2024-09-16 36 stjärnkrögare skriver på DN debatt att mycket mer krävs för att rädda vildlaxen. De har insett värdet av denna naturresurs och ställer frågan hur vi får tillbaka de rika stammarna av vildlax till nytta för kustfiskare, sportfiskare och framför allt oss konsumenter.

Krögarna kan konstatera, utan att vara överkritiska mot HaV, att HaV ”har misslyckats med att förvalta den fantastiska naturresurs som våra vilda laxbestånd var”. De konstaterar vidare att: ”En viktig faktor är att vi byggde ut vattenkraften i de flesta stora och även många små älvar och åar. Genom dessa vattenregleringar förstörde vi den vilda laxens möjligheter att vandra upp i älvarna och reproducera sig”.

Chefen för avdelningen för havsförvaltning vid Hav bemöter 2024-09-12 krögarnas kritik. Chefen sammanfattar vad som krävs för att få tillbaks vildlaxen i framtiden: ”ett långsiktigt arbete för att minska klimatförändringarna och utsläppen från land av övergödande ämnen. Vi måste också få minskade utsläpp av miljöfarliga ämnen, minskad exploatering av kusterna och ett långsiktigt hållbart fiske där hänsyn tas till hela ekosystemet”.

Det är förvisso så att miljöproblemen är många i dagens komplicerade samhälle. Frågan är om inte HaV borde lyssna mer på stjärnkrögarnas åsikter när det gäller vattenkraften. Hav halkar över frågan med att svara att HaV ”arbetar också för en omprövning av vattenkraften i våra vattendrag för att vattenkraften ska få moderna miljövillkor”.

SMHI har beräknat att det finns över 10 000 dammar som hindrar vandringsfisken i Sverige. Över 2100 av dessa är dammar för vattenkraften. Där finns dessutom turbiner som dödar all nedvandrande fisk. En stor del av fiskproduktionen nedströms kraftverken mot havet ödeläggs på grund av korttidsreglering och torrläggning.

Umeå Universitet kartlade förekomsten av torrfåror vid vattenkraftverken i Sverige, och totalt identifierades och verifierades 972 torrfåror i en databas. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland. Ingen fisk kan vandra eller leva där det saknas vatten. Som exempel kan nämnas att 61 000 vilda naturlaxar årligen dödas på grund av Ätrafors kraftverk i Ätran. Produktionen av ål från Ätran är i stort sett utraderad under 1900-talet på grund av vattenkraften.

Stjärnkrögarna har förstått det stora värde som vandringsfisken utgör för ekosystemen, den biologiska mångfalden, hälsan, landsbygdsutvecklingen, krisberedskapen och livsmedelsförsörjningen.

Havs- och Vattenmyndigheten borde definitivt lyssna på stjärnkrögarnas åsikter. Även om HaV löser sina prioriterade frågor med klimatet, övergödningen, miljöfarliga ämnen, kustexploatering och fisket så löser det inte problemet med vildlaxens välbefinnande.

Det finns endast en lösning till problemet med ålens och vildlaxens återkomst. Vi måste återställa fria vandringsvägar för både uppvandrande och nedvandrande fiskar. Torrläggning, korttidsreglering och överdämning av lämpliga lekområden behöver upphöra så att fisken kan ta sina forna lek- och uppväxtområden i anspråk.

Hertingforsen i Ätran är ett av få områden i Sverige där kraftbolaget tagit sitt ansvar och återställt fria vandringsvägar samt låter vattnet flöda fritt i den tidigare åfåran som varit torrlagd i 70 år. Nu produceras här tusentals nya laxar varje år.

Myndigheterna måste ställa krav på verksamhetsutövarna att bättre förvalta våra vildlaxbestånd. Hertingprojektet visar att när kraftbolagen använder bästa möjliga teknik (BMT) återkommer vildlaxen. Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen och Skåpanäs uppströms Herting har tyvärr inte infört BMT ännu trots att vissa av nämnda kraftverk varit verksamma i över 100 år.

Ätran, torrfåran nedströms Yngeredsfors kraftverk, när kraftverket som ägs av Uniper, ofrivilligt spiller vatten i döda åfåran.
Ingressbilden visar Hertingforsen som var torrlagd i 70 år nu fått nytt liv genom att Falkenberg Energi tillämpar BMT och återställt forsen.

