-rätten med överträdelsebeslut. Den 16 dec. sändes en underrättelse till Sverige (INFR(2024)2236) för underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter enligt ramdirektivet för vatten (direktiv 2000/60/EG). 

För att skydda människors hälsa och miljön är det avgörande att EU-lagstiftningens vattenkvalitetsnormer genomförs fullt ut. Enligt direktivet ska medlemsländerna inrätta ett åtgärdsprogram för varje avrinningsdistrikt för att säkerställa god status för europeiska vattenförekomster, såsom floder och sjöar.

I Sverige föreskriver den nationella lagstiftningen inga regelbundna översyner av de relevanta kontrollerna, eller så genomförs de regelbundna översynerna inte tillräckligt ofta. EU-kommissionen ger ett exempel: ”Till exempel drivs majoriteten av Sveriges vattenkraftdammar på grundval av tillstånd från mellan 1918 och 1978 och har potentiellt negativa effekter på flodernas biologiska mångfald”. Kommissionen skickar därför en formell underrättelse till Sverige, som nu har två månader på sig att svara och åtgärda de brister som påtalats av kommissionen. Som exempel kan nämnas att Sverige dömdes i november 2023 att betala närmare 100 miljoner kronor i böter för att inte i tid har infört EU:s nya vapendirektiv. 

Sverige har beslutat att vi skall satsa 1,5 TWh på åtgärder. Sverige har brutit ned detta värde till satsning per huvudavrinningsområde (HARO). För Ätrans (HARO) skall det satsas 6%. Sverige tycks inte ha insett att EU:s lagstiftning med ålförordningen, vattendirektivet och art- och habitatdirektivet även gäller som svensk lag. Sverige har inte heller förstått hur lagen skall tillämpas. Det handlar inte i första han om antalet kilowattimmar utan om att uppfylla miljökvalitetsnormerna som ex kan vara God Ekologisk Status (GES). Ålförordningen stadgar att vi skall uppfylla 40% produktion av blankål av den tidigare jungfruliga produktionen i Sverige (33 000 till 72 000 ton). Hur många KWh som används för detta nämns inte primärt i lagstiftningen. PPP har tillämpats i många år vilket innebär att det är den som påverkar miljön som även vidtar åtgärder för att minska påverkan.

Påtalade brister i Sveriges vattenförvaltning har långtgående, praktiska konsekvenser för vår natur och våra gemensamma naturresurser. Den mest uppmärksammade konsekvensen är kanske åldöden i Svenska vattenkraftverk. Hundratusentals blankålar dör varje år en plågsam död när de var på lekvandring till Sargassohavet. SVT Uppdrag Granskning rapporterade 2021 om den stora ålslakten.

Regeringen gav därför 2022 FORMAS i uppdrag att utreda den svenska ålförvaltningen. För uppdraget avsattes nio miljoner kronor och internationell expertis anlitades. Resultatet redovisades på FORMAS webbsida i början på januari 2025. FORMAS skriver det som redan var känt, att det största hotet mot ålen är ”brist på framgång i uppströms och nedströms vandring”.

Regeringen har tagit fram ett lagförslag (KN 2024/01642) där KMV skall underlätta undantag från att besluta om miljöanpassade vattendomar. Lagförslaget är framtaget för att Sverige vill begränsa sina miljöåtgärder i vattenkraften till 1,5 TWh. (Vattenkraftens Miljöfond).Regeringens egen miljökonsekvensbeskrivning säger att förslaget innebär försämrade förutsättningar att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag. Detta lagförslag undergräver Sveriges möjligheter att uppnå beslutade åtaganden enligt ramdirektivet för vatten och ålförordningen.

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål gäller liksom vattendiretivet som svensk lag. Enligt ålförordningen skall varje EU-land tillse att minst 40 % av den jungfruliga ursprungliga biomassan av blankål tar sig ut i havet. Förvaltningsplanen för ål skall utarbetas med syftet att detta mål skall uppnås. Sveriges biomassa av blankål har sedan införandet av ålförordningen inte ökat utan minskat kraftigt och närmar sig noll. Sverige bryter därmed även mot ålförordningen.

