2026-05-24 Sveriges andel av Europas ålproduktion har alltid varit betydande. Sverige bidrog med en stor andel stora ålhonor som migrerade till Sargassohavet för att leka. Svenska myndigheter underrapporterar förekomsten.

Sveriges främsta ålforskare Håkan Wickström har rapporterat att det årliga behovet av inkommande ålyngel till Sverige för att upprätthålla en jungfrulig, ursprunglig produktion av ål som fanns före antropogen (mänsklig) påverkan i våra inlandsvatten var 188 till 360 miljoner ålyngel.

Energiforsk anger att ca 20% av ålynglen överlever till utvandringsfärdig blankål vilket innebär att Sveriges inlandsvatten före mänsklig påverkan årligen producerade 37,6 till 72 miljoner blankålar.

Sverige rapporterar till EU att vår jungfruliga produktion av blankål ( B₀ ) från inlandsvattnen var 300 ton. Denna siffra anges under mer än tio års rapportering fram till och med den senaste rapporten 2024. Blankålens medelvikt är något under ett kilo varför detta är en allvarlig underrapporering.

Som jämförelse kan nämnas att danska ålforskare rapporterar Danmarks jungfruliga, årliga ålproduktion till ca 1100 ton och bedömer att Sveriges ålproduktion borde vara ca 20-30 gånger större än den danska!

Projektet ”Ål i Ätran” räknade ål i fällor på strategiska platser under 2010 och 2011. Projektet finansierades bl.a. av EU-medel i projektet LNS (Living North Sea) där undertecknad var projektledare. Syftet med projektet var bl.a. att validera den svenska modellen för ålförekomst som Sverige använder vid rapportering till EU. Sverige rapporterar att av de ca 300 ton ål som inlandsvattnen jungfruligen producerade skulle 1878 ålar komma från Ätran.

Med tanke på den tidigare angivna årliga jungfruliga produktionen av blankål från Ätran var resultatet från valideringsstudien uppsendeväckande.

”Efter korrigering för fällornas fångsteffektivitet och driftstid, skattas den totala årsproduktionen av blankål kring 3800 st för 2010 och 3200 st för 2011”

Även om vissa utsättningar av ålyngel skett i Ätran är dagens produktion under 2000-talet endast en bråkdel av den jungfruliga produktionen. Slutsatsen som dras av författarna till Ål i Ätran är solklar: ”Den totala predikterade blankålsproduktionen enligt ålförvaltningsplanen är ungefär hälften så stor jämfört med det som räknats fram inom ramen för vår studie. Även om båda skattningarna är osäkra tycks ålförvaltningsplanen konsekvent underskatta Ätrans ålproduktion”.

Svenska myndigheter redovisar nu ålförekomsten i Sverige i en ny Åldataportal. Det är mycket glädjande att data som tidigare varit extremt svårtillgängliga nu blir mer publika.

Undertecknad har under 2024 gjort stickprov på förekomsten av döda ålar vid Yngeredsfors. Totalt räknades 210 döda ålar vid kraftverksgallren och ”mörkertalet” är naturligtvis stort eftersom det endast är stickprov. Åldataportalen anger för åren 2020-2023 en total årlig dödlighet vid Yngeredsfors kraftverk på 70,90,110 och 127 (kg?). Underrapporteringen av ålförekomsten fortsätter!

Undertecknad har tillskrivit tillsynsmyndigheten om att uppmana verksamhetsutövaren att rapportera åldödligheten vid kraftverken då ålarna lastas och körs till tippen. Länsstyrelsen svarar att tillsynen är pausad i väntan på kommande miljöprövning (NAP) vilken väntas pågå under en 20-årsperiod. Verksamhetsutövarna har tillskrivit regeringen och begärt att få ett undantag för föreslagen fridlysning av ålen. Uniper har tillskrivit miljödomstolen och begärt att få köra ålynglen från Ätrafors kraftverk tillbaka till havet.

Underrapporteringen av Sveriges produktion av blankål är allvarlig då den leder till att Sverige även underpresterar när det gäller åtgärder som vattenkraftsbolagen behöver vidta för att rädda ålen.

Ålen är akut hotad och riskerar att utrotas under kommande årtionden. Sverige var tidigare en stor producent av lekvandrande ålhonor från inlandsvattnen till Sargassohavet. Vi behöver ta vår del av ansvaret för att rädda den akut hotade ålen.