Kategoriarkiv: 1. Naturnytt

HaV havererar ålbeståndet och ålförordningen

2025-06-19 EU:s ålförordning nr 1100/2007 gäller som svensk lag. Havs- och Vattenmyndigheten föreslår nu nationella regler som bryter mot ålförordningen. Det kan bli ”sista spiken i kistan” för den akut hotade ålen i våra vatten.

Saken är den att Sverige underrapporterat den ursprungliga, årliga produktionen av blankål från våra inlandsvatten. Nederländerna har rapporterat en årlig produktion av 10 000 till 15 000 ton, Storbritannien 7 300 ton och Danmark 1 100 ton. Sverige har rapporterat att våra hundratusentals vatten endast producerade 300 ton före vattenkraftens antropogena påverkan!

HaV förklarar nu i bilaga 1b, att med ursprunglig biomassa B0 avses: Biomassan av blankål från svenska inlandsvatten år 1980. Med denna tolkning följer inte Sverige den gemensamt antagna ålförordningen.

EU:s ålförordning stadgar att varje land snarast skall minska påverkan så att 40% av landets ursprungliga ålproduktion överlever. Sveriges inlandsvatten hade enligt ålexperter en ursprunglig årlig produktion av tiotusentals ton blankål före vattenkraftens storskaliga införande.

SLU anger i sin utvärdering (Aqua 2024:5) att Sveriges produktion av blankål har minskat kraftigt, från över 700 ton per år 1960 till under 300 ton 2023. SLU skriver vidare att om man endast räknar med den naturliga invandringen har produktionen minskat från 30 ton år 2006 till 7 ton år 2023.

Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) kommer nu 2025-06-17 med ett färskt förslag till en svensk förvaltningsplan för ål för perioden 2025-2030. Myndigheten använder många bra skrivningar såsom öka vandringsmöjligheter, tillgängliggöra livsmiljöer och minska turbindödlighet. HaV vet således vad som behöver göras men missar sedan helt hur det skall uppnås.

Trots fem ålutredningar av SLU och en omfattande internationell utvärdering av FORMAS har HaV inte lyckats med att föreslå en effektiv svensk ålförvaltning.

HaV:s förslag till förvaltningsplan är utformat som en orealistisk önskelista av obegripbara procentsatser vilka inte harmonierar med EU:s ålförordning:

  1. Den mänskligt orsakade dödligheten av ål i svenska vatten (turbindödlighet och fiske för konsumtion) är högst 25 procent år 2050.
  2. Dödligheten i varje huvudavrinningsområde är högst 60 procent år 2030.
  3. Dödligheten för utvandrande blankål från varje huvudavrinningsområde har minskat med minst 15 procentenheter till år 2030 jämfört med referensåret 2025.
  4. Huvudavrinningsområden med en relativt låg produktion blankål (<100 kg) eller en mänskligt orsakad dödlighet på under 25 procent, undantas från kravet.

HaV undviker helt frågan hur myndigheterna och domstolarna skall tillse att Sverige förvaltar det stora värde och den naturresurs och livsmedelsresurs som ålen utgör och utgjort i våra inlandsvatten.

HaV inför 2025 som referensår när vi nu har utestängt ålen från huvuddelen av sina uppväxtområden?

HaV visar stor okunnighet när man tror att ett huvudavrinningsområde kunde producera mindre än 100 kg blankål årligen. Eller menar HaV att de verksamhetsutövare som helt utestänger ålen undantas från krav?

Trots att Sverige 2024-12-16 fått ett överträdelsebeslut från EU för att inte följa vattendirektivet fortsätter nu Hav att föreslå en ålförvaltning med egna tidsbegrepp och procentsatser som bryter mot ålförordningens krav på att 40% av den årliga, ursprungliga blankålsproduktionen (dvs före mänsklig påverkan) överlever.

HaV missar helt sitt ansvar för ålen samt att ålförordningen fortfarande gäller som svensk lag.

Laxparasiten funnen i Munkedalsälven, ett biflöde till Örekilsälven

2025-06-16 HaV skriver i ett pressmeddelande 2025-06-13 att: ”Flera myndigheter och organisationer samarbetar för att följa utvecklingen och ta fram relevanta åtgärder, vilka ska införas snarast. Svenska myndigheter har ett nära samarbete norska myndigheter i frågan”.

Första fyndet av parasiten på atlantlax i Sverige gjordes år 1989 i Säveån och 1991 i Ätran. Därefter har parasiten spridit sig med bekräftade infektioner i 16 av 24 laxvattendrag på den svenska västkusten. Parasiten spreds till Ätran med utsättning av fisk från den smittade laxodlingen i Laholm. Dåvarande Fiskeriverket gav tillstånd för utsättningarna i Ätran, trots att man kände till att smittan fanns i den odlade laxen från Laholm. Läs mer här.

