2025-06-19 EU:s ålförordning nr 1100/2007 gäller som svensk lag. Havs- och Vattenmyndigheten föreslår nu nationella regler som bryter mot ålförordningen. Det kan bli ”sista spiken i kistan” för den akut hotade ålen i våra vatten.

Saken är den att Sverige underrapporterat den ursprungliga, årliga produktionen av blankål från våra inlandsvatten. Nederländerna har rapporterat en årlig produktion av 10 000 till 15 000 ton, Storbritannien 7 300 ton och Danmark 1 100 ton. Sverige har rapporterat att våra hundratusentals vatten endast producerade 300 ton före vattenkraftens antropogena påverkan!

HaV förklarar nu i bilaga 1b, att med ursprunglig biomassa B₀ avses: Biomassan av blankål från svenska inlandsvatten år 1980. Med denna tolkning följer inte Sverige den gemensamt antagna ålförordningen.

EU:s ålförordning stadgar att varje land snarast skall minska påverkan så att 40% av landets ursprungliga ålproduktion överlever. Sveriges inlandsvatten hade enligt ålexperter en ursprunglig årlig produktion av tiotusentals ton blankål före vattenkraftens storskaliga införande.

SLU anger i sin utvärdering (Aqua 2024:5) att Sveriges produktion av blankål har minskat kraftigt, från över 700 ton per år 1960 till under 300 ton 2023. SLU skriver vidare att om man endast räknar med den naturliga invandringen har produktionen minskat från 30 ton år 2006 till 7 ton år 2023.

Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) kommer nu 2025-06-17 med ett färskt förslag till en svensk förvaltningsplan för ål för perioden 2025-2030. Myndigheten använder många bra skrivningar såsom öka vandringsmöjligheter, tillgängliggöra livsmiljöer och minska turbindödlighet. HaV vet således vad som behöver göras men missar sedan helt hur det skall uppnås.

Trots fem ålutredningar av SLU och en omfattande internationell utvärdering av FORMAS har HaV inte lyckats med att föreslå en effektiv svensk ålförvaltning.

HaV:s förslag till förvaltningsplan är utformat som en orealistisk önskelista av obegripbara procentsatser vilka inte harmonierar med EU:s ålförordning:

1. Den mänskligt orsakade dödligheten av ål i svenska vatten (turbindödlighet och fiske för konsumtion) är högst 25 procent år 2050.
2. Dödligheten i varje huvudavrinningsområde är högst 60 procent år 2030.
3. Dödligheten för utvandrande blankål från varje huvudavrinningsområde har minskat med minst 15 procentenheter till år 2030 jämfört med referensåret 2025.
4. Huvudavrinningsområden med en relativt låg produktion blankål (<100 kg) eller en mänskligt orsakad dödlighet på under 25 procent, undantas från kravet.

HaV undviker helt frågan hur myndigheterna och domstolarna skall tillse att Sverige förvaltar det stora värde och den naturresurs och livsmedelsresurs som ålen utgör och utgjort i våra inlandsvatten.

HaV inför 2025 som referensår när vi nu har utestängt ålen från huvuddelen av sina uppväxtområden?

HaV visar stor okunnighet när man tror att ett huvudavrinningsområde kunde producera mindre än 100 kg blankål årligen. Eller menar HaV att de verksamhetsutövare som helt utestänger ålen undantas från krav?

Trots att Sverige 2024-12-16 fått ett överträdelsebeslut från EU för att inte följa vattendirektivet fortsätter nu Hav att föreslå en ålförvaltning med egna tidsbegrepp och procentsatser som bryter mot ålförordningens krav på att 40% av den årliga, ursprungliga blankålsproduktionen (dvs före mänsklig påverkan) överlever.

HaV missar helt sitt ansvar för ålen samt att ålförordningen fortfarande gäller som svensk lag.