2023-05-13 Puckellaxen är en invasiv art. Den kommer till oss från ryska utsättningar och använder norska älvar som ”språngbräda”. Nu är den här, kanske lyckas den etablera sig på svenska västkusten?

Länsstyrelsen och SVA uppmanar alla som fångar en puckellax att ta upp den, ta fjällprov och rapportera fångsten. Puckellaxen har den egenheten att den uppträder vartannat år. 2021 rapporterades ett drygt 40-tal i Ätran. Därför kan vi förvänta oss att ett visst antal dyker upp även i år.

Hallands Nyheter har ett intressant reportage om puckellaxen i dagens upplaga. Fiskare i Ätran uppmanas döda puckellaxar som fastnat på kroken | HN Puckellaxen kan tränga undan Ätrans laxstam om den blir för vanlig och dessutom kan den sprida sjukdom. Därför är det ett bra råd att alla puckellaxar skall dödas, rapporteras och fjällprover tas. Däremot är en nystigen puckellax en utmärkt matfisk men kvalitén försämras, liksom för alla laxar, snabbt när lektiden närmar sig. Utlekt lax är dålig som matfisk vilket alla vet som försökt tillaga en ”besa” eller vraklax.

Den invasiva puckellaxens intrång i de svenska västkustälvarna har kommit att bli ett ”slagträ” i debatten om miljöprövningen av den svenska vattenkraften. Naturvårdsverket delar nu ut 21 miljoner kronor under åren 2023–2026 för tre projekt och tre synteser som handlar om vattenkraftens miljöpåverkan. Läs mer här Vattenkraftens miljöpåverkan (naturvardsverket.se)

Naturvårdsverket skriver på sin hemsida om projektet ”Riskvatten”:
”Det finns dock en risk för att återskapad konnektivitet orsakar ökad spridning av hälsofarliga ämnen, sjukdomar och invasiva arter i vattensystemen. Tillsammans med kunskap om skyddsvärda bestånd kan en översikt av riskvatten användas som underlag vid miljöprövningsärenden för att minska risk för negativa effekter på akvatiska ekosystem vid ökad konnektivitet”.

Detta betyder i klartext att om fiskens vandringsvägar stoppas av kraftverkens dammar, galler och turbiner så kommer det inte att finnas några fiskar, varken invasiva puckellaxar, ålar eller värdefulla inhemska Ätranlaxar! Och då kan det inte heller spridas smittsamma sjukdomar. Detta antyder att branchen nu ”griper efter sista halmstråt” för att övertyga om att verksamheten inte behöver miljöprövas.

Det är naturligtvis helt befängt att föreslå en åtgärd som slår ut hela bestånd av lax och ål för att de inte skall bli sjuka eller påverkas av förrymda, invasiva arter. Hertingprojektet visar att rivning av dammar och fisksäkra passager ökar inhemska arter och den biologiska mångfalden. Ekosystemen blir då mer motståndskraftiga mot olika former av främmande påverkan. Samtidigt som de socioekonomiska värdena kraftigt ökar i vattensystemet.