2024-09-12 Regeringen har den 22 augusti 2024 gått ut med en promemoria om förslag till ändrad lagstiftning när det gäller kraftigt modifierade vatten (KN 2024/01642).

Förslaget skall underlätta att förklara åar med vattenkraftverk som kraftigt modifierade (KMV). Det innebär att lägre krav kan ställas på miljöåtgärder i åar med vattenkraft. Regeringen meddelar också att detta innebär försämrade förutsättningar att uppnå miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag, som inte uppnås med dagens regelverk.

Promemorian kan läsas i sin helhet på regeringens hemsida. Konsekvenserna för miljön med sämre förutsättningar att uppfylla miljömålet Levande sjöar och vattendrag beskrivs på sidan 44.

Lägre krav på miljöåtgärder innebär att kraftbolagen kan producera mer el när priset är högt vilket ökar vinsten. Detta görs med kraftig korttidsreglering vilket inte nödvändigtvis ökar den energimängd som produceras. Vattenkraften har också betydande utsläpp av koldioxid från infrastruktur, tillverkning av betongdammar och tunnlar, samt avgivande av gaser (koldioxid, metan och lustgas) från kraftverksdammarnas sediment.

Varför behöver vi då levande sjöar och vattendrag? Jo, det borgar för en hållbar och förnybar produktion av livsviktiga naturresurser. Dessa har betydande positiva socioekonomiska effekter för dagens och framtidens samhälle. Några exempel:

Kulturhistoria Ålen och vandringsfisken har funnits i ca 70 miljoner år. Vandringsfiskens kulturhistoria är beroende av rika fiskbestånd. Ålarvet och laxarvet har dokumenterats sedan 1500-talet och har hittills förts vidare till kommande generationer.

Ekoturism, naturturism och fisketurism drabbas när fiskarter och forsar försvinner. Det gäller vandringsfisk som lax och ål men även en mångfald av potadroma arter som gädda, gös m.fl.
Sveriges potential för ekoturism minskar om vi inte kan hålla sjöar och vattendrag vid liv.

Ekosystemens motståndskraft mot yttre påverkan (ex klimat, förorening) försämras när arter dör ut.

Livsmedelsförsörjning En viktig del av Sveriges livsmedelsförsörjning och krisberedskap finns i levande sjöar och vattendrag. Den årliga produktionen av enbart ål från Sveriges inlandsvatten var ca 50 000 ton. Tidiga bosättningar placerades därför nära vatten med rik tillgång på fisk. Runt Dalstorpasjön i Västergötland fanns 1709 drygt 30 fasta platser (notvarpar) för fiske.

Hälsa Möjligheten till naturupplevelser och rekreation förbättrar hälsan. Människan mår bra av att vistas i en natur med rik biologisk mångfald och levande sjöar och vattendrag. 1,7 miljoner svenskar fritidsfiskar enligt SCB.

Landsbygdsutveckling Levande sjöar och vattendrag är en av de viktigaste resurserna för en god landsbygdsutveckling. Värnar vi om dessa resurser innebär det en bas för en fortsatt utveckling av landsbygden.

Regeringens promemoria prioriterar kraftigt modifierade vattendrag framför levande sjöar och vattendrag. Miljökonsekvenserna och de socioekonomiska konsekvenserna av en sådan prioritering blir en belastning för folkhemmet och turistlandet Sverige.

Kraftigt modifierade vattendrag har tidigare inte varit ett prioriterat tillstånd. ”Levande sjöar och vattendrag” och ”En rik biologisk mångfald” har varit våra prioriterade miljömål. Sverige skall inte ändra lagstiftningen så att vi överger våra miljömål och säljer ut våra värdefulla tillgångar av levande, förnybara naturresurser.

Regeringen önskar synpunkter på sitt förslag senast den 22 november. Här finns uppgifter vilka organisationer som fått remissen.

Olaus Magnus stora verk, Historia om de nordiska folken (Historia de gentibus septentrionalibus), gavs ut 1555. Det svenska laxfisket (och ålfisket) beskrivs som mycket rikligt. Och var så fram till början av 1900-talet. I dag återstår mindre än 1% av ålen och mindre än 5% av den vilda atlantlaxen på grund av kraftigt modifierade vatten. Fisket är rätt förvaltat en förnybar naturresurs. Fiskeförbud åtgärdar inte grundproblemet.

