2016-11-02 Vessigebro. Hittills har mellan 4000 till 5000 fiskar passerat fiskräknaren vid Herting i Falkenberg. Det är ett mycket bra resultat med tanke på sommarens torka. De senaste veckorna har det även kommit en del regn i Ätrans avrinningsområde och laxarna har fått välbehövligt friskt lekvatten som täcker de steniga lekområdena i Vessigebro. Nedanför vägbron mitt i samhället plaskar de ystra leklaxarna.

Senaste veckan har laxleken börjat på allvar. Det är ett skådespel när laxhanarna jagar varandra och honorna gräver meterdjupa gropar i sanden. Vi kan med tillförsikt se fram emot nästa generation av naturligt producerad Ätranlax!

Läs om odlad, genförändrad lax här.

Ålens vandring styrs av månens faser. Det var allom bekant när man förr var beroende av den rikliga tillgången av ål i svenska vatten. Nu styr andra faktorer ålens fria vandring.

Därför återstår endast 1% av det forna ålbeståndet och EU har inrättat ett åldirektiv för att skydda den hotade ålen. På 1970-talet insåg fiskerikonsulent Gösta Edman ”att om ålynglen inte kan vandra upp förbi dammar och lekålen dör vid kraftverkspassage kommer Ätrans ålar att vara utrotade inom en snar framtid”.

Problemet ”löstes” med att ålyngel som skall växa upp i andra Europeiska länder fångas där och flygs till Sverige för att ersätta de utestängda ålarna.  De importerade, vilda glasålarna förvaras först och föds upp i svenska odlingar. Där förändrar de sitt beteende och förlorar den viktiga anpassningen till naturliga förhållanden! Bland annat blir de mer orädda för predatorer. Läs mer här.

Ynglen planteras sedan ut i svenska sjöar och de ålar som efter 10-20 år blivit vuxna och klarat alla predatorer dör sedan i kraftverkens turbiner när de skall vandra ut till havet på sin lekvandring till Sargasso. Det är inte svårt att inse att denna förvaltning leder till ålens undergång.

I Tidskriften Science Advances har nu flera svenska och europeiska ålforskare  skrivit om  de Europeiska ålarnas lekvandring: The long and dangerous road to the Sargasso Sea. Studien visar att de Skandinaviska ålarna är viktiga då de kanske är mindre utsatta för predation och består av stora ålhonor. Problemet är bara att det inte tillåts vandra upp småålar i svenska vatten och de lekålar som skall vandra ut dör oftast i turbiner. Ett av få undantag är Hertingforsen och Hertings kraftverk där ålar nu kan passera! Det är åtgärdat med förbipassage uppströms och fisksäkert galler nedströms.

Åtgärdar vi inte snabbt ålens vandring i alla vattendrag som vid Herting får våra barn inte uppleva denna fantastiska fisk och en naturresurs går förlorad. Och forskarna har ingen ål som de kan märka med sina radiosändare för att lösa gåtan om ålens vidare lekvandring.

Den Skandinaviska ålen har man följt på sin vandring från den svenska västkusten till norr om England och vidare till ett område öster om Irland. Läs Nya rön om ålens lekvandring här.

Läs studien i Science Advances här.

Ta vara på den naturliga ålvandringen till Sverige. Låt ålynglen vandra upp i våra halländska åar. Utestäng dem inte med dammar. Låt de vuxna ålarna vandra fritt till Sargassohavet utan att dö i turbiner. Detta är enda sättet att rädda den nu hotade ålen som förr fanns så rikligt. Det brådskar då slakten pågått i över 60 år! Ålens farliga vandring måste bli ålens fria vandring. Nu.

2016-09-29 Det blåser kuling med storm i byarna. På parkeringen vid Glumsten står ett 20-tal bilar och jag tar sista platsen. Glumsten är omnämnd redan på 1000-talet som ett sjömärke för vikingarna. Nu är det fågelvandringen från Atlanten som lockar de många besökarna som tillrest från hela södra Sverige. (Stockholm, Östergötland, Västergötland, Småland och Skåne). På bilden ovan passerar två kustpipare, som kommer från högarktiska tundran, skådarna obemärkt?

Vad är det då som lockar? Jo, från dagens noteringar kan man läsa:
Stormfågel, grå lira, storlabb, tordmule, sillgrissla, tretåig mås, sjöorre, klykstjärtad stormsvala och havssula. Sulorna drog förbi i hundratal och de är imponerande fåglar som mäter 1,65-1,80 meter mellan vingspetsarna! Imponerande att skåda havets giganter och hur elegant de hanterar vind och vatten.

2016-09-30 Laxdagen firades i Falkenberg med fiske, laxtårta och utdelning av pris till Årets Laxfiskare. Prisutdelare var Per Johansson ordförande för Kultur- och Fritidsnämnden. Magnus Qvarnström tog hem priset med årets största lax på 8,0 kilo och 91 cm fångad den 21 juni. Förutom äran och fina priser fick Magnus motta keramiker Kjell Bomans lax som är lika unik som ätranlaxen.
Varbergaren Stefan Thorsson (t.v. på bilden) fick pris för årets största öring och tredje största lax.

Under laxdagen och gårdagen har det vandrat upp mer än 200 laxfiskar i Ätran! Det är betydligt fler än de personer som samlats vid Laxstugan på Laxdagen. Men nu är laxarna fredade till premiären den 1 april 2017. Vi ser fram emot nästa års säsong då antalet stora laxar förväntas öka tack vare Hertingprojektet. Laxbron skall nu restaureras och många smålaxar (börlingar) födda i Hertingforsen återkommer då till laxbron för första gången på 70 år.

Premiär för ny laxfiskeavslutning, där man lägger ”krutet” på premiären istället. Läs mer i HN.