2024-10-20 För tio år sedan gav Havs- och Vattenmyndigheten 2,5 miljoner kronor i bidrag till utsättning av ålyngel. Nu stoppar myndigheten all utsättning av ålyngel för 2024.
Det är sedan årtionden känt att den europeiska ålen är akut hotad. Därför utfärdades RÅDETS FÖRORDNING om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål (EG) nr 1100/2007, som trädde i kraft den 18 september 2007.
Sverige upprättade då en nationell ålförvaltningsplan. Planen innefattade fyra områden: Utplantering av ålyngel, blankålsvandringen, fisket och tillsynen av fisket. Statens Lantbruksuniversitets utvärderingar vart tredje år visar att ingen av åtgärderna var tillräckliga för att positivt påverka beståndet på det sätt som stadgas i EG:s ålförordning.
Naturnytt rapporterade 2020 om sjukdom hos ålyngel i Ätran i samband med utsättningar. Myndigheterna tillskrevs och svaret blev att uppgifter om eventuell sjukdom hos omflyttade ålyngel i Ätran var sekretessbelagd handling. Beslutet om sekretess överklagades men fastställdes av Kammarrätten i Stockholm. (Mål nr. 5807–20 Rotel 024).
HaV stoppar nu 2024 års utsättningar av ålyngel på grund av att smittsam sjukdom upptäckts i karantänodlingen i Helsingborg som försörjer hela Sverige med material för ålutsättningar. Därmed blev informationen om sjukdom hos ålynglen offentlig. Sjukdomarna som upptäckts är dels smittsamma för ålyngel och dels smittsamma för laxartade fiskar. Därför har de sjuka ålynglen skickats för destruktion. Samma sak hände 2017. Den gången var det 3,2 miljoner ålyngel som destruerades. I år var det omkring 1,5 miljoner. Totalt har hittills 4,7 miljoner importerade ålyngel sänts till destruktion på grund av smitta. Detta är förstås pinsamt särskilt för ålynglen.
Ålplan Ätran stadgar att ett 30-tal vattenkraftverk är befriade från att följa de ålägganden som gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar om de inköper och utplanterar ålyngel i enlighet med en fastställd plan.
Saken är den att omflyttade, karantäniserade ålyngel är 50% mer utsatta för predation än de naturligt vandrande. Dessutom är det känt att ålen som vandrar naturligt till Sveriges inlandsvatten könsbestäms sent till stora ålhonor, medan karantäniserade ålar och ålar i havsmiljö har en överrepresentation av hanar. De stora honorna är väl lämpade för den långa vandringen på 800 mil till lekplatserna och är också viktiga för beståndets framtid.
Hertingprojektet visar att man med bästa möjliga teknik (BMT) kan lösa ålvandringen så att de inte hindras eller skadas på sin vandring till och från våra inlandsvatten.
För att rädda den akut hotade ålen behöver nu dammägarna tillse att naturligt invandrande ålyngel kan vandra uppströms till de hundratusentals sjöar som tidigare varit deras uppväxtområden. När ålarna växt färdigt till blankålar måste de oskadda kunna vandra nedströms till havet och vidare till Sargassohavet för att leka. Gustav Vasa tog lärdom och införde kronofisken för ål, som på hans tid inbringade en femtedel av statens totala inkomster.
År 1912 låg läseboken ””Sörgården” för första gången på skolbänkarna. Vad den betytt för svenska folkets bildning och världsbild är förmodligen omöjligt att överskatta. Men det verkar som en del av ”Ålarvet” och folkbildningen nu håller på att gå förlorade!