2024-09-06 Harren är utrotad från Lagan. Majfisken är mycket nära att utrotas i Ätran. Havsnejonögat är i allvarlig kris. Ålen är akut hotad. Ätranlaxen har minskat till ett icke hållbart bestånd.

Miljöprövningen av vattenkraften pausas. Elproduktion prioriteras framför biologisk produktion. Produktionen av vandringsfisken behöver återställas. Annars förlorar vi vandringsfisken som funnits i våra västkuståar i miljontals år. När fisken dött ut är produktionen borta för alltid; ett tungt beslut att prioritera.

Har då fisken ett värde? Skyddsvärdet av en blankål är 3510 euro enligt Finlex 614/2019 finska jord- och skogsbruksministeriets förordning som trädde i laga kraft den 17 maj 2019. Ålen i Finland och Sverige är densamma.

Den årliga, jungfruliga produktionen av blankål från svenska inlandsvatten var 37 600 000 till 72 000 000 blankålar före vattenkraften. (Wickström, Åström). Det årliga produktionsvärdet av enbart ålen från Sveriges inlandsvatten blir således (3510×11.40 x antalet) 1 504 526 400 000 till 2 881 008 000 000 kronor. Detta kan jämföras med Sveriges BNP som 2023 var 6 206 525 000 000 kronor.

Länsstyrelsen i Halland bedömer att 61 000 laxsmolt årligen dör i Ätrans huvudfåra nedströms Ätrafors på grund av korttidsreglering. 2024 infördes för första gången tillfälligt (?) förbud att landa ätranlax. SLU skriver i sin motivering: ”Den låga beståndsstatusen kräver ytterligare insatser för att minska de negativa effekterna av vattenreglering och dålig konnektivitet i vattendrag med vattenkraftproduktion och begränsningar av fisket i vattendrag med svaga bestånd”.

Varför har det gått så illa för vandringsfisken? Jo, den dör bara en gång. Och vattenkraften dödar fisken tre gånger: 1. Utestänga fisken. 2. Torrlägga och stressa genom korttidsreglering. 3. Trycka sönder och skada fisken i galler och turbiner. Därför är kraftverksdöden så effektiv.

Vetenskapsradion berättar att situationen för havsnejonögat 2024 är katastrofal. ”- skall vi ha kvar den över huvud taget måste vi göra åtgärder nu – annars är det kört” säger forskaren Mikael Svensson vid SLU. Ätran har Sveriges starkaste bestånd av havsnejonöga. Här dör de endast två gånger eftersom dammen vid Herting rivits och de kan vandra upp för lek. Men väl uppe i ån utsätts de för en tsunamiliknande korttidsreglering som omväxlande torrlägger och spolar bort de sedimentbankar som är deras hem.

Vid Herting finns ett fisksäkert galler för nedvandrande ål och lax. Men nejonögonens larver är så små att de passerar in i kraftverkets turbiner och omkommer. Men som sagt nejonögonen har bara ett liv.

Vattenkraften är under miljöprövning. Elproduktionen ökar i dag på grund av ökat medelflöde från västkustens åar. Om vi avstår en begränsad del av denna vinst kan vi rädda den årligen återkommande produktionen av naturresurser i våra vattendrag. Turismen, landsbygdsutvecklingen, hälsan och livsmedelsproduktionen i våra vatten har ett värde liksom elproduktionen. Än finns tid till eftertanke. När arter väl är utdöda är naturresursen släckt även för kommande generationer.

2024-09-03 Sedan början av förra seklet har ålen misshandlats i svenska sjöar och vattendrag. Nu är ålen akut hotad och Sverige behöver ta hand om denna värdefulla naturresurs.

Göteborgs Handels- och sjöfartstidning den 6 september 1905: ”Det är ett faktum att ålen, denna läckra och värdefulla fisk, alltmer försvinner ur våra sötvatten…. Det torde väsentligen bero derpå att de industriella anläggningarna vid forsar och vattenfall lägga alltför stora hinder i vägen för ålynglets vandring upp från hafvet… Undertecknad har med dessa rader velat rikta speciellt vederbörande fiskeritillsyningsmäns uppmärksamhet på ett uppenbart missförhållande” skriver signaturen R.W.

