2025-03-08 Det är inte industriutsläpp, väderfenomen eller klimatet som orsakar katastrofen. Vattenkraftens korttidsreglering släcker livet för majfisk, havsnejonöga, ål och lax.

Förr frodades Alosasillarna, majfisk och staksill, utanför den halländska kusten. (Gösta Edman pers.com.) Deras lekplatser var de halländska åarna. Under modern tid har dokumenterats några få lekvandrande och utlekta majfiskar i Ätran. Majfisken tillhör efter harrens utdöende nu en av Hallands mest hotade fiskarter.

Havsnejonögat är ett av jordens äldsta djur som fanns före dinosaurierna. Myndigheterna uppskattade att det 2008 kunde finnas upp till 2500 individer kvar i svenska vatten. 2020 beslutade Havs- och Vattenmyndigheten (HaV)om ett fyrårigt åtgärdsprogram för att rädda denna unika art.

2025-02-19 P4 Halland: ”Urtidsvarelsen på väg att utrotas – miljöåtgärder fördröjs”. Avdelningschefen på HaV intervjuas:  ”det är väldigt illa för havsnejonögat, antalet är färre än 100 som kan reproducera sig”. ”Tanken var att vattenkraften skulle titta på vad som behövde göras”. Ätran är nu ett av Sveriges sista kvarvarande fästen för arten.

Det är inte svårt att inse att havsnejonögat minskar när det utestängs från sina naturliga lek- och uppväxtområden. Likaså är det självklart att de inte kan andas när vattnet försvinner. Bolagens aggressiva korttidsreglering av Ätran är ödesdiger för den akut hotade urtidsvarelsen.

Arten vandrar från havet 20–850 km upp i åarna för att leta lekbottnar där vattnets syresättning är god. Varje hona kan lägga över 300 000 ägg som är mindre än en millimeter. Äggen fastnar på gruskorn och sedimenterar. De kläcks efter en till två veckor till små ålliknande larver som gräver ned sig i sedimenten.

Larverna utvecklas under minst 5 år med ett spann på mellan 2 till 19 år. Larverna är extremt känsliga för onaturliga variationer i vattenflödet och är beroende av sin sedimentbädd för syre, föda och skydd. Under uppväxttiden har de en nedströms vandring mot havet som styrs av naturliga ändringar i vattenflöde, sedimentets omflyttning, syresättning och näringsinnehåll.

Larvernas utveckling till vuxna nejonögon innebär att de går från föda i sediment till fiskblod. De stannar i älvarnas mynningsområden 23–28 månader och växer då från 4 till 900 gram. Under denna tid är de beroende av god tillgång på små bytesfiskar. Den sista fasen i sin mångåriga livscykel lever de under ca 2 år i havet på större bytesfiskar och däggdjur (valar).Totalt har angrepp av havsnejonöga kunnat beläggas på 54 arter av fiskar och marina däggdjur.

Av havsnejonögats livscykel förstår vi att den långa larvutvecklingen och omvandlingen till vuxen i åarna är en kritisk period för artens överlevnad. Vattenkraftens ständigt återkommande, aggressiva korttidsreglering är då en fråga om liv eller död för de hjälplösa larverna.  Larvernas hem torrläggs och de måste fly. Larvernas hem spolas nedströms och de måste flytta. Larvernas föda dör och de utsätts för predatorer. Korttidsregleringen återkommer varje dag, varje månad året runt.

Ätrans miljö är en av landets bästa miljöer för havsnejonöga och atlantlax. Länsstyrelsen anger tex att av Ätrans naturliga produktion av laxsmolt på 70 000 nedanför Ätrafors dör årligen 61 000 av korttidsreglering, varav 9000 då återstår. Havsnejonögats larver har sämre simförmåga än laxen och deras habitat är känsligare för ändringar i flödet! De nejonögon som mirakulöst överlever larvstadiet har få överlevande fiskar att födosöka på.

Men hur förändrar då vattenkraftens reglering livsmiljön? Vattenflödet förändras med timpriset för el. Det innebär att flödet ena timman kan vara 15 kubikmeter i sekunden, nästa timma 45 kbm/s och timman därefter 100 kbm/s. En skillnad på ca 300 000 kubikmeter vatten i timman! Källa Uniper. Med en tsunamis kraft dödar denna korttidsreglering en stor del av Ätrans biologiska liv.

Korttidsregleringen bidrar till marginella vinster för det multinationella kraftbolaget Uniper. Argumentet för att ändå köra en hård reglering är att Ätran är mycket viktig för det relativa reglerbidraget på reglerkraftmarknaden. Energimyndigheten har beräknat olika avrinningsområdens (HARO) betydelse och Ätrans betydelse i procent (HARO 103000) framgår tydligt av figur 15.

Sverige tillämpar en vattenlagstiftning från 1918 – 1978, vilket bryter mot nu gällande lagstiftning i Vattendirektivet, Ålförordningen samt Bernkonventionen. Vattenkraftens föråldrade tillstånd skall omprövas men prövningen väntas pågå i ca 20 år. HaV tänker att vattenkraften själva skall titta på vad som behöver göras. Länsstyrelsen avvaktar med tillsynen av kraftverken tills de fått nya domar. Regeringen pausar miljöprövningen av vattenkraften.

Under tiden som detta pågår utrotas majfisken, havsnejonögat och ålen. Landskapsdjuret laxen drabbas av massdöd. Ätrans bottnar ömsom torrläggs och ömsom spolas bort. Kraftbolagens skapade torka och tsunami ödelägger de en gång så fiskrika halländska åarna. Denna naturkatastrof sker med myndigheternas goda minne och drivs av en marginell ekonomisk vinst för verksamhetsutövaren. Samhället får vidkännas betydande socioekonomiska förluster. Kommande generationer berövas stora naturresurser som inte går att återskapa.

Ingessbilden visar hur havsnejonögats sediment spolats ända ned till Laxbron och Laxfiskestugan i Falkenberg. Detta kan ske vid naturliga högflöden men förvärras genom dagligen återkommande korttidsreglering.