2025-06-16 HaV skriver i ett pressmeddelande 2025-06-13 att: ”Flera myndigheter och organisationer samarbetar för att följa utvecklingen och ta fram relevanta åtgärder, vilka ska införas snarast. Svenska myndigheter har ett nära samarbete norska myndigheter i frågan”.

Första fyndet av parasiten på atlantlax i Sverige gjordes år 1989 i Säveån och 1991 i Ätran. Därefter har parasiten spridit sig med bekräftade infektioner i 16 av 24 laxvattendrag på den svenska västkusten. Parasiten spreds till Ätran med utsättning av fisk från den smittade laxodlingen i Laholm. Dåvarande Fiskeriverket gav tillstånd för utsättningarna i Ätran, trots att man kände till att smittan fanns i den odlade laxen från Laholm. Läs mer här.

Döende laxparr i Ätran infekterat av laxparasiten Gyrodactylus salaris. Trots allvarliga skador på laxen, har Sverige i motsats till Norge aldrig klassat parasiten som en anmälningspliktig sjukdom, vilket påskyndat en spridning i västkustens åar.

I de norska laxälvarna arbetar man sedan flera år med åtgärder för att motverka parasitens härjningar. Behandlingar med klorföreningar är en metod som på senare tid bedrivits med viss framgång. Trots att parasiten nu funnits i Ätran i ca 35 år har inga åtgärder vidtagits av myndigheterna.

WGNAS (ICES Working Group on North Atlantic Salmon) rapporterar 2025 att endast två av västkustens 24 laxälvar perioden 2017-2024 årligen haft god reproduktiv kapacitet. En av dessa är Örekilsälven som inte varit drabbad av laxparasiten.

Därför är det nu positivt att myndigheten HaV i pressmeddelandet insett allvaret och snarast skall införa relevanta åtgärder.

Ätran har 2021 och 2022 gått från ”risk för reducerad reproduktiv kapacitet” till ”reducerad reproduktiv kapacitet” år 2023 och 2024. Ätran påverkas negativt av parasiten samt av återkommande korttidsreglering. Länsstyrelsen bedömer att enbart vattenkraftens påverkan årligen reducerar laxbeståndet med 61 000 smolt.

Naturnytt följer med intresse HaV:s agerande när man nu skall samarbeta med andra myndigheter för att ”snarast införa relevanta åtgärder”.

2025-06-10 Tiotusentals ålar har under de senaste fem nätterna anlänt från Sargassohavet och funnit sin väg upp i Viskan.

Naturnytt var i går (2025-06-10) tillsammans med några fiskevårdsområden från Viskan på studiebesök vid Södra Cells ålinsamling. Spänningen var stor när lådorna skulle vittjas. Förra tömningen gjordes i tisdags och samlingen hade pågått fem nätter från tisdag till torsdag. Mindre än en procent av ålyngelinvandringen kvarstår jämfört med början av 1900-talet. De senaste åren har invandringen haft en blygsam återhämtning från mycket låga nivåer.

Därför var det idel glada miner när det stod klart att botten på håven fylldes av ålyngel. Dagens fångst samlades och vägdes till 3,130 kg. Medelvikten av de pigmenterade ålyngel beräknades och antalet motsvarade 11 107 ålyngel!

SLU Statens Lantbruksuniversitet sköter insamlingen på uppdrag av Södra Cell. Resultaten sammanställs i årliga rapporter i SLU:s rapportserie. En stor eloge till de fältarbetare som troget i ur och skur samlar in vandrande ålyngel i Viskan!

Enligt Finländska Jord- och skogsbruksministeriets förordning om värdena för hotade fiskar och fiskar på tillbakagång (Finlex 614/2019) är värdet av en ål under 25 cm 351 €. Det innebär att värdet på dagens fångst var: 11107*351*10,94 = 42 650 214 kr. Dessa 11 107 ålar som vandrat upp under fem nätter (!) skulle ha spridit sig naturligt i vattensystemet men sätts ut uppströms vid Mäsen, Surtan och Fävren. Troligen har fällorna endast tagit en liten del av de uppvandrande ålynglen. Vattenkraftens dammar har stängt uppvandringen för dessa värdefulla och hotade ålyngel.

