2020-04-17 “Ålen vandrar vidare till Sargassohavet och dör efter leken” kan man läsa i dagens uppslagsverk. En uppdaterad mera aktuell beskrivning är: “Ålen åker flyg från England och lastbil från Helsingborg till de svenska sjöarna. Ålen dör på sin lekvandring i kraftverken innan den når fram till havet och bidragit till släktets fortlevnad”.
Tidningen “Aktuell hållbarhet” har i dag en artikel av Pernilla Strid med helgläsning som de kallar “Influgna yngel har inte räddat ålen”. Pernilla har gjort en grundlig research som klart visar att ålen befinner sig på utrotningens brant om vi inte ändrar strategi. Pernillas artikel är ännu mer belysande för ålens situation än det nyligen kritikerrosade Ålevangeliet av Patrik Svensson.
Läs mer här.
Vän av ordning frågar sig säkert varför inte influgna ålyngel från England räddar ålen? Det är ju så som myndigheter och kraftbolag kommit överens att ålen skall räddas.
Ynglen hamnar efter flygresan i karantän i Silver Eels anläggning i Helsingborg. Varje år väljs här en miljon ålyngel ut för att födas upp till mänsklig konsumtion, det ger en inkomst för 120 ton ål årligen. Detta räddar inte ålen i naturen utan ålen som rätt på matbordet.
Resten av ålarna skall efter flygtur, karantän och lastbilstransport hamna i de svenska sjöarna för att växa till sig. De planteras ut uppströms kraftverken för att fiskerättsägarna skall ha någon ål att fiska. När de resterande ålarna efter 15-20 år växt färdigt och skall vandra till Sargassohavet för att leka, möter de döden i kraftverkens turbiner och galler. Vägen till lekområdena är stängd.
Men då frågar sig vän av ordning vart tar de yngel vägen som trots allt vandrar in från Atlanten till Europa? Svaret är att de möts av kraftverksdammar och kan inte vandra upp till sina sjöar och uppväxtområden. Bolagen är befriade från att hålla ålyngelledare.
Det är därför kraftbolag och myndigheter kommit överens om att flyga in ålyngel från England. Någon kläckte då iden att vi kan ju sätta ut de karantäniserade ålynglen nedanför kraftverken så att de kan vandra tillbaka och leka?
VD för Silver eel säger att karantäniserade ålar blir till övervägande delen hanar medan “vilda” ålar blir honor som har hundratusentals romkorn. Honålarna är större så att de klarar 800 milavandringen från Sverige tillbaka till Sargassohavet.
Danska undersökningar av karantäniserad ål visar att endast hälften så många överlever predation jämfört med “vilda” ålar. Då frågar sig vän av ordning om det över huvud taget är möjligt att rädda ålen?
Det enkla och självklara svaret är att vi måste lyda naturen. Därför måste ålynglen ha möjlighet att fritt vandra upp till sina uppväxtområden. Blankålarna måste ha fria vandringsvägar till havet så som de haft i tusentals år. Hertingprojektet är ett exempel på att detta är möjligt att genomföra i alla våra åar! Detta är den enda och säkra lösningen för att rädda våra akut hotade ålar.
PS Just nu pågår vårvandringen av ål i Ätran. Samtliga utvandrande ålar dör i kraftverkens turbiner och galler DS