Ätrans Vattenråd: Historik för Ätrans vattenvårdsarbete: ”Fiskeriexperter anser att om ej särskilda åtgärder vidtages i vattendraget kommer ålförekomsterna inom Ätrans övre vattensystem att upphöra inom en relativt nära framtid” ”Detta p.g.a. den omfattande regleringen av huvudfåran vilket medför att ålen saknar uppvandringsmöjligheter”. Ätrans vattenvårdskommitte´ år 1970.

Fiskeriverkets ålexperter (Wickström, Åström) anger storleken på invandringen av ålyngel från havet till Sveriges inlandsvattnen till 118–360 miljoner ålyngel för att nå ursprunglig ”jungfrulig” lekflykt. Elforsk anger en naturlig överlevnad på 20% till blankål. Det innebär en årlig blankålsproduktion från svenska inlandsvatten på 37 600 till 72 000 ton vid en medelvikt på 1 kilo.

Finska Jord- och Skogsbruksministeriet anger skyddsvärdet av en ål till 3510 euro (ca 40 000 svenska kronor). De utredningar som anger alltför låga värden och antal på Sveriges ursprungliga blankålsproduktion förringar både åtgärdsbehovet och det stora värde som en naturlig, förnybar ålproduktion innebär.

Kraftbolagen byggde ut Sveriges forsar med dammar, galler och turbiner under första hälften av 1900-talet. Det är därför irrelevant att räkna med att Sverige hade jungfrulig, ursprunglig ålproduktion under 1960-talet. Kraftbolagens kompensation för årligen orsakade skador har varit omflyttning av ca en miljon ålyngel och transport av ca 0,014 miljoner blankålar. Denna kompensation utgör endast en bråkdel av orsakad skada på Sveriges ålbestånd. Dessutom har merparten av de omflyttade ålynglen omkommit i kraftverkens galler och turbiner när de påbörjat sin lekvandring till havet.

Sverige införde enligt EU:s Ålförordning en ålförvaltningsplan 2008. SLU har utvärderat resultatet av den svenska ålförvaltningen vid fem tillfällen; 2012, 2015, 2018, 2021, och 2024. SLU skriver i senaste utvärderingen: ”Sammanfattningsvis: Biomassan av inlandsvattnens ålbestånd uppnår inte nödvändig miniminivå, den mänskliga påverkan överskrider den lägsta gränsen för återhämtning, och de negativa effekterna har ökat. Det rekommenderas därför att nuvarande förvaltningsplan för ål i sötvatten omprövas”.

FORMAS har 2022-05-30 fått Regeringens uppdrag att med oberoende internationell expertis utvärdera den svenska ålförvaltningen. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2024.

Havs- och vattenmyndigheten har 2023-12-21 fått Regeringens uppdrag att revidera den svenska ålförvaltningsplanen i syfte att identifiera och införa ändamålsenliga åtgärder. I uppdraget ingår alla åtgärder, inklusive fiskerelaterade och vattenmiljörelaterade åtgärder, som främjar och förbättrar förutsättningarna för ålens överlevnad i dess levnadstadier som återfinns i svenska vatten. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 augusti 2025.

Ålförordningens primära mål är att 40% av den europeiska ålens ursprungliga produktion återställs. För Sveriges del innebär det en årlig produktion av 15 040 till 28 800 ton blankål från våra inlandsvatten.

Man behöver inte särskilt mycket empati för att dela de tankar om ålen som R.W. framförde redan 1905. Ålyngel skall inte hindras och dö på kraftverkens dammar. Blankålar skall inte lemlästas av galler och turbiner. Dessa missförhållanden behöver åtgärdas för att vi skall ha kvar levande sjöar och vattendrag och ha kvar den värdefulla europeiska ålen i tusentals svenska inlandsvatten.

2024-08-29 Regeringen föreslår ett försämrat skydd för vattenmiljön. Miljömålen för Sveriges tusentals inlandsvatten föreslås nedprioriteras samt att lägre krav ställs på miljöåtgärder inom vattenkraften.