Dessa undersökningar kan nu ligga till grund för att vi tar bättre hand om ålen i Viskan och övriga vattendrag på den ålrika Västkusten. I dag dör ynglen vid kraftverkens dammar. Utvandrande ålhonor dör på vattenkraftverkens galler och i snurrande turbiner. Vattenkraften har släckt en av fiskevattenägarnas viktigaste ekonomiska resurser; ålfisket.

Vi har nu alla ett stort ansvar att ta hand om denna naturresurs – medan tid är! Hertingprojektet visar att det finns bra lösningar för ålens fria vandring. Insamlingen av ålyngel i Viskan visar att det finns en resurs kvar att rädda!

2025-06-01 Förra året revs 542 dammar i Europa till glädje för vandringsfiskar som lax, havsnejonöga och ål.

Sveriges regering går nu mot strömmen och minskar kraven på att miljöanpassa små vattenkraftverk. Regeringen har beslutat att vattenmyndigheterna ska bedöma om en vattenförekomst kan förklaras som kraftigt modifierad (KMV). Regeringens menar att man fullt ut ska nyttja det utrymme till undantag som EU-rätten tillåter. Det innebär dels en lägre ambition för miljöåtgärder, dels riskerar Sverige att bryta mot EU-rätten och kan i förlängningen få dryga böter.

EU Kommissionen skriver i december 2024 till Sveriges regering: ”det nuvarande svenska systemet för översyn av vattenkraftstillstånd strider mot målen i artikel 4 i direktivet, inklusive tidsfristen 2027 för att uppnå god vattenstatus”.

Regeringen provocerar nu EU kommissionen och skriver 2025-05-26 i ett pressmeddelande : ”Nu ser vi till att skapa en sundare balans mellan miljövärden och elsystemets behov”. ”Dessutom införs en skyldighet att vid en sådan översyn, inom ramen för beslut om KMV och mindre stränga krav, särskilt beakta en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel”.

Energimyndigheten rapporterar (rapport P46435-1, 2018-2022) att det registrerats 972 torrfåror i Sverige och att 366 av dessa är belägna i Götalands tidigare forsande vattendrag.

Förespråkarna för småskalig vattenkraft har bildat en ny förening och skriver på sin nya hemsida: ”Tusentals dammar hotas av rivning med påföljande sjödöd och katastrofala konsekvenser. Om dammarna rivs och sjöarna töms eller sänks radikalt förlorar vi allt: djurliv, badplatser, rekreation, turism, ovärderlig kulturhistoria och blir rånade på våra fastighetsvärden!” Nu satsas istället på restaurering av hundratals vattendrag i Europa. 542 restaureringsprojekt hade inte utförts i Europa om det haft så katastrofala konsekvenser som den nybildade föreningen påstår. Det är lätt att tala i egen sak.

Ett gott exempel från Sverige är Hertingforsen som återställdes efter 70 år av torrläggning 2013 när Hertingdammen revs. Länsstyrelsen rapporterar att det socioekonomiska nettonuvärdet av restaureringen blev 65,3 miljoner kronor. Falkenberg har fått tillbaka Hertingforsen där kommunen nu säljer fiskekort för laxfiske. Havsnejonöga och ål var tidigare utestängda och kan nu vandra fritt. Fastighetsägarna i Ätrans Nedre fiskevårdsområde kan nu sälja laxfiskekort på en sträcka som tidigare var överdämd. Falkenbergs kulturhistoria med laxfiske är delvis återställd. Utter, kungsfiskare, strömstare och forsärla har kommit tillbaka och djurlivet frodas. Möjligheterna att utveckla ekoturismen i området har kraftigt förbättrats och kommunen har tagit fram ett attraktivt förslag!

Ålen var förr en betydande naturresurs då våra inlandsvatten årligen producerade ca 50 000 ton lekvandrande ål. Denna livsmedelsresurs med ål, lax och havsöring riskerar nu att gå förlorad. Fisket har anor från bronsålder och är väldokumenterat sedan 1500-talet. I detta sammanhang är det närmast pinsamt att kalla fula betongdammar från 1900-talet för kulturarv!

Sverige bör följa EU Kommissionens uppmaning och tillämpa modern lagstiftning enligt EU:s vattendirektiv och ålförordning. Det gynnar landsbygden, ekoturismen, laxarvet, ålarvet, den biologiska mångfalden samt främjar en god och hållbar förvaltning av våra gemensamma naturresurser til kommande generationer.