Ätran ingår i Natura 2000-nätverket och omfattas därför av art- och habitatdirektivet bl.a. för sin rikliga produktion av atlantlax. Vattenkraftens korttidsreglering minskar laxproduktionen i Ätrans huvudfåra från ca 70 000 smolt till ca 9 000 smolt (Källa: Länsstyrelsens bevarandeplan 2013-11-26 511-3405-11). Även Ätrans torrfåra är N2000-område. Regleringen innebär att åfåran får torrläggas. SVT Fiskarnas Rike har dokumenterat hur leklaxen dör i torrfåran.
Sverige bryter därmed även mot art- och habitatdirektivet.

Sveriges regering har 2023 till 2024 minskat kalkanslaget med 12 miljoner kronor samtidigt som priset ökat med ca 20% (Källa: Länsstyrelsen VG). Kalkningen upphör därför nu i ett antal svenska sjöar. Sverige har förbundit sig att förhindra att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet skall ha enligt miljökvalitetsnormen. Dessa okalkade sjöar får nu försämrad ekologisk status vilket även inkluderar en minskad produktion av europeisk ål (Degerman et.al.). Sverige bryter därmed även mot gällande miljökvalitetsnormer och det så kallade försämringsförbudet, som innebär att vattnets status inte får försämras.

Är det då möjligt att uppnå dessa krav? Hertingprojektet genomfördes vid två kraftverk i Ätran 2013. Resultatet blev att ålvandringen både uppströms och nedströms löstes till 100%. Torrfåran restaurerades och ger nu en årlig produktion av ca 30 000 laxyngel och 3 000 ålyngel. Länsstyrelsen har gjort en socioekonomisk utvärdering av projeketet. Efter det att alla kostnader dragits ifrån ger projektet ett nettonuvärde på 65,3 miljoner kronor. Miljötgärder som uppfyller nämnda EU-direktiv är samhällsekonomiskt lönsamma. Det kan jämföras med de dryga böter som Sverige riskerar genom att inte vidta åtgärder för att bevara naturresurserna i Sveriges inlandsvatten.

2025-01-05 Sverige försöker ”frysa” ålfrågan genom att förhala miljöåtgärder i vattenkraften. EU-kommissionen sänder därför 2024-12-16 ett överträdelsebeslut till den svenska regeringen. Sverige har nu två månader på sig att svara och åtgärda de brister som påtalats av kommissionen. Ett medlemsland som inte rättar felen riskerar dömas av EU-domstolen.

EU-kommissionen vidtar rättsliga åtgärder mot de medlemsländer som inte fullgör sina skyldigheter enligt EU-rätten. Medlemsländerna skall säkerställa god status för europeiska vattenförekomster, såsom floder och sjöar. Sverige uppfyller enligt kommissionen inte sina skyldigheter enligt ramdirektivet för vatten (direktiv 2000/60/EG). Till exempel drivs majoriteten av Sveriges vattenkraftdammar på grundval av tillstånd från tiden mellan 1918 och 1978 som har potentiellt negativa effekter på flodernas biologiska mångfald. 

FORMAS rapporterar 2025-01-01 att Sverige även överträder gemenskapens FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål. Sverige har förbundit sig att ålens överlevnad skulle öka till 40% men den har istället minskat på grund av uteblivna åtgärder i vattenkraften.

Sverige skall också förhindra att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet skall ha enligt miljökvalitets-normen. Sveriges regering har 2023 till 2024 minskat kalkanslaget med 12 miljoner kronor samtidigt som priset ökat med ca 20% vilket fått till följd att ett stort antal sjöar nu undantas från kalkningsåtgärder mot försurning. Dessa sjöar får försämrad ekologisk status vilket även inkluderar en minskad produktion av europeisk ål (Degerman et.al.).

Sveriges ålförvaltningsplan togs fram av Jordbruksverket 2008 och ger en prognos att ålarna dör vid vattenkraftsverken (grön stapel) om inga åtgärder görs. HaV rapporterar 2022 fortsatt åldödlighet och minskning av ålbeståndet eftersom få åtgärder gjorts av vattenkraften. Den blå kurvan visar omflyttning av ålyngel vilket inte ökar beståndet. Havs- och vattenmyndigheten har 2024 beslutat om förbud av omflyttning på grund av sjukdom. Den naturliga produktionen av ål från Sveriges inlandsvatten visas i den gula kurvan som närmar sig noll. FORMAS utredning 2024-12-31 konstaterar att detta beror på uteblivna åtgärder i vattenkraften.

