2025-08-25 Havs- och vattenmyndigheten frågar nu efter synpunkter på hur vi i Sverige skall förvalta och återfå hälften av allt liv i våra påverkade sjöar och vattendrag.
Camilla Sandström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet säger att inom ålens utbredningsområde bestod hälften av biomassan i sjöarna av ål! Hon får medhåll från den forskarexpertis som FORMAS samlat inför utvärderingen av ålförvaltningen. Källa: FORMAS frukostseminarium.
Statistiska centralbyråns statistik visar att det licenserade yrkesfisket i insjöarna fångade 1 506 ton fisk och kräftor under 2018, till ett värde av drygt 115 miljoner kr. Ålakademin menar att det under 50- och 60-talen årligen fångades över 2.000 ton och t.o.m. över 3.000 ton ål per år. Den stora ålvandringen från Sveriges sjöar var en ovärderlig livsmedelsresurs, inte minst från beredskapssynpunkt i kristider. Resursen var lättillgänglig då ålen kunde fångas i fasta ålkistor i hela utbredningspmrådet i Sveriges inland.
Havs- och Vattenmyndighetens förslag till ny ålförvaltningsplan utgår från att svenska vatten ursprungligen före mänsklig påverkan producerade ca 300 ton blankål varje år. Detta är en kraftig underrapportering som strider mot expertutlåtanden och tillgängliga fakta. Enligt ålforskaren Willem Dekker är det ”en vild gissning”.
FORMAS internationella utvärdering säger att åtgärder i vattenkraften för ålens fria vandring är den enskilt absolut viktigaste åtgärden för att rädda det akut hotade ålbeståndet.Myndigheternas felrapportering av ålbeståndets storlek innebär att kraftbolagen inte behöver ta sitt miljöansvar och införa nödvändiga åtgärder för ålens fria vandring.
När man skall förvalta ett kapital är storleken på värdet av avgörande betydelse. Havs- och Vattenmyndigheten har i sin förvaltningsplan inte angett värdet av den naturresurs som ålen representerar. Enligt finsk lagstiftning Finlex 614/2019 är skyddsvärdet av en blankål 3510€ och värdet av ett ålyngel 351€. Till skyddsvärdet skall läggas alla övriga värden som tusentals fiskerättsägare och en levande landsbygd gått miste om genom ålens tillbakagång.
Myndigheter och kraftbolag hävdar ofta att det är tidsödande, kostnadskrävande och mycket komplicerat att skapa fria vandringsvägar för ålen. Särskilt i de nedre delarna av vattendragen.
Hertingprojektet är det goda exemplet som visar att denna bedömning inte alltid stämmer. Hertingforsen i Falkenberg var torrlagd i 70 år från 1944 till 2014. Falkenbergs kommun fick 2012 miljötillstånd att riva hertingdammen och släppa vatten i den torrlagda forsen. Åtgärder utfördes 2013 och våren 2014 invigde kung Carl XVI Gustav den fria vandringsvägen och forsen. Det tog endast ett år att genomföra de praktiska åtgärderna.
Länsstyrelsen i Halland rapporterar att det socioekonomiska värdet av projektet var plus 65.3 mijoner när alla kostnader fråndragits. Miljövård i vattendragen är samhällsekonomiskt lönsamt.
Läs Vattenblänks remissvar nedan.