2024-09-06 Harren är utrotad från Lagan. Majfisken är mycket nära att utrotas i Ätran. Havsnejonögat är i allvarlig kris. Ålen är akut hotad. Ätranlaxen har minskat till ett icke hållbart bestånd.
Miljöprövningen av vattenkraften pausas. Elproduktion prioriteras framför biologisk produktion. Produktionen av vandringsfisken behöver återställas. Annars förlorar vi vandringsfisken som funnits i våra västkuståar i miljontals år. När fisken dött ut är produktionen borta för alltid; ett tungt beslut att prioritera.
Har då fisken ett värde? Skyddsvärdet av en blankål är 3510 euro enligt Finlex 614/2019 finska jord- och skogsbruksministeriets förordning som trädde i laga kraft den 17 maj 2019. Ålen i Finland och Sverige är densamma.
Den årliga, jungfruliga produktionen av blankål från svenska inlandsvatten var 37 600 000 till 72 000 000 blankålar före vattenkraften. (Wickström, Åström). Det årliga produktionsvärdet av enbart ålen från Sveriges inlandsvatten blir således (3510×11.40 x antalet) 1 504 526 400 000 till 2 881 008 000 000 kronor. Detta kan jämföras med Sveriges BNP som 2023 var 6 206 525 000 000 kronor.
Länsstyrelsen i Halland bedömer att 61 000 laxsmolt årligen dör i Ätrans huvudfåra nedströms Ätrafors på grund av korttidsreglering. 2024 infördes för första gången tillfälligt (?) förbud att landa ätranlax. SLU skriver i sin motivering: ”Den låga beståndsstatusen kräver ytterligare insatser för att minska de negativa effekterna av vattenreglering och dålig konnektivitet i vattendrag med vattenkraftproduktion och begränsningar av fisket i vattendrag med svaga bestånd”.
Varför har det gått så illa för vandringsfisken? Jo, den dör bara en gång. Och vattenkraften dödar fisken tre gånger: 1. Utestänga fisken. 2. Torrlägga och stressa genom korttidsreglering. 3. Trycka sönder och skada fisken i galler och turbiner. Därför är kraftverksdöden så effektiv.
Vetenskapsradion berättar att situationen för havsnejonögat 2024 är katastrofal. ”- skall vi ha kvar den över huvud taget måste vi göra åtgärder nu – annars är det kört” säger forskaren Mikael Svensson vid SLU. Ätran har Sveriges starkaste bestånd av havsnejonöga. Här dör de endast två gånger eftersom dammen vid Herting rivits och de kan vandra upp för lek. Men väl uppe i ån utsätts de för en tsunamiliknande korttidsreglering som omväxlande torrlägger och spolar bort de sedimentbankar som är deras hem.
Vid Herting finns ett fisksäkert galler för nedvandrande ål och lax. Men nejonögonens larver är så små att de passerar in i kraftverkets turbiner och omkommer. Men som sagt nejonögonen har bara ett liv.
Vattenkraften är under miljöprövning. Elproduktionen ökar i dag på grund av ökat medelflöde från västkustens åar. Om vi avstår en begränsad del av denna vinst kan vi rädda den årligen återkommande produktionen av naturresurser i våra vattendrag. Turismen, landsbygdsutvecklingen, hälsan och livsmedelsproduktionen i våra vatten har ett värde liksom elproduktionen. Än finns tid till eftertanke. När arter väl är utdöda är naturresursen släckt även för kommande generationer.