Döende laxparr i Ätran infekterat av laxparasiten Gyrodactylus salaris.

Döende laxparr i Ätran infekterat av laxparasiten Gyrodactylus salaris. Trots allvarliga skador på laxen, har Sverige i motsats till Norge aldrig klassat parasiten som en anmälningspliktig sjukdom, vilket påskyndat en spridning i västkustens åar.

I de norska laxälvarna arbetar man sedan flera år med åtgärder för att motverka parasitens härjningar. Behandlingar med klorföreningar är en metod som på senare tid bedrivits med viss framgång. Trots att parasiten nu funnits i Ätran i ca 35 år har inga åtgärder vidtagits av myndigheterna.

WGNAS (ICES Working Group on North Atlantic Salmon) rapporterar 2025 att endast två av västkustens 24 laxälvar perioden 2017-2024 årligen haft god reproduktiv kapacitet. En av dessa är Örekilsälven som inte varit drabbad av laxparasiten.

Därför är det nu positivt att myndigheten HaV i pressmeddelandet insett allvaret och snarast skall införa relevanta åtgärder.

Ätran har 2021 och 2022 gått från ”risk för reducerad reproduktiv kapacitet” till ”reducerad reproduktiv kapacitet” år 2023 och 2024. Ätran påverkas negativt av parasiten samt av återkommande korttidsreglering. Länsstyrelsen bedömer att enbart vattenkraftens påverkan årligen reducerar laxbeståndet med 61 000 smolt.

Naturnytt följer med intresse HaV:s agerande när man nu skall samarbeta med andra myndigheter för att ”snarast införa relevanta åtgärder”.

Invasion av ål i Viskan

2025-06-10 Tiotusentals ålar har under de senaste fem nätterna anlänt från Sargassohavet och funnit sin väg upp i Viskan.

Naturnytt var i går (2025-06-10) tillsammans med några fiskevårdsområden från Viskan på studiebesök vid Södra Cells ålinsamling. Spänningen var stor när lådorna skulle vittjas. Förra tömningen gjordes i tisdags och samlingen hade pågått fem nätter från tisdag till torsdag. Mindre än en procent av ålyngelinvandringen kvarstår jämfört med början av 1900-talet. De senaste åren har invandringen haft en blygsam återhämtning från mycket låga nivåer.

Därför var det idel glada miner när det stod klart att botten på håven fylldes av ålyngel. Dagens fångst samlades och vägdes till 3,130 kg. Medelvikten av de pigmenterade ålyngel beräknades och antalet motsvarade 11 107 ålyngel!

SLU Statens Lantbruksuniversitet sköter insamlingen på uppdrag av Södra Cell. Resultaten sammanställs i årliga rapporter i SLU:s rapportserie. En stor eloge till de fältarbetare som troget i ur och skur samlar in vandrande ålyngel i Viskan!

Enligt Finländska Jord- och skogsbruksministeriets förordning om värdena för hotade fiskar och fiskar på tillbakagång (Finlex 614/2019) är värdet av en ål under 25 cm 351 €. Det innebär att värdet på dagens fångst var: 11107*351*10,94 = 42 650 214 kr. Dessa 11 107 ålar som vandrat upp under fem nätter (!) skulle ha spridit sig naturligt i vattensystemet men sätts ut uppströms vid Mäsen, Surtan och Fävren. Troligen har fällorna endast tagit en liten del av de uppvandrande ålynglen. Vattenkraftens dammar har stängt uppvandringen för dessa värdefulla och hotade ålyngel.

Dessa undersökningar kan nu ligga till grund för att vi tar bättre hand om ålen i Viskan och övriga vattendrag på den ålrika Västkusten. I dag dör ynglen vid kraftverkens dammar. Utvandrande ålhonor dör på vattenkraftverkens galler och i snurrande turbiner. Vattenkraften har släckt en av fiskevattenägarnas viktigaste ekonomiska resurser; ålfisket.

Vi har nu alla ett stort ansvar att ta hand om denna naturresurs – medan tid är! Hertingprojektet visar att det finns bra lösningar för ålens fria vandring. Insamlingen av ålyngel i Viskan visar att det finns en resurs kvar att rädda!

Sverige mot strömmen

2025-06-01 Förra året revs 542 dammar i Europa till glädje för vandringsfiskar som lax, havsnejonöga och ål.