Bilderna är tagna vid två tillfällen efter nyårsnatten 2024/2025. Under två nätter dödades vid ett kraftverk i Ätran 20 stora, lekvandrande ålhonor. De transporterade ca 70 miljoner romkorn som skulle ha sörjt för släktets fortlevnad och nya ålyngel i Sargassohavet. Man skäms som svensk medborgare över att EU måste sända ett överträdelsebeslut av miljölagar till den svenska regeringen. Sverige behöver nu rätta in sig i ledet och åtgärda vattenkraftens brister. Det är också ett överlevnadsbeslut för den europeiska ålens fortlevnad.

2025-01-03 Myndigheten FORMAS har haft regeringens uppdrag sedan maj 2022 att utvärdera Sveriges ålförvaltning. Statsbidrag på nio miljoner kronor har använts och ledande internationell expertis anlitats. Resultatet redovisas nu på FORMAS hemsida .

FORMAS analys av vattenkraften som den kända orsaken till ålens försvinnande i svenska vatten och förslag till lösningar är välkomna. FORMAS utredning nådde dock inte ända fram till målet. Rapporten saknar väsentlig information och vägledning för att Sveriges beslutsfattare skall kunna följa lagen och ta rätt beslut för att rädda ålen.

SVT ”Uppdrag Granskning” och SVT ”Fiskarnas rike” har 2022-2023 rapporterat i en serie program om den svenska ålens situation. Där visas med stor tydlighet att ålynglen stoppas av kraftverksdammar samt att blankålen stoppas och dör i vattenkraftens turbiner och galler. Ålen är utestängd från svenska inlandsvatten.

FORMAS internationella panel rapporterar nu det SVT redan visat; att det största hotet för ålens återhämtning i Sveriges inlandsvatten är ”brist på framgång i uppströms och nedströms vandring”. Sveriges ålbestånd har fortsatt att minska efter det att den svenska ålförvaltningsplanen trädde i kraft 2008.

FORMAS rapport ”Ålen och det gemensamma ansvaret för en hotad fisk” sammanfattar: ”Det är därför mycket angeläget att få till snabba och omfattande lösningar som förbättrar ålarnas möjligheter till passage både uppströms och nedströms, och därmed erbjuda uppväxtmiljöer för naturligt invandrad ål och minskad dödlighet i samband med ålens vandring”.

FORMAS utredning saknar viktig information och behöver därför kompletteras med nedanstående uppgifter när regeringen skall ta beslut om Sveriges ålförvaltning:

1. Uppgift om storleken på Sveriges ursprungliga ålbestånd
2. Uppgift om värdet av Sveriges årliga produktion av ål
3. Uppgift om Sveriges anpassning till EU:s lagar och förordningar
4. Uppgift om det ”Goda exemplet”

Storleken på Sveriges ursprungliga ålbestånd
FORMAS har haft tillgång till expertis som kan informera om storleken på Sveriges ursprungliga ålbestånd, men av någon anledning underlåtit att rapportera om detta. Det kanske är känsligt då Sveriges ålförvaltningsplan anger en ursprunglig utvandring av 300 ton blankål årligen från Sveriges hundratusentals sjöar och inlandsvatten. Detta är 100-200 gånger mindre än vad ålexperter uppger. I Uppdrag Granskning säger danska ålforskaren Kim Aarestrup att Danmarks ursprungliga ålproduktion var 1100 ton per år samt att han bedömer att Sveriges ursprungliga ålproduktion var 30 till 40 gånger större än vad ålplanen anger.
Svenska ålforskaren H.Wickström bedömer behovet av invandring av ålyngel till Sveriges inlandsvatten vara 188-360 miljoner ålyngel årligen för att upprätthålla den ursprungliga årliga produktionen av blankål. Elforsk anger en överlevnad från ålyngel till blankål på 20%. 
På Gustav Vasas tid infördes kronofisken för ål, som inbringade en femtedel av statens totala inkomster.