Regeringen har den 22 augusti 2024 gått ut med en promemoria om ändrad lagstiftning när det gäller våra vatten och den biologiska mångfalden (KN 2024/01642). Förslaget är omfattande och Regeringen gör själva följande bedömning av hur förslaget påverkar miljön:

Förslaget ”sammantaget innebär försämringar för vattenmiljön jämfört med om prövningarna skulle genomföras enligt nu gällande regelverk, med försämrade förutsättningar att uppnå miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag som följd. Exempelvis innebär förslagen att förutsättningarna förbättras för att förklara vattenförekomster som påverkas av vattenkraften som kraftigt modifierade vilket medför att lägre krav kan ställas på miljöåtgärder”.

Det är mindre än cirka två månader efter det att Europaparlamentet antog Lagen om Restaurering av Naturen 2024-06-17. EU-länderna måste återställa minst 30 procent av de livsmiljöer som är i dåligt skick senast 2030, 60 procent senast 2040 och 90 procent senast 2050. För vattenrelaterade ekosystem innebär lagen att 25,000 km stängda och reglerade älvar skall restaureras till fritt rinnande vatten till 2030. Det innebär att många dammar och regleringsmagasin måste öppnas då det i dag i Europa finns 0,74 dammar per kilometer vattendrag.

Regeringens beslut motarbetar således både de svenska och internationella miljömålen och lagarna om att restaurera påverkade vatten till Levande sjöar och vattendrag.

När det gäller Ätran säger nuvarande förslag till lagstiftning att Ätran maximalt skall tåla 6,1 % produktionsförlust av Ätrans produktion eller ca 19 GWh vilket motsvarar produktionen från två större vindkraftverk. Regeringen anser alltså att detta är för stor miljöhänsyn för Ätran.

Men hur är det då med Ätrans naturvärde? Ätran har Sveriges största Atlantlaxbestånd. Ätran har Sveriges största bestånd av havsnejonöga och majfisk. Ätran var en viktig producent av ål.

Samhället har satsat hundratals miljoner på kalkning av Ätran. Enskilda har satsat hundratusentals kronor på avloppsrening. EU bidrag ges till restaurering av Ätran. Alla positiva effekter av dessa insatser vill Regeringen nu offra för vattenkraften i Ätran.

Vilka naturvärden är det då som offras när åtgärder i vattenkraften uteblir? Nuvarande policy har lett till delvis fiskeförbud av lax i Ätran 2024. Om man istället gått andra vägen enligt svensk och internationell miljölagstiftning och öppnat upp Ätrafors kraftverk, vilket motsvarar ca fem större vindkraftverk (52 GWh) hade resultatet gett ett antal positiva effekter.

Mängden producerad Atlantlax hade blivit ungefär densamma som den nuvarande totala Svenska vildlaxproduktionen från övriga 24 åar och älvar med Atlantlax. Vi skulle i stället kunnat utveckla ekoturismen och laxfisketurismen med en levande älv. Hotade bestånd av ål, havsnejonöga och majfisk skulle ha fått drägliga livsbetingelser.

Samhället hade fått tillbaka avkastningen från en stor del av de viktiga miljöinsatser som hittills gjorts i Ätran och i Sverige. Sverige och Uniper är inte beroende av 52 GWh från Ätran (fem vindkrafverk). Atlantlaxen, havsnejonögat och majfisken är för sin överlevnad helt beroende av positiva miljöåtgärder i Ätran.

2024-08-24 Lördagens Naturmorgon i P1 handlade bl.a. om Sveriges största naturproducerade atlantlaxbestånd – Ätranlaxen. Vi fick följa med reportrar och länsfiskekonsulenten till Högvadsån och Nydala kvarn som är beläget i laxens vandringsområde. Vad har hänt och vad händer med Ätranlaxen?

Vid Nydala har det årligen räknats lax sedan 1954, i 70 år! Sven-Erik och Berit Möller gör här en livsgärning med att räkna och märka passerande laxar. Ätran är en s.k. Indexälv för atlantlaxen och tillsammans med elfisken och fiskräknare vid Herting har SLU stenkoll på laxläget i Ätran.

Hur går det då för Ätranlaxen? Redan förra året varnar SLU för att Ätrans laxbestånd har gått från ”grönt till rött”. Det vill säga ”god reproduktionsförmåga” (grön) 2017 – 2020 till ”risk för nedsatt reproduktionsförmåga” (orange) 2021 – 2022, till ”nedsatt reproduktionsförmåga” (röd) 2023. Laxfisket i Ätran har under 2024 infört delvis fångstförbud.

