2026-02-03 Dubbelt så många ålar på Västkusten – fiskestoppet har gett effekt enligt medias rubriker. Men hur mår ålen egentligen?

Det är glädjande om åtgärder haft positiv effekt på den akut hotade ålen. Det är dock viktigt att vi redovisar vad vi mäter och vad vi jämför med. Om ålen först minskat med 99% och vi i dag ökar antalet med 50% av dagens antal så har vi fördubblat dagens bestånd. Men ålbeståndet har fortfarande minskat med 98%.

Ålförvaltningens akilleshäl är när vi anger att vi skall rädda minst 40% av den ursprungliga produktionen av blankål. Det förutsätter att vi vet utgångsläget, vilket Sverige har extra goda förutsättningar att beräkna. Trots det har Sverige angett en av Europas minsta förekomster av ål. Orsaken är bl.a. att den svenska ålförvaltningsplanen beräknar att utgångsläget för en opåverkad produktion av blankål från svenska inlandsvatten skulle vara 1980 vilket är helt orimligt. Ibland framförs argumentet att vi inte har några äldre data vilket är felaktigt.

Trollhätte kanal öppnas år 1800 och ål når Vänern. Etthundra år senare öppnas en ålyngelledare vid Olidan och Europas längsta rekryteringstidsserie för ål startar. Källa: Staten och fisket – nedslag i fiskeriförvaltningens historia Av Håkan Westerberg & Lars Ask Fiskeriverket juni 2011. Publikation inför Fiskeriverkets nedläggning i juli 2011.

Fiskeriverket och Sötvattenslaboratoriet har tillsammans beräknat Sveriges jungfruliga, ursprungliga produktion av blankål. De kom fram till att en opåverkad lekflykt från havet årligen var 68 miljoner blankålar samt att en opåverkad lekflykt från Sveriges sötvatten (inlandsvatten) årligen var mellan 37,6 miljoner och 72 miljoner blankålar. Ålproduktionen från Sveriges inlandsvatten domineras av större honålar medan produktionen från Västkusten domineras av mindre hanålar.

Detta visar att både hav och inlandsvatten står för Sveriges ålproduktion. Självklart är överlevnaden av ålyngel, hanålar och honålar alla avgörande för ålens fortbestånd och självklart måste vi värna om ålens vandringsvägar och uppväxtmiljöer både i inladsvattnen och i haven.

Förmiddag i P4 Halland intervjuar ålforskaren Henrik Svedäng:
”Ålen återhämtar sig ”lite grann” vid Ringhals men ålen minskar kraftigt över hela området”. Svedäng nämner också att ”Större delen av beståndet växer upp i havet faktiskt, och inte i insjöar och åar”.

Tyvärr har Svedäng rätt eftersom ålynglen nu stoppas av kraftverksdammar så att inlandsvattnen inte kan producera den stora mängd ål som de gjorde tidigare. De ålar som är vuxna och skall lekvandra från sötvatten till havet omkommer i kraftverkens galler och turbiner.

Det är naturligtvis inte förenligt med en klok ålförvaltning att alla inlandsvatten är stängda för en ålproduktion som tidigare utgjorde tiotusentals ton. Miljöprövningen av vattenkraften är nu påbörjad och denna ålslakt behöver åtgärdas för ålens överlevnad.

Återställing av fria vandringsvägar för ål samt ett anpassat fiske är båda nödvändiga åtgärder för återhämtning av det akut hotade ålbeståndet.

Lyssna här. Radio Halland 1:09:27 in i inslaget må 2026-02-02.