Värdet av Sveriges ursprungliga ålbestånd
Jord- och skogsbruksministeriet i Finland har lagstiftat om skyddsvärdet för den europeiska ålen och östersjölaxen i sin förordning Finlex 614/2019. Ålens värde är 3510 euro och laxens värde 3470 euro. Värdet för en fisk som är under 25 centimeter lång är tio procent av detta värde. Det är lätt att räkna ut värdet av Sveriges årliga ålproduktion med hjälp av Aarestrups och Wickströms uppgifter, om man antar att en blankål väger ca 1 kg. Till detta ekonomiska värde skall adderas värdet kulturhistoriskt, ekologiskt och socialt. En årlig produktion av tiotusentals ton högvärdigt livsmedel från alla Sveriges inlandsvatten är dessutom en livsmedelsresurs viktig för landsbygden och Sveriges krisberedskap.

Styrmedel för att följa lagen
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 gäller som svensk lag. Målet för varje land skall vara att rädda 40% av den årliga, jungfruliga ålproduktionen som därför skall rapporteras. Miljöprövningen av vattenkraften är en viktig åtgärd för att lösa fria vandringsvägar för ålen. Sveriges regering har pausat miljöprövningen.
Regeringen har tagit fram ett lagförslag där KMV skall underlätta undantag från att besluta om miljöanpassade vattendomar. Regeringens egen miljökonsekvensbeskrivning säger att det innebär försämrade förutsättningar att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag.
Tillsynsmyndigheterna har pausat tillsynen av vattenkraften i väntan på kommande omprövning som dock beräknas klar först inom en 20-årsperiod! Tillsynen behöver snarast återupptas med syfte att insamla information som är av viktig för att ordna fria vandringsvägar för fisk och införa EU:s ramdirektiv för vatten.

EU-kommissionen har 2024-12-16 sänt ett överträdelsebeslut till Sverige (INFR(2024)2236) för underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter enligt ramdirektivet för vatten, direktiv (2000/60/EG). Majoriteten av Sveriges vattenkraftsdammar drivs på grundval av tillstånd från 1918 och 1978 och har potentiellt negativa effekter på flodernas biologiska mångfald. Kommissionen skickar därför en formell underrättelse till Sverige, som nu har två månader på sig att svara och åtgärda de brister som påtalats av kommissionen.

Det goda exemplet
Hertingprojektet i Ätran vid Falkenberg visar att det är möjligt att med dagens teknik bygga fria vandringsvägar förbi de två kraftverken vid Herting. Dessutom har den torrlagda åfåran iordningställts så att Hertingforsen nu kontinuerligt brusar efter 70 år av tystnad och torrläggning. Fri fiskvandring är återställd till 100%. Länsstyrelsen i Halland har rapporterat att åtgärden varit samhällsekonomiskt lönsam och gett ett nettonuvärde på över 60 miljoner kronor. Falkenbergs kommun har sökt och fått EU-bidrag till att kalka försurade sjöar för att motverka en minskad produktion av ål.

Det varnande exemplet
Ålproblematiken är särskilt komplicerad eftersom det är ett gemensamt europeiskt intresse. Sverige har en särställning som en god producent av stora, långvandrande ålhonor vilka är särskilt viktiga för ålbeståndet. Därför är det extra pinsamt att Sverige är en dålig förebild när vi inte följer den gemensamma miljölagstiftningen. EU-kommissionen tvingas därför att delge Sverige ett övertädelsebeslut för att vi inte uppfyller våra beslutade skyldigheter.

Hertingforsen brusar nu fritt efter att ha varit torrlagd 1944-2014

2025-01-01 Samtidigt som Johan Rabaeus läste Alfred Tennysons ”Nyårsklockan” på Skansen vandrade sju dödsdömda 20-åriga ålhonor in i gallren vid Yngeredsfors kraftverk i Ätran.

”Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar”.

Måtte vi nu för alltid ha ringt ut denna dödsdömda hantering till förmån för den hotade ålens fortlevnad och mera rena lagar med bättre syften.

Samtidigt som detta händer rapporterar FORMAS sitt omfattande regeringsuppdrag att, för 9 miljoner kronor under tre år 2022-2024, utreda den svenska ålförvaltningen.

FORMAS utredning fastslår att brist på framgångsrik vandring uppströms och nedströms är det huvudsakliga hotet för ålens återhämtning i Sverige. ”Det är därför mycket angeläget att få till snabba och omfattande lösningar som förbättrar ålarnas möjligheter till passage både uppströms och nedströms, och därmed erbjuda uppväxtmiljöer för naturligt invandrad ål och minskad dödlighet i samband med ålens vandring”.