2025-05-28 Europeiska kommissionen tillskrev den 16:e december förra året Utrikesdepartementet och påpekade att Sverige inte följer EU:s vattendirektiv. (INFR(2024)2236 C(2024)8265 final)

”Fru Minister,
Kommissionen vill fästa Er regerings uppmärksamhet på det bristfälliga
införlivandet i svensk lagstiftning av Europaparlamentets och rådets (vattten) direktiv” Med vänlig hälsning På kommissionens vägnar”.

”Kommissionen håller inte med om de svenska myndigheternas påstående att den nationella planen för omprövning av tillstånd för vattenkraft innebär att skyldigheten till regelbunden översyn är uppfylld”.

”Att välja ut vattenkraftanläggningar som vilar på tillstånd från tiden före 1979 för omprövning som ska ske ”i början av 2040-talet” säkerställer inte heller tillräckligt regelbundna översyner för denna kategori av vattenkraftanläggningar”.

”Mot bakgrund av ovanstående strider det nuvarande svenska systemet för översyn av vattenkraftstillstånd mot målen i artikel 4 i direktivet, inklusive tidsfristen 2027 för att uppnå god vattenstatus”.

Så långt Europeiska kommissionens kritik. Klimat- och näringslivsdepartementet (!) svarar 2025-03-31 på EU:s kritik:

”Trots kraven på moderna miljövillkor får en verksamhet bedrivas till dess att prövningen är klar om verksamheten omfattas av den nationella planen för moderna miljövillkor (NAP). Detta innebär att när den första omprövningen av tillståndet är gjord är det nödvändigt för tillståndsinnehavaren att se till att tillståndets villkor och bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön inom 40 år blir föremål för en ny omprövning enligt miljöbalken”.

”Kravet på moderna miljövillkor utgör dock inte något självständigt krav i det införlivandet av kravet på regelbunden översyn. Bestämmelserna om omprövning för moderna miljövillkor för vattenkraftverk och dammar i 11 kap. 27–28 §§ ska tvärt om läsas tillsammans med andra gällande bestämmelser om tillsyn, omprövning och återkallelse av vattenverksamheter. Till dessa hör tillsynsmyndighetens skyldighet att bedriva tillsyn enligt 26 kap. miljöbalken över vattenverksamheter, inklusive vattenkraftverk och dammar. Inom ramen för tillsynen bedöms fortlöpande om villkoren för en vattenverksamhet som omfattas av tillstånd är tillräckliga”.

Så långt regeringens svar på EU-kommissionens kritik. Det är intressant att regeringen i sitt svar hänvisar till att Sverige kompletterar sin bristfälliga lagstiftning med en effektiv, fortlöpande tillsyn.

Naturnytt anmälde 2019-2020 till Länsstyrelsen i Halland en omfattande åldöd vid vattenkraftverken i Ätran, ärende 535-8579-19. Naturnytt begärde med anledning av åldöden tillsyn av vattenverksamheten vid Ätrafors kraftverk. Länsstyrelsen i Halland beslutade i ärendet 2020-09-02. Citat från beslutet:

”Problemen som i övrigt tas upp i skrivelsen är frågor som har sitt ursprung i anläggningens tillstånd och är av sådan art att de bör hanteras i den kommande prövningen inom ramen för den nationella planen för vattenkraft. Länsstyrelsen har i dagsläget inte för avsikt att föregå den prövningen. Utifrån vad som uppges i tillsynsbegäran och efter utredning i ärendet bedömer Länsstyrelsen att något villkorsbrott inte kan konstateras. Länsstyrelsen finner med anledning av ovanstående inga skäl att vidta tillsynsåtgärder med stöd av reglerna om vattenverksamhet i 11 kap. MB”.

Svaret visar med önskvärd tydlighet att EU Kommissionens kritik av Sveriges hantering av vattendirektivet och ålförordningen är befogad då Sverige inte följer EU:s intentioner och riktlinjer. Sverige tillämpar fortfarande den föråldrade miljölagstiftningen som gällde från1918 till 1978. Länsstyrelsen i Halland tillämpar inte den skyldiget till tillsyn som regeringen hänvisar till enligt 26 Kap Miljöbalken.

Naturnytt ställde också frågan om Länsstyrelsen tillämpar ”Ålplan Ätran” och länsfiskekonsulenten svarade tveklöst ”-Ja” på frågan. Planens stadgar säger i §2: ”Föreningens ändamål är att inköpa och utplantera ålyngel i Ätrans vattensystem i enlighet med en av fiskeriverket fastställd plan. Som kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de åläggande vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”. Som kompensation skall 29 dammägare/kraftbolag betala en årlig summa av 45 612 kronor i 1998 års penningvärde.

