2023-11-27 Planen var att rädda ålen i Ätran. Hur kunde det bli så fel att ålarna körs till tippen istället? Kraftbolagen och kommunens energibolag betalar. Ålen är ”Biggest Loser” och minskar från hundratals ton till mindre än fem ton. Ålen lider och tynar bokstavligen bort från Ätran och Sveriges inlandsvatten.
Transporten av tusentals lemlästade ålar har årligen gått till tippen de senaste 40 åren. För att finna orsaken till denna ålslakt får vi gå tillbaka till 1984. Kraftbolagen klagade över de vattendomar som stadfäste att ålen skulle ha fria vandringsvägar i Ätran. Ägarna till 39 dammar och kraftverk menade att insamlingen av ålyngel inte längre fungerade. Det behövdes en annan lösning på problemet.
Myndigheterna, som var Fiskeriverket och Länsstyrelserna, kontaktades och de föreslog en annan lösning. Kraftverksägarna skulle under en försöksperiod på fem år befrias från de tidigare beslutade vattendomarna. Kostnaden för att hålla fria vandringsvägar skulle användas till att köpa ålyngel som omflyttas till sjöar och vattendrag uppströms 47 namngivna dammar i Ätran.
Förslaget kallades för ”Ålplan Ätran”. Kraftverksägare och dammägare var mycket nöjda med att de skulle befrias från vattendomarna som krävde fria vandringsvägar. Något myndighetsbeslut om Ålplan Ätran presenterades aldrig enligt vad som är bekant för Naturnytt.
Kanske fördröjdes beslutet av frågan om vad kraftbolag och dammägare skulle ge i utbyte mot att myndigheterna befriar dem från gällande vattendomar? Ett förslag var en årlig, indexreglerad ersättning som skulle betalas av varje ingående dammägare.
Myndigheterna kom med ett förslag om ersättningen för ”byteshandeln” så sent som 1998. Då föreslogs att de 39 ingående anläggningarna tillsammans skulle dela på en total kostnad av 45 612 kronor per år i 1998 års penningvärde. Kommunens bolag Falkenbergs Energi skulle betala 13,4% av denna summa. Ålyngel skulle enligt förslaget inhandlas för pengarna.
Scandinavian Silver Eel AB i Helsingborg är ensamma säljare av ålyngel i Sverige. Ålplan Ätran köpte därför årligen ca. tiotusen ålyngel till Ätran för ett pris av ca 5 kronor per styck. Förslaget hade blivit praxis och 39 anläggningar i Ätran behövde inte längre följa sina vattendomar. Vad innebar då detta för ålen i Ätran?
Resultatet blev att ål upphörde att produceras från större delen av Ätran! Ålplanen stoppar den årliga, naturliga invandringen på flera hundra tusen ålyngel. Ålplanen stoppar (dödar) också årligen tusentals lekmogna blankålar som skall vandra till havet.
Ålplan Ätrans styrelse består av de tre största kraftbolagen i Ätran. Ålplan Ätrans revisor utses av kraftbolagen. Ålplan Ätrans primära syfte är att befria kraftbolagen från vattendomar som kräver åtgärder för fri ålvandring. Ätran upphör att producera ål.
Ålplan Ätran kan således sägas var en lösning för bolagen som tyvärr innebar en fortsatt slakt av den akut hotade ålen i Ätran. Falkenbergs kommuns energibolag, Falkenbergs Energi AB, blev förda bakom ljuset. Hertingprojektet löste 2013 fri fiskvandring både uppströms och nedströms för alla fiskarter inklusive ålen. Trots detta har kommunen under tio år debiterats och fortsatt att betala ca 100 000 kronor till Ålplan Ätran för en skada som de inte längre orsakar.
Sveriges 200 000 sjöar och 5000 mil inlandsvatten var en viktig producent av ål. 10 000 dammar och 2100 kraftverk stoppar effektivt all ålvandring. Ålplan Ätran speglar tyvärr förhållandena för den Europeiska ålen i alla Sveriges inlandsvatten. Ålen är i akut behov av fria vandringsvägar. Kraftbolagen måste sluta att köra den akut hotade ålen till tippen.