Måtte vi därför fortsättningsvis slippa se dessa sorgliga, stinkande högar av döda och döende ålhonor vid de svenska vattenkraftverken. Måtte årets nyårsklockor bli en signal till beslutande och lagstiftande församlingar att ”ringa in till ett ädlare, ett högre liv med bättre syften och med mera rena lagar”.

SVT1 Uppdrag Granskning och Fiskarnas rike har tidigare rapporterat om vattenkraftens avgörande betydelse för ålens försvinnande. SVT rapporterar även i dag Nyårsdagen om att FORMAS utredning fastslår och bekräftar att Sverige och vattenkraften gör för lite för att rädda ålen. Se SVT inslag här.

Hertingprojektet visade för 10 år sedan att vi med rätt åtgärder och bästa teknik kan rädda vandringsfisken till 100%. Dessutom visade sig Hertingprojektet vara samhällsekonomiskt lönsamt med en samhällsekonomisk vinst på över 60 miljoner SEK.

FORMAS utredning visar tydligt att nu finns inga skäl för kraftbolagen att förhala åtgärder för att rädda ålen. Nu vill vi se att det praktiska arbetet påbörjas utan ytterligare fördröjning. Varningsklockorna har ringt tillräckligt länge för den akut hotade ålen!

2024-12-06 För att få kunskap om vart ålen är på väg behöver vi lära oss mer om ålens historia.

Ålen har funnits i ca 70 miljoner år. I början på 1900-talet stängdes ålens vandringsvägar till våra inlandsvatten alltmer. Vattenkraftens utbyggnad blev ålens fall. En årlig produktion av 37 600 till 72 000 ton blankål försvann från Sveriges inlandsvatten.

1970 varnade fiskerikonsulent Gösta Edman för att om inget görs för ålens fria vandring kommer förekomsten av ål i Ätan att försvinna inom en nära framtid. Ätran producerade årligen tiotusentals ton ål.

2006 larmade nuvarande redaktören för Naturnytt i Naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt om åldöden vid vattenkraftverken i Ätran. Bilder publicerades på hur ett hundratal ålar dog på kraftverksgallret under en natt.

Vattenkraften har sedan dess bl.a. föreslagit lösningar med ”billiga bubblor”, ”skumstavar” och ”brädor med plastflärpar” för att rädda vandringsfisken.

– Det här är en relativt ny teknik som vi testar i Ätran säger miljöchef Johan Tielman vid Uniper till HN i augusti 2017 om ”plastflärpar med brädor”. Vid första högflödet for ”den nya tekniken” i tusen bitar!

2024-12-05 var det höstmöte för Ätrans Vattenråd. Där beslutades att rådet skall ”söka projektmedel för jobba med nedvandrande ål och  annan fisk”.

Natten efter Ätrans Vattenråds sammanträde mellan Torsdagen och Fredagen den 5-6 december omkom dessa ålar och gösar på gallren till ett av Unipers vattenkraftverk i Ätran. Efter över 100 år av massdöd håller nu den sista ålen på att utrotas i Ätran.

Vattenkraften och Länsstyrelsen klamrar sig sedan 1980-talet fast vid ”Ålplan Ätran” som säger att bolagen är befriade från sina vattendomar att hålla fria vandringsvägar om bolagen omflyttar ålyngel från England/Frankrike. År 2024 omflyttades inga ålyngel. Varken Länsstyrelsen eller kraftbolagen har rådighet att upphäva vattendomar.

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål gäller som svensk lag och den säger att åtgärder skall vidtas så att ålen kan vandra. Vattendirektivet, art- och habitatdirektivet samt N2000 lagstiftningen ställer vissa krav som inte följs vid vattenkraftverken i Ätran. Om denna lagstiftning prövas i Ätran riskerar Sverige dryga bötesbelopp.

Det är fint att Ätrans vattenråd skall söka projektmedel för att jobba med nedvandrande ål och annan fisk i Ätran. Tyvärr kommer dessa räddade fiskar att slaktas i befintliga vattenkraftverk om inte kraftbolagen vidtar åtgärder. Vattenkraftens mijöfond har avsatt 10 miljarder för åtgärder men är av Ålplan Ätran befriade från att rädda ålen i Ätran.