Naturnytt menar att varken Länsstyrelsen eller Havs- och Vattenmyndigheten har mandat att på detta sätt upphäva gällande vattendomar angående fiskens fria vandringsvägar.

För Hallands del har detta bl.a. inneburit att harren utrotats från Lagan, Majfisk och Staksill är i det närmaste borta. Havsnejonögat är akut hotat och ålen har minskat med över 99 procent. Naturbeståndet av Ätranlax har av ICES arbetsgrupp för atlantlax 2024 bedömts ha ”reducerad reproduktiv kapacitet”. Korttidsregleringen av Ätran innebär enligt Länsstyrelsen i Halland en årlig smoltdöd av 61 000 Ätranlaxar.

Vi håller tummarna för att Sverige och vattenkraften nu tvingas att tillämpa EU:s mer miljövänliga vattenlagstiftning. Då kan vi få tillbaka den betydande livsmedelsresurs som funnits i de svenska vattnens fiskbestånd.

Länsstyrelsen i Halland finner att verksamhetsutövaren inte begår något villkorsbrott samt att det därför inte finns några skäl att vidta tillsynsåtgärder förrän den nya prövningen trätt i kraft, vilket i vissa fall kan förväntas ta ca 40 år.

2025-04-20 I går och i dag filmades uppvandrande havsnejonögon i kameran vid Hertingforsen. Läget är akut för denna hotade urtidsfisk som funnits i våra älvar i miljontals år sedan före dinosauriernas tidsålder! Nu hotas de av vattenkraften.

Havsnejonögat har en intressant biologi.  Havsnejonöga har funnits i över 400 miljoner år, men idag är artens överlevnad starkt hotad och riskerar att helt försvinna från Sverige. Varför har inte havsnejonögat försvunnit tidigare och varför försvinner arten just nu?

För att förstå detta behöver vi titta på artens livscykel och födobehov. Arten vandrar från havet 20–850 km upp i åarna för att leta lekbottnar där vattnets syresättning är god. Honan lägger sina 150 000 till 300 000 ägg på samma typ av lekbottnar som används av laxen. Båda arterna är beroende av god vattenkvalité och stabila, naturliga flöden för sin överlevnad. Vi behöver också sätta in försvinnandet i sitt tidsperspektiv. Vattenkraften började byggas ut i stor skala början av 1900-talet för ca 120 år sedan. Det är endast för ca 10 generationer sedan från havsnejonögats perspektiv. I takt med minskande habitat och minskande population minskar också resiliensen (motståndskraften) mot annan typ av påverkan.

Ynglen de sk. linålarna ligger nedgrävda i sedimentet under 6-8 år, och lever där på att filtrera ut föda. Födan består av alger och dött organsikt material. Mängden havsvandrande fisk som leker och dör på dessa lekbottnar har därför stor betydelse för larvernas överlevnad. Ju fler laxar, nejonögon, öringar, majfiskar och andra arter som leker och dör desto mer mat till nejonögonens känsliga larver.

När de är ca 10-20 cm långa börjar omvandlingen till det vuxna nejonögat, vilket tar ungefär ett år. När de så är fullbildade efter 7-9 år vandrar de ut till havet, där de växer till i ett till tre år innan de 8-12 år gamla vandrar upp i ett vattendrag igen för att leka några månader före laxen. Troligtvis dör alla havsnejonögon efter leken.

I havet födosöker det vuxna havsnejonögat på ett flertal arter av benfiskar, hajar och valar innan de vuxit färdigt för lekvandringen upp i åarna. Bland det rika utbudet av benfiskar kan nämnas lax, havsöring, alosasillar, sikarter, torskfiskar m.fl.

Av havsnejonögats livscykel förstår vi att den miljö som påverkar större delen av nejonögats livscykel är miljön i våra älvar. Havsnejonögat har de senaste hundra åren utestängts från sina lek- och uppväxtområden genom dammar. Älvarna korttidsregleras och torrläggs vilket är förödande. Larverna berövas både livsviktiga habitat, livsviktig föda och livsviktigt syre. Att i första hand skylla på överfiske och förlust av stora torskfiskar som orsak till havsnejonögats försvinnande är befängt, även om det inverkar negativt på ett tynande bestånd.