Vi fick också en nostalgisk tillbakablick från ett inslag i Naturmorgon 2014, från Hertingforsen i Falkenberg där kraftverksdammen rivits och forsen återställts. Dåvarande kommunekologen berättar lyriskt att nu kommer laxuppvandringen i Ätran att kraftigt förbättras. Med ”facit” i hand kan vi se att fria vandringsvägar faktiskt gav en förväntad ökning av laxuppvandringen i Ätran. (se figur).

”Nettouppvandringen av laxfisk ökade från i medeltal cirka 2 400 till cirka 4 100 per år efter återställningen av Hertingforsen”, säger Mats Hebrand vid Fiskevårdsteknik. Totalt registrerades drygt 86 000 vandrande fiskar under perioden. Källa: Fiskvandring vid Herting 2000–2020 Rapport Länsstyrelsen i Hallands län, rapportnummer 2021:10.

Trots denna ökade uppvandring av laxfiskar till Ätrans lek- och uppväxtområden har den totala produktionen av lax från Ätran stadigt minskat främst på grund av korttidsreglering och torrläggning.

Det är mycket fint att Naturmorgon tar upp frågan om vår Atlantlax, Hallands landskapsdjur! Naturmorgon och länsfiskekonsulenten brottas med frågan att ”det blev ju inte riktigt så att det blev jättemycket lax bara för att man öppnade upp vid Herting”.”Men det blir inte fler laxar, det blir ju inte det”. Reportern är inne på orsaken när betongdammen vid Ätrafors beskrivs.

Länsstyrelsen skriver i sin ”Bevarandeplan för Ätran”. ”Efter utbyggnaden i Ätrafors har den totala produktionen av laxsmolt i Ätrans huvudfåra minskat kraftigt från ca 70 000 laxsmolt/år innan utbyggnaden till uppskattningsvis 9000 laxsmolt/år efter utbyggnaden (Sjöstrand 1998)”. En bidragande orsak är en ”tsunamiliknande” korttidsreglering där flödet under dygnet kan ändras mellan 7–72 kbm/s. Högvadsån är utsatt för nolltappning vid Ödgärdets kraftstation uppströms Nydala. Det innebär att laxens uppväxtområden, särskilt vid torrperioder (som 2018) helt torrläggs. Två årsklasser av laxyngel dör vid varje torrläggning. Ingressbild: Högvadsån Sumpa 2023-06-26

Länsfiskekonsulenten säger att frågan är komplicerad. Havet mår inte bra. Klimatet förändras. Vattnen försuras. Laxen drabbas av sjukdom. Hundratals miljoner satsas av samhället för laxens och vandringsfiskens välbefinnande. Men det är ganska elementärt att utan tillgång till lek- och uppväxtområden med naturliga flöden så dör våra vandringsfiskar bort från de halländska åarna. Det gäller bl.a. laxen, havsöringen, havsnejonögat, flodnejonögat, ålen och majfisken.

Därför litar vi nu till att även vattenkraften tar sitt ansvar när vattenkraftens påverkan på vandringsfiskarna skall miljöprövas.

2024-07-29 Klockan 10:35 stängdes vattnet av i Ätrans gamla huvudfåra som är Natura 2000 område. Genast började de instängda laxarna förtvivlat att hoppa i hålorna nedanför kraftverksdammen.

Saken är den att mitt under laxuppvandringen under två veckor sista halvan av juli har kraftbolaget ”spillt” vatten i gamla åfåran vid Ätrafors. Orsaken är planerade underhållsarbeten av kraftverkets turbiner.

Laxarna vandrar då upp till sina forna lekområden i Ätran. Det är precis som att laxarna kände på sig att nu väntar en säker död med långsam kvävning och förruttnelse. De lever på hoppet och sänder ett sista SOS (Save Our Salmon) till de som bestämmer över naturresurserna.

Hittills har de hoppat ohörda och årligen omkommer ett antal lekmogna laxar nedanför kraftverksdammen i Ätrafors. Åtgärden är dock enkel; det krävs bara en smula mänsklig sympati och vanligt vatten.

Hertingprojektet och kommunen har visat vägen genom att frivilligt släppa en minimitappning och återskapat den tidigare torrlagda Hertingforsen.