För att rädda ålen behövs en samverkan mellan vattenråd och samtliga berörda kraftbolag så att man hittar en helhetslösning för ålens fria vandring. Lösningen finns nedströms i Ätran vid Hertings kraftverk där fiskvandringen fungerar till 100% med bästa möjliga teknik (BMT). Läs mer här
Läs mer om ålens historia här

2024-12-02 Ålen och vandringsfisken har en stor potential att bli en strategisk resurs för Sveriges livsmedelsberedskap. Tusentals sjöar och vatten är en del av vårt ”skafferi” med mat som vi skall ha tillgång till både i ”goda tider” och vid händelse av kris eller krig.

Halland är laxens landskap. Hallands åar handlar om en hållbar, årligen förnybar matresurs : ”Vi ska Äta Ni ska Laga” eller ”Laga Ni Äta Vi” var en ramsa som många lärt sig i skolan. Åarna forsade och slingrade sig genom det halländska landskapet. Det fanns inte en å eller bäck, inte en sjö eller tjärn utan att de var välfyllda med vandringsfisk. Långt in i Västergötland och Småland. Skafferierna var välfyllda.

I början på 1900-talet stängdes så dörrarna till skafferiet av vattenkraften. Av atlantlaxen beräknas mindre än 5% vara kvar och ålen är akut hotad då mindre än 1% finns kvar. Procentsatser säger inte mycket om tillståndet. Hur stor har då denna ”krympflation” varit för vandringsfisken?

Laxfisket har dokumenterats historiskt. De halländska fångsterna i kust- och älvfisket efter lax var årligen i slutet av 1800-talet ca 80-100 ton lax. Laxen återkom årligen varför detta troligen var ett hållbart uttag.

När det gäller ålproduktionen i Sveriges inlandsvattnen var den mycket större vid denna tiden än laxproduktionen. Ålforskaren Håkan Wickström bedömer ett behov av 188-360 miljoner ålyngel årligen för att upprätthålla produktionen. Elforsk anger en överlevnad till blankål på 20% vilket innebär att 37 600 till 72 000 ton ål producerades årligen från Sveriges inlandsvatten. Ålforskare Kim Aaerstrup bekräftar Sveriges underrapportering när han anger Danmarks årliga ålproduktion till 1110 ton och bedömer Sveriges produktion vara ca 30-40 ggr större än vad vi rapporterat till EU. Värdet av denna produktion av ål är ekologiskt, kulturhistoriskt, socialt och ekonomiskt. Enligt finsk lagstiftning Finlex 614/2019 är skyddsvärdet av en ål (ca 1 kg) 3510 euro. Detta ekonomiska värde har nu gått förlorat till 99% vilket är en stor förlust för fiskevattenägare och landsbygdsutveckling.

Statkraft insamlade vid kraftverket i Lagan årligen 1,3 miljoner ålyngel på 1930-talet. Troligen insamlades långt från alla ålyngel. Om den årliga blankålsproduktionen från Lagan då var 20% innebär det en årlig produktion av minst 260 ton ål från Lagan. Ätran bör ha haft en liknande produktion. Detta visar på den stora potentialen hos livsmedelsproduktionen från de Halländska åarna.

Denna hållbara och återkommande fiskproduktion från Sveriges inlandsvatten är viktig då fiskproduktionen från Östersjön och Västerhavet minskar. Trålfisket är även mycket energikrävande jämfört med fångst i fasta redskap och s.k. ålkistor.

Fria vandringsvägar förbi dammar och kraftverk är avgörande för laxens och ålens överlevnad. Detta är också lagstadgat i ”RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål” vilken också gäller som svensk lag sedan den 18 september 2007.

Dagens debatt vid miljöprövning av vattenkraften (NAP) har hittills mest handlat om energiproduktion och bolagens vinstintressen. Det är dags att även tänka på hur vi skall få tillbaka en långsiktigt hållbar produktion av vandringsfisk i våra vatten och fylla på ”skafferiet” som nu börjar gapa tomt på fisk. Fiskerättsägare och landsbygden behöver denna resurs som även är viktig för ekoturismen. Vandringsfisken är en lättillgänglig och förnybar livsmedelsresurs som är viktig att förvalta i såväl goda tider som i kristider för att Sveriges beredskap skall vara god.