Atlantlaxen och havsnejonögat lever i symbios i samma habitat. Nejonögonen leker före laxen och ”städar” därmed laxens lekplatser. Forskning har visat att det påverkar laxens lekresultat positivt. Laxen är ett av nejonögonens viktigaste byte och framförallt stora, omlekande laxar. Dessa är hårt drabbade av vattenkraftens verksamhet. Atlantlaxen har minskat med ca 95% och havsnejonögat är akut hotat. Atlantlaxen har ”nedsatt reproduktionsförmåga” i flertalet västkuståar, främst beroende på vattenkraftens påverkan.

Vid inventering 2010 uppskattades beståndet av havsnejöga i Ätran till ca 1500 individer. Under inventeringen 2021 kunde ca 400 konstateras i Ätran och Högvadsån och 2024 noterades totalt sju individer i Ätran; det går alltså rasande fort utför. Sommaren 2022 noterades arten från endast 8 avrinningsområden mellan Rönne å i söder och Örekilsälven i norr. Under de senaste tre årens inventeringar har det inte ens noterats 100 individer. Lekfisken blir därmed osäker på vilka älvar som är rätt val för fortsatt reporduktion och överlevnad.

Sverige har undertecknat Konventionen om biologisk mångfald, och därmed åtagit oss att främja skyddet av ekosystem, naturliga livsmiljöer och bibehållandet av livskraftiga populationer av havsnejonögat. Sveriges åtgärdsprogram innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av angelägna åtgärder under 2020−2024 för att förbättra rådande bevarandestatus för havsnejonöga.

EU:s nya strategi för biologisk mångfald för 2030 (BDS 2030) är mycket tydlig vad gäller ökade krav på förbättrad konnektivitet i vattendrag. EG-kommissionen har i ett överträdelsebeslut 2024-12-16 anmält Sverige för att bryta mot EU:s vattendirektiv. Frågan är om kommande miljöprövning (NAP) kan åtgärda dessa brister i Ätran och västkustens övriga laxåar med tidigare god produktion av havsnejonöga.

”För att föryngringen ska lyckas krävs därför varierade vattendrag med en naturlig flödesdynamik. Sammantaget befinner sig det svenska beståndet av havsnejonöga i en kraftigt nedåtgående spiral och det kommer att krävas omedelbara och kraftfulla åtgärder för att rädda kvar arten i landet”. Källa SLU Åtgärdsprogram för havsnejonöga.

”Vattenkraften och avstängda vandringsvägar i vattendragen bedöms vara en av de viktigaste orsakerna till att antalet havsnejonögon minskat”. Källa: Havs- och vattenmyndighetens rapport 2020:08

Det råder ingen tvekan om varför havsnejonögat och ålen nu i rask takt försvinner från Ätran och andra västkuståar. Det råder ingen som helst tvekan om varför atlantaxen är på kraftig tillbakagång vilket resulterar i olika regler om fiskeförbud. EU kräver att missförhållandena som råder när det gäller vattenkraften i Sverige snarast åtgärdas.

Några aktuella foton från Ätran visar tydligt hur Sverige misslyckats med att rädda havsnejonögats förstörda biotoper.

Torrläggning av Ätrans huvudfåra där havsnejonögat och laxen tidigare lekte.

Torrläggning av Högvadsån (nolltappning) på tidigare lekplatser

Korttidsreglering av Ätrans huvudfåra torrlägger årligen stora uppväxtområden för havsnejonöga och lax. Foto från Kungsbacka ö /Askome

2025-04-18 Havs- och Vattenmyndigheten har i sin rapport 2022:14 tagit fram ”Bedömningsmetoder för orimliga kostnader” för att restaurera naturvärdena i våra vatten.

Sveriges regering och myndigheter har ett omvänt tänkesätt som bryter mot de EU-gemensamma värderingarna och EU:s miljölagstiftning. Sverige tillämpar omodern vattenlagstiftning och har därför fått flera överträdelsebelut från EU.

De EU-gemensamma vägledningarna anger att det är samhällsekonomiska kostnader och samhällsekonomiska nyttor som ska ligga till grund för bedömningen av huruvida kostnaderna är orimliga eller inte.