Naturnytt har tidigare rapporterat om laxdöden vid Ätrafors i flera rapporter 1. 2. 3 och 4. Klicka på siffrorna för att läsa mer om de skador som nuvarande nyttjande av vattenkraften orsakar i Ätran.

Denna laxdöd känns särskilt overklig i år 2024. Myndigheterna har nämligen 2023 varnat för att Ätranlaxen har nedsatt bevarandestatus och därför rekommenderat ett fångstförbud i Ätran. Fiskerättsägarna och klubbarna i Ätran har därför infört regler som begränsar laxfisket i Ätran 2024.

Vattenkraften står för den största decimeringen av Ätrans laxbestånd; enligt länsstyrelsen fler än 60 000 ätranlaxar årligen! Bolagen har därför stora möjligheter att påverka laxbeståndet positivt. De har ännu inte reagerat för att rädda laxen och övriga vandringsfiskar trots att de är medvetna om problemen. Bolagen är medlemmar i Ätrans vattenråd och här vore en samverkan för god laxförvaltning av stort värde för laxens och vandringsfiskens bevarande.

2024-07-26 I dag låg det i värmen 14 ruttnande ålkroppar på Unipers kraftverksdamm i Ätran vid Yngeredsfors. Stanken var outhärdlig liksom synen av denna misshushållning och förvaltning av en akut hotad naturresurs.

Rötmånaden inleds enligt svensk tradition i slutet av fruntimmersveckan under perioden då solen står i Lejonets tecken, det vill säga 22, 23 eller 24 juli. I folktron är det även en period fylld av rädsla för det onaturliga.

När man hör en historia, som man inte tror på, säger man det där är bara en rötmånadshistoria. Detta gäller inte bara under rötmånaden. Berättat av: Man född 1903, Edsele, Ångermanland (arkivnummer ULMA 32386).

”Det förekom – märkligt nog – diverse fenomen inom både djur- och växtriket – svårförklarliga med för den delen – väl enklast något av naturens nyck som råkade inträffa just under rötmånaden – vilket då ansågs vara denna månads orsak.” Berättat av: Man född 1905, Ragunda, Jämtland (arkivnummer ULMA 33863).

Vädret under rötmånaden förväntades vara nyckfullt med omväxlande regn och solsken. Ett alltför jämnt väder kunde sluta illa – då skulle det bli ”frost, missväxt, farsoter av allehanda slag, föga utbyte av jakt och fiske och t.o.m. ofred ute i ’stora världen’ ” (arkivnummer ULMA 33863). Källa: Institutet för språk och folkminnen.

Faktum är att ålen i Ätran ruttnar bort, vilket orsakas av vattenkraftens verksamhet. Kraftbolagen i Ätran är enligt ”Ålplan Ätran” befriade från att ha fria vandringsvägar för ålen. Detta strider mot såväl vissa vattendomar som mot EU:s ålförordning ” RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål”.

2024-07-18 En helt vanlig semesterdag vid Ätrafors. Husbilar och turister från Tyskland och Nederländerna stannar till och beskådar den vackra forsen. Sehr schön!

Visst är Sveriges sjöar och vattenfall underbart vackra! Vad turisterna inte vet är vad som döljer sig bakom fasaden. Den vackra Rävigeforsen vid Ätrafors kallas också för ”Döda fallet”. Eftersom kraftbolaget stänger av allt vatten till forsen större delen av året.

Turisterna älskar också att fiska gädda och gös i våra jungfruliga vatten. Vad de inte ser är att fiskarna nu leds in i kraftverkets turbiner där de går en säker död tillmötes. Det gäller också ålen som är skyddad enligt EU:s ålförordning.

Många fiskar är redan ”bortsållade” vid kraftverken uppströms. Vid Yngeredsforsen fastnar fiskarna i intagsgallret och dör innan de kommer in i kraftverkets turbiner. De ruttnande fiskarna körs sedan till tippen av kraftbolagets entreprenörer. Länsstyrelsen känner till fiskdöden men har lagt ned tillsynen i väntan på NAPpen. Vilken är en klen tröst för fisken.

