Hundra lediga rum finns att hyra i Vessigebro. Om man är ett solitärbi.

Gentjänsten är att pollinera några tusen äppelträdsblommor samt blommande smultron- och jordgubbsplantor.
Halva jobbet är redan gjort av tidigare hyresgäster. Hyresvärden tackar för dessa ekosystemtjänster och skall njuta frukterna till sommaren och hösten. Förra året blev det bl.a. 60 liter ekologisk äppelcider.

Hyresgästen, ett rödmurarbi, inspekterar ett
av hotellets många rum.

Meddelas kan att några av hyresgästerna murade igen dörren, så dessa rum är bokade.

Där kommer det att födas nya hyresgäster till nästa sommar.

Läs mer om murarbin på natur- och trädgårds hemsida.

PS Trädgården är fri från insekticider för känsliga hyresgäster.DS

Kartfjärilen är orange på våren och svart på sommaren. Carl von Linné trodde att det var två olika arter. Men i själva verket är kartfjärilen ett tydligt exempel på att en art kan ha olika utseende på vår och höst. På engelska kallas fenomenet ”seasonal dimorphism”.

Nu kläcks den orange vårgenerationen som lägger ägg på brännässlor. Dessa blir larver som förpuppas och kläcks i juli till den svarta sommar genera- tionen. Se bild på den svarta sommargenerationen här.

Foto: © Ingemar Alenäs  2015-05-03 Vessigebro, ängen vid Montessoriskolan.

Bräcke grusgrop har ett rikt djurliv på våren. Vårsidenbin och glödsandbi bygger sina bon i sanden. Dessa solitärbin förekommer i hundratal och är viktiga för att pollinera vårens blommor.

Professor Ingemar Fries SLU: ” Vilda bin har inte lyckats reproducera sig alls vid de fälten som betats med de här bekämpningsmedlen. Effekten är katastrofal av de här kemikalierna” säger professorn i en intervju till SVT den 24 april 2014.

Länk SVT Humlor och bin slås ut av jordbruksmedel

Brun och grön sandjägare rusar omkring i sanden på jakt efter byten. Myror och bin gör klokt i att hålla sig undan dessa effektiva jägare. Även en vanlig grusgrop innehåller ett rikt och dramatiskt insektsliv.

Berit och Sven-Erik Möller registrerar nu dagligen utvandrande smolt och besor samt uppvandrande fiskar. Just nu vandrar över hundra laxungar per dag från Högvadsåns barnkammare till uppväxtområden i Atlanten norr om Färöarna.

Berit har utbildat sig i Älvkarleby till att med säker hand märka laxungarna så att vi genom återfångster får information om deras liv och vandringar. Undersökningar av fiskvandringen har pågått sedan 1954 vid Nydala kvarn. Detta är en miljöinsats utöver det vanliga. Nydala bidrar till viktig nationell och internationell kunskap med sina undersökningar som pågått utan avbrott i 60 år!

Dessa undersökningar utgör en samlad kunskapsbas för hur vi skall förvalta atlantlaxen nationellt och internationellt! Inte nog med att Ätranlaxen med sin speciella genetik är ett unikt världsarv. Möllers vid Nydala levererar dagligen, från mars till november, ett proffsigt arbete för att bevara och öka kunskapen om Ätranlaxen!

Större och mindre vattensalamandrar vandrar just nu över Forsvägen från övervintringsplatser till våtmarker. De flesta klarar den farliga passagen. Men vid detta tillfälle 2015-04-14 kl 22:30 var två av tio salamandrar överkörda. Två större salamandrar hjälptes ned till gräset i diket för att de inte skulle bli mos. Den större salamandern är upptagen i EUs habitatdirektiv, bilaga 2 och 4. Vissa län har åtgärdsprogram för den sällsynta arten. Mindre salamandern kan i fångenskap bli upp till 30 år. Nattens mörker gömmer intressanta djur på vägen för kvällspromenaden.

Ljungbränning pågår för levande hedlandskap. Ljunghedar var förr en vanlig naturtyp i Halland. Fältpiplärka, Lotusblommor, hedpärlemorfjäril och havsmurarbi är arter som man hoppas kommer att trivas med åtgärden. Bränning föryngrar ljungen och ger friskt gräs och örter. Och även tillresta turister trivs i det öppna landskapet med sol och bad.

Männen som utför arbetet gör ett imponerande arbete med att hålla elden under kontroll i torka och blåst.

Nu blommar den gula skunkkallan i Vinån. Den är ett säkert och vackert vårtecken och återkommer årligen längs hela den meandrande ån från Trustorp till Faurås. Kallan finns naturligt utefter Stillahavskusten från Kalifornien upp mot Alaska. Indianerna har använt bladen till förpackning av livsmedel. Där den bildar stora bestånd kan man säga att det är en invasiv, främmande art som införts med trädgårdsodling.

Nu är det vår och grodornas lek har startat i alkärret. Det knorrar och kväker av liv vid varje alrot. Snart kryllar det av ”rumpetroll”. Stämningen är trolsk och vårlig.