Sverige tänker att det är rimligt att avstå 1,5 TWh elproduktion, utan att vi först har analyserat värdet av miljönyttan vid restaureringsåtgärder. Detta synsätt innebär att Sverige utan analys avstår biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och den viktiga livsmedelsresurs som insjöfisken utgör i kristider. (ex årlig produktion av 50 000 ton ål). Finsk lag Finlex 614/2019 anger skyddsvärdet av en ål till 3510 €.

Sverige borde jobba för ”Lönsam restaurering för rimliga kostnader”. Om värdet av nyttorna överväger de summerade kostnaderna så föreligger det ett behov av lönsam restaurering. EU:s förordning om restaurering av natur säger i Artikel 9 att medlemsländerna skall identifiera och avlägsna artificiella barriärer som förhindrar konnektivitet i vattensystem. Dessa åtgärder ska bidra till att minst 25 000 km vattendrag återställs till ett fritt flödande tillstånd senast 2030 inom EU.

Hertingprojektet är ett lysande exempel på lönsam restaurering. Länsstyrelsen i Halland skriver i Meddelande 2018:18 att Hertingprojektet är samhällsekonomiskt lönsamt, även då en relativt begränsad mängd nyttor inkluderas. Nettonuvärdet av projektet skattas till 65,3 miljoner kronor även om det endast är värden som uppstår i direkt anslutning till projektområdet som inkluderas!

Hertings kraftverk torrlade tidigare Ätran i en ”död åfåra”, stängde fiskvandringen med en damm och tillät endast fiskpassage genom turbiner. Överdämning uppströms minskade laxproduktionen. Kraftverken uppstöms i Ätran klassas som KMV där kravet på åtgärder reduceras. Detta är märkligt eftersom värdet efter genomförda restaureringsåtgärder borde vara det som styr beslut om restaurering.

Ätrans kraftverk är i dag felaktigt klassade som KMV och riskerar i kommande NAP att hamna i kategorin ”bedömningsgrunder för orimliga kostnader”. Med hänsyn till gällande EU-lagstiftning och med tanke på Hertingprojektets lönsamhet borde Ätrans kraftverk (Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen Skogsforsen och Skåpanäs) alla hamna i kategorin ”Lönsam restaurering för rimliga kostnader”.

Sverige måste därför snarast göra en rimlig bedömning av värdet av vattendragens naturresurser före exploatering. Länsstyrelsen i Halland har i sin rapport ”Samlad Åtgärdsplan för Vatten (SÅV)” 2023-11-17 klassat ned värdena på grund av vattenkraftens anläggningar. Värdet minskar förstås när man torrlägger eller korttidsreglerar men vad som är relevant är naturligtvis att naturresursen går att återställa med restaurering. Annars riskerar vi att förlora förutsättningarna för biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och den viktiga livsmedelsresurs som insjöfisken utgör för Sveriges krisberedskap.

Ätran är N2000 och SCI-område vilket innebär att artskyddet inte skall försämras. Trots detta har arter som ål, havsnejonöga, majfisk och atlantlax minskat kraftigt i Ätran. Ålplan Ätran tillämpas i dag av länsstyrelsen och planens stadgar säger i §2 att kraftbolagen är befriade från att hålla fria vandringsvägar. Detta strider mot gällande lagar.

Sverige bryter i Ätran mot ålförordningen, habitatdirektivet och vattendirektivet. Sveriges tolkning av KMV innebär att åtgärder ger orimliga kostnader. Det praktiska exemplet Hertingforsen har med önskvärd tydlighet visat att restaurering av Ätran tvärtom är en socioekonomiskt lönsam restaurering för rimliga kostnader.

2025-04-15 En anonym donator har gett kommunen 30 miljoner kronor för att rusta upp ”stråket Ätran” med promenadvägar.

Falkenbergs kommun har gått ut med en enkät för att lyssna till kommuninvånarnas synpunkter. På frågan om invånarna har någon eller några favoritplatser längs stråket Ätran lyfter många fram utsikterna från broarna och forsarna som särskilt uppskattade inslag! Det torde vara ganska unikt att vi inom staden har tre ”fria” forsar Tullbroforsen, Garvareforsen och Hertingforsen där laxfiske kan bedrivas i en i dag alltmer sällsynt miljö.