Vill Ni se vad som händer i den ”svenska idyllen” klicka på bifogad fil. Men det rekommenderas inte för känsliga personer.

https://ingemar.alenas.se/wp-content/uploads/2024/07/En-alldeles-vanlig-sommardag-2.pdf

Länsstyrelsen i Halland har den 23 december 2023 gjort en nulägesbeskrivning av tillståndet i Ätran. Dokumentet har nu varit ute på remiss. 2024-06-24 publicerades slutversionen av tillståndet i Ätran. Syftet med beskrivningen är att ge ett underlag inför kommande miljöprövning av vattenkraften. Läs dokumenten här.

Det är välkänt att atlantlaxen minskat med över 95% samt att ålen minskat med över 99%. Fiskeförbud på ål och lax har införts men bestånden fortsätter att minska. Förvaltningsplaner finns för ål och lax men bestånden av lax och ål återhämtar sig inte.

Enligt HaV (Kling, J. 2012) har fysisk påverkan med konnektivitet, korttidsreglering och torrläggning den ojämförligt största negativa påverkan på vattendragens ekologiska status. Vattenkraften, som nu skall miljöprövas, har sedan början av 1900-talet haft denna påverkan. Länsstyrelsen bedömer att 34 500 natursmolt årligen dör i Ätran enbart på grund av korttidsreglering. Över 100 ton lekvandrande ål dör årligen i och vid Sveriges vattenkraftverk.

Ålplan Ätran är en sällsam historia. Länsstyrelsen i Västra Götaland ber därför i sitt remissvar sina kollegor på Länsstyrelsen i Halland att utveckla nulägesbeskrivningen (NB) av ålplanen. Halland svarar att ”synpunkten är beaktad och nulägesbeskrivningen är uppdaterad”. Beskrivningen av Ålplan Ätran på sidan 30 i dokumentet är dock inte ändrad från remissversion till slutversion, utan är densamma i varje bokstav.

Även Älvräddarnas Riksorganisation (ÄlvR) efterfrågar i sitt remissvar ”om juridiskt beslut om Ålplan Ätran föreligger då den ligger till grund för nuvarande ålförvaltning och tillsyn i Ätran”.  

Länsstyrelsen i Halland svarar ÄlvR: ”Synpunkterna beaktas men föranleder ingen uppdatering av NB. Det finns inga formella beslut som undantar verksamhetsutövarna från att uppfylla sina villkor enligt vattendom. Länsstyrelsen kan inte upphäva eller ändra villkor i en vattendom, det måste gå via Mark- och miljödomstolen.  En översyn av Ålplan Ätran har inte varit aktuell efter att regeringen beslutat om att göra en översyn av vattenkraften i Sverige och att denna ska ses över”.

Sveriges riksdag beslutade 2018 om förändringar i miljöbalken som innebar att Sveriges vattenkraftverk ska ha moderna miljövillkor. Domstolarnas omprövning kan komma att ta decennier. Naturligtvis är det helt orimligt att Länsstyrelsen under denna tid prioriterar bort tillsyn på vattenkraften. Länsstyrelsen i Halland menar vidare att det är Ålplan Ätran som gäller vilket också är orimligt eftersom den strider mot gällande vattendomar. SVT:s Uppdrag granskning filmar vad detta innebär för ålen i Ätran. Se reportaget här.

Till saken hör att Ålplan Ätran har tillämpats i Ätran sedan 1980-talet. Stadgarna §2 säger att ”Föreningens ändamål är att inköpa och utplantera ålyngel i Ätrans vattensystem i enlighet med en av Fiskeriverket fastställd plan. Som kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de ålägganden vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”.

Bakgrunden är att Fiskeriintendent Åke Pettersson skriver 1984-03-01 att det återfunnits 39 vattendomar med skyldighet för ål i Ätran och att ”en omprövning av alla domar skulle bli alltför omfattande”. Fiskeriintendenten föreslår istället utsättning av ål på 47 platser i Ätran uppströms kraftverken. Denna konstruktion kallas för Ålplan Ätran.

Vattenkraftbolagen i Ätran följer Ålplan Ätran men bryter mot gällande vattendomar. Länsstyrelsen i Halland har prioriterat bort tillsynen och den årliga slakten av ålyngel och lekvandrande blankål kan fortgå år efter år. Varje år körs hundratals lekvandrande ålhonor till tippen.

Situationen är kritisk då det årligen dör ca 140 ton akut hotad ål i vattenkraftverken i Sverige. Sverige är en skamfläck för Europa när det gäller ålförvaltning och efterlevnad av RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål.