2026-06-11 Så har det hänt igen. Majfisken är för fjärde gången sedan 2011 noterad i Ätran. I söndags den 7 juni kl. 20:30 simmade den förbi fiskkameran vid Herting. Den är en av de sällsyntaste fiskarterna som förekommer i Ätran.
Majfisken kan leka 800 km upp i vattendragen. När Ätrafors kraftverksdamm byggdes 1918 stoppades majfisken att nå sina lekområden uppströms Ätrafors. När Hertingdammen byggdes 1944 stoppades majfisken att nå sina lekområden i Ätran uppströms Falkenberg.
När Hertingdammen revs 2013 fick majfisken åter tillgång till sina forna lekområden mellan Falkenberg och Ätrafors. 2018-09-08 fångades en utlekt majfisk i smolt- besefällan vid Herting och sammanlagt två lekvandrande majfiskar har nu filmats i kameran vid Herting.
Majfisken (Alosa alosa) är inte helt utdöd i Sverige, men den klassas av SLU som nationellt utdöd ur ett reproduktivt perspektiv. SLU menar att det inte finns någon livskraftig, självreproducerande svensk population kvar och arten bedöms inte längre leka i svenska vattendrag.
Skall vi då ”avskriva” alla hotade arter som har problem med reproduktionen i våra svenska vattendrag? Då kanske framtida generationer inte får se stör, harr, majfisk, staksill, ål, havsnejonöga eller rent av lax? Alla dessa arter är nödvändiga för väl fungerande och resilienta ekosystem.
Naturnytts mening är att vi istället skall ha åtgärdsprogram för bevarandet av dessa tidigare naturligt förekommande fiskarter i våra vatten då de även utgör en viktig livsmedelsresurs i kristider.
Majfisk är en av de största sillfiskarna med en maxlängd på 70 centimeter och vikt på 3,5 kilo. Enligt förre fiskerikonsulenten Gösta Edman fångades rikligt med Alosasillar utefter svenska västkusten. För bara 150 år sedan fångades årligen hundratusentals majfiskar i Rhens vattensystem. Tyskland har, i samarbete med bland annat EU och Frankrike, satsat flera miljoner euro på att återintroducera majfisken (Alosa alosa) i Rhen!
Majfiskens utbredning har minskat dramatiskt och arten är nu listad som en skyddsvärd art enligt Art- och Habitatdirektivet (Annex II och V). Sverige borde följa Tysklands exempel och restaurera den tidigare förekomsten av Alosasillarna i våra vattendrag.
Då bevarar vi en viktig livsmedelsresurs till kommande generationer. Vi bidrar samtidigt till mer robusta ekosystem som inte är lika känsliga för olika former av antropogen påverkan. Naturen har ett högt skyddsvärde där varje individs skyddsvärde är bedömt till tusentals euro. (Källa: Finlex 614/2019)
Sveriges Regering går nu emot EU:s krav enligt Art- och habitatdirektivet och föreslår lättnader för bl.a. vattenkraften när det gäller hänsyn till hotade fiskarter som är listade enligt direktivet. Sverige är också långt ifrån de mål som godkänts enligt Ålförordningen.