2022-12-01 Det är tio år sedan rapporten kom om ”Ål i Ätran”. Rapporten var ett glädjebesked då den visade att det årligen producerades ca 5000 blankålar i Ätrans avrinningsområde.
Resultatet var också oväntat då Sveriges nationella ålförvaltningsplan (ÅFP) beräknade den ursprungliga, jungfruliga produktionen av blankål i Sverige till 300 ton och i Ätran till 1878(!) blankålar. Denna studie visar att ÅFP kraftigt underskattar inlandsvattnens ålproduktion. Läs rapporten här FULLTEXT01.pdf (diva-portal.org)
Sammantaget visade ”Ål i Ätran” att fri nedströmspassage vid Herting innebär skadefri passage för 1–2000 blankålar per år och att det vid Mölneby gård kan räddas ytterligare c. 2000 blankålar. Stämmer dessa beräkningar skulle åtgärderna i Ätran resultera i att 3–4000 Ätranålar når havet per år, vilket är mer än den mängd ål som nyckeln till ÅFP uppskattat totalt överlever förbi kraftverken i samtliga av de elva högst prioriterade vattendragen i Sverige (Calles och Christiansson, 2012).
Ätrafors kraftverk hindrar fisken i Ätran. Bolagets miljöchef säger till Hallands Nyheter år 2020:
”Anläggningen har varit en förebild för andra kraftverk”. – ”För de vuxna ålarna som ska ta sig förbi systemen och ut i haven har vi den senaste tekniken. Det finns en anläggning som ska lösa problemet, så de tar sig helskinnade förbi turbinerna”. ”Vi har utvärderat den med världsledande forskare och deras slutsats är att den fungerar väldigt väl för ål”.
Miljöchefen syftar på att blankålen vid Ätrafors kraftverk insamlas i fyra fångstburar av metall. (se ingressbild). De senaste åren från 2011 till 2020 har bolaget årligen rapporterat en insamling av 174 blankålar (medelvärde). Bolaget har dessutom i tre ålyngelledare årligen insamlat ca 3000 ålyngel. Som jämförelse kan nämnas att Falkenbergs kommun årligen (2006–2011) vid Hertingdammen insamlade 10–15 000 ålyngel.
Det är ytterst angeläget att ta tillvara alla de ålyngel samt alla blankålar som naturligt vandrar i Ätran och andra inlandsvatten. Våren 2010 undertecknade dåvarande Fiskeriverket ett samarbetsavtal med sex större vattenkraftbolag (inkl. Uniper) om att på frivillig väg reducera den nuvarande totala turbinförlusten i svenska vattendrag till högst 60 % (dvs. 40 % överlever). Bolagen har på 10 år inte varit i närheten av att uppfylla avtalet. Fortfarande dör över 100 000 blankålar varje år i svenska vattenkraftverk. Denna kraftverksdöd förutsågs av Jordbruksdepartementet redan 2008 (se Fig. 12 nedan).
Det är mycket positivt att Falkenbergs kommun helt löst ålvandringen vid Hertings kraftverk och att Uniper gjort försök för att lösa ålvandringen vid Ätrafors. Fiskvandringen vid Herting har ökat med 2000 laxar och 10 000 ålar. Liknande åtgärder kan lätt genomföras vid övriga vattenkraftverk (ca 35 st) och dammar (ca 130 st) i Ätran. Det skulle årligen rädda tiotusentals laxar och ålar undan en plågsam död.
För att gå vidare med åtgärder behöver nu vattendomarna vid kraftverken ändras enligt modern miljölagstiftning. Kraftbolagen har avsatt 10 miljarder för ändamålet till Nationella planen (NAP). Tyvärr har domstolarna begränsade resurser och prövningen förväntas därför ta ca 20 år. Regeringen har dessutom 2022 pausat införandet av moderna miljölagar vilket är beklagligt då de årliga förlusterna av hotade arter är betydande. Sverige har resurser och kunskap att agera miljövänligt och rädda naturresurserna i våra unika älvar och sjöar. Ålen och övriga vandringsfiskar är i akut behov av fria vandringsvägar.
