2024-10-14 Det är skillnad på ål och ål. Ålens egenskaper har inte tillkommit av en slump. De har utmejslats genom 70 miljoner år av kontinuerlig evolution. Varje genetiker vet att djurens egenskaper är frukten av arvet och miljön. Detta gäller i hög grad även den unika europeiska ålen (Anguilla anguilla).
En av ålens unika egenskaper är att den kan leva i så många olika miljöer: sött och salt, kallt och varmt, nordligt och sydligt. Eftersom ålen är så vanlig kan man lätt förledas att tro att den klarar att bli utestängd från en del av sitt utbredningsområde. Men ingen skulle drömma om att utestänga ålen från Sargassohavet.
Ålens genetik må vara gemensam men det unika är att olika miljöer gör att ålen kan slå av och på olika delar av sitt rika genom. Detta är ett välkänt, men ofta förbisett faktum. Mina förfäder fiskade ål i en av Sveriges hundra tusen inlandssjöar. De fångade stora, mäktiga ålhonor som fanns i sjön. Ålens kön och storlek bestäms först när den nått sitt uppväxtområde. Ålar vid Medelhavet blir mindre och oftast av hankön. Båda behövs men Sveriges inlandsvatten är särskilt viktiga för ålbeståndets fortlevnad.
Så kom vattenkraften och stängde på 1900-talet ålens vandringsvägar. Det ”löstes” genom att importera tusentals s.k. sättålar från västkusten, vilka fångades i ålryssjor och inte höll minimimåttet. – ”Nu har de varit här igen och satt ut dessa förbaskade skosnören” kommenterade min frustrerade fader. Inlandets stora ålhonor var ersatta med västkustens små ålhanar. Ålen blev makalös. Ingen lysande ide´.
Åren gick och vattenkraften fortsatte att utestänga ålen från hundratusentals inlandsvatten. På 2000-talet skulle problemet ”lösas” genom att omflytta ålyngel från England till Sveriges inlandsvatten. De hitflugna ålynglen hölls i karantän i Helsingborg för att undvika sjukdom. Ålynglen fick mat och skydd och kunde därför koppla från delar av sitt flyktbeteende. Danska undersökningar visar att överlevnaden (survival rate) för vilda ålyngel är dubbelt så hög som för ålyngel som hållits i karantän. Sverige förbjöd 2024 all omflyttning av ålyngel på grund av sjukdom i karantänodlingen i Helsingborg. Omflyttning av ålyngel efter karantän var således ingen lysande ide´.
Sveriges hundratusentals inlandsvatten är ett av de viktigaste ålhabitaten efter Sargassohavet. Svenska och danska forskare bedömer att Sveriges ålproduktion före vattenkraftens införande var mellan 33 000 och 72 000 ton eller 33 till 72 miljoner ålar årligen. Sveriges inlandsvatten är därmed ett betydande uppväxtområde för mäktiga och starka ålhonor som är särskilt anpassade att vandra den långa vägen till Sargassohavet. Detta missas helt i den svenska ålförvaltningsplanen som anger den ursprungliga, jungfruliga, årliga produktionen av ål i Sverige till endast 300 ton. Detta är förödande när man räknar på åtgärder för ålen som omflyttning med flyg och transport med lastbil.
Det finns endast en lösning på ålförvaltningen i Sverige. Fria vandringsvägar för de vilda ålynglen till Sveriges inlandsvatten. Fria vandringsvägar för ålhonorna från Sveriges inlandsvatten till havet. Ett exempel på en fungerande lösning finns vid Hertings vattenkraftverk i Falkenberg.
Det finns många teorier om ålens försvinnande. FORMAS har fått regeringens uppdrag att anlita internationell expertis för att utvärdera svensk ålförvaltning till slutet av 2024. Men om först alla ålynglen hindras och dör vid dammarna och om sedan alla vuxna ålhonor skadas och dör vid turbinerna så finns det ingen ål kvar att förvalta. Ålen klarar inte att dö två gånger före leken i Sargassohavet. Svårare än så det inte!
Mer om ålen:
Lyssna på Naturmorgon 2024-10-12 Ålen – hemlig, häpnadsväckande och hotad
SVT Uppdrag granskning: Den sista ålen – vad hänse sen?
