2024-10-10 Kraftbolagens dammar och turbiner har under ett århundrade stoppat alla ålyngel som skall vandra upp till inlandsvattnen och dödat alla vuxna ålar som skall vandra till Sargassohavet för att leka. Därför är ålen nu akut hotad. Nu förbjuder Havs- och Vattenmyndigheten 2024 års ålutsättningar i alla svenska vatten.

Domstolarna ”glömde bort” att ta hänsyn till vandringsfisken då gamla vattendomar bygger på 1918 års vattenlag. Vissa vattendomar anger dock en skyldighet för kraftbolagen att hålla s.k. ”ålyngelledare” så att ålynglen kan vandra till sjöarna uppströms kraftverken. Så var fallet i exempelvis Ätran. Ålyngelledarna förföll när de inte underhölls och det var Länsstyrelsens skyldighet att hålla tillsyn på anläggningarna.

Därför kom kraftbolagen under 1980-talet överens om att sjösätta ”Ålplan Ätran”. I Stadgarnas §2 kan man läsa: ”Föreningens ändamål är att inköpa och utplantera ålyngel i Ätran i enlighet med en av Fiskeriverket fastställd plan. Som en kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de ålägganden vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”. Båda parterna var mycket nöjda med överenskommelsen då både kraftbolagens arbete med ålyngelledarna och Länsstyrelsens arbete med tillsynen försvann. Överenskommelsens negligering av gällande vattendomar kan dock diskuteras.

Den utstuderade lösningen blev således att omflytta ålyngel från havet till de av Ätrans sjöar som var belägna uppströms kraftbolagens dammar och turbiner. Ålynglen fångades i England eller Frankrike där man har ett omfattande fiske efter ålyngel. Dessa ålar tillhör samma bestånd som de svenska ålarna då alla europeiska ålar leker i Sargassohavet.

Kraftbolagen var särskilt nöjda då de årligen utestängt ca 188 till 360 miljoner ålyngel från inlandsvattnen och som kompensation skulle sätta ut ca 2 miljoner ålyngel. Vissa år har de endast satt ut ca 0,4 miljoner och 2024 stoppades som sagt utsättningarna helt av HaV.

Fiskerättsägarna var nöjda då de kunde fiska upp dessa engelska ålar som var exakt likadana som de svenska. Men för ålbeståndet var det en flerdubbel katastrof. De naturligt uppvandrande ålarna utestängdes och de yngel som skulle blivit vuxna ålar i engelska vatten dog i svenska turbiner. Sveriges produktion av vild ål från inlandsvattnen upphörde. Den hade ursprungligen före kraftverksepoken varit i storleksordningen 37 600 till 72 000 ton. (Wickström). Enligt finska miljö- och jordbruksministeriet är skyddsvärdet 2019 av en vuxen ål 3510 euro.

Ålynglen flygs till Sverige och samtliga hålls i några månaders karantän i bassänger i Helsingborg. Där drivs ca en miljon importerade ålyngel årligen upp och säljs som rökt Silver Eel för konsumtion. Det rör sig årligen om ca 100–140 ton ål. Återstående yngel ca 2 miljoner, säljs därefter till myndigheter, fiskevårdsområden samt Ålplan Ätran för omflyttning till svenska vatten. När dessa ålyngel efter 10–20 år växt färdigt i Fegen och andra sjöar skall de vandra till Sargassohavet för att föra släktet vidare till kommande generationer. Men alla ålar dödas innan de når havet i vattenkraftverken i Ätran, som ju alla var befriade från att ordna ålens framkomst. Ålen kan endast passera nedströms förbi Hertings kraftverk (närmast havet) som frivilligt installerat ett ålsäkert galler.

Men en olycka kommer sällan ensam. Naturnytt har 2020 rapporterat om att ålyngel vid Ätraforsdammen i Ätran varit drabbade av sjukdom. Vi tillskrev då myndigheterna och bad att få information om ålynglen i Helsingborg varit sjuka. Utsättningar har nämligen skett i havet, mellan havet och Ätrafors samt i Ätransystemets sjöar. Dessa yngel kan i så fall ha smittat även de naturligt invandrande ålynglen från havet. Svaret från myndigheterna blev att dessa uppgifter var sekretessbelagda. Beslutet överklagades men även Kammarrätten i Stockholm beslutade att ålynglens hälsostatus var sekretessbelagd. (Mål nr 5807-20).

Efter ytterligare några års omflyttning av ålyngel kom så Havs- och Vattenmyndighetens beslut den 3 juni 2024 om att stoppa 2024 års utsättningar: ”Havs- och vattenmyndigheten beslutar att ål från Scandinavian Silver Eels karantänsanläggning som tagits in den 12 respektive 15 januari 2024 inte får sättas ut i naturen”. (Dnr HaV 2024-001996).

Viruskontroll som utfördes av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) visade att odlingen var smittad med Eel virus European X (EVEX) som är ett rhabdovirus och en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverket föreskrifter. Dessutom var odlingen smittad med viruset IPNV genogrupp 2. Viruset sprids genom direktkontakt, via smittat vatten och från föräldradjur till avkomma. Individer som överlevt smittan kan bära på virus och sprida det vidare. IPNV genogrupp 2 kan orsaka upp till 10 procents dödlighet hos laxfiskar (släktena Salmo, Salvelinus och Onchorhynchus) och 75 procents dödlighet hos ål. Mot bakgrund av ovanstående bedömer Havs- och vattenmyndigheten att den ål som hålls på anläggningen inte får sättas ut i svenska vatten.

Vad som inte framgår av beslutet är att de sjuka ålynglen skickats för destruktion. Samma sak hände 2017. Den gången var det 3,2 miljoner ålyngel som destruerades. I år var det omkring 1,5 miljoner. Totalt har hittills 4,7 miljoner importerade ålyngel sänts till destruktion på grund av smitta. Detta är förstås pinsamt, särskilt för ålynglen.

Försäljningen av ål från Helsingborg och konsumtionen av lyxprodukten Silver eel fortsätter. Här kan du köpa Dina rökta ålfileér för 850 kronor kilot: Länk

Detta innebär att hela den ifrågasatta strategi som Ålplan Ätran byggt på faller som ett korthus. I dag återstår mindre än en procent av Ätrans och Europas ålbestånd. Nu är goda råd dyra för att rädda den akut hotade ålen.

Lyckligtvis har vi en färdig lösning vid Hertings kraftverk längst ned i Ätran. Här har bästa möjliga teknik (BMT) tillämpats och fria vandringsvägar ordnats för alla fiskar. Om vi skall rädda ålen som art behöver denna teknik utan dröjsmål införas vid alla svenska vattenkraftverk. Det bästa är om vattenkraftbolagen frivilligt tar sitt miljöansvar och likt Falkenbergs kommun inför fria vandringsvägar för fisken.

Vattenkraftbolagen har fått 70 miljarder i skattelättnader under 20 år (3,5 miljarder per år) för att göra vattenkraften miljövänlig. 10 miljarder har avsatts för ändamålet i Vattenkraftens miljöfond. Regeringen har tyvärr pausat vattenkraftens omprövning till moderna miljölagar (NAP). Det gäller för den ynka procent av ålbeståndet som finns kvar att hålla stånd, tills de över 100 år gamla miljölagarna ändrats.