Medborgarförslagen om den unika miljön kring Ätran har varit många, därför är det välkommet med en förstärkning. Förslagen har bl.a. gällt området vid Laxstugan, Fiskodlingsanstalten, Kraftverken mm. Den nya GC-bron över Hertingforsen var för 11 år sedan ett mångmiljonprojekt. Bron är därför en utsiktspunkt över forsen som knyter samman bebyggelsen på östra och västra stranden. Den ingår som en viktig del i ”Stråket Ätran” även om kommunen har missat den på sin karta. Självklart bör promenaden knytas samman och inte sluta med två lösa ändar. Här blir också alla fiskar ”filmstjärnor” i en av norra Europas mest avancerade fiskräknare. Kolla in filmerna på vandringsfisken här.

Landshövding Lena Sommestad tillträdde 2014-04-01 sin första dag på arbetet. Hon invigde då tillsammans med Carl XVI Gustaf Hertingforsen. – Projektet är inte bara viktigt för Falkenberg utan för länet, landet och internationellt sade landshövdingen vid invigningen. Det är fortfarande aktuellt nu när vattendirektivet och restaureringsdirektivet kräver att forsande miljöer omhändertas istället för att torrläggas. Se bilden på den restaurerade Hertingforsen nedan.

Tusentals personer har sedan invigningen besökt Hertingforsen och Falkenberg för att se det goda exemplet på hur det är möjligt att restaurera en torrlagd fors och dessutom få fria vandringsvägar för lax, ål, havsnejonöga, majfisk med flera arter. I Sverige har vattenkraften torrlagt ca 1000 forsar varav de flesta finns i Götaland!

Nu i lördags guidade vi Naturskyddsföreningens Hallandsdistrikt med medlemmar, från Laholm i söder till Kungsbacka i norr, som var mycket imponerade av Hertingprojektet. Enligt länsstyrelsens rapport har det gett ett nettonuvärde på 65,3 miljoner kronor när alla kostnader fråndragits. Forsens unika miljö och ekosystem har restaurerats.

Men en fråga från tillresta hallänningar var: -Var finns alla fina skyltar som informerade om projektet vid Kungens invigning? Troligen är de undangömda i något av kommunens förråd. Se skyltarna här. Kanske kan man önska att de 30 miljonerna delvis kunde användas till att plocka fram skyltarna och förbättra informationen om Hertingprojektet? Drömmen om ett Besökscentrum hålls vid liv och kanske kommer Falkenberg att någon gång använda denna unika tillgång? Läs mer nedan.

Läs rapporten om Hertingprojektet och dess positiva effekter för kommunen här Falkenbergs mångtusenåriga tradition (kokgropar från bronsåldern) med laxfiske är väl värd att värna och vårda.

Besökscentrum vid Herting

2025-04-08 Energimyndigheten och Havs- och Vattenmyndigheten tog för över tio år sedan gemensamt fram en åtgärdsstrategi för vattenkraften Rapport 2014:14

Denna föråldrade strategi skall nu ligga till grund för kommande omprövning av vattenkraften den sk. Nationella planen (NAP).

Detta innebär att Sverige underlåter att utkräva den miljöhänsyn som stadgas i gällande EU-lagstiftning avseende vattendirektivet, habitatdirektivet och ålförordningen. Sverige missar också sitt eget miljömål om ”Levande sjöar och vattendrag”. Sverige har också fått ett sk. överträdelsebeslut 2024-12-16 från EU-kommissionen för att vi inte följer vattendirektivet.

Strategin speglar inte dagens kunskap när det gäller våra vattens miljövärde och har ett stort antal allvarliga brister vilket leder till direkt felaktig klassning av ett flertal miljöparametrar. Strategin tar inte hänsyn till tidigare miljövärden som lätt kan återskapas genom restaurering.

EU:s Naturrestaureringsförordning innehåller tidsatta och bindande mål som gäller alla medlemsstater. Medlemsländerna har från det att förordningen träder i kraft 18 augusti 2024, två år på sig att ta fram en nationell naturrestaureringsplan. Sveriges strategi för åtgärder inom vattenkraften måste därför anpassas till detta nya regelverk.

Strategin bedömer särskilt värdet av hotade arter som lax, havsnejonöga, flodnejonöga, flodkräfta, asp, harr, mal och storröding. Men myndigheterna missar den viktigaste arten av alla; den europeiska ålen.

