2022-11-05 Laxen minskar i storlek och antal och ålen utestängs från sina uppväxtområden i inlandet. Detta är ett resultat av att vattenkraften följer omodern lagstiftning som vägrar att miljöanpassas.

Norska forskare vid NINA (Norsk Institutt for naturforskning) publicerar 2022-10-28 intressanta resultat från storlaxälven Eira. Före vattenkraftsutbyggnaden var medelvikten på laxen i Eira 12 kilo (1925) och efter tre utbyggnader på 1950, 60- och 70- talen minskade medelvikten till 4 kilo (2000). Läs mer här Vannkraftutbygging har endret Eiralaksens gener (nina.no).

Ätranlaxen har genomgått en liknande förändring där storlax var vanlig vid sekelskiftet och i början på 1900-talet medan smålaxen (börlingen) på ca 3 kilo tog över alltmer efter vattenkraftens utbyggnad. Detta framgår tydligt av Robert Lundbergs målning ”Laxauktionen” i Falkenberg från år1892.

I Norge har det gått så långt att laxen är rödlistad. I Sverige är situationen bekymmersam eftersom endast 5% av de ursprungliga bestånden av atlantlax återstår.

När det gäller den europeiska ålen är situationen än mer kritisk då mindre än 1% av beståndet beräknas finnas kvar. Spanska undersökningar visar att över 80% av ålens sötvattenhabitat försvunnit efter vattenkraftens och dammarnas utbyggnad i Spanien. SMHI:s svenska dammregister visar en liknande situation där över 10 000 dammar stänger vägen för ålen till sina uppväxtområden.

AMBER:s Barriär Atlas visar att situationen är lika allvarlig i hela Europa där vattenkraften och dammar stänger ålens vandringsvägar. Enda sättet att rädda ålen är att återställa fria vandringsvägar. Om vi skall kunna rädda ålen i Sverige måste omoderna vattendomar som tillåter att ålen stängs ute från inlandsvattnen omprövas. Regeringen har pausat omprövningen i ytterligare två år. Läget är nu akut och om ålen fortsätter att stängas ute från sina tidigare uppväxtområden blir vi den generation som bär ansvaret för att den sista ålens utrotades.