2025-12-22 Ålen har funnits i ca 70 miljoner år. Människan har alltid fiskat ål och det har varit en viktig och hållbar naturresurs som vi haft ett ansvar att förvalta som ett viktigt kulturarv.
Gustav Vasa reglerade ålfisket och begreppet ”Kungsådra” är känt som att ingen fick stänga av hela vattendraget för att fisken måste ha fria vandringsvägar. Detta var viktigt och en självklarhet för den naturnära människan som levde på 1500-talet. Ålfisket var då hållbart och utgjorde en femtedel av statens samlade inkomster.
Olaus Magnus beskriver i sin ”Historia om de Nordiska folken” 1550 hanteringen av denna goda och hållbara naturresurs.
Ålen har nu på kort tid under 1900 och 2000-talen gått från att vara inlandsvattnens vanligaste fiskart (!) till att bli en rödlistad och akut hotad art. Ålens livscykel kan vara ca 10-20 år så denna förändring har skett på mindre än 10 livscykler för ålen. Beräkningar visar att Sveriges inlandsvatten tidigare producerade tiotusentals ton av näringsrik blankål.
Ett hållbart ålfiske har under århundraden varit en del av vårt kulturarv varför det är osannolikt att det är fisket som helt utarmat ålbeståndet. Vad är det då som skett? Kungsådran, eller den livsnerv som finns i alla våra halländska åar är avskuren. Dammar, turbiner och galler har sedan 1900-1960 skurit av varje möjlighet för ålen att vandra fram och åter mellan sina uppväxtområden och lekområden.
Den svenska ålförvaltningsplanen konstaterade redan 2008 att ca 140 ton lekvandrande ål årligen dog i turbiner eller fraktades från kraftverkens intagsgaller till soptippen. När ålen var mycket vanligare i början på 1900-talet var mängden avliden ål motsvarande större. Det krävs inte särskilt mycket mänsklig sympati för att förstå att detta inte är hållbart och utarmar landsbygdens livsmedelsresurser.
Sverige var före 1900-talet en mycket viktig producent av stora lekvandrande ålhonor som bidrog till det europeiska ålbeståndets livskraft.
Enligt sammanställningen ”Fiskpassager vid kraftverk i Sverige (Länsstyrelsen Jämtlands län, 2025)” gäller för de cirka 1 580
vattenkraftverk som omfattas att endast 66 kraftverk är utrustade med anordningar för fiskpassage i båda riktningar.
Ansvarig landsbygdspolitiker lever långt från ålen och säger att hen saknar anknytning till ålens kulturhistoria och skriver i debatten:
”I Sverige jobbar vi aktivt med restaureringsåtgärder. Vi ser till att återskapa naturliga miljöer som hjälper bland annat ålen”.
”Det som behövs är en mer effektiv förvaltning inom EU. Ålen vandrar. Därför bör vi ta ett gemensamt ansvar inom EU och få till ett effektivare genomförande av den europeiska ålförordningen som täcker hela ålens livscykel”.
Sanningen är den att politiker har pausat att det görs en miljöprövning av vattenkraften. Sanningen är den att Sverige har drabbats av europakommissionens överträdelsebeslut (INFR(2024)2236) för att vi inte följer lagstiftningen när det gäller den gemensamma lagstiftningen i vattendirektivet och tar hand om de viktiga naturresurser som bl.a. är avgörande för en levande landsbygd.