2024-10-04 Dammar, galler, turbiner, torrläggning, överdämning och korttidsreglering orsakar årligen förluster av hundratals ton av dessa fiskarter. Nu ser vi att även försök att kompensera för skador genom fiskodling riskerar att ge ytterligare skada. Vi måste inse att det krävs hänsyn till vandringsfisken för att de inte skall bli smittade av kraftbolagens utsättningar av fisk från odlingar.

Det var på 1980-talet känt att laxodlingen i Laholm var drabbad av laxparasiten Gyrodactylus salaris. (Malmberg pers.com.) Länsstyrelsen anger i sin bevarandeplan att Uniperägda kraftverket vid Ätrafors årligen orsakar en förlust av smoltproduktionen från 70 000 till 9 000 smolt. Som kompensation för dessa skador på 61 000 smolt skulle kraftbolaget årligen sätta ut 1 200 smolt som odlades i kraftbolagens fiskodling i Laholm. Efter kalkningsåtgärder i Högvadsån 1978 ökade laxförekomsten drastiskt och smoltutvandringen ökade. Trots den ökande laxtätheten sattes det ut odlad laxsmolt under slutet av 80-talet och början av 1990-talet. Laxparasiten som infördes med den odlade smolten hade ”dukat bord” bland vilda laxar. Fångsten av Högvadsålax minskade under tio år efter infektionen med över 80%. (Alenäs, Carlstrand, Malmberg 1997).

Ätran och västkuståarna hade en dokumenterat riklig produktion av blankål. Vid Lagans kraftverk samlade kraftbolaget på 1930-talet in över en miljon ålyngel per år. Dammar stängde under början av 1900-talet invandringen för vandringsfisken till västkustens åar. I Ätran skulle problemet med utestängda ålar lösas med ”Ålplan Ätran”. Stadgarna §2 säger att ”Föreningens ändamål är att inköpa och utplantera ålyngel i Ätrans vattensystem i enlighet med en av Fiskeriverket fastställd plan. Som kompensation för detta behöver ej ingående medlemmar följa de ålägganden vad gäller ål och ålens framkomst som finns enligt gällande vattendomar”.

I Ålplan Ätran bestämdes att ett trettiotal vattenkraftverk kunde betala sig fria från sina skyldigheter med att tillsammans årligen inbetala 45 612 kronor i 1998 års penningvärde till Ålplan Ätran. Det innebar att en uppvandring av miljontals ålar skulle kompenseras med något tusentals omflyttade ålyngel. Vilda ålyngel fångade i Frankrike och England flögs till Helsingborg i Sverige. Där hålls de i karantänodling och ca 140 ton säljs årligen för konsumtion bl.a. som rökt silverål. Resterande ålyngel sätts ut i Ätran och andra svenska vatten.

Naturnytt larmade för drygt fyra år sedan 2020-07-30 om sjuka ålyngel i Ätran. Läs mer här. Kraftbolaget bekräftade att ålyngel i Ätran hade vita pricksjukan. Naturnytt tillskrev då ansvariga myndigheter och efterfrågade dokumentation av sjuka ålar från ålkarantänen i Helsingborg. Svaret blev att dessa uppgifter var sekretessbelagda. Naturnytt överklagade beslutet till Kammarrätten i Stockholm som fastslog att uppgifterna omfattas av sekretess och inte skall lämnas ut. Mål nr 5807-20. Ålyngel fortsatte därefter årligen att omflyttas från Frankrike via Helsingborg till Sveriges vatten.

Våren 2024 brast bubblan när Havs- och Vattenmyndigheten förbjöd all utsättning av ål från karantänen i Helsingborg till naturen. Dnr HaV 2024-001996.  SVA rapporterade den 15 februari in smitta av ett anmälningspliktigt rhabdovirus ”Eel virus European X (EVEX)” till Jordbruksverket. SVA rapporterade dessutom den 29 maj hög förekomst av viruset IPNV genogrupp 2 i Helsingborgs ålkarantän. Detta virus kan orsaka upp till 10 procents dödlighet hos laxfiskar (släktena Salmo, Salvelinus och Onchorhynchus) och 75 procents dödlighet hos ål.

Dödligheten drabbar framförallt yngel. Då viruset kan infektera ett stort antal av våra inhemska arter bedöms risken för vidare spridning vid utsättning som mycket hög, vilket gör konsekvenserna mycket allvarliga. Då flera av de arter som kan drabbas av sjukdom vid infektion finns i svenska naturvatten kan konsekvenserna av introduktion bli mycket allvarliga.

Vad blir då slutsatsen av att kraftbolagen omflyttat ålyngel och odlat laxsmolt för att kompensera för skador som verksamheten orsakat? För det första har kompensationen varit helt otillräcklig i förhållande till skadan. För det andra har införda sjukdomar med det odlade materialet gett populationerna av lax och ål ytterligare skada utöver verksamheten.

Hertingprojektet visar att vattenkraftens skador kan åtgärdas med fria vandringsvägar uppströms och nedströms samt genom att helt undvika torrläggning, överdämning och korttidsreglering. Vid kommande omprövning av vattenkraftens vattendomar måste myndigheterna ge plats för nödvändiga miljöåtgärder, för att skydda internationella N2000 värden och rädda våra akut hotade bestånd av atlantlax och ål.

Restaurering och återställning av naturliga vatten är alltid att föredra framför utsättning av odlad fisk eller fisk från karantänodling som ofta sprider allvarliga sjukdomar till de friska, vilda bestånden.