2024-09-28 Den känsliga frågan om laxparasiten diskuterades i veckan på laxseminariet som arrangerades av Kustvattenrådet och Länsstyrelsen i Halmstad.

Havs- och Vattenmyndighetens representant fastslog att laxparasiten inte är något problem då de menar att parasiten inte påverkar atlantlaxen på populationsnivå i svenska laxåar. Detta är dock en seglivad myt som har frodats i över 30 år. Under tiden har laxparasiten införts i merparten av västkustens laxåar. Första fynden på västkusten konstaterades 1989 i Säveån och 1991 i Ätran.

Efter kalkning av Högvadsån 1978 ökade tätheten av flersomriga laxungar snabbt till ca 100 per 100 kvadratmeter. Elfisken visade att efter tio års uppgång minskade överlevnaden drastiskt trots, eller snarare på grund av, att kompensationsutsättningar av 1200 smolt gjordes av vattenkraftbolagen. Smolten kom från vattenkraftens laxodling i Laholm. Återfångster från dessa märkta, odlade smolt rapporterades bl.a. åren 1978,83,85,88,91,92,94 och 1995.

Falkenbergs kommunekolog som tillträdde 1990, sökte efter orsaken till den försämrade överlevnaden och tog 1991 prover på laxsmolt från Nydala för analys av laxparasiten. Proverna sändes till professor Göran Malmberg vid Stockholms universitet och provsvaren visade stor infektion av laxparasiten. Regelbundna prover togs därefter åren 1991-1995 av Sportfiskarnas Håkan Carlstrand och materialet sändes till Stockholms Universitet och artbestämdes av professor Göran Malmberg.

Professorn tog också sedan tidigare prover på laxparasiten från laxodlingen i Laholm. Dessa prover visade att odlingen var smittad med laxparasiten. (Pers.com. Göran Malmberg). Kommunekologen kontaktade laxodlingens chef som förklarade att det inte fanns några restriktioner från Fiskeriverket mot att odla och leverera laxsmolt som var infekterade med parasiten. Fiskeriverkets ansvariga kontaktades av kommunekologen som fick svaret: “-Vet inte kommunekologen i Falkenberg att svensk lax är resistent mot laxparasiten Gyrodactylus salaris?” Problemet var att Ätranlaxen inte visste att den skulle vara resistent. Kommunekologen försökte utan framgång få parasiten klassad som anmälningspliktig sjukdom. Myndigheterna fortsatte således att sätta ut laxsmolt från den smittade odlingen i Laholm trots kommunekologens dokumentation och varningar.

Alenäs, Carlstrand och Malmberg publicerade 1997 en rapport över fem års undersökningar av laxparasiten i Ätran (1991-1995). Läs rapporten här. Rapporten fastställer bl.a. att laxparasiten i Ätran inte är ursprunglig utan har införts till Ätran. 1991 var alla provtagna fiskar infekterade och störst infektion hade en fisk med 1721 parasiter. Vid sju provtagningstillfällen översteg abundansen 100 parasiter per fisk vilket enligt norska förhållanden (!) klassas som stor infektion. Elfisken visar att medeltätheten för laxparr minskade med ca 90% efter infektion av laxparasiten som bedömdes vara den huvudsakliga orsaken till minskad överlevnad.

Senare akvariestudier med lax från Rolfsån visar att även laxyngel av denna stam dör i stor utsträckning efter infektion med laxparasiten.

Elfiskeregistret SERS visar förekomsten av årsyngel och äldre yngel från ett flertal stationer och vattendrag. Resultaten visar tydligt en minskning av flersomriga laxyngel , från ca 100 till ca 10 per hundra kvadratmeter, vid Sumpafallen i Högvadsån trots en relativt god produktion av årsyngel. Se fig. nedan.

Laxparasitens förekomst “exploderar” vår och höst vid en trivseltemperatur av ca 8°C. Det innebär att de elfiskade årsynglen ännu ej varit särskilt utsatta medan äldre årsungar varit utsatta för dödliga angrepp höst och vår. Låga temperaturer i norska älvar förklarar också att norsk atlantlax är mer utsatt än svensk atlantlax.

Läs mer i Tidskriften Vann nr1 1998

Flersomriga laxungar från Ätran Vessigebro. Fiskarna kunde halvdöda håvas in och fotograferas hösten 2018. Några hägrar konkurrerade vid insamling av de försvagade fiskarna. Vid konferensen 2024-09-25 uttalades att “orsaken till dålig överlevnad finns i havet och klimatet”.
Undersökningar av utvandrande smolt i Ätran visade att dessa var mycket infekterade. Parasiten äter hål i huden (se ingressbild av Göran Malmberg) vilket orsakar att smolten dör när de kommer till havet där de inte kan klara saltbalansen på grund av hudskadorna.