Sveriges regering går nu mot strömmen och minskar kraven på att miljöanpassa små vattenkraftverk. Regeringen har beslutat att vattenmyndigheterna ska bedöma om en vattenförekomst kan förklaras som kraftigt modifierad (KMV). Regeringens menar att man fullt ut ska nyttja det utrymme till undantag som EU-rätten tillåter. Det innebär dels en lägre ambition för miljöåtgärder, dels riskerar Sverige att bryta mot EU-rätten och kan i förlängningen få dryga böter.

EU Kommissionen skriver i december 2024 till Sveriges regering: ”det nuvarande svenska systemet för översyn av vattenkraftstillstånd strider mot målen i artikel 4 i direktivet, inklusive tidsfristen 2027 för att uppnå god vattenstatus”.

Regeringen provocerar nu EU kommissionen och skriver 2025-05-26 i ett pressmeddelande : ”Nu ser vi till att skapa en sundare balans mellan miljövärden och elsystemets behov”. Dessutom införs en skyldighet att vid en sådan översyn, inom ramen för beslut om KMV och mindre stränga krav, särskilt beakta en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel”.

Energimyndigheten rapporterar (rapport P46435-1, 2018-2022) att det registrerats 972 torrfåror i Sverige och att 366 av dessa är belägna i Götalands tidigare forsande vattendrag.

Förespråkarna för småskalig vattenkraft har bildat en ny förening och skriver på sin nya hemsida: ”Tusentals dammar hotas av rivning med påföljande sjödöd och katastrofala konsekvenser. Om dammarna rivs och sjöarna töms eller sänks radikalt förlorar vi allt: djurliv, badplatser, rekreation, turism, ovärderlig kulturhistoria och blir rånade på våra fastighetsvärden!” Nu satsas istället på restaurering av hundratals vattendrag i Europa. 542 restaureringsprojekt hade inte utförts i Europa om det haft så katastrofala konsekvenser som den nybildade föreningen påstår. Det är lätt att tala i egen sak.

Hertingforsen återställdes 2013 när Hertingdammen revs.

Ett gott exempel från Sverige är Hertingforsen som återställdes efter 70 år av torrläggning 2013 när Hertingdammen revs. Länsstyrelsen rapporterar att det socioekonomiska nettonuvärdet av restaureringen blev 65,3 miljoner kronor. Falkenberg har fått tillbaka Hertingforsen där kommunen nu säljer fiskekort för laxfiske. Havsnejonöga och ål var tidigare utestängda och kan nu vandra fritt. Fastighetsägarna i Ätrans Nedre fiskevårdsområde kan nu sälja laxfiskekort på en sträcka som tidigare var överdämd. Falkenbergs kulturhistoria med laxfiske är delvis återställd. Utter, kungsfiskare, strömstare och forsärla har kommit tillbaka och djurlivet frodas. Möjligheterna att utveckla ekoturismen i området har kraftigt förbättrats och kommunen har tagit fram ett attraktivt förslag!

Ålen var förr en betydande naturresurs då våra inlandsvatten årligen producerade ca 50 000 ton lekvandrande ål. Denna livsmedelsresurs med ål, lax och havsöring riskerar nu att gå förlorad. Fisket har anor från bronsålder och är väldokumenterat sedan 1500-talet. I detta sammanhang är det närmast pinsamt att kalla fula betongdammar från 1900-talet för kulturarv!

Sverige bör följa EU Kommissionens uppmaning och tillämpa modern lagstiftning enligt EU:s vattendirektiv och ålförordning. Det gynnar landsbygden, ekoturismen, laxarvet, ålarvet, den biologiska mångfalden samt främjar en god och hållbar förvaltning av våra gemensamma naturresurser til kommande generationer.

Sverige följer inte EU:S miljölagar

2025-05-28 Europeiska kommissionen tillskrev den 16:e december förra året Utrikesdepartementet och påpekade att Sverige inte följer EU:s vattendirektiv. (INFR(2024)2236 C(2024)8265 final)

”Fru Minister,
Kommissionen vill fästa Er regerings uppmärksamhet på det bristfälliga
införlivandet i svensk lagstiftning av Europaparlamentets och rådets (vattten) direktiv” Med vänlig hälsning På kommissionens vägnar”.

”Kommissionen håller inte med om de svenska myndigheternas påstående att den nationella planen för omprövning av tillstånd för vattenkraft innebär att skyldigheten till regelbunden översyn är uppfylld”.

”Att välja ut vattenkraftanläggningar som vilar på tillstånd från tiden före 1979 för omprövning som ska ske ”i början av 2040-talet” säkerställer inte heller tillräckligt regelbundna översyner för denna kategori av vattenkraftanläggningar”.

