2023-05-17 Den europeiska ålen är en naturresurs som vi gemensamt måste förvalta inom hela ålens utbredningsområde. Alla ålar leker i Sargassohavet varför ålen i England, Frankrike eller Italien kan ha en svensk mor eller far.

Sverige är de hundratusen sjöarnas land. Vi har fler sjöar än vårt grannland Finland som är de tusen sjöarnas land. På 1800-talet kunde ålarna vandra fritt och alla inlandsvatten producerade stora mängder ål. Svenska ålforskare bekräftar att den jungfruliga invandringen av ålyngel för att besätta våra svenska inlandsvatten med ål var i storleksordningen 188–360 miljoner ålyngel årligen.

Energiforsk anger i ”Krafttag ål” att den naturliga överlevnaden (utan mänsklig påverkan) från yngel till utvandrande blankål är ca 20%. Den jungfruliga ålproduktionen från Sveriges inlandsvatten var således enligt forskarna i storleksordningen 38–72 miljoner ålar eller vid en medelvikt av 1 kg 38 000 – 72 000 ton.

På 1900-talet byggdes över tiotusen dammar i Sveriges vattendrag. Källa SMHI. Den naturliga invandringen av ålyngel stoppades. Tusentals turbiner dödar utvandrande blankålar. Om 70% dör vid varje kraftverkspassage återstår mindre än tre ålar av hundra efter tre kraftverk. Därför är det tillåtet att fiska ål uppströms tredje kraftverket i Sverige. Ålen har ju ändå ha små chanser att överleva. Denna mänskliga påverkan hotar nu ålens överlevnad.

Sverige antog för 15 år sedan (2008) en ålförvaltningsplan för att råda bot på dessa missförhållanden. Enligt förvaltningsplanen är målet att minst 40% av mängden blankål som ursprungligen producerades skall räddas. Inga åtgärder föreslås däremot för att åtgärda vandringshindren för ålyngel. Kraftbolagen är befriade från att ordna vandringshindren för ålyngel mot att de omflyttar några hundratusen ålyngel från England eller Frankrike. Kraftbolagen skall dessutom frivilligt vidta åtgärder för blankålens utvandring. Därför har de stora kraftbolagen årligen transporterat ca 15 ton nedströms förbi kraftverken. Dessa åtgärder är obetydliga jämfört medbolagens stora påverkan.

Sveriges ålförvaltningsplan anger att om vi räddar 120 ton ål så har vi uppfyllt målet i planen. Planen har nämligen av någon anledning angett den ursprungliga, årliga produktionen från alla Sveriges inlandsvatten till 300 ton när vi vet att den var minst hundra gånger större . För några år sedan skrev därför SLU på sin hemsida ”att nu har Sverige uppnått målet i ålförvaltningsplanen”. De adderar då utvandringen av färdigväxta ålyngel vilken sker först 10 till 20 år efter omflyttning.

Danska ålforskaren Kim Aarestrup larmar 2022 till Uppdrag Granskning att Sveriges ålförvaltningsplan bygger på en kraftig felberäkning. I Danmark räknar Kim att deras historiska ålproduktion årligen låg på 1 110 ton i sjöar och rinnande vatten. Enligt Kim Aaestrups uppskattning bör Sverige som är ett av världens sjörikaste länder ha omkring 30 gånger högre siffra än Danmark dvs 33 300 ton. Det är mer än 100 gånger större årlig produktion av ål än vad som uppges i Sveriges ålförvaltningsplan!

Ålen värderas lågt i svensk förvaltning. Straffvärdet av att tjuvfiska ål uppmärksammades nyligen när Sveriges statssekreterare fälldes i domstol för att upprepade gånger olagligt ha fiskat ål med 8 ålryssjor. Bötesbeloppet för förseelsen blev totalt 38 800 kronor. Skadan på ålbeståndet bedömdes inte. Vid motsvarande brott i Finland är bötesbeloppet 3510 euro per fångad ål.

Sverige har nu pausat miljöprövningen av vattenkraften. I Sverige fortsätter vi obekymrat att döda akut hotade ålar i kraftverkens galler och turbiner. Ålynglen utestängs från att vandra upp till sina forna uppväxtområden i tiotusentals sjöar. Svensk ålförvaltning är ett hot och ett hån mot Europas ålar.