2024-04-14 I går natt sågs sex stora blankålar ha omkommit på kraftverkens galler i Ätran. De nådde aldrig de jungfruliga och mytomspunna lekområdena i Sargassohavet dit de var på väg.

Fiskerikonsulent Gösta Edman beräknade att ca 20% av Ätrans ålar vandrade på våren och ca 80% av ålarna vandrade på hösten. Dessa ålar har ett gemensamt ärende; att vandra till Sargassohavet för att leka och föra släktet vidare. Varje enskild ålhona är bärare av fler än en miljon romkorn som skulle blivit nya ålyngel vid leken i Sargassohavet. Denna äggleverans stoppades nu av vattenkraften i Ätran.

På 1900-talet var nattskiftet särskilt eftertraktat bland kraftverkens anställda i Ätran. Då kunde de göra en god extra förtjänst genom att ta hand om nattens ålar som samlats på kraftverkens galler. Fångsten togs om hand för eget bruk eller såldes till stadens fiskhandlare.

Länsstyrelsen har tillsyn över kraftbolagens verksamhet och även över ålfisket. Ålfiskarna övervakas nitiskt bl.a. med hjälp av modern drönarteknik. Varje förvaltningsplan för ål skall enligt Ålförordningen innehålla åtgärder för att uppnå, övervaka och kontrollera att den antropogena mortaliteten (= döden i kraftverken) minskar. Ålförordningen gäller som svensk lag.

Länsstyrelsen i Halland har dock “pausat” Ålförordningen och tillsynen av kraftverken i Ätran i väntan på kommande omprövning i den s.k. NAP:en. Men det är en klen tröst för alla ålar som nu omkommer. Det hjälper föga för ålen att vara “rödlistad” och “akut hotad” när de i praktiken är ett “fritt villebråd”.

Vid Ätrafors filmade SVT:s Uppdrag Granskning döda ålar. Kraftbolaget säger sig ha infört en “säker” lösning för insamling av vandrande lekål i gallerburar innan intaget till kraftverket. Vid Naturnytts besök lördagen den 13 april var flyktöppningarna öppna och utan insamlingsburar. Det innebär att vandrande ålar nu tvingas genom kraftverkets turbiner där merparten omkommer direkt eller skadas (knäckt ryggrad) och sedan spolas ut nedanför kraftverket.