Ålen förekom tidigare i stort sett alla svenska sjöar och vattendrag förutom i högst belägna fjällregionen. Ålen var en av Sveriges viktigaste fiskarter och vid FORMAS ålseminarium vittnar forskare om att ca 50% av sjöarnas fiskbiomassa utgjordes av ål. Sverige har över 50 000 mil rinnande vattendrag och över 200 000 sjöar. Om vi på goda grunder antar att varje sjö med bäckar och åar i medeltal årligen före vattenkraften producerade minst 250 ålar innebär det att Sveriges forna ålproduktion årligen var ca 50 miljoner ålar.

Finsk lagstiftning fastställde i Finlex  614/2019 värdet av en ål till 3510 € vilket innebär ett årligt värde av Sveriges tidigare ålproduktion på ca 175 500 000 000 €. Myndigheterna hade inte tillgång till dessa uppgifter när de 2014 bestämde strategin för åtgärder inom vattenkraften.

Avrinningsområdenas miljövärde bestämdes från 0 till 1, nedan visas några exempel på Energimyndighetens värdering:
Torne Älv 1,0002
Göta Älv 0,6920
Nissan 0,5485
Örekilsälven 0,4762
Rolfsån 0,4414
Lagan 0,4315
Ätran 0,3578

Tabellen visar att älvarnas miljövärde satts på lösa grunder vilka i många fall är direkt felaktiga. Värdet av naturresursen undervärderas i ett flertal västkuståar med höga naturvärden. Värderingen tar exempelvis inte hänsyn till ålens värde vilket är direkt lagstadgat i Ålförordningen och värdebedömt i den Finska lagstiftningen.

När det gäller Ätrans låga naturvärde finns många tveksamheter. Vi läser i Energimyndighetens strategidokument: ”Ätran har inte lika höga värden i miljökvalitetsmålet på grund av att det förekommer flera andra miljöproblem såsom försurning och övergödning”. Ätrans huvudfåra kommer från de kalkrika västgötabergen och är inte försurad. Ätran har generellt låga fosforvärden jämfört med övriga västkuståar. Myndighetens värdering syns godtycklig.

För Ätrans avrinningsområde har andelen sjöar med bristande konnektivitet satts till 0,0000. Ålen vore mycket nöjd om Energimyndighetens bedömning vore korrekt, viket den uppenbarligen inte är. ”Ålplan Ätran” befriar kraftbolagen från att hålla fria vandringsvägar för ålen vilket strider mot gällande lagstiftning.

Enligt Länsstyrelsens bevarandeplan för Ätran var laxproduktionen i huvudfåran från havet till Ätrafors årligen 70 000 laxsmolt men är på grund av korttidsreglering och torrläggning reducerad till 9 000 smolt årligen.

Vi läser vidare i strategidokumentet: ”Erosionsrisk, ekologiska hänsyn, anläggningens utformning, dammsäkerhet m.m. innebär restriktioner i hur stora flödesvariationer som kan accepteras. Detta är aspekter som inte fångas upp av de indikatorer Energimyndigheten har tagit fram”.

Ätran är Sveriges starkaste fäste för det akut hotade havsnejonögat. Ätran har Sveriges starkaste naturreproduktion av atlantlax och en riklig reproduktion av flodpärlmussla. Ätrans rikliga produktion av flodnejonöga har åsatts värdet noll (0)! Det är många miljö- och naturvärden som missas av myndigheterna.

Myndigheternas strategidokument innehåller ett stort antal ytterligare felaktigheter som inte får plats att redovisa här. Kontentan är att denna föråldrade strategi inte tar hänsyn till aktuell kunskap och därför inte kan användas vid omprövningen av den svenska vattenkraften. Nuvarande strategi cementerar gammal lagstiftning från 1918 och leder till att Sverige bryter mot EU:s lagstiftning och inte lever upp till Sveriges miljömål ”Levande sjöar och vattendrag”.

Det behövs en modern, miljövänlig strategi som tar hänsyn till aktuell kunskap om de stora naturvärden som finns i Sveriges levande sjöar och vattendrag. Fisken som naturresurs är en viktig tillgång inte minst i kristider.

Myndigheternas föråldrade strategi behöver därför snarast bytas ut mot en modern, miljövänlig strategi. Miljö- och naturvärdet behöver förvaltas till glädje för kommande generationer.

Ladda ned de värden som myndigheterna använder för Sveriges åar här. Är Din å rätt bedömd? Har naturvärden missats/felvärderats?
Teckenförklaringar finns i HaV:s rapport 2014:14