”Mot bakgrund av ovanstående strider det nuvarande svenska systemet för översyn av vattenkraftstillstånd mot målen i artikel 4 i direktivet, inklusive tidsfristen 2027 för att uppnå god vattenstatus”.

Så långt Europeiska kommissionens kritik. Klimat- och näringslivsdepartementet (!) svarar 2025-03-31 på EU:s kritik:

Trots kraven på moderna miljövillkor får en verksamhet bedrivas till dess att prövningen är klar om verksamheten omfattas av den nationella planen för moderna miljövillkor (NAP). Detta innebär att när den första omprövningen av tillståndet är gjord är det nödvändigt för tillståndsinnehavaren att se till att tillståndets villkor och bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön inom 40 år blir föremål för en ny omprövning enligt miljöbalken”.

”Kravet på moderna miljövillkor utgör dock inte något självständigt krav i det införlivandet av kravet på regelbunden översyn. Bestämmelserna om omprövning för moderna miljövillkor för vattenkraftverk och dammar i 11 kap. 27–28 §§ ska tvärt om läsas tillsammans med andra gällande bestämmelser om tillsyn, omprövning och återkallelse av vattenverksamheter. Till dessa hör tillsynsmyndighetens skyldighet att bedriva tillsyn enligt 26 kap. miljöbalken över vattenverksamheter, inklusive vattenkraftverk och dammar. Inom ramen för tillsynen bedöms fortlöpande om villkoren för en vattenverksamhet som omfattas av tillstånd är tillräckliga”.

Så långt regeringens svar på EU-kommissionens kritik. Det är intressant att regeringen i sitt svar hänvisar till att Sverige kompletterar sin bristfälliga lagstiftning med en effektiv, fortlöpande tillsyn.

Naturnytt anmälde 2019-2020 till Länsstyrelsen i Halland en omfattande åldöd vid vattenkraftverken i Ätran, ärende 535-8579-19. Naturnytt begärde med anledning av åldöden tillsyn av vattenverksamheten vid Ätrafors kraftverk. Länsstyrelsen i Halland beslutade i ärendet 2020-09-02. Citat från beslutet:

”Problemen som i övrigt tas upp i skrivelsen är frågor som har sitt ursprung i anläggningens tillstånd och är av sådan art att de bör hanteras i den kommande prövningen inom ramen för den nationella planen för vattenkraft. Länsstyrelsen har i dagsläget inte för avsikt att föregå den prövningen. Utifrån vad som uppges i tillsynsbegäran och efter utredning i ärendet bedömer Länsstyrelsen att något villkorsbrott inte kan konstateras. Länsstyrelsen finner med anledning av ovanstående inga skäl att vidta tillsynsåtgärder med stöd av reglerna om vattenverksamhet i 11 kap. MB”.

Svaret visar med önskvärd tydlighet att EU Kommissionens kritik av Sveriges hantering av vattendirektivet och ålförordningen är befogad då Sverige inte följer EU:s intentioner och riktlinjer. Sverige tillämpar fortfarande den föråldrade miljölagstiftningen som gällde från1918 till 1978. Länsstyrelsen i Halland tillämpar inte den skyldiget till tillsyn som regeringen hänvisar till enligt 26 Kap Miljöbalken.

Naturnytt ställde också frågan om Länsstyrelsen tillämpar ”Ålplan Ätran” och länsfiskekonsulenten svarade tveklöst ”-Ja” på frågan. Planens stadgar säger i §2: ”Föreningens ändamål är att inköpa och utplantera ålyngel i Ätrans vattensystem i enlighet med en av fiskeriverket fastställd plan. Som kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de åläggande vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”. Som kompensation skall 29 dammägare/kraftbolag betala en årlig summa av 45 612 kronor i 1998 års penningvärde.

Naturnytt menar att varken Länsstyrelsen eller Havs- och Vattenmyndigheten har mandat att på detta sätt upphäva gällande vattendomar angående fiskens fria vandringsvägar.

För Hallands del har detta bl.a. inneburit att harren utrotats från Lagan, Majfisk och Staksill är i det närmaste borta. Havsnejonögat är akut hotat och ålen har minskat med över 99 procent. Naturbeståndet av Ätranlax har av ICES arbetsgrupp för atlantlax 2024 bedömts ha ”reducerad reproduktiv kapacitet”. Korttidsregleringen av Ätran innebär enligt Länsstyrelsen i Halland en årlig smoltdöd av 61 000 Ätranlaxar.

