2025-09-25 Kalkning av Sveriges försurade sjöar har varit en långsiktigt lyckad miljöåtgärd som sedan 1970-talet givit ett mycket gott resultat. Sjöarnas rika djurliv av sländor, kräftor, fiskar, fåglar och uttrar har återkommit långsamt men säkert. Regering och myndigheter beslutar nu att sluta med denna livsuppehållande åtgärd och sjöarna återförsuras.
Resultatet av återförsurning är välkänt. IVL där undertecknad arbetade undersökte i ett forskningsprojekt vad som hände under 10 år när vi slutade att kalka sjön Lysevatten. Fisken dog, dagsländorna dog och vitmossor bredde ut sig på bottnarna. Slemmiga trådalger frodades. Fru Jönsson bodde i en röd liten stuga vid sjön. ”Vad har Ni gjort med min älskade bad- och fiskesjö?” utbrast hon i förtvivlan över vårt tilltag.
Nu 2025 prövas återförsurning i ett större antal sjöar. I Västra Götaland fortsätter mängden kalk som pengarna räcker till att minska. En tredjedel av de vatten i länet som är i behov av kalkning blir nu utan.
– I år har vi plockat bort ytterligare 47 av länets sjöar och vattendrag från kalkningsprogrammet, säger Malin Frisell, kalkningssamordnare på Länsstyrelsen Västra Götaland. 724 av länets sjöar och vattendrag behöver fortfarande kalkning, säger Malin Frisell. Läs mer här.
Länsstyrelsen i Halland får minskade anslag och ökade kostnader gör att flera sjöar i Halland riskerar att återförsuras. Naturvårdshandläggaren Kajsa Wellbro hoppas på mer pengar till kalkning i nästa budget. Under två år har 15 av nästan 200 sjöar och vattendrag tagits bort från kalkningslistan. En besparing som påverkar känsliga arter som flodkräftor och lax. Två tredjedelar av Hallands laxungar kommer från kalkade vattendrag.
Det finns också ett stort ”dolt” behov. I Halland finns 1030 sjöar större än en hektar som är i behov av nykalkning. Många små sjöar är mycket viktiga för den biologiska mångfalden och för att upprätthålla en god produktion av den hotade ålen.
Konsekvenserna blir stora när 46-års naturvårdsarbete vacklar. Gjorda miljardinvesteringar raseras och det läggs en våt filt över fiskevårdsområdenas arbete och landsbygdsutvecklingen. Vem hyr en stuga vid en ”död sjö” där man avråder från konsumtion av kvarvarande gäddor för att de är olämpliga som föda för kvinnor och barn?
Sveriges regering och svenska myndigheter frångår även internationell lagstiftning när beslut tas om att återförsura svenska vatten. Vattendirektivet kräver god ekologisk status. Försämringsdirektivet tillåter inte beslut om försämrad status. Restaureringsdirektivet kräver att statusen förbättras på ett antal vattenförekomster. Ålförordningen kräver att vi kraftigt ökar produktionen av blankål vilket motverkas av återförsurning.
Försurning är till ca 70% orsakad av utsläpp från EU-länder. Falkenbergs kommun ansökte 2010 och fick en miljon kronor från EU till kalkning av försurade, okalkade sjöar. Länsstyrelserna säger att de inte kan söka EU medel till kalkning och motiverar med att det är för osäkert då kalkning är en långsiktig åtgärd. Motiveringen haltar betänkligt dels då svenska regeringen drar in pengar till redan kalkade sjöar och dels då EU:s lagstiftning ställer starka krav på hanteringen av våra vatten.
Sverige har en stor tillgång i hundratusentals sjöar och 50 000 mil rinnande vattendrag. Rätt förvaltade är detta en ”guldgruva” för ekoturism, livsmedelsförsörjning och en levande landsbygd. Genom utebliven kalkning försämrar vi nu denna viktiga beredskapstillgång vid eventuellt kommande kristider.
Med nuvarande förvaltning riskerar denna tillgång också att bli en belastning om EU- beslutar att bötfälla Sverige för att vi inte följer de gemensamma lagar och förordningar som gäller för våra värdefulla vatten.
