2025-08-30 Fakta är ett sakförhållande som faktiskt existerar eller har inträffat, till skillnad från enbart en åsikt eller en teori. Begreppet kommer från latinets ”factum” och används för att beskriva verkligheten. Frågan är om HaV:s nya förslag till ålförvaltning beskriver verkligheten?
Det är ett faktum att ålarna föds i havet och sedan som yngel vandrar till Europa för att i hav, floder, åar och sjöar växa till könsmogna blankålar som vandrar tillbaka till havet för att leka.
Det finns fakta om storleken på Sveriges del av ålbeståndet. Kraftbolagen har under lång tid faktiskt samlat in uppvandrande ålyngel i åarna. Statkraft rapporterar från Lagan att som mest samlades 1,3 miljoner ålyngel in under ett år på 1930-talet.
Länsstyrelsen i Västra Götaland rapporterar om insamling av ålyngel vid Olidans kraftverk i Göta Älv. Insamlingen har pågått i över 100 år sedan 1901. Toppåren under perioden, 1905 och 1937 insamlades 8,70 respektive 8,71 ton ålyngel.
Insteget av ålyngel i Viskan har mätts och 2017 var det ca 95 kg, det största på 30 år (Björn Fagerholm pers. kom.). Dessa ålar i Viskan hade en medelvikt på 0,29–0,72 gram och var 234 011 stycken.
Utifrån dessa fakta om registrerad invandring har Ålforskaren Håkan Wickström beräknat behovet av ålyngel för att uppnå den ursprungliga, jungfruliga, opåverkade produktion som förekom före vattenkraftens storskaliga införande i Sverige. Det årliga behovet är 340 miljoner ålyngel för havet och Östersjön och 188-360 miljoner ålyngel för inlandsvattnens sjöar och vattendrag för att uppnå opåverkad produktion av blankål.
Energiforsk AB anger i KRAFTTAG ÅL 2015-2017 RAPPORT 2018:504 att: ”Omräkningen från ålyngel till blankål bygger på antagandet att 20 % av de ålyngel som sätts ut når blankålsstadiet”. Det innebär att Sveriges inlandsvatten årligen skulle producera 37,6 till 72 miljoner blankålar!
Havs- och Vattenmyndighetens ”Förslag till nationell förvaltningsplan för ål – perioden 2025–2030” Dnr. HaV 2025–1217 utgår från 1980 som basår för opåverkad produktion av blankål samt att denna då årligen var 300 ton (B0). Ålforskaren Willem Dekker kommenterar att denna uppskattning är ”en vild gissning”. Med tanke på tillgängliga fakta är det alldeles uppenbart att myndigheten använder fel basår samt kraftigt underrapporterar Sveriges potentiella produktion av blankål.
HaV:s nya förslag till svensk ålförvaltning för de kommande åren bygger således på vilda gissningar vilket innebär att den inte uppfyller varken svensk eller internationell lag enligt RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål. Detta är mycket allvarligt då det finns tillgång till hundra års data angående ålen.
Sveriges Radio rapporterar 2025-08-25 till 27: Rekordår för ål i Dalälven – fullständig explosion och Mystisk ål-boom i Dalälven – miljöanalytikern har en teori. Hittills i år har mellan 3 000 till 4 000 ålyngel insamlats i ålledaren i Älvkarleby. – Det är fantastiskt. Ifjol var det 480 stycken och året dessförinnan bara 30–40. Avdelningschefen vid SLU: ”Ja förhoppningsvis beror det på att några av de åtgärder som genomförts för att försöka hjälpa ålen har haft effekt”.
Naturligtvis är det glädjande att ålinvandringen i Dalälven på tre år ökat från ca 0,000035 miljoner till ca 0,0035 miljoner ålyngel. Men mot bakgrunden att det i de större vattendragen årligen vandrade upp miljontals ålyngel är ökningen ytterst marginell. Benämningen ”ålboom” och ”fullständig explosion” som skulle bero på åtgärder är dessutom vilseledande information.
Myndigheternas och Vattenkraftens viktigaste åtgärd har varit att importera ålyngel från England som kompensation för utestängd vandring. Bolagen har då befriats från skyldigheten att hålla ålyngelledare. Ca 2,5 miljoner vilda ålyngel har omflyttats årligen från England till Sverige medan ca 1 miljon av dessa importerade vilda ålyngel årligen fötts upp till 140 ton ål för konsumtion! Merparten av de utsatta ålynglen har dessutom dött i vattenkraftens galler och turbiner då bolagen befriats från skyldighet att ha fria vandringsvägar för lekvandrande ål. En sådan svensk hantering av den vilda ålen har självklart minskat Sveriges bidrag till europas ålbestånd.
Rapporterna om att denna misshushållning skulle leda till att ålbeståndet ökar i de svenska åarna är dålig journalistik och förvanskning av fakta. Den blygsamma ökningen av invandring av ålyngel visar dock att det fortfarande finns en liten möjlighet att förbättra ålbeståndet om ålförvaltningen förbättras. Det är dessutom lönsamt då skyddsvärdet av en blankål enligt finsk lag är 3510€ och av ett ålyngel 351€ (Finlex 614/2019).
Sverige behöver en ålförvaltningsplan som bygger på fakta. Sverige behöver en seriös rapportering av ålproblematiken. Se SVT Uppdrag Gransknings tre program om ålen: ”Den sista ålen”, ”Den sista ålen vad hände sen?” och ”Ursprungsålen”. Det ger en mer rättvisande bild av svensk ålförvaltning än HaV:s förslag till ny ålförvaltningsplan.
Men framför allt: Den akut hotade ålen behöver fria vandringsvägar för att kunna växa upp i svenska vatten och lyckas med sin lekvandring till Sargassohavet! Bidraget från Sveriges inlandsvatten var vid sekelskiftet 1800/1900 37,6 till 72 miljoner blankålar! Enligt HaV och SLU hade bidraget av naturlig, vild blankål från inlandsvattnen minskat till 7 ton år 2023.