Vi håller tummarna för att Sverige och vattenkraften nu tvingas att tillämpa EU:s mer miljövänliga vattenlagstiftning. Då kan vi få tillbaka den betydande livsmedelsresurs som funnits i de svenska vattnens fiskbestånd.

Länsstyrelsen i Halland finner att verksamhetsutövaren inte begår något villkorsbrott samt att det därför inte finns några skäl att vidta tillsynsåtgärder förrän den nya prövningen trätt i kraft, vilket i vissa fall kan förväntas ta ca 40 år.

Biologiska Mångfaldens Dag

2025-05-22 I dag är det den biologiska mångfaldens dag. Dagen instiftades av FN år 1993 och har sedan dess uppmärksammats årligen.

Sverige, Halland, Falkenberg och Vessigebro har en natur som är värd att vårda. Ett exempel på denna naturrikedom är Montessoriängen i Vessigebro. Falkenbergs kommun har med LONA-bidrag tagit fram en egen skötselplan för Ängsmarkerna i Vessigebro där ängsmarkerna vid Montessoriskolan ingår som ett eget skötselområde. Senast nu i våras brändes ängen av Vessigebro vägsamfällighetsförening.

Varför är dessa ängsmarker så skyddsvärda? De har en unik historia som ängsmarker i över 100 år. De har närhet till omväxlande lövskogar med tillgång till olika trädslag, blommande buskar och död ved. Sveriges blommande ängsmarker har med sin artrikedom jämförts med tropikernas regnskogar. Tänk att ha förmånen att ha denna miljö inpå knutarna i Vessigebro!

Vad kan man då hitta på ängsmarkerna vid Montessori?

Myskbock och hasselrullvivel, vackra och sällsynta fjärilar.
Många arter av nyckelpigor som man inte visste fanns……
Fascinerande långhorningar……..
En mångfald av viktiga bin som långhornsbi, praktbyxbi och många andra. Alla foton är tagna vid ängen och dess omgivningar.

Kattugglornas bemärkelsedag

2025-05-15 I dag var det dags för ringmärkning av tre kattuggleungar. De hade nu åldern inne för att få ringar från Naturhistoriska Riksmuseets Ringmärkningscentral.

Thomas & Thomas visade hur det går till när kattugglans ungar ringmärks. Dessa killar är inga ”duvungar” när det gäller miljövård.

Thomas Cronqvist arbetar bl.a. med miljöfrågor på Tomal i Vessigebro. Så kom det sig att firman startade ett projekt med tillverkning av fågelholkar där uggleholkar var en del. Markägare och naturvänner engagerades i projektet, som nu åtgärdat en stor del av fåglarnas bostadsbrist i trakterna kring Vessigebro.

Thomas Andersson är årets Ginstpristagare för sina avgörande insatser för naturvården i Halland. Ringmärkning av fiskgjuse, tornfalk och kattuggla tillhör några av Thomas specialområden.

Så kom det sig att ett 25-tal personer denna soliga majdag samlades vid Tomal och gemensamt bevittnade Thomas & Thomas som kunnigt hanterade årets uggleungar.

De berättade om ringmärkningen och hur viktig den är för att vi skall få mer kunskap om fåglarna och deras miljö. Ingen av de 25 deltagarna lämnades obemärkt av naturens underverk. Tänk att vi har dessa vackra och unika fåglar i vår närnatur!

”Charmtrollen” uggleungarna tog deltagarna med storm. Ett stort tack till Thomas & Thomas för att vi fick ta del av denna upplevelse!

Thomas & Thomas, ugglornas beskyddare, visar och berättar om hur ringmärkning går till.
Det är skönt att vara i säkra händer när man får sin ring för livet.

Årets första havsnejonögon i Ätran

2025-04-20 I går och i dag filmades uppvandrande havsnejonögon i kameran vid Hertingforsen. Läget är akut för denna hotade urtidsfisk som funnits i våra älvar i miljontals år sedan före dinosauriernas tidsålder! Nu hotas de av vattenkraften.

Havsnejonögat har en intressant biologi.  Havsnejonöga har funnits i över 400 miljoner år, men idag är artens överlevnad starkt hotad och riskerar att helt försvinna från Sverige. Varför har inte havsnejonögat försvunnit tidigare och varför försvinner arten just nu?

