2024-09-16 36 stjärnkrögare skriver på DN debatt att mycket mer krävs för att rädda vildlaxen. De har insett värdet av denna naturresurs och ställer frågan hur vi får tillbaka de rika stammarna av vildlax till nytta för kustfiskare, sportfiskare och framför allt oss konsumenter.

Krögarna kan konstatera, utan att vara överkritiska mot HaV, att HaV ”har misslyckats med att förvalta den fantastiska naturresurs som våra vilda laxbestånd var”. De konstaterar vidare att: ”En viktig faktor är att vi byggde ut vattenkraften i de flesta stora och även många små älvar och åar. Genom dessa vattenregleringar förstörde vi den vilda laxens möjligheter att vandra upp i älvarna och reproducera sig”.

Chefen för avdelningen för havsförvaltning vid Hav bemöter 2024-09-12 krögarnas kritik. Chefen sammanfattar vad som krävs för att få tillbaks vildlaxen i framtiden: ”ett långsiktigt arbete för att minska klimatförändringarna och utsläppen från land av övergödande ämnen. Vi måste också få minskade utsläpp av miljöfarliga ämnen, minskad exploatering av kusterna och ett långsiktigt hållbart fiske där hänsyn tas till hela ekosystemet”.

Det är förvisso så att miljöproblemen är många i dagens komplicerade samhälle. Frågan är om inte HaV borde lyssna mer på stjärnkrögarnas åsikter när det gäller vattenkraften. Hav halkar över frågan med att svara att HaV ”arbetar också för en omprövning av vattenkraften i våra vattendrag för att vattenkraften ska få moderna miljövillkor”.

SMHI har beräknat att det finns över 10 000 dammar som hindrar vandringsfisken i Sverige. Över 2100 av dessa är dammar för vattenkraften. Där finns dessutom turbiner som dödar all nedvandrande fisk. En stor del av fiskproduktionen nedströms kraftverken mot havet ödeläggs på grund av korttidsreglering och torrläggning.

Umeå Universitet kartlade förekomsten av torrfåror vid vattenkraftverken i Sverige, och totalt identifierades och verifierades 972 torrfåror i en databas. 366 av dessa är belägna i Götaland, 323 i Svealand och 283 i Norrland. Ingen fisk kan vandra eller leva där det saknas vatten. Som exempel kan nämnas att 61 000 vilda naturlaxar årligen dödas på grund av Ätrafors kraftverk i Ätran. Produktionen av ål från Ätran är i stort sett utraderad under 1900-talet på grund av vattenkraften.

Stjärnkrögarna har förstått det stora värde som vandringsfisken utgör för ekosystemen, den biologiska mångfalden, hälsan, landsbygdsutvecklingen, krisberedskapen och livsmedelsförsörjningen.

Havs- och Vattenmyndigheten borde definitivt lyssna på stjärnkrögarnas åsikter. Även om HaV löser sina prioriterade frågor med klimatet, övergödningen, miljöfarliga ämnen, kustexploatering och fisket så löser det inte problemet med vildlaxens välbefinnande.

Det finns endast en lösning till problemet med ålens och vildlaxens återkomst. Vi måste återställa fria vandringsvägar för både uppvandrande och nedvandrande fiskar. Torrläggning, korttidsreglering och överdämning av lämpliga lekområden behöver upphöra så att fisken kan ta sina forna lek- och uppväxtområden i anspråk.

Hertingforsen i Ätran är ett av få områden i Sverige där kraftbolaget tagit sitt ansvar och återställt fria vandringsvägar samt låter vattnet flöda fritt i den tidigare åfåran som varit torrlagd i 70 år. Nu produceras här tusentals nya laxar varje år.

Myndigheterna måste ställa krav på verksamhetsutövarna att bättre förvalta våra vildlaxbestånd. Hertingprojektet visar att när kraftbolagen använder bästa möjliga teknik (BMT) återkommer vildlaxen. Ätrafors, Yngeredsfors, Bällforsen och Skåpanäs uppströms Herting har tyvärr inte infört BMT ännu trots att vissa av nämnda kraftverk varit verksamma i över 100 år.

Ätran, torrfåran nedströms Yngeredsfors kraftverk, när kraftverket som ägs av Uniper, ofrivilligt spiller vatten i döda åfåran.
Ingressbilden visar Hertingforsen som var torrlagd i 70 år nu fått nytt liv genom att Falkenberg Energi tillämpar BMT och återställt forsen.