2025-06-24. Regeringen beslutade 2023-12-21 att HaV skulle revidera Sveriges ålförvaltningsplan. Havs- och vattenmyndigheten presenterar 2025-06-17 ett förslag på nationell förvaltningsplan för den akut hotade ålen.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) önskar senast den 22 augusti 2025 ta del av era synpunkter avseende myndighetens förslag till en reviderad nationell förvaltningsplan för europeisk ål för 2025–2030 samt tillhörande åtgärdsplan för 2025–2027. Havs-och vattenmyndigheten efterfrågar ”särskilt förslag på hur olika myndigheter och aktörer kan bidra till att genomföra förvaltningsplanen och nå de uppsatta delmålen, inbegripet ytterligare förslag på relevanta åtgärder”.
HaV föreslår inga ändringar av de regelvidriga ålplaner som befriar kraftbolagen från åtgärder för fiskens fria vandring. HaV föreslår inga åtgärder i de torrfåror som helt stoppar all fiskvandring.
Umeå Universitet kartlade och rapporterar 2022 om förekomsten av torrfåror i Sverige. Totalt identifierades och verifierades 972 torrfåror i en databas. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland. Vattenorganismer och fiskar kan varken leva eller vandra utan vatten. Ingressbilden visar Ätrans huvudfåra nedströms Yngeredsfors kraftverk.
Sammanfattningsvis konstaterar Universitetet att de allra flesta torrfåror saknar minimitappning eller andra åtgärder för att förbättra den biologiska mångfalden och vattendragsekosystemen, men att det finns stöd för att sådana åtgärder är effektiva. ”Vår förhoppning är att de metoder vi presenterar ska underlätta beslut och genomförande av miljöförbättringsåtgärder i torrfåror”.
HaV föreslår däremot att deras föreskrifter som reglerar utsättning och flyttning av fisk ses över så att ål endast får sättas i vattenområden där den kommer ha möjlighet att vandra ut som blankål och bidra till reproduktionen. Det innebär att kraftbolagen befrias från utsättning och flyttning av fisk där de stoppar utvandringen!
HaV föreslår: ”Huvudavrinningsområden med en relativt låg produktion blankål (<100 kg) eller en mänskligt orsakad dödlighet på under 25 procent, undantas från kravet”. Det innebär i praktiken att om kraftbolagen hindrar all vandring av fisk så att produktionen uteblir, så befrias de från krav!
Saken är den att regelverket och förvaltningen tidigare byggt på sk. ”Ålplaner”. Stadgarna i Ålplan Ätran säger att om ett 30-tal kraftverksägare i Ätran tillsammans betalar 45 612 kronor i 1998 års penningvärde, så behöver de ”ej följa de åläggande vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”. Myndigheter och Länsstyrelsen har regelvidrigt tillämpat Ålplan Ätran trots att de inte haft rådighet att ändra gällande vattendomar.
HaV ”löser” nu problemet med att föreslå att utsättning och flyttning av fisk ses över så att ål endast får sättas i vattenområden där den kommer ha möjlighet att vandra ut som blankål och bidra till reproduktionen. Lösningen innebär att fiskerättsägarna förlorar sitt ålfiske samt att ålen förlorar merparten av sina uppväxtområden i inlandsvattnen.
Fiskerättsägare, naturvänner, landsbygdsutvecklare, naturförvaltare och ålälskare förena Er nu för att rädda den akut hotade ålen, vandringsfisken och inlandets sjöar och vattendrag. Låt inte de krafter som leder till vandringsfiskens försvinnande ta över! Hertingprojektet visar att det går att restaurera en torrlagd fors och återställa fria vandringsvägar för ål, lax, havsnejonöga, flodnejonöga, färna, staksill och majfisk!