För att förstå detta behöver vi titta på artens livscykel och födobehov. Arten vandrar från havet 20–850 km upp i åarna för att leta lekbottnar där vattnets syresättning är god. Honan lägger sina 150 000 till 300 000 ägg på samma typ av lekbottnar som används av laxen. Båda arterna är beroende av god vattenkvalité och stabila, naturliga flöden för sin överlevnad. Vi behöver också sätta in försvinnandet i sitt tidsperspektiv. Vattenkraften började byggas ut i stor skala början av 1900-talet för ca 120 år sedan. Det är endast för ca 10 generationer sedan från havsnejonögats perspektiv. I takt med minskande habitat och minskande population minskar också resiliensen (motståndskraften) mot annan typ av påverkan.

Ynglen de sk. linålarna ligger nedgrävda i sedimentet under 6-8 år, och lever där på att filtrera ut föda. Födan består av alger och dött organsikt material. Mängden havsvandrande fisk som leker och dör på dessa lekbottnar har därför stor betydelse för larvernas överlevnad. Ju fler laxar, nejonögon, öringar, majfiskar och andra arter som leker och dör desto mer mat till nejonögonens känsliga larver.

När de är ca 10-20 cm långa börjar omvandlingen till det vuxna nejonögat, vilket tar ungefär ett år. När de så är fullbildade efter 7-9 år vandrar de ut till havet, där de växer till i ett till tre år innan de 8-12 år gamla vandrar upp i ett vattendrag igen för att leka några månader före laxen. Troligtvis dör alla havsnejonögon efter leken.

I havet födosöker det vuxna havsnejonögat på ett flertal arter av benfiskar, hajar och valar innan de vuxit färdigt för lekvandringen upp i åarna. Bland det rika utbudet av benfiskar kan nämnas lax, havsöring, alosasillar, sikarter, torskfiskar m.fl.

2025-05-03 Herting Ätran. Lekvandrande lax som troligen angripits av havsnejonöga. Laxfiskar är en av havsnejonögats viktigaste bytesfiskar varför påverkan från vattenkraften slår hårt mot både lax och havsnejonöga. 4 st havsnejonögon har hittills i år vandrat upp genom kameran.

Av havsnejonögats livscykel förstår vi att den miljö som påverkar större delen av nejonögats livscykel är miljön i våra älvar. Havsnejonögat har de senaste hundra åren utestängts från sina lek- och uppväxtområden genom dammar. Älvarna korttidsregleras och torrläggs vilket är förödande. Larverna berövas både livsviktiga habitat, livsviktig föda och livsviktigt syre. Att i första hand skylla på överfiske och förlust av stora torskfiskar som orsak till havsnejonögats försvinnande är befängt, även om det inverkar negativt på ett tynande bestånd.

Atlantlaxen och havsnejonögat lever i symbios i samma habitat. Nejonögonen leker före laxen och ”städar” därmed laxens lekplatser. Forskning har visat att det påverkar laxens lekresultat positivt. Laxen är ett av nejonögonens viktigaste byte och framförallt stora, omlekande laxar. Dessa är hårt drabbade av vattenkraftens verksamhet. Atlantlaxen har minskat med ca 95% och havsnejonögat är akut hotat. Atlantlaxen har ”nedsatt reproduktionsförmåga” i flertalet västkuståar, främst beroende på vattenkraftens påverkan.

Vid inventering 2010 uppskattades beståndet av havsnejöga i Ätran till ca 1500 individer. Under inventeringen 2021 kunde ca 400 konstateras i Ätran och Högvadsån och 2024 noterades totalt sju individer i Ätran; det går alltså rasande fort utför. Sommaren 2022 noterades arten från endast 8 avrinningsområden mellan Rönne å i söder och Örekilsälven i norr. Under de senaste tre årens inventeringar har det inte ens noterats 100 individer. Lekfisken blir därmed osäker på vilka älvar som är rätt val för fortsatt reporduktion och överlevnad.

Sverige har undertecknat Konventionen om biologisk mångfald, och därmed åtagit oss att främja skyddet av ekosystem, naturliga livsmiljöer och bibehållandet av livskraftiga populationer av havsnejonögat. Sveriges åtgärdsprogram innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av angelägna åtgärder under 2020−2024 för att förbättra rådande bevarandestatus för havsnejonöga.

EU:s nya strategi för biologisk mångfald för 2030 (BDS 2030) är mycket tydlig vad gäller ökade krav på förbättrad konnektivitet i vattendrag. EG-kommissionen har i ett överträdelsebeslut 2024-12-16 anmält Sverige för att bryta mot EU:s vattendirektiv. Frågan är om kommande miljöprövning (NAP) kan åtgärda dessa brister i Ätran och västkustens övriga laxåar med tidigare god produktion av havsnejonöga.

