2025-12-25 Svenskt centrum för hållbar vattenkraft rapporterar om ett projekt där maskininlärning skall användas för att förbättra designen av ålpassager förbi sveriges vattenkraftverk. Hertingprojektet används som gott exempel för datorerna att lära sig.
Jordbruksverket rapporterade i sveriges ålförvaltningsplan att år 2008 dog ca 140 ton ål årligen dog i svenska vattenkraftverk. Under tidigt 1900 tal var ålen sjöarnas vanligaste fisk och de årliga förlusterna i vattenkraften betydligt större.
Frågan är nu högaktuell i och med att merparten av de cirka 2300 svenska vattenkraftverken skall milöprövas under de kommande 20 åren. Det öppnar en unik möjlighet att minska åldödligheten och återskapa den förlorade konnektiviteten förbi de svenska kraftverken.
Hertingprojektet är unikt då ål och lax åter kan vandra uppströms och nedströms i den restaurerade, tidigare torrlagda (från 1944 till 2014) naturliga åfåran som nu fått en minimitappning på 11 m³/s. Dessutom är nedströmsvandring ordnad med ett fisksäkert β-galler framför kraftverket i den sprängda (1903) intagskanalen till kraftverket. Dessa lösningar kan användas vid ett stort antal kraftverk för fri fiskvandring, om viljan finns.
Kraftbolagen har nu med data från Herting inlett en process med att utveckla en prediktiv modell som framgent kommer göra det möjligt att ”in silico” testa, utvärdera och förbättra åtgärder innan de används vid andra vattenkraftverk. Projektet pågår från januari 2024 till december 2026. Läs mer här.
Vetenskapen har tre olika sätt för problemlösning benämnda ”in silico”, ”in vitro” och ”in vivo”. Det betyder i stora drag en teoretisk datamodell (silico), en försöksmodell ( provrör ”vitro”) eller en praktisk lösning i verkliga livet. (”vivo”).
Ålen är akut hotad och därför i stort behov av lösningar ”in vivo” vilka direkt påverkar ålens möjlighet till överlevnad vid karftverkspassage. Lösningarna vid Hertingforsen behöver snarast upprepas uppströms vid Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen, Skogsforsen och Skåpanäs forsar. Ålen har inte tid att vänta på teoretiska lösningar då beståndet blöder vid varje felkonstruerat kraftverk.
Firma Ingemar Alenäs kollade vid några tillfällen 2024 antalet döda ålar vid gallren i Yngeredsfors kraftverk. Då räknades 237 döda ålar enbart vid Yngeredsfors och Ätrafors. Hösten 2025 vidtog kraftbolaget åtgärder och stängde tillträde så att antalet döda ålar inte kan räknas. Åldöden fortsätter nu på gallren bakom ”lyckta dörrar”.
Länsstyrelsen efterfrågar inte som tillsynsmyndighet hur många döda ålar som bolaget samlar in och kör till tippen. Men nu finns det en unik möjlighet att vid vattenkraftens miljöprövning återfå forsarnas ekosystem och fiskens fria vandring. Men då är det inte tillräckligt med datamodeller ”in silico” utan då behövs praktiska åtgärder ”in vivo”.
Ålens situation i Ätran behöver göras mer”transparent” och praktiska åtgärder behöver vidtas enligt utprovad modell vid Herting. Annars bryter Sverige mot EU:s restaureringsdirektiv och utplånar en naturresurs och ekosystemtjänst vilken är viktig inte minst med tanke på livsmedelsberedskapen i kristider.