2025-07-04 Experter menar att förr bestod hälften av alla fiskar i Sveriges hundratusentals sjöar och vattendrag av ål. I dag är ålen en akut hotad art.
Svenska ålforskare och Energiforsk AB publicerar data som visar att Sveriges inlandsvatten, före vattenkraftens införande, årligen producerade ca 29 704 000 till 56 880 000 enkilos blankålar. Vid Sveriges kuster producerades årligen ytterligare 53 720 000 enkilos blankålar.
Ålforskare Wickström & Åström har beräknat det årliga behovet av glasålinvandring (ålyngel) till Sverige för att upprätthålla en jungfrulig, ursprunglig produktion av utvandrande ål. (Källa: H.Wickström 2011: Kan vi rädda den rödlistade ålen och det småskaliga (ål)fisket med hjälp av utsättningar?)
Forskarna skriver: ”Sveriges totala behov är 340 miljoner glasålar, motsvarande 102 ton, för att nå 100 % av en ursprunglig/jungfrulig ”lekflykt”. Då är sötvatten undantagna och inget fiske inräknat. Svenska sötvatten skulle behöva besättas med i storleksordningen 188 – 360 miljoner glasålar motsvarande 56 – 110 ton”.
Energiforsk AB har utvärderat överlevnaden från invandrande och utsatta ålyngel till utvandringsklar vuxen blankål. (Källa Energiforsk RAPPORT 2015:103 WILLEM DEKKER & HÅKAN WICKSTRÖM). Rapporten anger att av 1,335 miljoner ålyngel överlever efter tillväxt under 15 år 211 ton till vuxen utvandringsfärdig blankål. Antar vi att en blankål väger 1 kilo innebär det en överlevnad på 15,8%.
Så långt forskarnas uppskattningar av Sveriges årliga, jungfruliga produktion av blankål. EU:s ålförordning, RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007, gäller som svensk lag. Enligt förordningen skall varje land på sikt rädda 40% av sin ursprungliga produktion av ål. Därför skall Sverige och andra länder rapportera till EU en uppskattning av hur stor den jungfruliga, antropogena ålproduktionen var dvs. produktionen före mänsklig påverkan av ex. vattenkraft.
Nederländerna rapporterar en jungfrulig årlig produktion av 10 000 – 15 000 ton, Storbritannien 7 300 ton, Danmark 1 100 ton och Sverige rapporterar 300 ton blankål. Danska ålforskaren Kim Aarestrup anklagar Sverige för en kraftig underrapportering, vilket innebär att vattenkraften inte behöver vidta nödvändiga åtgärder. (Källa: SVT uppdrag granskning Ursprungsålen 2022). Kim menar liksom svenska forskare att Sveriges ålproduktion var ca 30–40 gånger större än Danmarks.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har nu 2025-06-17 tagit fram ett nytt förslag till en reviderad nationell förvaltningsplan för europeisk ål för 2025–2030, samt tillhörande åtgärdsplan för 2025–2027, som nu remitteras. (Källa HaV remiss 2025-06-17) (Dnr HaV 2025–1217)
HaV vidhåller fortfarande i den nya planen från 2025 att den ursprungliga utvandringsbiomassan (utan utsättning) av europeisk ål (Anguilla anguilla) från Sveriges inlandsvatten var 300 ton. HaV förklarar nu att man får en ”bästa uppskattning” om man använder en referenspunkt “tid-noll”, 𝐵0 (B-noll) år 1980. Alla utom HaV tycks känna till att år 1980 var ålproduktionen inte opåverkad eftersom vattenkraften infördes redan i början av 1900-talet.
HaV nämner i sitt förslag till förvaltningsplan inte det värde som vi har att förvalta i produktionen av ål, vilket är anmärkningsvärt. Finland anger i sin lagstiftning (Finlex 614/2019) att skyddsvärdet av en vuxen ål är 3510€ och ett ålyngel 351€. Detta ger ett betydande monetärt värde på Sveriges årliga ålvandring. Värdet är lätt att beräkna med hjälp av ovan givna uppgifter från ålforskningen.
Den årliga produktionen av tusentals ton ål var dessutom en stor tillgång som beredskapsresurs, inte minst i kristider. Ekosystemens funktion var beroende av den införsel av biomassa från havet som vandringsfisken tillförde. Information om ålens värden är ovärderlig när domstolarna nu skall påbörja miljöprövningen av vattenkraften enligt nationella planen (NAP).
Havs- och Vattenmyndighetens förslag till svensk ålförvaltning följer inte lagen om ålförordningen. Sverige tar inte sitt lagstadgade ansvar för de restaureringsåtgärder som är nödvändiga inom vattenkraften för att rädda den europeiska ålen.