För att föryngringen ska lyckas krävs därför varierade vattendrag med en naturlig flödesdynamik. Sammantaget befinner sig det svenska beståndet av havsnejonöga i en kraftigt nedåtgående spiral och det kommer att krävas omedelbara och kraftfulla åtgärder för att rädda kvar arten i landet”. Källa SLU Åtgärdsprogram för havsnejonöga.

Vattenkraften och avstängda vandringsvägar i vattendragen bedöms vara en av de viktigaste orsakerna till att antalet havsnejonögon minskat”. Källa: Havs- och vattenmyndighetens rapport 2020:08

Det råder ingen tvekan om varför havsnejonögat och ålen nu i rask takt försvinner från Ätran och andra västkuståar. Det råder ingen som helst tvekan om varför atlantaxen är på kraftig tillbakagång vilket resulterar i olika regler om fiskeförbud. EU kräver att missförhållandena som råder när det gäller vattenkraften i Sverige snarast åtgärdas.

Några aktuella foton från Ätran visar tydligt hur Sverige misslyckats med att rädda havsnejonögats förstörda biotoper.

Torrläggning av Ätrans huvudfåra där havsnejonögat och laxen tidigare lekte.

Torrläggning av Högvadsån (nolltappning) på tidigare lekplatser

Korttidsreglering av Ätrans huvudfåra torrlägger årligen stora uppväxtområden för havsnejonöga och lax. Foto från Kungsbacka ö /Askome

Lönsam restaurering av Sveriges vattendrag

2025-04-18 Havs- och Vattenmyndigheten har i sin rapport 2022:14 tagit fram ”Bedömningsmetoder för orimliga kostnader” för att restaurera naturvärdena i våra vatten.

Sveriges regering och myndigheter har ett omvänt tänkesätt som bryter mot de EU-gemensamma värderingarna och EU:s miljölagstiftning. Sverige tillämpar omodern vattenlagstiftning och har därför fått flera överträdelsebelut från EU.

De EU-gemensamma vägledningarna anger att det är samhällsekonomiska kostnader och samhällsekonomiska nyttor som ska ligga till grund för bedömningen av huruvida kostnaderna är orimliga eller inte.

Sverige tänker att det är rimligt att avstå 1,5 TWh elproduktion, utan att vi först har analyserat värdet av miljönyttan vid restaureringsåtgärder. Detta synsätt innebär att Sverige utan analys avstår biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och den viktiga livsmedelsresurs som insjöfisken utgör i kristider. (ex årlig produktion av 50 000 ton ål). Finsk lag Finlex 614/2019 anger skyddsvärdet av en ål till 3510 €.

Sverige borde jobba för ”Lönsam restaurering för rimliga kostnader”. Om värdet av nyttorna överväger de summerade kostnaderna så föreligger det ett behov av lönsam restaurering. EU:s förordning om restaurering av natur säger i Artikel 9 att medlemsländerna skall identifiera och avlägsna artificiella barriärer som förhindrar konnektivitet i vattensystem. Dessa åtgärder ska bidra till att minst 25 000 km vattendrag återställs till ett fritt flödande tillstånd senast 2030 inom EU.

Hertingprojektet är ett lysande exempel på lönsam restaurering. Länsstyrelsen i Halland skriver i Meddelande 2018:18 att Hertingprojektet är samhällsekonomiskt lönsamt, även då en relativt begränsad mängd nyttor inkluderas. Nettonuvärdet av projektet skattas till 65,3 miljoner kronor även om det endast är värden som uppstår i direkt anslutning till projektområdet som inkluderas!

Hertings kraftverk torrlade tidigare Ätran i en ”död åfåra”, stängde fiskvandringen med en damm och tillät endast fiskpassage genom turbiner. Överdämning uppströms minskade laxproduktionen. Kraftverken uppstöms i Ätran klassas som KMV där kravet på åtgärder reduceras. Detta är märkligt eftersom värdet efter genomförda restaureringsåtgärder borde vara det som styr beslut om restaurering.

Ätrans kraftverk är i dag felaktigt klassade som KMV och riskerar i kommande NAP att hamna i kategorin ”bedömningsgrunder för orimliga kostnader”. Med hänsyn till gällande EU-lagstiftning och med tanke på Hertingprojektets lönsamhet borde Ätrans kraftverk (Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen Skogsforsen och Skåpanäs) alla hamna i kategorin ”Lönsam restaurering för rimliga kostnader”.

