Hertingprojektet används nu som det goda exempel för vattenkraften som Kung Carl XVI Gustaf önskade vid invigningen av Hertingforsen!

Havs- och vattenmyndigheten skriver i yttrande angående åtgärder i en ett vattenkraftverk i en av våra nationalälvar, Piteälven:

Vid Hertings vattenkraftverk blev det en säker avledning enligt:
Smolt 89-98%
Kelt (utlekt lax) 96%
Blankål 100%

I Piteälven vid Sikfors vattenkraftverk dör med nuvarande lösning 6000 av 30000 passerande smolt och 2700 av 3000 passerande kelt.

Med en lösning motsvarande den vid Hertings kraftverk i Ätran skulle endast 600 smolt och 120 kelt omkomma vid passagen i kraftverket! Då skulle alltså 5400 smolt och 2580 kelt räddas undan från att omkomma vid kraftverkspassagen.

Därför föreslår Hav att bästa möjliga teknik införs vid Piteälvens enda kraftverk, på samma sätt som bästa möjliga teknik införts vid Hertings kraftverk i Ätran.

Läs Havs- och vattenmyndighetens yttrande till Umeå tingsrätt angående fiskpassage och vattenhushållning vid Sikfors vattenkraftverk i Piteälven här.

Läs slutrapporten om Hertingprojektets positiva effekter här

2017-06-07 Fiskspärr anläggs nu  i Ätran så att leklaxen inte kan vandra upp på sina lekplatser i den ursprungliga åfåran.

Tanken är att leklaxar då inte skall stängas inne och dö när vattnet tidvis stängs av så som nu sker. En bättre lösning för laxen är att inte stänga av vattnet utan släppa ett kontinuerligt minimiflöde. Det skulle ge nytt liv till “döda fallet” vid Ätrafors och förutom att rädda livet på leklaxen skulle det ge en produktion av ca 20 000 nya laxyngel i Ätrans ursprungliga åfåra.

Ätrans naturliga åfåra fram till kraftverksdammen är klassad som Natura 2000 område för Ätranlaxen. Länsstyrelsen i Halland skriver i sin bevarandeplan från 2013:

“För att ytterligare minska påverkan från korttidsregleringen vid Ätrafors kraftverk kan följande åtgärder gynna laxens fortlevnad och öka smoltproduktionen:  Minimitappning i gamla åfåran. En minimitappning om 0,5 m3/s i den gamla åfåran bedöms skapa uppväxtområden på
10 000 m2. (Sjöstrand 1998)”.

Nu ger Länsstyrelsen i Halland tillstånd till en fiskspärr så att laxen inte skall  vandra upp på sina tidigare uppväxtområden i Ätran vid Ätrafors. Det innebär också att vattenflödet skall kunna stängas av så att leklaxen inte dör i hålorna uppströms. Tyvärr omöjliggör det också en laxproduktion på dessa fina lek- och uppväxtområden för laxen. Tidigare har Länsstyrelsen befriat kraftbolaget från skyldigheten att årligen sätta ut 1200 smolt som en kompensation för regleringsskador.

Läs mer i Länsstyrelsens bevarandeplan för Ätran här.

2017-05-22 Ännu en av västkustens laxåar har nu tyvärr konstaterats smittad med den fruktade laxdjävulen, haptormasken Gyrodactylus salaris. Denna gång är det Kungsbackaån som drabbats. Rapporten kommer från Veterinärinstitutet i Norge. Läs mer här.

Hösten 2015 konstaterades att Rolfsån drabbats. Ätran konstaterades drabbad 1991. Alla dessa tre västsvenska laxåar har det gemensamt att det satts ut laxmolt från odlingen i Laholm som konstaterats vara smittad med laxdjävulen. Utsättning av sjuk, odlad fisk är en av de vanligaste orsakerna till att parasiten införs. Alla dessa tre åar har dessutom det gemensamt att det är samma genetiska typ av laxdjävul (haplotyp A) som införts.

Enligt uppgift från Sportfiskarna har Gyrosmittan inte nått uppströms Stensjön. Därför rekommenderas starkt att en Gyrospärr snarast inrättas vid Hjälm. Det ger förutsättningar för en mångdubbelt större laxproduktion på viktiga lekområden uppströms! Sportfiskarna räknar parasiterna i Rolfsån och Kungsbackaån Läs mer här.

I Ätran har man god koll på vad laxdjävulen haft för konsekvenser.
Redan för 20 år sedan publicerade Miljökontoret i Falkenberg en rapport om sjukdomen i Ätran. Läs mer här. I denna rapport konstaterats att tätheten av tvåsomriga laxyngel minskat med ca 90% efter infektionen jämfört med tätheten före smittan infördes.
Utvärdering av de senaste årens elfisken visar också tydligt att överlevnaden av tvåsomriga laxyngel, liksom i Norge, är kraftigt påverkad jämfört med tiden före infektion, se data från elfiskeregistret SERS:
Jämförelse av Gyrodactylus i Högvadsån och norska Driva

Läs även sammandrag av mitt föredrag i Norge 1998 publicerat i Vann nr 1. Där förklaras en del om situationen i den smittade Ätran.

Rapporten från Osloförsöken sändes till Fiskeriverket och Länsstyrelsen i Halland 2003-01-16. Dessa labstudier visar att 62% av försöksfiskarna från Rolfsån var döda efter 47 dagar och att infektionen ökat till i medeltal 1258 laxdjävlar per laxyngel när ynglen infekterats av Gyrodactylus salaris haplotyp A.

Även elfisken i Kungsbackaån och Rolfsån visar enligt SERS på dålig överlevnad av laxyngel under senare tid. Därför kan laxdjävulen ha varit införd sedan en tid tillbaka i en eller båda dessa åar. Då mynningarna ligger tätt kan smittad fisk röra sig mellan åarna och parasiten klarar att överleva på värddjuret mellan åarna. Elfiskeresultaten indikerar att laxparasiten varit införd i Kungsbackaån sedan en längre tid. Se diagram nedan där elfiskedata från SERS i Kungsbackaån jämförs med den drabbade Löftaån.

2017-05-22 Redan i maj har det vandrat upp över 700 fiskar i Ätran! Merparten av dessa är stora blanklaxar. Nedströms har noterats 474 fiskar och en försvarlig andel av dessa är utlekta laxar, så kallade besor. Många av dessa kommer att komma tillbaka till Ätran som storlaxar om ett eller två år.

Även de hotade havsnejonögonen har påbörjat sin uppströmsvandring och bilder fångas av videokameran vid Herting! Ålynglen har tagit sig uppströms till Vessigebro där ett tiotal nu samlas dagligen och lyfts förbi kraftverket i Lillån i Vessigebro. Vid Nydala har redan ett hundratal leklaxar lyfts förbi vid kontrollstationen.

Dessa positiva resultat är en följd av Hertingprojektet där fria vandringsvägar säkrats både för fiskens uppvandring och fiskens nedvandring. Särskilt viktigt är resultaten för de fiskarter som tidigare varit helt utestängda från sin naturliga vandring.

En extra bonus är att det produceras ca 13 000 laxyngel i den öppnade torrfåran där det alltid rinner minst 11 kubikmeter i sekunden och där fisken nu har sin naturliga vandring i den tidigare åfåran. Detta visar den ekologiska potentialen i de torrfåror som finns uppströms i Ätans vattensystem.

Hertingprojektet har gett ringar på vattnet till Gavleån.
Vetandets värd P1 Fiskens kamp mot vattenkraften