Sverige måste därför snarast göra en rimlig bedömning av värdet av vattendragens naturresurser före exploatering. Länsstyrelsen i Halland har i sin rapport ”Samlad Åtgärdsplan för Vatten (SÅV)” 2023-11-17 klassat ned värdena på grund av vattenkraftens anläggningar. Värdet minskar förstås när man torrlägger eller korttidsreglerar men vad som är relevant är naturligtvis att naturresursen går att återställa med restaurering. Annars riskerar vi att förlora förutsättningarna för biologisk mångfald, landsbygdsutveckling och den viktiga livsmedelsresurs som insjöfisken utgör för Sveriges krisberedskap.

Ätran är N2000 och SCI-område vilket innebär att artskyddet inte skall försämras. Trots detta har arter som ål, havsnejonöga, majfisk och atlantlax minskat kraftigt i Ätran. Ålplan Ätran tillämpas i dag av länsstyrelsen och planens stadgar säger i §2 att kraftbolagen är befriade från att hålla fria vandringsvägar. Detta strider mot gällande lagar.

Sverige bryter i Ätran mot ålförordningen, habitatdirektivet och vattendirektivet. Sveriges tolkning av KMV innebär att åtgärder ger orimliga kostnader. Det praktiska exemplet Hertingforsen har med önskvärd tydlighet visat att restaurering av Ätran tvärtom är en socioekonomiskt lönsam restaurering för rimliga kostnader.

Stråket Ätran

2025-04-15 En anonym donator har gett kommunen 30 miljoner kronor för att rusta upp ”stråket Ätran” med promenadvägar.

Falkenbergs kommun har gått ut med en enkät för att lyssna till kommuninvånarnas synpunkter. På frågan om invånarna har någon eller några favoritplatser längs stråket Ätran lyfter många fram utsikterna från broarna och forsarna som särskilt uppskattade inslag! Det torde vara ganska unikt att vi inom staden har tre ”fria” forsar Tullbroforsen, Garvareforsen och Hertingforsen där laxfiske kan bedrivas i en i dag alltmer sällsynt miljö.

Medborgarförslagen om den unika miljön kring Ätran har varit många, därför är det välkommet med en förstärkning. Förslagen har bl.a. gällt området vid Laxstugan, Fiskodlingsanstalten, Kraftverken mm. Den nya GC-bron över Hertingforsen var för 11 år sedan ett mångmiljonprojekt. Bron är därför en utsiktspunkt över forsen som knyter samman bebyggelsen på östra och västra stranden. Den ingår som en viktig del i ”Stråket Ätran” även om kommunen har missat den på sin karta. Självklart bör promenaden knytas samman och inte sluta med två lösa ändar. Här blir också alla fiskar ”filmstjärnor” i en av norra Europas mest avancerade fiskräknare. Kolla in filmerna på vandringsfisken här.

Landshövding Lena Sommestad tillträdde 2014-04-01 sin första dag på arbetet. Hon invigde då tillsammans med Carl XVI Gustaf Hertingforsen. – Projektet är inte bara viktigt för Falkenberg utan för länet, landet och internationellt sade landshövdingen vid invigningen. Det är fortfarande aktuellt nu när vattendirektivet och restaureringsdirektivet kräver att forsande miljöer omhändertas istället för att torrläggas. Se bilden på den restaurerade Hertingforsen nedan.

Tusentals personer har sedan invigningen besökt Hertingforsen och Falkenberg för att se det goda exemplet på hur det är möjligt att restaurera en torrlagd fors och dessutom få fria vandringsvägar för lax, ål, havsnejonöga, majfisk med flera arter. I Sverige har vattenkraften torrlagt ca 1000 forsar varav de flesta finns i Götaland!

Nu i lördags guidade vi Naturskyddsföreningens Hallandsdistrikt med medlemmar, från Laholm i söder till Kungsbacka i norr, som var mycket imponerade av Hertingprojektet. Enligt länsstyrelsens rapport har det gett ett nettonuvärde på 65,3 miljoner kronor när alla kostnader fråndragits. Forsens unika miljö och ekosystem har restaurerats.

Men en fråga från tillresta hallänningar var: -Var finns alla fina skyltar som informerade om projektet vid Kungens invigning? Troligen är de undangömda i något av kommunens förråd. Se skyltarna här. Kanske kan man önska att de 30 miljonerna delvis kunde användas till att plocka fram skyltarna och förbättra informationen om Hertingprojektet? Drömmen om ett Besökscentrum hålls vid liv och kanske kommer Falkenberg att någon gång använda denna unika tillgång? Läs mer nedan.

Läs rapporten om Hertingprojektet och dess positiva effekter för kommunen här Falkenbergs mångtusenåriga tradition (kokgropar från bronsåldern) med laxfiske är väl värd att värna och vårda.